Den tragikomiska Transportskandalen

Ibland spårar det ur. Foto: Wikipedia Commons.

Skandalen kring Transportstyrelsens IT-läcka nådde nya höjder idag när inrikesminister Anders Ygeman och infrastrukturminister Anna Johansson tvingades avgå från regeringen. Hyckleriet, inkompetensen och populismen som har kringgärdat skandalen saknar motstycke i svensk modern politik. Sammantaget är skandalen i det närmaste farsartad och har flera tragikomiska inslag.

Till att börja med gjorde sig Stefan Löfven otillgänglig när skandalen rullades upp. Rykten gör gällande att han firade sitt 60-årskalas i Härnösand istället för att kommentera den allt mer prekära situationen med Transportstyrelsens register. Det gick så långt att folk började undra om Missing People kunde börja leta efter statsministern i de norrländska skogarna. Löfvens prioritering av lättsamma nöjen framför den allvarsamma plikten ger dessutom associationer till hur Laila Freivalds valde att gå på teater istället för att leda krishanteringen av tsunamin 2004.

Om Stefan Löfven däremot omedelbart hade gått ut med ett uttalande och kort därefter avsatt Anna Johansson hade det möjligtvis kunnat gå att gjuta olja på vågorna och blidka oppositionen att inte begära misstroendevotum. Istället eskalerade situationen och Alliansen och Sverigedemokraterna hotade med misstroendeförklaring mot Anders Ygeman, Anna Johansson och försvarsminister Peter Hultqvist.

Redan i början av 2016 kände Anders Ygeman och Peter Hultqvist till bristerna med Transportstyrelsen register, men valde att inte informera statsministern. Anders Ygemans något märkliga förklaring till denna senfärdighet var att ”det krävs speciella lokaler för att kunna delge den här typen av information”. Detta är något märkligt med tanke på att såväl Ygeman, Hultqvist och Löfven sitter med i det Säkerhetspolitiska Rådet. Rimligtvis kunde den största säkerhetsläckan sedan Stig Berglings förräderi kvalificeras till att diskuteras i Säkerhetspolitiska Rådets lokaler – men icke. Ygemans uttalande blir dessutom något komiskt eftersom det påminner om den klassiska sketchen i humorprogrammet Lorry där Johan Ulvesson skyller alla tänkbara problem på att ”de inte har någon lokal”.

Vidare blev Anna Johansson inte informerad om Transportstyrelsens IT-läcka – trots att hon var ansvarig för myndigheten. Hon hävdar till sitt försvar att det var hennes statssekreterare Erik Bromander som undlät att informera henne. Vem är då denne Erik Bromander? Jo, han gjorde sig känd genom att göra långa och ovanligt dyra resor i tjänsten – vilket bröt mot regeringens policy om att resa billigt och effektivt; dessutom ska han ha kombinerat tjänsteresorna med fritidsnöjen. Uppenbarligen var han mer upptagen med att göra omotiverade och dyra resor istället för att informera sin chef om att Transportstyrelsens register kunde hamna i orätta händer. Erik Bromander fick sparken 2016.

En detalj som massmedia har glömt (?) att rapportera om är att Mehmet Kaplan var IT-minister när Transportstyrelsen register outsourcades 2015. Även Mehmet Kaplan var upptagen med långa resor under samma period – bland annat stannade han av oklara skäl en längre period i Turkiet under en tjänsteresa. Inte heller Mehmet Kaplan gjorde något åt att informera statsministern om transportregistret – däremot gick det bra att äta middag med islamofascisterna Grå Vargarna. Man kan skönja en röd tråd – lika röd som den socialdemokratiska rosen – i ministärens prioriteringar att resa och roa sig istället för att hantera allvarliga säkerhetsproblem. Regeringspartiet Miljöpartiet, som dessutom hade IT-ministern på en central position 2015, har dock inte räckt ut någon hjälpande hand till Löfven när det stormar som mest. Tystnaden från det gröna partiet är öronbedövande.

Och vem är egentligen Maria Ågren, som var Transportverkets generaldirektör när myndighetens register skulle outsourcas utomlands? Uppenbarligen har hon inte någon gedigen kompetens inom datasäkerhet eftersom hon aktivt beslutade om att ”göra avsteg” från lagen och lämna ut säkerhetsklassad information till datatekniker i Tjeckien och före detta militärer i Serbien. Däremot har Ågren ett förflutet som generaldirektör för Naturvårdsverket där hon engagerade sig i vargjaktsfrågan. Dessvärre kom dåvarande miljöminister Åsa Romson och Maria Ågren inte överens i vargjaktsfrågan och den sistnämnda tvingades till slut att säga upp sig. Istället utnämndes hon till generaldirektör för Transportstyrelsen. Hennes miljöengagemang fortsatte på det nya jobbet och hon framstod med tiden allt mer som en klimataktivist. I Transportstyrelsens årsredovisning för 2016 står det bland annat:

”Vårt arbete är i huvudsak inriktat på att minska klimatpåverkan. […] Vi arbetar också med att förhindra spridning av främmande arter som kan rubba den ekologiska balansen i hav och sjöar.”

Den huvudsakliga uppgiften för Transportstyrelsen enligt generaldirektör Ågren är alltså att minska klimatpåverkan. Ett sådant uttalande ligger så klart i linje med den sekteristiska klimataktivism som bedrivs av den rödgröna regeringen – trots att de extremt kostsamma klimatåtgärderna framstår allt mer som elitprojekt för västvärlden medan den fattiga världen prioriterar säkerhet och fungerande produktionssystem betydligt högre. Däremot har Sveriges järnvägsnät förfallit utan att några kraftfulla åtgärder har vidtagits. Och så beslutade ju Maria Ågren om att ”avsteg skulle göras från lagen”, vilket har äventyrat hela landets säkerhet. De prioriteringar som har gjorts av Transportstyrelsen skulle inget U-land kunna acceptera. Man kan få ågren för mindre. Maria Ågren avskedades till slut från Transportstyrelsen och dömdes till symboliska 70 dagsböter; däremot lyfter hon alltjämt en lön på 115.200 kronor i ”Elefantkyrkogården” på regeringskansliet.

Inte ens Vänsterpartiet är solidariska med den krisande socialdemokratiska regeringen: Jonas Sjöstedt ställde sig bakom Alliansens misstroendeförklaring mot Anna Johansson. Dessutom har Vänsterpartiet KU-anmält den tidigare Alliansregeringen för att ha outsourcat Transportstyrelsens register. Detta är till viss mån hyckleri och ett spel för gallerierna. När Sverigedemokraterna lade en riksdagsmotion år 2010 för att förhindra att telekomoperatörernas trafikdata skulle lagras utomlands inom ramen för EU:s datadirektiv – då lade Vänsterpartiet ned sina röster. Det enda parti som aktivt var emot att svensk datatrafik skulle lagras utomlands var Sverigedemokraterna.

SD:s motion mot datalagring av trafikuppgifter utanför Sverige. Källa: Sveriges riksdag.

Förmodligen tyckte Vänsterpartiet att det var ”populistiskt” att rösta på en sverigedemokratisk riksdagsmotion. I själva verket är det populistiskt av dem att komma sju år sedan och KU-anmäla Alliansens för deras beslut om outsourcing, när de kunde ha röstat definitivt nej år 2010.

Vidare har Socialdemokraterna KU-anmält den förra Alliansregeringen för att utreda om Fredrik Reinfeldt gav sitt godkännande för outsourcing av Transportstyrelsens register. Detta är bara ett desperat försök till skademinimering: flera socialdemokratiska ministrar har under en längre tid känt till att transportregistret hade exporterats utomlands utan att reagera. Om Alliansregeringen gjorde sådana flagranta fel 2010 borde väl de socialdemokratiska ministrarna ha slagit larm i början av 2016?

Den så kallade oppositionen, det vill säga Alliansen, hotade till slut med en misstroendeförklaring mot tre ministrar i Löfvens regering: Peter Hultqvist, Anna Johansson och Anders Ygeman. Det är historiskt att så många som tre ministrar riskerar ett misstroendevotum. Efter att ha befunnit sig i dvala sedan decemberöverenskommelsen visade Alliansen slutligen på lite handlingskraft. Enligt en opinionsundersökning av Aftonbladet/Inzio ställer sig en majoritet av väljarna bakom detta misstroendevotum. Men den oväntade oppositionen tog de maktfullkomliga socialdemokraterna på sängen. Före detta statsminister Ingvar Carlsson anser att det ”inte är ansvarsfullt av oppositionen” att begära misstroendeförklaring och att det ”kan äventyra Sveriges stabilitet”. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson är inne på samma linje och kallar oppositionens förfarande som ”helt huvudlöst”. Längst i kritiken mot Alliansen har Göran Greider gått, som i SVT Aktuellt utbrast att oppositionens försök att utkräva ansvar av regeringen är ”populism”; på Twitter hävdade den S-märkte debattören senare att Alliansens förfarande var rent av ”anti-politiskt”.

Denna inställning från politruker som Ingvar Carlsson, Karl-Petter Thorwaldsson och Göran Greider är inget annat än maktfullkomlighet. I en vital demokrati är oppositionens främsta roll att ifrågasätta och kritisera den sittande regeringen. Deras syn på ”demokrati” är uppenbarligen att Socialdemokraterna ska få regera i fred, utan någon form av insyn eller kritik. Ett sådant system påminner om Kina, där det faktiskt finns flera partier i opposition – under förutsättning att de aldrig kritiserar det regerande kommunistpartiet. Kritik eller misstroendeförklaringar mot det regerande kommunistpartiet i Kina kan nämligen ”destablisera landet” – vilket påminner om de socialdemokratiska debattörernas retorik.

Som om det inte räckte med allt detta utsågs S-toppen Elvy Söderström av regeringen att sitta i Transportstyrelsens styrelse 2015. Redan i oktober samma år fick hon information om ”avsteget” från lagstiftningen – men hon reagerade inte på lagbrottet. Hennes kommentar till denna incident är:

”Jag var naiv. Det låter inte klokt i efterhand.”

Detta citat är i det närmaste en kopia av Löfvens uttalande när han tvingades stänga gränsen i november 2015 efter att ha bedrivit västvärldens mest ansvarslösa asylinvandringspolitik och envist ha hävdat att ”mitt EU bygger inga murar”. Att vara ”naiv” har uppenbarligen blivit orwellskt nyspråk för ”inkompetent” i det socialdemokratiska regeringskansliet.

Det socialdemokratiska partiet är allvarligt skadat efter skandalen med Transportstyrelsen. Deras starkaste kort har varit att partiet är regeringsdugligt efter nästan 100 år vid makten. Nu håller dessa ”naiva” (läs: inkompetenta) politiker på att schabbla bort sitt starkaste kortet. Vad värre är: de har utsatt Sverige för fara efter asylvågen 2015 (då jihadister tog sig illegalt över gränsen med asylströmmarna) samt den potentiella exponeringen av Transportstyrelsens register till främmande makt.

Dessutom har Stefan Löfven flaggat för konspirationsteorin om att ”ryska hackers kan komma att påverka valet 2018”. Detta är presumtiv skademinimering eftersom Sverigedemokraterna förmodligen kommer att bli största parti i valet nästa år. Nu kan Löfven inte ens spela ut det kortet längre eftersom hans egen regering och myndighet har exponerat mer säkerhetsklassad information än vad Rysslands samlade hackers kan tänkas komma över.

Ibland överträffar verkligheten dikten; hela historien med Transportstyrelsens IT-läcka har flera tragikomiska undertoner. Om situationen inte vore så allvarlig skulle man kunna skratta åt eländet – men nu fastnar skrattet i halsen.

7 reaktioner på ”Den tragikomiska Transportskandalen”

  1. Hej,
    Bra sammanfattning. Vill bara rätta ett litet fel gällande hennes lön. Ska vara 115200:-
    Inte 155200:-

  2. Excellent skrivet som vanligt. Du borde kontakta Avpixlat och säga att du vill ha dina inlägg publicerade så de når en större läsarkrets. Om du inte gillar Avpixlat 100% och exakt allt vad alla skriver eller någonsin skrivit där så skit i det. Du kan stå för dina egna texter och inte tänka på något fånigt PK-tänkande av typen guilt by association. Att hålla på att ”ta avstånd från” och vara skitnödigt ängslig är bara löjligt. Jag tycker dina texter och analyser är så klockrena så det är kusligt och ytterst sällan är du ute och cyklar. Dessutom har texterna en utmärkt svenska och är rent journalistiskt oerhört välskrivna och väldisponerade. Om inte annat tar Avpixlat emot enstaka insändare, men jag tycker att samtliga dina texter skulle passa sig väl hos Avpixlat. Ju fler som får utsättas, läsa, förstå och påverkas av dina texter desto bättre. Visst har du läsare redan idag, men vi är på tok för få med tanke på kvalitén. Bland skribenter i Sverige så tycker jag du ligger bland de i alla fall fem främsta vi har och jag finner det beklagansvärt att inte fler läser dina texter.

    1. Tack för dina uppmuntrande ord! En del inlägg har faktiskt redan citerats i olika alternativmedia, så de har indirekt spridits genom de kanalerna. De får gärna fortsätta med det. En del inlägg har av egen kraft delats tusentals gånger och fått upp till 50.000 visningar – det gäller främst avslöjanden som exempelvis Sarneckis intervjuer i polsk media. Totalt har bloggen haft 1,5 miljoner träffar och 650.000 seriösa visningar.

      1. Trevliga siffror. Jag hoppas det ökar med tiden.

        Så här skrev Avpixlat i augusti 2015. ”Avpixlat ökar. Cirka 250.000 unika läsare besöker oss varje vecka och gör 2,5 miljoner sidvisningar. Vid toppar kan vi tangera en miljon sidvisningar på en enda dag och ha 3,5 miljoner sidvisningar och fler än 350.000 unika besökare per vecka.” Vidare säger de att de har 3 miljoner sidvisningar i veckan.

        Jag tror de ligger lägre idag, men 350 000 unika besökare i veckan är inte dåligt. Dina texter skulle vara ett välkommet inslag hos Avpixlat och jag tror att de skulle ta in dina artiklar, i alla fall enstaka. Det skulle vara trevligt om fler skulle hitta bloggen. Jag tror inte Avpixlat ser det som en konkurrenssituation utan snarast som ett välkommet inslag/bidrag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *