Lilou & John tar täten i vår tids musikaliska proteströrelse

Skivomslaget till Dissidentica av Lilou & John. Grafik: Lilou Dübeck.

Varje politisk rörelse med självaktning har ackompanjerats av en musikalisk proteströrelse. Under Vietnamkriget stöddes demonstrationerna i USA av artister som Kris Kristofferson, Joan Baez, The Fugs och Country Joe And The Fish. I Sverige på 1970-talet övergick hippierörelsen i den vänsterradikala proggen som nådde vissa framgångar med band som Blå Tåget och Nationalteatern. Under Margaret Thatchers epok som premiärminister i Storbritannien på 1980-talet uppstod en liknande rörelse som opponerade sig mot järnladyns konservativa politik; Bob Dylans låt ”Maggie’s Farm” blev något av ett ledmotiv och tolkades senare av band som The Specials och The Blues Band. På 1990-talet var det radikalfeministernas tur att backas upp av riot grrrls, som var en rörelse med feministiska hardcore-band som Bikini Kill och Bratmobile från Washington D.C. Alla dessa band och rörelser har dock en sak gemensamt: de står till vänster politiskt.

Fortsätt läsa Lilou & John tar täten i vår tids musikaliska proteströrelse

Unescos kulturarv blir utan svenska traditioner

Midsommarstången – en problematisk symbol för den normkritiska värdehierarkin. Foto: Pixabay.

Nyligen beslutade regeringen att inte nominera några svenska traditioner till Unescos internationella listor över immateriella kulturarv. Det är rädslan för ”värdehierarkier” som får regeringen att avstå. Per Ohlsson Fridh (MP), som är statssekreterare på kulturdepartementet, säger:

”Det är ganska många gånger problematiskt att hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition skulle vara viktigare eller ha större betydelse än en annan. Det tycker vi, i nuläget, att det inte finns anledning att göra, att inordna dem i en sådan typ av värdehierarki.”

Fortsätt läsa Unescos kulturarv blir utan svenska traditioner

Skivrecension av Ett Nytt Tillsammans

TillÄventyrs

Alla politiska rörelser med självaktning ackompanjeras av en musikalisk proteströrelse. Protesterna mot Vietnamkriget backades upp av en mängd hippieband med låtar som The Fugs ”Exorcising the Evil Spirits from the Pentagon”, Country Joe And The Fish ”I-Feel-Like-I’m-Fixing-to-Die-Rag” och Edwin Starrs ”War (What is It Good For?)”. Hippierörelsen och Vietnamprotesterna kulminerade i en orgie av LSD, hasch och fritt sex på den hedonistiska Woodstockfestivalen 1969. Under 1970-talet i Sverige övergick hippierörelsen i den vänsterradikala proggen som nådde vissa framgångar med band som Blå Tåget och Nationalteatern. I USA på 1960-talet tog Nina Simone parti för den antirasistiska rörelsen och skrev bland annat låten ”Mississippi Goddam”, som censurerades i den amerikanska södern. Under Thatchers epok som premiärminister i Storbritannien på 1980-talet uppstod en liknande rörelse som opponerade sig mot järnladyns konservativa politik; Bob Dylans låt ”Maggie’s Farm” blev något av ett ledmotiv och tolkades av band som The Specials och The Blues Band. På 1990-talet var det radikalfeministernas tur att backas upp av riot grrrls; det var en rörelse med feministiska hardcore-band som Bikini Kill och Bratmobile från Washington D.C. Alla dessa band och rörelser har dock en sak gemensamt: de står till vänster politiskt.

Fortsätt läsa Skivrecension av Ett Nytt Tillsammans