The Report From Iron Mountain

Iron Mountain. Källa: Wikimedia Commons.

Boken The Report From Iron Mountain, som publicerades 1967 under Lyndon Johnsons presidentskap, utger sig för att vara en rapport från en hemligstämplad expertpanel i USA. Deltagarna i expertpanelen var femton män vars identitet inte fick avslöjas. Deras uppdrag var att utröna hur etablissemanget kan behålla makten och vidmakthålla folkets lojalitet i fredstid.

Historiskt sett har krig visat sig vara det bästa sättet att skapa en enad front bland folket mot en yttre fiende, vilket också har resulterat i villkorslös lojalitet mot landets ledare. Både militärer och civila har bevisligen varit beredda att offra livet under sådana omständigheter. Men i den allt mer fredliga världen på 1960-talet, där krig i västvärlden blev allt mer sällsynta, ställde sig USA:s regering frågan hur de ska bevara folkets lojalitet. Det är här den så kallade expertpanelen kommer in i bilden: de samlades 1963 för att ta fram alternativ i fredstid för att skapa en kontinuerlig uppslutning bakom etablissemanget.

Resultaten från expertpanelens rekommendationer publicerades således 1967 i The Report From Iron Mountain. Boken blev en bästsäljare och översattes till femton språk. Men – och det finns ett stort men: det är än idag oklart om boken är en äkta rapport från den hemliga expertpanelen eller en satirisk bluff. 1972 gick satirikern Leonard Lewis ut med påståendet att det var han som hade skrivit boken och bara hittat på alltsammans. Det är dock ett erkännande som har tillbakavisats flera gånger av personer som påstår sig veta att expertpanelen faktiskt existerade på riktigt.

Oavsett om boken är äkta eller en satir så resonerar expertpanelen i kapitlet ”Substitutes for the functions of war” huruvida ekonomi, kultur, politik, sociologi eller vetenskap kan skapa de eftertraktade drivkrafterna för att samla massorna i fredstid. De kom fram till att dessa områden inte har tillräcklig slagkraft, utan att det ämne som har bäst förutsättningar att lyckas är miljöfrågan. Nedan följer ett par utdrag ur The Report From Iron Mountain:

”When it comes to postulating a credible substitute for war capable of directing human behavior patterns in behalf of social organization, few options suggest themselves. […] the ’alternate enemy’ must imply a more immediate, tangible, and directly felt threat of destruction. It must justify the need for taking and paying a ’blood price’ in wide areas of human concern. In this respect, the possible substitute enemies noted earlier would be insufficient. One exception might be the environmental-pollution model, if the danger to society it posed was genuinely imminent. The fictive models would have to carry the weight of extraordinary conviction, underscored with a not inconsiderable actual sacrifice of life; […] It may be, for instance, that gross pollution of the environment can eventually replace the possibility of mass destruction by nuclear weapons as the principal apparent threat to the survival of the species. Poisoning of the air, and of the principal sources of food and water supply, is already well advanced, and at first glance would seem promising in this respect; it constitutes a threat that can be dealt with only through social organization and political power. […] However unlikely some of the possible alternate enemies we have mentioned may seem, we must emphasize that one must be found, of credible quality and magnitude, if a transition to peace is ever to come about without social disintegration. It is more probable, in our judgment, that such a threat will have to be invented, rather than developed from unknown conditions.”

Det miljöhot som ”måste uppfinnas” för att ena världen i fredstid skulle mycket väl kunna vara klimathotet – som dök upp på världsarenan två decennier senare.

Den första världspolitikern som varnade för den globala uppvärmningen var Margaret Thatcher. Redan 1988 tog hon upp klimathotet inom Royal Society, endast några månader efter att den alarmistiske klimatforskaren James Hansen hade vittnat inför USA:s kongress. Ett år senare varnade hon för konsekvenserna av växthuseffekten i ett tal inför FN:s generalförsamling. Bland annat sade Thatcher att ”det är möjligt att vi har påbörjat ett gigantiskt experiment med klimatsystemet” och att ”det det kommer att kräva mer av regeringen för energiproduktionen, för bränsleeffektiviteten och för återväxten av skog”. För att lägga kraft bakom orden hänvisade hon till sin bakgrund som kemist.

Varför slog Margaret Thatcher larm om den globala uppvärmningen 1988? Till stor del berodde det på påtryckningar från John Houghton och sir Crispin Tickell som var engagerade inom miljöarbetet; därefter slöt medhjälparen Lord Monckton upp vid hennes sida som medhjälpare i klimatarbetet. Men det viktigaste skälet var förmodligen att Thatcher ville krossa gruvstrejkerna som rasade i Storbritannien sedan 1984. Strejkarbetarna hade en uttalat socialistisk agenda som motarbetade Thatchers konservativa reformer – och med klimathotet fick Thatcher ett argument för att börja avveckla Storbritanniens kolgruvor och därmed avsluta strejkerna. Dessutom fick hon ett skäl för att bygga ut kärnkraften i Storbritannien.

Det var dessutom på Margaret Thatchers initiativ som UK MET Office (brittiska motsvarigheten till SMHI) satte upp Hadley Centre for Climate Prediction and Research 1990, som i sin tur tog fram mätdata som låg till grund för det nyetablerade IPCC. Under ledning av den brittiske klimatalarmisten John Houghton var det Hadley Centre som tillsatte de första författarna till IPCC:s första rapport. Dessa pionjärer satte agendan för den klimatalarmistiska tonen inom IPCC.

I Sverige passade även Olof Palme på att bygga ut kärnkraften på 1970- till 1980-talen, precis som Margaret Thatcher. Dessutom ökade den svenska regeringen skatten på drivmedel; än idag är regeringens skatt på koldioxid tre gånger högre än vad som är vetenskapligt motiverat. År 2005 instiftade Göran Perssons regering en plan för ett oljefritt Sverige år 2020 – som ett argument nämns den globala uppvärmingen. Även ARC (African Risk Capacity) och SIDA använder klimathotet som ett argument för ökade transfereringar till U-länder.

Det finns alltså flera nationella politiska initiativ med klimathotet som grund. Som om det inte räckte med det finns dessutom flera internationella intiativ – i bakgrunden finns planerna på en världsregering med en uttalat odemokratisk och teknokratisk agenda.

Låt oss börja med att granska Romklubben (Club di Roma), som är en tankesmedja som engagerar sig i internationella frågor. Romklubben blev framför allt känd för sin skrift ”Tillväxtens Gränser” som lade fram argument för att jordens tillgångar inte räcker till för den ekonomiska tillväxten på grund av den snabba befolkningstillväxten. Boken fick kritik för att brista i vetenskaplighet samt förespråka nymalthusianism, som väsentligen står för antaganden om att en konstant befolkningsökning leder till tilltagande miljöförstöring, brist på naturresurser, mänskliga umbäranden och förtida död.

Romklubbens företrädare Carrol Louis Wilson, samordnare av rapporterna SCEP (Study of Critical Environmental Problems) och SMIC (Study of Mans Impact on the Climate), och atmosfärforskaren Walter Orr Roberts (Aspen Institute) varnade dessutom tidigt för klimathotet.På ett möte med Romklubben i Saltsjöbaden 1978 sade medlemmen Rennie Whitehead följande:

”As ministers, we have received a great deal of information, forecasts and the results of analysis. What is lacking is political decision. Most politicians are aware of the nature of the problems, but no decisions are taken. Why? The man in the street is not prepared to make sacrifices and the politician will not fight this attitude – indeed he cannot without risking his political life. Sacrifice is against trade union principles. There are two possible approaches: One is to try to build up an ethic which substitutes satisfaction for material reward. The other is to frighten people to the point where they will make sacrifices in order to avoid catastrophe. Both methods must be attempted.”

Ett liknande budskap hade några år tidigare framförts på World Future Societys konferens ”The Next 25 Years: Crisis & Opportunity”. Med andra ord: skräm världens medborgare till lydnad.

Det finns dessutom en svensk koppling till Romklubben: kristdemokraten Anders Wijkman är sedan 2012 ordförande i Romklubben. Samme Wijkman är dessutom medlem av föreningen Global Challenges som har sitt säte i Stockholm. Så vad vill då Global Challenges åstadkomma? På deras hemsida finns följande manifest:

“Global Governance is a concept used to describe forms of world governance and cooperation. There is great agreement today that the global institutions that have been established to handle transnational risks – primarily the UN and its organisations – are unable to handle the threats in a satisfactory manner. On the contrary, many of the greatest global risks increase from year to year. The world is in urgent need of a new, better global governance model that could reduce, and preferably eliminate the greatest global risks in a rational, effective and equitable way. The Global Challenges Foundation wants to promote research, debate and proposals regarding how to handle the greatest global risks in order to secure the survival and welfare of humanity.”

Sammanfattningsvis vill Global Challenges ersätta de demokratiska nationerna samt FN:s organisationer med en ”klimatdiktatur”. Som om det inte räckte med Anders Wijkman finns det fler svenskar i denna organisation med tveksamma odemokratiska förtecken: i styrelsen för Global Challenges Foundation sitter bland andra Johan Rockström, Fjärde AP-fondens vd Mats Andersson, Folke Tersman och tidigare även utrikesminister Margot Wallström. Att de är verksamma i en organisation som vill införa ”global governance” med en odemokratisk agenda är ytterst anmärkningsvärt och borde förtjäna betydligt mer politisk och medial granskning.

Johan Rockström, som också är styrelsemedlem i Global Challenges Foundation, är inte ens klimatforskare utan agronom. Trots sin bristfälliga bakgrund inom klimatforskningen har han dock vid flera tillfällen varnat för konsekvenserna av den globala uppvärmningen. Vidare är Johan Rockström medlem i regeringens delegation för Agenda 2030.

Agenda 2030 är FN:s överstatliga program Agenda 2030 som verkställdes med början av 2016. I praktiken innebär Agenda 2030 att alla medlemsländer måste stå för livslång omsorg om alla världsmedborgare, oavsett kön, ras, migrationsstatus, utbildning, etc. Med andra ord ska rika länder som Sverige anse sig skyldiga att ta emot ett obegränsat antal flyktingar och dela på välfärden och levnadsstandarden med alla som tar sig till landet. FN:s Economic and Social Council, som är ansvariga för Agenda 2030, strävar i princip efter en värld med full kontroll över klimatförändringar samt fri migration i en värld utan gränser.

Även Christiana Figueres, som är sekreterare för FN:s konvention för klimatförändringar, har hävdat att världens kapitalistiska system måste ses över på grund av den globala uppvärmningen. I samband med klimatavtalet i Paris 2015 sade hon:

”This is the first time in the history of mankind that we are setting ourselves the task of intentionally, within a defined period of time, to change the economic development model that has been reigning for at least 150 years, since the Industrial Revolution. […] This is probably the most difficult task we have ever given ourselves, which is to intentionally transform the economic development model for the first time in human history.”

Vilket ekonomiskt system Figueres vill ersätta kapitalismen med framgår inte, men en ledtråd är att hon även har hävdat att Kinas kommunistiska system är mest effektivt för att bekämpa klimathotet.

Det finns dock ännu fler portalfigurer med politiska ambitioner kopplade till den globala uppvärmingen. Klimatalarmisten Hans Joakim Schellnhuber, vetenskaplig ledare för Tyndall Centre for Climate Change Research i Norwich, nöjde sig inte med IPCC:s rapport utan började år 2005 samarbeta med den brittiska psykoanalytikern David Wasdell för att förstärka budskapet om klimathotet. Samarbetet mynnade 2012 ut i Världsbankens rapport “Turn down the Heat- Why a 4 degree warmer world must be avoided”. Denna rapport har fått kritik för att vara ovetenskaplig. Däremot finns det mycket pengar att hämta inom ramen för klimathotet: Världsbanken satsar nämligen 28% av organisationens investeringar på klimatåtgärder.

Även den franske filosofen George Monbieut har förespråkat en världsregering som ska hantera de globala problem som finns med klimathotet. Sist men inte minst har som bekant Greta Thunberg blivit något av en portalfigur för den globala klimatrörelsen. Det finns med andra ord ett flertal internationella, ekonomiska, politiska och filosofiska initiativ till att introducera ett överstatligt styre med bäring på den globala uppvärmningen.

Oavsett om The Report From Iron Mountain från 1967 är en äkta rapport från en amerikansk tankesmedja eller en satir så har den onekligen skapat en problemformulering som påminner mycket om den klimataktivism som genomsyrar vår tid.

En kommentar till “The Report From Iron Mountain”

  1. Mycket bra framställning över bakgrunden till den nuvarande och numera religiöst orienterade klimathysterin. Den har naturligtvis gått överstyr, såtillvida som att alla vetenskapliga argument och invändningar numera sållas bort i den fascistiskt orienterade, demokratifientliga propaganda, som numera karaktäriserar alla ’offentliga’ inlägg kring den nya världsreligionen, med portalfigur Greta. Aktuell COP 25 i Madrid dec. 2019 har som bakomvarande, vägledande motiv och syfte, att utplundra industrialiserade länder, med undantag för USA, Kina och Indien på 100 miljarder $ varje år. Dessa pengar ska de globala företagskonglomeraten ta hand om, när utvecklingsländer ska investera i ’klimatfrämjande investeringar’, bestämda av FN, globalisternas husorgan. Sverige och EU spelar med och spelar bort skattebetalarnas pengar i en vanvettigt cirkus utan vetenskaplig grund med utgångspunkt att främja agenda 2030, numera rättesnöre för förd politik. Sveriges regering är i frontlinjen för denna destruktiva politik, trots att Agenda 2030 aldrig ratificerats, ej heller Parisavtalet från 2015. Kritiken ang. diktatur, beslut utan folklig förankring är därför manifest.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *