Kategori: Inrikespolitik

I tisdags publicerade Aftonbladet en debattartikel av Anna Kinberg Batra med titeln ”Därför har jag ändrat mig om invandringen”. Enligt artikeln tar Moderaternas partiledare nu avstånd från den ohållbara invandringspolitik som drevs av Alliansregeringen under åtta år. Vid en första anblick verkar det förtroendegivande att Moderaterna äntligen har nyktrat till och vill bedriva en ansvarsfull och nationsfrämjande politik. Dock lyser de konkreta förslagen med sin frånvaro i debattartikeln; om Kinberg Batra hade menat allvar hade hon igår kunnat fälla regeringen genom att förmå Allianspartierna och Sverigedemokraterna att rösta på Moderaternas budget. Inte heller röstade Moderaterna i Stockholm för ett tiggeriförbud på tisdagen. Dessutom tar Anna Kinberg Batra inte öppet avstånd från Fredrik Reinfeldt som bär det huvudsakliga ansvaret för den extrema invandringen under 2010-talet. Så menar hon verkligen allvar med sin debattartikel?

Fortsätt läsa Kinberg Batra avslutar det Reinfeldt påbörjade

I fredags firades European Freedom Awards på anrika Grand Hôtel. Det är ett alternativt Nobelpris som arrangeras av Sverigedemokraterna, eftersom deras politiker konsekvent nekas tillträde till Nobelfesten (trots att representanter från diktaturer som Saudiarabien och Nordkorea är välkomna att fira tillsammans med kung Karl XVI Gustaf). Massmedias och vänsteretablissemangets drev mot European Freedom Awards är dock något av ett lågvattenmärke i svensk media – vilket till slut ledde till att Grand Hôtel tvingades att pudla.

Fortsätt läsa Den absurda rapporteringen om Grand Hôtel

Är det någon som minns Attac? Det är är ett internationellt globaliseringskritiskt nätverk som verkar för en mer jämlik världsordning samt för en begränsning av marknadens inflytande till förmån för mer demokratiska institutioner. Organisationen är partipolitiskt obunden men har en tydlig vänsterprägel. Attac grundades 1998 och de fick som mest uppmärksamhet för sina aktioner första halvan av 2000-talet. På senare år har det dock varit relativt tyst om Attac; istället har andra vänsterextrema organisationer som Allt Åt Alla fått större utrymme i media. Vad är det egentligen som har hänt?

Fortsätt läsa Den politiska konfliktlinjen har flyttats

För ungefär ett år sedan skrev jag två blogginlägg. Det ena handlade om hur Moderaterna strävade efter att krossa välfärden med invandring; det andra handlade om hur Miljöpartiet höll på att islamiseras. Då, hösten 2015, undvek massmedia notoriskt att granska dessa partiers invandringspolitik. När asylkaoset nådde orkanstyrka för ett år sedan fick varken Moderaterna eller Miljöpartiet några kritiska frågor, trots att det var deras migrationsuppgörelse från 2011 som hade lett fram till att Sveriges flyktingmottagande höll på att kollapsa. Skulle Miljöpartiet och Moderaterna aldrig behöva ställas till svars för den islamisering, otrygghet och nedmonterad välfärd som deras invandringspolitik hade lett till?

Fortsätt läsa När ska Moderaterna granskas?

Vid flera tillfällen har Stefan Löfven anklagat Sverigedemokraterna för att vara ett nyfascistiskt parti. Dels har han diskuterat frågan i riksdagen och har dessutom skrivit följande i en debattartikel i DN:

”Jag kommer aldrig att agera på ett sätt som ger makten över landets utveckling till ett nyfascistiskt enfrågeparti som vare sig respekterar människors olikheter eller Sveriges demokratiska institutioner.”

Fortsätt läsa Har Socialdemokraterna fascistiska rötter?

Igår uttalade sig Kent Ekeroth om asylsökares rätt att röra sig fritt i samhället och demonstrera. Uttalandet fick snabbt kritik från flera håll, och debatten har främst handlat om asylsökarnas rätt att röra sig fritt i samhället. Bland annat kritiserades förslaget av liberalen Roger Haddad som anser att det är ”omänskligt” att upprätta transitzoner för asylsökare. Ironiskt nog har allianskollegorna i KD föreslagit precis samma sak utan att Haddad hade några synpunkter på deras förslag.

Dessutom förtjänar asylsökarnas rättigheter att demonstrera i Sverige att synas närmare i sömmarna.

Fortsätt läsa Om asylsökares demonstrationsrätt

Den senaste tiden har det blossat upp en debatt om svenskhet, i synnerhet efter politikerveckan i Almedalen. Framförallt gjorde Ebba Busch Thors sverigevänliga tal, med svenska flaggan som fond, djupt intryck. En kader vänsterorienterade debattörer, journalister och politiker har därefter förfasat sig över alla ”problem” detta nationalistiska uppsving kan tänkas leda till. Verkligheten är dock mer komplex än så: en stärkt nationskänsla kan tvärtom vara det som krävs för att ena det polariserade svenska samhället.

Fortsätt läsa Värna det svenska samhällskontraktet

Den senaste veckan har Miljöpartiet skakats av flera skandaler. Till att börja med tvingades Mehmet Kaplan avgå som bostadsminister efter samröre med islamistiska och fascistiska organisationer. Strax därpå vägrade Yasri Khan, på grund av sin muslimska tro, skaka hand med en kvinnlig journalist på TV4. Efter starka protester tvingades Yasri Khan dra tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen och lämnade alla sin uppdrag inom Miljöpartiet. Saken blev inte bättre av att Åsa Romson kallade terrorattentaten i USA 9/11 för ”olyckor” och att Gustav Fridolin inte förstod att ”vissa kvinnor” kan bli kränkta av att inte skaka hand.

Fortsätt läsa Miljöpartiet måste göra upp med den gröna islamismen