Nasser avfärdade slöjtvång i Egypten år 1958

Gamal Abdel Nasser håller tal Mansoura. Foto: Wikimedia Commons.

År 1958 höll den egyptiske presidenten Gamal Abdel Nasser ett tal där han avfärdade Muslimska Brödraskapets krav på att alla egyptiska kvinnor måste bära slöja.

Videoklippet förtjänar att ses i sin helhet. Under talet sade han följande:

”År 1953 försökte vi verkligen kompromissa med det Muslimska Brödraskapet om de var villiga att samarbeta. Så jag träffade överhuvudet för det Muslimska Brödraskapet – och han satt med mig och framförde sina krav. Vad begärde han? Det första han bad om var att göra hijab obligatoriskt i Egypten och han krävde att varje kvinna som rör sig utomhus måste bär en tarha (slöja). Varje kvinna som är ute och går! Om jag instiftar en sådan lag kommer de att säga att vi har återvänt till Al-Hakim bi-Amr Allahs dagar då det var förbjudet för människor att var ute på dagen och bara tillåtet att vara ute nattetid. Och min åsikt är att varje medborgare har rätt att själv bestämma reglerna i sitt eget hushåll, varpå han svarade: ’Nej, som ledare är du ansvarig’. Jag sa till honom: ’Du har själv en dotter på medicinska fakulteten och hon bär inte en tarha. Varför tvingar du inte henne att ha på sig en tarha? Om du inte kan tvinga en enda kvinna – som är din dotter – att ha på sig slöja, vill du att jag ska tvinga 10 miljoner kvinnor att bära slöja?’”

Uppenbarligen tyckte Nasser att det Muslimska Brödraskapets krav var befängda – för han hade tydliga svårigheter att hålla sig för skratt under talet. Även folkmassan skrattade högljutt och protesterade mot slöjtvånget.

Nassers reaktion var begriplig, för de flesta kvinnor bar inte slöja i Egypten på 1950-talet.

Egyptisk kvinna i en fabrik på 1950-talet. Foto: Flickr.

På motsvarande sätt – och under samma tidsepok – existerade det heller inte något slöjtvång i övriga muslimska länder som Afghanistan och Iran.

Afghanska kvinnor i en skivaffär i Kabul på 1960-talet. Foto: Wikimedia Commons.
Bröllop i Iran på 1960-talet. Foto: Wikipedia.

Mellan 1970-talet och 1990-talet fick islam ett kraftigt uppsving tack vare den shiamuslimska revolutionen i Iran och oljeboomen i Mellanöstern. Detta ledde bland annat till att Saudiarabien och flera andra Gulfstater sponsrade det Muslimska Brödraskapets expansion. Den jordanske kungen Hussein deklarerade att det sekulära statsskicket inte hade någon framtid i arabvärlden och förespråkade istället ”islamistisk demokrati”. Vidare hävdade Marockos kung Hassan att han ”härstammade från profeten” och betonade sin roll som ”kommendant för de troende muslimerna”. Sultanen av Brunei blev plötsligt djupt troende islamist och definierade sin regim som en ”malay-muslimsk monarki”. I Bangladesh ströks begreppet ”sekulär” ur landets konstitution; i Indonesien inkorporerades sharialagar i landets lagstiftning; i Malaysia delades lagstiftningen upp mellan sharia och sekulära lagar och i Pakistan islamiserade general Zia ul-Haq såväl lagstiftningen som ekonomin. Dessutom utmanades Turkiets sekulära styrelseskick av islamister för första gången sedan Kemal Atatürks dagar. Iran fick en teokratisk diktatur 1979 som omedelbart införde lagar om slöjtvång, trots starka protester från hundratusentals kvinnor.

Hundratusen iranska kvinnor demonstrerar i Teheran 1979 mot den teokratiska regimens slöjtvång.

I Egypten, där Nasser skrattade åt slöjtvång på 1950-talet, blev slöjan en muslimsk symbol två decennier senare: egyptier som gästarbetade i Saudiarabien på 1970-talet tog med sig seden hem till Egypten. När Hosni Mubarak blev president 1981 försökte han hålla islamiseringen i schack; under hans tid vid makten var därför slöjan förbjuden i de flesta offentliga sammanhang. När Mubarak avsattes under den arabiska våren 2011 kom Muslimska Brödraskapets kandidat Mohammed Mursi till makten och slöjan återkom som en symbol för islam.

Hårdast av alla länder drabbades Afghanistan på 1990-talet då talibanerna grep makten i vissa provinser och införde krav på burka för kvinnor.

På bilden nedan syns kvinnor från nutidens Afghanistan, Egypten och Iran. Skillnaden mot hur kvinnorna gick klädda i dessa länder för 50 år sedan är (ned)slående.

Slöjbeklädda kvinnor i Afghanistan (till vänster), Egypten (ovan till höger) och Iran (nedan till höger). Foto: Flickr och Wikimedia Commons.

Den muslimska slöjan, hijab, är dock ett uttryck för manligt förtryck och saknar egentligen stöd i Koranen. Asra Nomani och Hala Arafa har skrivit en artikel i Washington Post om det kvinnoförtryck som islamistiska män utövar med hjälp av slöjan. De skriver (i översättning):

”Vi förkastar tolkningen att ’hijab’ bara är en symbol för blygsamhet och värdighet som har antagits av trogna kvinnliga anhängare av islam.

Denna moderna islamisering, som har kodifierats genom Iran, Saudiarabien, Taliban Afghanistan och Islamiska Staten, har felaktigt gjort det arabiska ordet hijab synonymt med ’huvudduk’. Denna sammanblandning av hijab med det sekulära ordet huvudduk är vilseledande. ’Hijab’ betyder bokstavligen ’gardin’ på arabiska. Hijab betyder också ’dölja’, ’hindrande’ och ’isolering’ av någon eller något. Ordet hijab används aldrig i Koranen i betydelsen av huvudduk.

Vi är födda på 1960-talet i konservativa men fördomsfria familjer (Hala i Egypten och Asra i Indien), och vi växte upp utan ett påbud att täcka håret. Men efter den shiitiska revolutionen 1979 i Iran, och uppkomsten av sunnisekten som finansierades av saudiska präster, har vi blivit trakasserade av män och pojkar som har försökt att få oss att täcka håret.”

Liknande fenomen förekommer i Sveriges utanförskapsområden. Amine Kakabaveh skrev i en artikel i Expressen följande om islamiseringen i Stockholms förorter:

”I svenska förorter blir klimatet allt mer kvinnofientligt. Kvinnor är inte längre välkomna på en del kaféer. Unga tjejer kan inte vistas ute efter middagstid på vissa platser. Kvinnor kan inte klä sig hur de vill. […] Islamister och fundamentalister säger till ungdomarna här att de måste beslöja sig, att svensk mat är ”haram” (smutsig), och att de måste läsa Koranen. Numera odlar våra manliga enklaver i förorterna inte bara hederskulturer som diskriminerar tusentals kvinnor, homosexuella och ungdomar utan de odlar förtryckarkulturer som kan skapa fler jihadkrigare, krigare mot demokrati och för en manlig diktatur, i guds namn dessutom.”

För denna artikel fick hon utså hård kritik inom de egna leden för att vara ”islamofob”. Kritiken kom bland annat från partikollegorna Ali Esbati, Christina Höj Larsen, Aron Etztler och Rossana Dinamarca som ifrågasatte Kakabavehs riksdagsplats. Jonas Sjöstedt själv gav knapphändiga besked om var han stod i den infekterade konflikten i sitt parti.

Dessa vänsterpartister förnekar med andra ord att pågår en islamiseringsprocess i Sveriges utsatta förorter. Denna förnekelse påminner i viss mån om hur Nasser för 60 år sedan avfärdade att Egypten skulle kunna införa slöjtvång.

Det finns fler svenska politiker som förnekar de ”utmaningar” som en alltför omfattande invandring för med sig. Ett exempel är Erik Ullenhag, som var integrationsminister i Alliansregeringen, som publicerade en ökänd lista med ”myter om invandringen”. Där påstod han bland annat att andelen utrikes födda skulle uppgå till 16,5% år 2050; i verkligheten nåddes den andelen redan 2014 – alltså 36 år tidigare. Han påstod även felaktigt att tiggeriet inte var organiserat, att invandringen var lönsam och att invandringen inte påverkade skolresultaten negativt – senare har han fått pudla från dessa påståenden.

En annan politiker som förnekar invandringsrelaterade problem är nuvarande justitieminister Morgan Johansson. I ett försök att rädda den krackelerande Sverigebilden har han i en artikel i Wall Street Journal påstått att andelen personer som är registrerade i muslimska trossamfund bara är 1,5%. Alla muslimer i Sverige är dock inte registrerade i olika samfund. Om man räknar på asyl- och anhöriginvandringen sedan 2010 blir resultatet att andelen muslimer i Sverige 2017 är 7-8%. Denna siffra är dock i underkant; om man även räknar med arbetskraftsinvandring, ”övriga anhöriginvandring”, alla illegala invandrare och ökad fertilitet bor det uppskattningsvis 12% muslimer i Sverige 2017.

En nationalekonom som har räknat på hur andelen muslimer i Sverige har utvecklats under 2000-talet har kommit fram till följande procentsatser:

  • År 2000: 1 av 100 (1%), motsvarande cirka 90.000 muslimer.
  • År 2010: 1 av 20 (5%), motsvarande cirka 470.000 muslimer.
  • År 2017: 1 av 8 (12%), motsvarande cirka 1,2 miljoner muslimer.

Den framtida andelen muslimer beror till stor del på hur generös den svenska invandringspolitiken kommer att vara. De kommande fem åren förväntas ungefär 370 000 anhöriginvandrare söka uppehållstillstånd i Sverige. Hur många som kommer att få uppehållstillstånd kommer att styras av reglerna för anhöriginvandring som kommer att göras om 2019. Eftersom anhöriginvandrarna till stor del kommer att vara fertila flickvänner och fruar i till de män som invandrade 2015 kan detta leda till en befolkningsexplosion i den muslimska gruppen. Nedan finns en preliminär prognos på hur andelen muslimer kan utvecklas i Sverige om invandringen fortsätter i detta tempo:

  • År 2020: 16 %, 1 av 6
  • År 2030: 31 %, 1 av 3
  • År 2040: 50 %, 1 av 2
  • År 2050: 70 %, 2 av 3

För 60 år sedan skrattade Nasser åt kraven på slöjtvång i Egypten; numera bär i princip alla egyptiska kvinnor hijab. Idag förnekar ledande politiker i Sverige att det föreligger några problem med den islamisering som pågår i landets utsatta förorter. Men om utvecklingen fortsätter enligt prognosen ovan kan muslimer vara i majoritet i Sverige på 2070-talet – då är det inte uteslutet att det kan förekomma sharialagar och finnas krav på slöjtvång för alla kvinnor i Sverige. Kanske kommer våra barn och barnbarn då att betrakta Erik Ullenhags och Morgan Johanssons förnekelser på samma sätt som vi idag ser på Nassers tal från 1950-talet?

En reaktion på “Nasser avfärdade slöjtvång i Egypten år 1958”

  1. Det som gör mig förtvivlad är de allt högre antaganden som Migrationsverket gör. I juli i år så var den höga prognosen att det skall komma totalt 810 000 människor. Hur många av dessa är muslimer? Är 550 000 lågt räknat? Jag tror jag får revidera mina tidigare uträkningar. Det blir i så fall ännu högre procent muslimer.

    Det jag är osäker på är kön och ålder för de som ska komma hit. Det finns anledning att misstänka att det blir många kvinnor 16-30 år som kommer hit.

    Tänk sedan några år in i framtiden då alla dessa män är svenska medborgare och de saknar en kvinna i Sverige. Då åker de ner till hemländer och gifter sig och då blir det mera muslimska barn.

    En annan sak jag grubblat över är nativitetstal. Muslimska kvinnor idag i Sverige föder ca 2,7 barn. Totalt i Sverige är siffran 1,85 men däri ingår muslimer förstås. Jag uppskattar att etniska svenskor föder kanske 1,6 barn.

    Vad händer med nativitetstalen vid en stor ekonomisk och samhällelig ”kollaps”? Jag förutspår problem på riktigt i ekonomin ca 2022. Och oerhört få hyresrätter för unga svenskar som vill flytta hemifrån och bilda familj och skaffa barn.

    Det jag oroar mig för är att svenskar kommer att föda färre barn. Inga hyreslägenheter. Dålig ekonomi. Även arbetslöshet då bland svenskar. Social oro. Ökat våld. Oroliga tider. Sänkta bidrag. Färre dagisplatser. Dåliga ekonomiska tider har historiskt dragit ned på födande. Låt säga att nativiteten sjunker till 1,3.

    Muslimer däremot kan antas agera tvärtom. De börjar oroa sig för framtida ekonomi och börjar föda fler barn. Låt säga att nativiteten ökar till 3,3.

    White flight kommer förstås att öka. Dels unga med internationellt gångbar utbildning. Har man ingen bostad och har svårt att få jobb så ökar utflyttning. Den andra gruppen är nyblivna pensionärer med hög pension som inte uppskattar våldet i Sverige. Exodus börjar när folk inser hur illa det är. Jag tror det börjar på riktigt kanske 2030, om inte förr.

    När Sverige borde repatriera 800 000 människor så ska man i stället ta hit ytterligare 800 000 människor. 9 nya städer ska visst byggas (ja, det behövs ju om vi ökar befolkningen förstås). Med vilka pengar? Med vilka arbetslösa byggnadsarbetare? Vart ska vi hitta 80 000 nyanställda inom offentlig sektor med rätt utbildning? Man har räknat ut att det behövs ytterligare 65 000 nya lärare. Nej, detta går åt skogen och med kanske 20% muslimer redan 2022 med ett IQ på i snitt 85 vilka till 25% är analfabeter och en befolkning på de facto 11 miljoner människor så funkar det absolut inte.

    De talar om att vi inom kort har 1 miljon i utanförskap. Enligt mig har vi redan det och detta ska fyllas på med kanske 800 000 människor på fem år. Jag tar mig för pannan!

    Och i princip inga utvisade alls åker hem. Beviljandeprocent numera på över 80%.

    Det ser allt mörkare ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *