Bakom den politiska korrekta fernissan döljs hat och övergrepp

Den politiskt korrekta fernissan håller på att flagna bort. Foto: Wikimedia Commons.

Under veckan som gick avslöjade Cissi Wallin namnet på medieprofilen som hon anklagar för att ha drogat och våldtagit henne 2006. Den misstänkte våldtäktsmannen är en känd skribent på Aftonbladet som har en utpräglat politiskt korrekt profil. Efter Cissi Wallins avslöjande trädde fyra andra kvinnor fram och vittnade om att de hade blivit sextrakasserade av samma journalist. Aftonbladet hade försökt tysta ner skandalen, men tvingades till slut att entlediga mannen och tillsätta en internutredning om sextrakasserierna. Helt plötsligt hade Sverige fått en inhemsk Harvey Weinstein-skandal – och när #MeToo-kampanjen rullade fram som en lavin över de sociala medierna gick allt fler kvinnor ut med vittnesmål om självupplevda sexuella trakasserier.

Flera av de misstänkta förövarna är eller har varit anställda på Aftonbladet. Bland annat vittnade Katerina Janouch om hur en känd författare och tillika medarbetare på Aftonbladet tafsade på henne medan hans fru stod precis i närheten. Dessutom har en tredje medarbetare på Aftonbladet pekats ut för grova sexuella övergrepp. Går man tillbaka några år i tiden, närmare bestämt till år 2002, dömdes ännu en medarbetare på Aftonbladet till tre års fängelse för våldtäkt och grov misshandel.

Ironiskt nog har samtliga dessa journalister på Aftonbladet en utpräglat politiskt korrekt profil. Allt som oftast handlar deras krönikor och artiklar om antirasism och – absurt nog – feminism. Paradoxalt nog har den mest politiskt korrekta redaktionen samtidigt den mest utpräglade våldtäktskulturen.

Problemet är dock inte isolerat till Aftonbladet. På förment opartiska SVT har två chefer pekats ut för sexualbrott: en avslöjades när han försökte köpa sex av ett barn och en annan utreds för misstankar om sexuella övergrepp.

Värt att notera är att Aftonbladet och SVT har försökt tysta ner skandalerna och vägrar att gå ut med namnen på de misstänkta medarbetarna. Helt plötsligt hänvisar mediehusen till ”medarbetaransvar” och att man ska vara ”försiktig med att röja personers identitet”. Det är vackert så – men samma mediehus har paradoxalt nog inga skrupler när det gäller att hänga ut andra kändisar med namn och bild. Till exempel hade Aftonbladet inga problem med att exponera den moderate politikern som blottade könsorganet i somras – och samma tidning har i dagarna publicerat identiteten på TV4-profilen samt en annan TV-profil som anklagas för sextrakasserier. Vidare har Aftonbladet skrivit spaltmeter om den ”våldtäktskultur som råder inom SD” när en sverigedemokratisk politiker anklagades för att ha sextrakasserat en kvinnlig riksdagskollega. Då finns det betydligt mindre intresse att analysera den våldtäktskultur som uppenbarligen råder på den egna redaktionen. Hyckleriet och de dubbla måttstockarna saknar gränser på Aftonbladet.

När drevet gick mot Katerina Janouch i början av 2017 fanns det (minst) två av hennes belackare med ett tvivelaktigt förflutet: En DN-medarbetare som var med och initierade drevet är i själva verket dömd för kvinnomisshandel, medan en bokhandlare som rensade ut hennes barnböcker är gift med en notorisk sadomasochist med fäbless för förnedringssex. Katerina Janouch har inget sådant belastningsregister. Man kan med visst fog fråga sig vem som är ond och vem som är god i detta sammanhang.

Sällan har ordstävet ”ulv i fårakläder” kommit bättre till pass: bakom den tunna fernissan av politisk korrekthet döljer sig hat, hot och övergrepp. Konservativa skribenter och politiker får ofta utstå hårda angrepp från dessa tyckare med ”de rätta åsikterna” på vänsterkanten. Eftersom de står på ”den rätta sidan” kan de i skydd av den politiska korrektheten gå till hårda verbala angrepp mot sina meningsmotståndare som de ironiskt nog kallar för ”hatare”. Just det missbrukade begreppet ”hatare” tyder på att de projicerar sina egna aggressioner på personer som inte hyser samma åsikter. Den kognitiva dissonansen har aldrig varit starkare. Man får nästan intrycket av att de medvetet har valt en politisk korrekt profil för att kunna ge uttryck för sitt hat utan någon större risk för repressalier. En högerextrem hatare avstängs ju i allmänhet från sociala medier, inte minst med tanke på att Facebook och övriga sociala medier har börjat censurera högerextrema kommentarer och länkar. (I Tyskland har till och med en före detta Stasi-agent fått i uppdrag att övervaka och censurera Facebook.)

En man som personifierar sexbrottslingen i en politiskt korrekt maskering är polischefen ”Kapten Klänning”. Han var under flera år en drivande kraft för att uppmärksamma problem kring könsdiskriminering, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor – i synnerhet bland poliser. I själva verket gjorde han sig skyldig till flera sexuella övergrepp och han avslöjades under ”Operation Värdegrund” (!) då han försökte köpa sex av en 14-årig flicka. Hovrätten dömde honom 2010 för grov våldtäkt, våldtäkt, misshandel, koppleri, köp av sexuella tjänster och försök till köp av sexuell tjänst.

Vidgar man perspektivet en aning hittar man många fler exempel på vänsteraktivister som i det politiskt korrektas namn har begått olika brott – men som i de flesta fall har friats eller fått påfallande milda påföljder:

  • Svenska Institutet blockade tusentals konservativa användare från Twitterkontot @sweden. Därmed kan de ha gjort sig skyldiga till följande brott: åsiktsregistrering, brott mot Personuppgiftslagen, destruktion av allmän handling, grovt förtal, brott mot yttrandefrihetsförordningen och efterforskning av anonym identitet. Någon rättslig påföljd blev det dock aldrig tal om.
  • En socialdemokrat gömde Sverigedemokraternas valsedlar i kyrkovalet 2013 och skröt dessutom om det på Twitter. Vid valet 2002 arrangerade två socialdemokrater en olaglig ombudsröstning på ett äldreboende; en av de inblandade var en de som grundade aktivistorganisationen Centrum Mot Rasism. Vid valet 2006 gömde ytterligare en socialdemokrat undan valsedlar. Alla dessa incidenter klassificeras som röstfusk och kan ge fängelse – men som mest utdömdes låga dagsböter i två sistnämnda fallen.
  • De vänsterextrema organisationerna Expo, Researchgruppen och Piscatus hanterar personuppgifter utan formella medgivanden. Egentligen bryter detta förfarande mot Personuppgiftslagen, men den är i sitt nuvarande utförande för tandlös för att resultera i några straff. (I maj 2018 kommer det dock att bli ändring på det då EU:s dataskyddsförordning GDPR träder i kraft; då riskerar dessa organisationer miljonböter om de inte åtgärdar sina register med personuppgifter.)
  • En SVT-journalist smugglade en syrisk pojke från Grekland till Sverige. Journalisten tog med sig pojken, fullt medveten om att det kunde klassificeras som människosmuggling vilket är en illegal handling. Programdirektören på SVT var då av åsikten att ”inget brott hade begåtts”. (Det är oklart hur programdirektören, som inte är någon domare, kunde göra den tvärsäkra bedömningen.) Journalisten och två SVT-medarbetare dömdes senare av Malmö tingsrätt för människosmuggling; domen var dock villkorlig och påföljden blev endast samhällstjänst.
  • Tre nämndemän struntade i lagen när de beslutade att ett äldre par inte skulle utvisas till Grekland; därmed bröt de tre asylaktivisterna mot domareden.
  • En grupp vänsteraktivister rev ner Sverigedemokraternas affischer på Östermalms tunnelbanestation 2015. Den sverigedemokratiske målsäganden yrkade på skadestånd om 462 000 kronor, vilket var kostnaden för skadegörelsen; det ville åklagaren först inte gå med på, men gick senare med på ett blygsamt skadestånd om 28 000 kronor. Sverigedemokraterna förespråkade också att åtal skulle väckas för våldsamt upplopp – men åklagaren vägrade utan motivering att gå med på det kravet. De tre tilltalade demonstranterna dömdes slutligen till obetydliga bötesbelopp.
  • Expressen åtalades för förtal eftersom tidningen felaktigt hade hängt ut en pensionär som våldsbejakande extremist. Under rättegången kom det fram att Expressen hade gjort sig skyldiga till att ha publicerat flera grova och osanna påståenden om vad 70-åringen skrivit på nätet. Trots det friade juryn Expressen. Juryn bestod nämligen av politiker som inte prövade fallet juridiskt; därmed kommer fallet inte heller att gå vidare till en juridisk domstol. Skälen för domstolens beslut är dessutom inte kända för allmänheten, eftersom skälen för jurybeslut i tryckfrihetsmål är hemliga i Sverige.

Detta var bara några exempel på kriminella handlingar som har utförts av politiskt korrekta journalister, politiker eller aktivister. Det gemensamma för dessa fall är att gärningsmännen har begått handlingar av kriminell karaktär – men att de har utförts ändå eftersom de har ansetts gynna ”den goda saken”. Som synes har flera undkommit straff eller fått extremt milda påföljder. Rättsstaten är i gungning eftersom dessa politiskt korrekta aktivister anser sig kunna ta lagen i egna händer.

Som av en händelse förutspådde Håkan Juholt i en uppmärksammad intervju (SvD 14/10-2017) att Sverige håller på att förvandlas till en teknokratisk diktatur, ett ”expertstyre där vi inte låter landet styras av medborgarnas värderingar”. Exemplen ovan är tecken på att Juholts dystopiska profetia kan vara på väg att besannas.

Förfarandet av det politiska korrekta etablissemanget i Sverige påminner om hur eliten i olika diktaturer kan bryta mot flera lagar utan att dömas till några kännbara straff. För att ta ett exempel, som dessutom anknyter till temat om sextrakasserier, utnyttjade Libyens diktator Moammar Ghaddafi kvinnorna i sitt livgarde. Han lät kidnappa unga flickor (en del så unga som 15 år) som tvingades tjänstgöra i hans harem, där han våldtog och misshandlade dem. Naturligtvis kunde han genomföra detta utan att dömas till några påföljder eftersom han kontrollerade såväl domstolsväsendet som media.

Att det finns politiskt korrekta journalister, politiker och tjänstemän i Sverige som begår brott och sexuella trakasserier är än mer anmärkningsvärt eftersom man kan förvänta sig en högre grad av moral bland dessa än Libyens diktator. Den senaste tidens skandaler på Aftonbladet har dock avslöjat att makten även berusar etablissemanget och eliten i demokraturens Sverige. Bakom den politiskt korrekta masken döljer sig hat, hot, våld och sexuella övergrepp.

3 reaktioner på ”Bakom den politiska korrekta fernissan döljs hat och övergrepp”

  1. Ja det är en spännande tid. Att följa kampen mellan de två ‘narrativen’. Å ena sidan den importerade vågen av ökade sexual- och våldsbrott. En våg som är tydlig och manifest i form av en ständig ström av vittnesmål och anekdoter i många av de nya mediakanalerna. Och en förändrad atmosfär i samhället, en förändring som märks och känns i det dagliga livet då man rör sig ute. Speciellt om man har barn och ungdomar. Förändringen är dock långtifrån tydligt manifesterad i form av officiella siffror och utspel från stat och institutioner. Eftersom sådana siffror inte får finnas. Medborgaren Joakim P Jonasson gör en egen studie eftersom regeringen/BRÅ vägrar. Resultaten är hårresande. Förtigs naturligtvis i PK-media och nästan helt i MS-media över huvud taget (en tweet av Ivar Arpi undantaget, inte så illa det iof). Jerzy Sarnecki kallar studien för ‘amatörmässig’, konstaterar att ‘någon skulle behöva räkna på detta’ och att ‘själv har han inte tid’ (nyheteridag). Etablissemangets huskriminolog har talat.

    Å andra sidan den lägliga metoo-kampanjen. Den dök upp lagom för att nu kunna utgöra grundplattform i ett massivt avlednings-spinn från PK-media. Här gäller det nu att stort uppärksamma vita etniskt svenska män som sextrakasserat kvinnor.

    Och mitt i denna kamp mellan narrativen så råkar det vara så att de vita män som uppmäksammas i detta, främst Virtanen, tenderar att vara just PK-män med som pushar feminist- och mångkulturagendan. Det blir lite förbryllande för agendajournalistiken från vänster, hur skall de nu agera… blir lite svårt nu att förutse effekten av deras skriverier. Det förvånar för övrigt inte ett dugg att det är på det sättet. Vi är nog många som direkt kom att tänka på det kanoniska exemplet PK-mannen Kapten Klänning, som bloggaren också nämner, när historien med Virtanen rullades upp. En dylik dubbelnatur blir i alla fall en amatörpsykologisk förklaring till hur någon är funtad som kan driva en sådan blind agenda av förakt mot den egna gruppen, den egna etnicitet-, kultur- och könstillhörigheten. Ett välförtjänt självhat helt enkelt.

    Fortsättning följer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *