Idag publicerade Svenska Dagbladet (5/11-2017) en artikel där ett antal klimataktivister förespråkar att ”demokratin måste ta en paus för att klimatet ska räddas”. Bland annat nämns diktaturen Kina som en ”förebild” för klimatarbetet. Detta är en mycket oroväckande utveckling eftersom en sådan teknokrati med diktatoriska förtecken mycket väl kan missbrukas.
Fortsätt läsa Klimatglobalisterna bekänner färg: förespråkar diktatur och nämner Kina som ”förebild”
Förra veckan publicerade Svenska Dagbladet (28/5) en uppmärksammad debattartikel av Thord Palmlund som har varit generaldirektör för Invandrarverket (f.d. Migrationsverket). I debattartikeln förespråkar Palmlund att det är effektivare att hjälpa flyktingar på plats i närområdet än ett kostsamt asylmottagande i Europa. Palmlund avslutar sin artikel med följande slutsats:
”Flyktinginvandring till Sverige är inte svaret på världens flyktingproblem, men den kan hjälpa ett antal utsatta individer och deras familjer. Insatser som The Jordan Compact, FN- och EU-program och kanske svenska utvecklingsinsatser, direkta eller genom frivilliga organisationer, som omfattar både flyktingar och lokal befolkning, har bättre möjlighet att nå många utsatta människor.”
Fortsätt läsa Vikten av att hjälpa på plats – även i klimatfrågan
Miljörörelsen identifierade under 1980-talet med rätta förbränning av kol, olja och gas i värmeverk samt användning av fossila bränslen för transporter som den främsta miljöförstörande källan. Dessutom är fossila bränslen ändliga resurser så det finns goda skäl att minska användningen av dessa. Med den bakgrunden tog FN:s Miljöprogram (UNEP) tillsammans med bekymrade klimatologer inom Världsmetereologiska Organisationen (WMO) år 1988 initiativet till att bilda IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change).
De som har dristat sig att kritisera Sveriges vidlyftiga invandringspolitik har med stor sannolikhet drabbats av mothugg, hot, rent av våld eller repressalier i arbetslivet. Drevet efter invandringskritikerna i Sverige av idag påminner till stor del om den McCarthyism som USA:s kommunister drabbades av på 1950-talet. Det finns dock en grupp som är om möjligt ännu mer förföljda: klimatskeptikerna som ifrågasätter den globala uppvärmningen.
Fortsätt läsa Klimatskeptikerna –
Hur de kritiska rösterna tystas
Under förra veckan inleddes en rättegång i Paris som kallas för ”århundradets brott” i Frankrike. Tolv personer står åtalade för skattebrott och pengatvätt i miljardklassen som har utförts inom ramen för den europeiska CO2-marknaden. Fem av de åtalade infann sig till rättegången, däribland den franske affärsmannen och pokerspelaren Arnaud Mimran samt Jaroslaw Klapucki som är VD för den franska delen av det polska företaget Consus SA som förmedlar utsläppsrätter. De övriga sju misstänkta är på fri fot och förmodas ha flytt till Israel. Två huvudvittnen har dessutom mördats innan rättegången inleddes.
Fortsätt läsa Klimatskeptikerna –
Hur klimathotet utnyttjas ekonomiskt
Den första världspolitikern som varnade för den globala uppvärmningen var Margaret Thatcher. Redan 1988 tog hon upp klimathotet inom Royal Society, endast några månader efter att den alarmistiske klimatforskaren James Hansen hade vittnat inför USA:s kongress. Ett år senare varnade hon för konsekvenserna av växthuseffekten i ett tal inför FN:s generalförsamling. Bland annat sade Thatcher att ”det är möjligt att vi har påbörjat ett gigantiskt experiment med klimatsystemet” och att ”det kommer att krävas mer av regeringen för energiproduktionen, för bränsleeffektiviteten och för återväxten av skog”. För att lägga kraft bakom orden hänvisade hon till sin bakgrund som kemist.
Fortsätt läsa Klimatskeptikerna:
Hur klimathotet utnyttjas politiskt
Filmen ”En obekväm sanning” fick ett stort genomslag när den hade premiär 2006. Med en dystopisk dramaturgi visade Al Gore isbjörnar som hoppade mellan isflak, glaciärer som kalvade och en koldioxidkurva som ökade exponentiellt likt en hockeyklubba. Många som såg filmen förfärades över utvecklingen av den globala uppvärmningen – och till stor del är allmänheten fortfarande lika bekymrad. Med facit i hand har de flesta av Al Gores profetior inte inträffat. Istället har hans film blivit en symbol för klimatalarmismen.
I Al Gores film ”En obekväm sanning” finns en scen där han visar en graf över jordens temperatur som ökar kraftigt mot slutet av 2000-talet. Ökningen är så dramatisk att kurvan har kallats för ”hockeyklubban”. Enligt Al Gore beror den stora temperaturökningen på koldioxidutsläpp som har orsakats av mänskliga aktiviteter. Vidare hävdar han att det inte har förekommit liknande värmeperioder det senaste årtusendet. ”Hockeyklubban” satte skräck i stora delar av publiken och har blivit något av en symbol för det fruktade klimathotet. Vad som inte förtäljs i filmen är att teorin om hockeyklubban är ytterst kontroversiell och är baserad på manipulerade mätdata.
Trots att massmedia och politiker uppvisar en i stort sett enad front om att den globala uppvärmningen är ”det största hotet mot mänskligheten” döljer sig en mängd oegentligheter, logiska brister och paradoxer under ytan.
Fortsätt läsa Klimatskeptikerna:
Paradoxer och oegentligheter
Idag råder i det närmaste konsensus om att den globala uppvärmningen utgör ett hot mot jorden, floran, faunan och den mänskliga civilisationen. 97% av alla klimatforskare ställer sig bakom den slutsatsen och varnar för flera graders temperaturökning, arters utrotning, korallrevens försurning, feedbackeffekter, albedoeffekten på Arktis och Antarktis, smältande poler som kan leda till en höjning av havsnivån, uttorkning av Amazonas djungler, läckande metangas från Sibirien, en reversering av Golfströmmen som kan leda till en ny istid, och så vidare.