Utvecklingen mot ett teknokratiskt samhälle

Chongqing – experimentstad för massövervakning i Kina. Foto: Wikimedia Commons.

Hösten 2017 gjorde Håkan Juholt, som numera är ambassadör på Island, ett uppmärksammat utspel: Han hävdade att Sverige håller på att förvandlas från demokrati till en teknokrati, eller rent av en diktatur. Men vad är egentligen en teknokrati – och hur stor är sannolikheten att Juholts dystopiska profetia kommer att besannas i framtiden?

Teknokrati är definitionsmässigt en hypotetisk statsform där beslutsfattarna väljs baserat på deras tekniska kompetens. I ett sådant samhälle skulle vetenskapen skulle ha kontroll över allt beslutsfattande. Forskare, ingenjörer och tekniker som har kunskap, kompetens eller färdigheter skulle istället för politiker kontrollera de beslutsfattande organen i ett samhälle. Termen teknokrati myntades första gången 1919 av William Henry Smyth i boken ”Technocracy – Ways and Means to Gain Industrial Democracy”, i vilken han drog upp riktlinjerna för en industriell demokrati. Begreppet vidareutvecklades på 1930-talet av Howard Scott inom ramen för den teknokratiska rörelsen; i korthet förespråkade denna rörelse att det monetära systemet skulle ersättas av energicertifikat.

Den politiske forskaren Robert Putnam definierade på 1970-talet teknokrater som personer ”som utövar makt genom sin tekniska kunskap” och beskriver den ”teknokratiska mentaliteten” med fem karaktäristiska kännetecken:

  • Övertygelse om att sociala problem kan lösas med vetenskapliga eller tekniska medel.
  • Skepticism eller rent av fientlighet gentemot politiker och politiska institutioner.
  • Svag sympati för öppenhet och jämlikhet i en demokrati.
  • Preferenser för pragmatiska lösningar istället för ideologiskt eller etiskt grundade politiska alternativ.
  • Starkt engagemang för tekniska framsteg och materiell produktivitet, utan koppling till social rättvisa.

Regimer som har klassats som teknokratiska är bland annat Italiens ministär 2011-2013 under Mario Monti (som ledde en regering med enbart teknokrater som hade tillsatts för att genomdriva impopulära åtstramningar) och Sovjetunionen i synnerhet under Leonid Brezjnevs ledning; Brezjnev var själv civilingenjör och hela 89% av den sovjetiska Politbyrån var ingenjörer mot slutet av hans regeringstid.

Det land som idag främst förknippas med det teknokratiska statsskicket är Kina. Det finns primärt tre orsaker till att teknokratin har fått ett större genomslag i Kina än i något annat land. Sedan mitten av 1900-talet har de kinesiska ledarna haft en stor tilltro till vetenskap eftersom de har varit oroade för att hamna på efterkälken jämfört med resten av världen. För det andra knyter teknokratin an till Kinas traditionellt auktoritära ledarskap med en referens till det konfucianska ordspråket om att ”upphöja de dygdiga och kapabla”. Slutligen finns det flera kopplingar mellan Kinas socialistiska styrelseskick och teknokrati: bland annat var de två tongivande teknokraterna Henri de Saint Simon och Thorstein Veblen marxister. Den senaste femårsplanen i Kina har teknokratiska drag och stipulerar gigantiska byggnadsprojekt som det nationella motorvägssystemet, höghastighetsjärnvägar och De Tre Ravinernas Damm. Inte sällan sätts miljöhänsyn och mänskliga rättigheter på undantag när mark och bostäder exproprieras under byggnadsprojekten.

Det finns dock fler och betydligt mer skrämmande aspekter på Kinas teknokratiska system: de moderna IT-systemen kan vändas mot medborgarna. Till att börja med tillämpar den kinesiska regimen censur på Internet. För tio år sedan tvingade den kinesiska regeringen Google att censurera flera sökningar på den kinesiska versionen av Google och Youtube: bland annat fanns det restriktioner för sökningar på massakern på Himmelska Fridens Torg, Falun Gong och Tibets rörelse för nationellt oberoende. Och så sent som i år beslutade den kinesiska regimen att underställa alla medier direkt under presidenten Xi Jinping.

Vidare har den kinesiska regimen infört ett system för ”social kredibilitet”. I korthet är det ett system för att mäta alla kinesiska medborgares sociala status, ekonomiska kreditvärdighet och lojalitet mot regimen. Tekniskt sett används övervakning och analys av ”big data” för att kartlägga de kinesiska medborgarnas köpvanor, vänner och politiska åsikter. Kritikerna menar att detta är ett orwellskt system för åsiktsregistrering och kontroll av medborgarna. Målsättningen är att systemet ska vara i full drift vid år 2020, men det pågår sedan ett antal år flera pilotprojekt runt om i Kina.

En person som har drabbats hårt av Kinas system för ”social kredibilitet” är dissidenten Liu Hu. År 2013 åtalades han för att ha ”fabricerat och spridit rykten” och tre år senare dömdes han för ”ärekränkning”. Som straff dömdes till att be om ”ursäkt” till sina 740.000 följare, men när han vägrade fick han istället dryga böter. Han betalade böterna och trodde att saken var ur världen – men han hade dessutom nedgraderats i systemet för ”social kredibilitet”. Som en konsekvens av detta kunde han inte längre köpa tåg- och flygbiljetter och förvägrades att ta lån eller köpa en bostad. Liu Hu kommenterade det kafkaliknande tillståndet på följande vis:

”Det fanns ingen dossier, ingen polisanmälan, inget officiellt besked från myndigheterna. De skar bara av mig från de saker jag en gång hade rätt till. Det verkligt läskiga är att det inte finns något man kan göra åt det. Det finns ingen att rapportera till. Man är fångad i ett ingenmansland.”

I dagsläget är 7,49 miljoner kineser svartlistade inom systemet för ”social kredibilitet” och utsätts för liknande inskränkningar som Liu Hu. En flicka svartlistades redan som litet barn, en man för att ha stulit ett paket cigaretter – men hårdast drabbas de kineser som är dissidenter och kritiserar regimen. I en del kinesiska städer finns det system som skickar ut varningsmeddelanden till mobiltelefoner när svartlistade dissidenter försöker ringa till sina vänner och bekanta.

Dessutom har Kina börjar implementera system för ansiktsigenkänning. I ”den smarta staden” Hangzhou övervakas de nio miljoner invånarna av kameror och mikrofoner dygnet runt. Suspekta individer i Hangzhou matchas med artificiell intelligens mot polisens register; även e-handelsföretaget Alibaba bistår polisen med analys av bilderna på de misstänkta individerna. Ett liknande system finns i staden Chongqing, där medborgarnas ansikten scannas på vägar, flygplatser, toaletter och flera andra offentliga platser. Projektet i Chongqing kallas “Xue Liang”, vilket kan översättas till ”skarpa ögon”, och de scannade ansiktsbilderna matchas i realtid mot registret för ”social kredibilitet”.

Liknande tendenser finns i Ryssland. I juni 2016 röstade den ryska Duman igenom antiterrorist-lagarna i Ryssland. Lagstiftningen utökar kraftigt den ryska statens möjligheter att övervaka medborgarna, införa reseförbud, frånta medborgarskap, kontrollera det som publiceras på sociala medier samt övervaka all telekom- och Internettrafik. Med dessa nya lagar får Ryssland de hårdaste antiterror- och övervakningslagarna sedan Sovjetunionens dagar. Den ryska motsvarigheten till Facebook, Vkontakte, ägs numera av oligarken Alisher Usmanov som står Kreml nära. Dessutom håller Vkontakte på att integreras med IT-företaget FindFace, som är ett företag som är specialiserat på ansiktsigenkänning. Med algoritmer som baseras på neurala nätverk kan FindFace identifiera ansikten från mängder och foton och matcha dem mot gigantiska databaser med grafiskt innehåll. Denna teknologi kan kopplas till övervakningskameror i de ryska städerna och därmed missbrukas för att kartlägga och identifiera dissidenter på politiska demonstrationer mot Putin.

Tendenserna i de auktoritära länderna Kina och Ryssland ger en kuslig fingervisning om hur ett teknokratiskt samhälle kan övervaka och bestraffa medborgare som är kritiska mot regimen. Men övervakningen ökar även i västvärlden – inte minst på grund av hotet från islamistisk terrorism. London är numera den stad med flest CCTV-kameror och Edward Snowden avslöjade för några år sedan NSAs projekt Echelon som har kapacitet att övervaka miljarder av meddelanden på telefonlinjer och Internet – varje dag. Som en konsekvens av det ökar användningen av VPN-tunnlar och Tor även i västvärlden, precis som i Kina i Ryssland.

Dessutom används klimathotet och Agenda 2030 som påtryckningsmedel av de globalister som strävar efter en gränslös värld på bekostnad av de suveräna nationerna. Bland publicerade en grupp klimataktivister en debattartikel i Svenska Dagbladet (5/11-2017) i vilken de förespråkade att ”demokratin måste ta en paus för att klimatet ska räddas”. Bland annat nämns den teknokratiska diktaturen Kina som en ”förebild” för klimatarbetet. I samband med Parisavtalet 2015 hävdade Christiana Figueres, som är sekreterare för FN:s konvention för klimatförändringar, att världens kapitalistiska system måste ”förändras” på grund av den globala uppvärmningen. Vilket ekonomiskt system Figueres vill ersätta kapitalismen med framgår inte, men en ledtråd är att hon även har hävdat att Kinas teknokratiska och kommunistiska system är mest effektivt för att bekämpa klimathotet.

Slutligen har vi då utvecklingen i Sverige. Vilka teknokratiska tendenser kan skönjas i vårt land? Till att börja med förekommer det massanmälningar på Facebook av nätverk som #jagärhär mot dissidenter och regimkritiker. Flera av dessa dissidenter har stängts av från Facebook under flera dagar, vilket abrupt försvårar det sociala livet och kontakter med vänner och släktingar. Här kan man skönja en parallell till Kinas system för ”social kredibilitet” – fast med skillnaden att det är odemokratiska nätverk som står för anmälningarna och den ”sociala rankingen” i Sverige.

I viss mån påminner det kinesiska systemet för ”social ranking” också om den svenska ”värdegrunden”. Begreppet värdegrund inte är reglerat i svensk lag utan har implementerats med visst godtycke av diverse svenska myndigheter och institutioner. I vissa fall har det gått så långt att värdegrunden står i direkt konflikt med svensk lag: bland annat har det uppstått konflikter mellan värdegrunden och den svenska lagen på Energimyndigheten och inom Lärarnas Riksförbund – i båda dessa fall fick den förmenta värdegrunden företräde. På samma sätt som i Kina får regimkritiker i Sverige sparken från sina jobb, stängs av från kommunikationskanaler som sociala medier och drabbas av censur på Internet.

Ett bra exempel på Internetcensur i Sverige är Dagens Nyheters och Expressens påtryckningar på Google och Youtube, vilket bland annat har lett till att Granskning Sveriges Youtube-kanal numera är nedstängd. Expressen har även förespråkat att historiska filmer från Nazityskland ska censureras från Youtube. Givetvis är nazisternas propagandafilmer vidriga och antisemitiska – men de förklarar också bakgrunden till varför nazisterna genomförde Förintelsen; om dessa filmer censureras kommer Sverige att bli ett mer historielöst och därmed farligare samhälle. Dessutom har Expressen förespråkat att Youtube bör censurera Trumps tal till Löfven om att ”Sverige har problem med migrationen”. Som en konsekvens av detta har Google börjat överväga att lansera en ”svensk version av Google”. Dessa ”krav” från de etablerade mediehusen i Sverige bär oroväckande drag av Kinas censurkrav på Google.

Dessutom ökar andelen elektroniska betalningar snabbare i Sverige än i något annat land. Enligt en grupp KTH-forskare kommer Sverige att vara ett kontantlöst samhälle år 2023. Som av en händelse fick dessutom guldhandlaren Tavex sitt svenska bankkonto nedstängt år 2016 och tvingades att öppna ett nytt bankkonto i Baltikum; enligt VD:n på Tavex berodde nedstängningen på att de svenska bankerna vill minska omsättningen av guld, silver och kontanter i samhället. Fördelen med elektroniska betalningar är de kan motverka penningtvätt, förhindra finansiering av terrorism och minskar risken för rån mot butiker – men som en konsekvens av det ökar användningen av kryptovalutor som Bitcoin för kriminella uppgörelser. Fast ett samhälle utan kontanter riskerar också att bli sårbart om infrastrukturen för elektroniska betalningar skulle slås ut. Dessutom kan en framtida regering kontrollera medborgarna med hot om att stänga av dem från det finansiella nätverket – vilket skulle omöjliggöra en normal tillvaro som att handla mat, köpa biljetter, resa, och så vidare. Sådana straff skulle primärt kunna utdömas till kriminella – men systemet skulle även kunna missbrukas för att straffa dissidenter. Det kan framstå som en dystopi, men då ska man betänka att ostraffade svenska medborgare idag stängs av från Facebook eller censureras från Youtube.

Kina och Ryssland håller på att utvecklas att bli teknokratiska stater – och det finns liknande tendenser i västvärlden och Sverige. Om denna trend fortsätter i tangentens riktning kan Håkan Juholt dessvärre bli sannspådd om några decennier.

7 reaktioner på ”Utvecklingen mot ett teknokratiskt samhälle”

  1. Juholt är en helt otroligt korrekt sanningssägare här.
    Han är faktiskt nån sorts hjälte , ta kontrasten mot Globalisternas Quisling Reinfeldt.

    Jag tycker du nästan underdriver hur allvarligt läget är i Sverige med tanke på den eskalerande absurda händelseutvecklingen och avsaknaden av spärrar.

    Svensken är fredskadad, godtrogen och naiv.

    Den svenska principlösheten med en kompromissande pragmatism som funkar i vackert väder, i kombination med jantelag , kollektivistisk konsensusmentalitet med angiveri fäbless , auktoritetstro och en uppfostrande attityd har alla ingredienser för nåt som ställer DDR i romantisk dager.

    ”Det kan framstå som en dystopi, men då ska man betänka att ostraffade svenska medborgare idag stängs av från Facebook eller censureras från Youtube.”

    Vi har ju faktiskt haft ganska länge även myndigheter som laglöst selektivt straffar oliktänkande utan rättegång med som bäst diffusa hänvisningar till ”värdegrund”.

    Frågan är vad vi ska göra , det börjar bli väldigt mörkt.

  2. Din artikel väcker tankar. Hur skulle Robert Putman beteckna ett samhällssystem som har dessa karakteristika:
    *Sociala problem existerar endast som virtuella konstruktioner, dvs. finns inte om de officiellt ej uppmärksammas
    *Skeptisism gentemot politiker och politiska organisationer samt fientlighet från dessa gentemot medborgare som uttrycker motsatta åsikter relativt officiellt godkända
    *Demokratiskt underskott genom slutenhet i officiell kommunikation och censur betr. fri samhällsdebatt
    *Ideologiskt färgade samhällbeslut utan konsekvensanalys och negligering av pragmatiska åtgärder även om dessa skulle gynna medborgares välmående och tillhörande välfärd
    *Starkt engagemang för tekniska lösningar som gynnar den statliga kontrollen av medborgarnas liv, ekonomi och åsikter.

    Detta är ett försök att delvis fånga den nuvarande svenska samhällssituationen. Social kreditibilitet och dess motsats är redan implementerade. Den ekonomiska kontrollen av medborgarnas är enl. Din artikel i farans riktning. Godtycklighet ist. f. rättvis likabehandling är också genomfört.

  3. Ang ditt avslut om digitala pengar. Du vet väl att de mörkskygga vänsterliberala nätverken lyckats plocka bort ett stort antal dissidenter från PayPal, Fundraising osv. Även bankgirot/plusgirot har stängt ner konton tillhörande dissidentförlag här i Sverige. Ann Heberlein är väl senaste exemplet för sin crowdfunding för boken Våldtäkt & Kultur.

  4. Mycket intressant läsning. Delar inte alla slutsatser till hundra, men analyserna på vägen är otroligt skarpa. Ny favoritblogg, tack!

  5. Det finns något så grundläggande motbjudande i övervakningssamhället. Det är nästan så man hellre hade krig och konflikter än ett elektroniskt övervakningssamhälle styrt av förment bättre människor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *