Kraftig ökning av könsbyten bland tonåringar

Användningen av hormoner för könsbyte ökar kraftigt bland ungdomar. Foto: Pixabay.

Antalet remisser till teamet för könsidentitetsutredningar på Astrid Lindgrens barnsjukhus har ökat kraftigt, rapporterar Läkartidningen (09-10/2017). Det handlar med andra ord om barn och ungdomar som är osäkra på sina könstillhörighet och som söker hjälp för att eventuellt byta kön genom hormonbehandlingar eller operationer. Mellan år 2000 och 2006 kom det bara in en handfull sådana remisser, men de senaste tre åren har utvecklingen varit explosionsartad och år 2016 registrerades en toppnotering på 197 ansökningar. Vad kan denna utveckling bero på?

Antalet remisser till teamet för könsidentitetsutredningar på Astrid Lindgrens barnsjukhus ökar dramatiskt. Källa: Läkartidningen, 09-10/2017.

Så kallat könsatypiskt beteende är vanligt hos små barn; ungefär 7% av alla pojkar uppvisar ett flickaktigt beteende medan något färre flickor uppvisar ett påtagligt pojkaktigt beteende. En del av dessa barn uttrycker tidigt en önskan om att vilja tillhöra det motsatta könet. Efter puberteten i tonåren är det ungefär 20% av dessa ungdomar som fortfarande uppvisar så kallad könsdysfori, vilket är den medicinska termen för personer som upplever sig tillhöra det motsatta könet. (För de övriga barnen var det i allmänhet homosexualitet som var orsaken till det könsatypiska beteendet som barn.)

För de ungdomar vars könsdysfori förvärras i samband med puberteten kommer de flesta att senare ha en önskan om så kallade könsbekräftande åtgärder. För att få genomgå könsbekräftande åtgärder måste patienten ha en könsdysfori-diagnos. Dessa könsbekräftande åtgärder innefattar olika metoder för att korrigera könet genom hormonbehandlingar och/eller kirurgi; man kan även sätta in alternativa behandlingsmetoder som röstträning, hårborttagning och slipning av adamsäpplet.

Åldersgränsen för att genomgå en könskorrigerande behandling är i nuläget satt till 18 år. Enligt regeringens utredning från 2015 föreslås en sänkning av åldersgränsen samt en uppdelning mellan juridiskt och medicinskt kön. Utredningen förespråkar att ungdomar från 15 års ålder skall kunna ansöka om en ändring av juridiskt kön, vilket innebär en administrativ ändring hos Skatteverket. Med sina vårdnadshavares tillstånd skall barnen kunna ändra sitt juridiska kön redan när de är 12 år. Medicinsk könsändring, vilket innebär kirurgiska ingrepp, föreslår utredarna ska vara möjligt att ansöka om från 15 års ålder, men att det ska prövas av Socialstyrelsens rättsliga råd (enligt nuvarande process).

Det är en väldigt låg ålder för att fatta ett så pass livsavgörande och irreversibelt beslut som könsbyte. Ett kirurgiskt könsbyte är ett avancerat ingrepp med stora risker för komplikationer. Man kan därefter varken få orgasm eller skaffa barn. Ett ganska stort beslut att fatta för en tonåring, som sagt.

Patienter med könsdysfori får även ofta en psykiatrisk diagnos. Enligt en studie uppfyllde mer än hälften av unga med könsdysfori-kriterierna för minst en psykiatrisk diagnos; vanligast är ångest, depression och självskadebeteende, men det förekommer även självmordsförsök.

Antalet ungdomar med utreds för könsdysfori har alltså ökat kraftigt i Sverige mellan 2013 och 2016, vilket framgår av grafen ovan. Forskarna i Sverige är osäkra på varför antalet remisser om könsdysfori-utredningar har ökat så radikalt de senaste åren. I Läkartidningen står det:

”Orsaken är okänd, men det har spekulerats om huruvida det kan bero på miljöfaktorer, ökad tillgång till vård, ökad kunskap (via internet), generellt ökad öppenhet och uppmärksamhet i samhället för frågor som rör könsidentitet och könsuttryck, minskad stigmatisering eller att identitetsutvecklingen i dag i större utsträckning även innefattar könsidentiteten.”

En möjlig orsak som forskarna inte nämner är de genuskritiska teorierna som har genomsyrat de svenska förskolorna, skolorna och fritidshemmen sedan 2000-talets början. Om man beskådar grafen ovan framträder ett intressant samband: ökningen tog rejäl fart runt år 2013 – vilket är det år då barnen födda år 2000 blev tonåringar och de flesta kom i puberteten.

Framförallt ungdomar med en diagnos inom autismspektrumet är kraftigt överrepresenterade bland dem som söker könsbekräftande behandling. Cirka 2,5% av alla ungdomar i Sverige har en autismdiagnos, men i gruppen av de som sökte könsbekräftande behandling hade hela 26% autism; av dessa var 3/4 flickor som upplevde sig som pojkar. Forskningsartikeln i Läkartidningen går inte på djupet varför ungdomar med autismdiagnos är överrepresenterade, men en uppenbar förklaring är att dessa ungdomar har ett stort behov av fasta rutiner och tydliga regler. De genuskritiska teorierna i förskolan och skolan har rimligen en ovanligt stor och förvirrande inverkan på barn med autism.

Det finns åtskilliga exempel på genuskritik inom förskolan och skolan. Förra året publicerades exempelvis bilderboken ”Hästen & Husse” om könsöverskridande mönster för de allra minsta barnen: där presenteras en häst som vill vara hund och en husse som klär sig i klänning. Man kan ifrågasätta rimligheten i att påtvinga barn med autism sådana genuskritiska teorier, när de löper så pass stor risk att utveckla könsdysforiska tendenser i tonåren.

Samma uppåtgående trend av könsdysfori bland tonåringar – i synnerhet bland ungdomar med autism – kan även skönjas internationellt: i Australien, Kanada, Nederländerna, och så vidare. (Det finns två extrema exempel som faller utanför ramen för den ”normala” dysforin, vilket är Thailand där unga män opereras om till ”ladyboys” för ”underhållningssyfte” och Iran där homosexuella tvingas operera om könet eftersom homosexualitet är kriminaliserat och kan bestraffas med döden.)

I Australien diskuteras fenomenet med könsdysfori bland barn förhållandevis öppet. Landets äldsta dragqueen, Carlotta, opererades om sig från man till kvinna redan på 1970-talet. Hon bekymrar sig numera för den lavinartade utvecklingen av könsbyten bland ungdomar och varnar dem för att byta kön i ung ålder. Hon säger:

“Ge inte ditt barn några hormoner. Vänta tills de har fyllt 18. Man ska inte experimentera med sin kropp förrän man är vuxen.”

Även i Norge har det framförts kritik mot den genuskritiska forskningen. I TV-serien Hjernevask, som sändes i NRK 2010 (men som aldrig visades i SVT), gjorde programledaren Harald Eia ett program på temat genusteori. I detta avsnitt hävdade norska forskare att ”kön bara är en social konstruktion”. Amerikanska och brittiska forskare hävdade tvärtom att det finns skillnader mellan könen redan från födseln. Forskaren Simon Baron-Cohens påvisade att nyfödda barn tittar på olika saker: flickor tittar oftare på ett mänskligt ansikte, medan pojkarna oftare tittar på en babymobil. Vidare lär sig flickor att prata och utveckla sociala färdigheter tidigare – medan pojkar är mer intresserade av tekniska system. Vidare presenterades jämställdhetsparadoxen, vilket innebär att kvinnor i utvecklingsländer som Indien oftare väljer att utbilda sig till datatekniker än i Norge, medan de norska kvinnorna i större utsträckning söker sig till kvinnodominerade yrken som sjuksköterska. De indiska kvinnorna vill helt enkelt ta sig ur fattigdomen och få ett välbetalt datajobb, medan de norska kvinnorna redan lever i ett välfärdssamhälle och därmed kan unna sig ”lyxen” att välja ett jobb som intresserar dem – vilket i de flesta fall råkar vara i en kvinnodominerad bransch. Paradoxen är alltså att ju mer utvecklat ett samhälle blir, desto mer könsbundna blir yrkesvalen. Så det finns uppenbara skillnader mellan män och kvinnor, även om de skandinaviska genuskritiska forskarna försöker hävda motsatsen.

I Sverige fortsätter den genuskritiska debatten full fart framåt. Nationella Sekretariatet För Genusforskning fått i uppdrag att ”jämställdhetsintegrera” landets högskolor och universitet. Detta initiativ innebär att universitetsverksamheten måste ha minst 40% representation av respektive kön; dessutom ska lärarnas arbetssätt, kurslitteratur och så vidare stöpas om inom ramen för ”normkritik”. Södertörns Högskola är det lärosäte som har gått längst och ger flera kurser inom normkritik och genus. Även på högsta politiska nivå finns det initiativ inom genus: i november 2017 lämnades ett betänkande till regeringen för lagstiftning om ett tredje kön.

Givetvis bör vuxna människor efter moget övervägande tillåtas att genomgå könsbyte. Däremot finns det anledning att se över den genuskritiska undervisningen på svenska skolor och förskolor. Att dagisbarn klär ut sig i motsatta könets kläder och leker med motsatta könets leksaker kan förefalla oskyldigt, men det kan sätta djupa spår hos barn, i synnerhet hos dem med autism. När pojkar tilläts vara pojkar och flickor fick vara flickor existerade knappt könsbyten hos ungdomar – nu är det plötsligt en explosionsartad trend. I framtiden kommer förmodligen flera av dagens ungdomar att ångra sig och kanske rentav stämma staten för att de tilläts att byta kön i ung ålder.

2 reaktioner på ”Kraftig ökning av könsbyten bland tonåringar”

  1. 25 år känns som en bra gräns innan några ingrepp eller andra behandlingar kan komma ifråga. Brukar man inte säga att hjärnan inte är fullt utvecklad innan dess? T.ex. är risk- och konesekvensbedömningsförmågan begränsad. 15 år är helt absurt, ren barnmisshandel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *