Petrodollarn

Vad har Irak, Iran, Libyen och Ryssland gemensamt? Samtliga dessa länder har utsatts för aggressioner av USA – antingen via militära angrepp eller ekonomiska sanktioner. USA har rättfärdigat dessa attacker och sanktioner med retorik i västmedia om ”att sprida demokrati och mänskliga rättigheter”. Samtidigt stödjer USA alltjämt minst lika brutala diktatorer ibland annat Saudiarabien och Förenade Arabemiraten utan några problem. Den verkliga förklaringen till att just Irak, Iran, Libyen och Ryssland har drabbats stavas istället – petrodollar.

Bakgrunden till systemet med petrodollarn är att USA:s statsadministration gick i konkurs 1971 på grund av de höga kostnaderna för Vietnamkriget; detta ledde till att USA inte längre kunde betala de utländska långivarna i guld med den dåvarande kursen 35 dollar per uns. President Nixon beslutade då att frigöra dollarn från guldreserven och låta den amerikanska valutan flyta. Två år senare inträffade oljekrisen 1973 vilket fyrdubblade oljepriset. För att få bättre struktur på oljepriset och dollarvalutan gjorde Henry Kissinger 1974 en uppgörelse med Saudiarabien om att landets samlade oljeproduktion skulle betalas i dollar – samt att Saudiarabien i gengäld skulle köpa amerikanska vapen och tillgångar i form av aktier, fastigheter, statsskuldspapper och teknologi. År 1975 utökades systemet att gälla alla oljeproducerande OPEC-länder. Detta är basen för petrodollarsystemet.

Nixons beslut att låta den amerikanska valutan flyta och Kissingers uppgörelse om petrodollarn har lett till att Federal Reserve trycker enorma summor pengar varje år. Cirka 600 miljarder dollar exporteras till utlandet varje år och USA köper i gengäld råvaror för motsvarande belopp. Samtidigt ökar USA:s statsskuld med cirka 600 miljarder till en biljon (1000 miljarder) dollar per år. Denna statsskuld förväntas dessutom öka de kommande åren i takt med att en ökande del av befolkningen kommer att gå i pension. Sammantaget närmar sig USA:s statsskuld nu ofattbara 20 biljoner (20.000.000.000.000) dollar.

USA:s växande statsskuld. Källa: Wikimedia Commons.

Denna enorma statsskuld kan upprätthållas på grund av systemet med petrodollarn, vilket ger en internationell efterfrågan på amerikansk valuta. Dessutom placerar OPEC-länderna mycket av dollaröverskottet från USA i amerikanska statsobligationer. Sammantaget exporterar USA stora mängder nytryckta dollar till oljeproducerande länder som återinvesterar dessa pengar i den amerikanska statsskulden, tillgångar eller vapen; i princip innebär det att USA kan trycka nya pengar och öka statsskulden utan att drabbas av inflation. Utan systemet med petrodollarn skulle USA riskera konkurs och/eller hyperinflation. (Exempel på länder som har drabbats av hyperinflation med förödande konsekvenser är bland andra Venezuela, Zimbabwe och Tyskland på 1920-talet.) Därmed är USA berett att försvara petrodollarn till varje pris.

Dessutom exporterar USA stora mängder vapen till länderna i Mellanöstern inom ramen för petrodollarsystemet; Trumps och Saudiarabiens vapenaffär på totalt 350 miljarder dollar är ett tydligt exempel på detta i nutid. Denna enorma vapenexport är också ett incitament för USA att och underblåsa konflikterna i Mellanöstern. Det finns flera bevis för att USA har stött såväl Islamiska Staten (enligt ett uttalande av USA:s tidigare utrikesminister John Kerry) och Al-Qaida (enligt en intervju av den tyske journalisten Jürgen Todenhöfer). Samtidigt har USA stött de irakiska regeringsstyrkorna som har bekämpat Islamiska Staten och Al-Qaida, så det är frågan om att destabilisera hela regionen för att striderna ska fortsätta snarare än att solidariskt stötta den ena sidan för att få slut på konflikterna.

De länder som har hotat med att överge petrodollarn har drabbats hårt av USA. Inte helt överraskande är det just Irak, Iran, Libyen och Ryssland som har övergett eller planerat att lämna systemet med petrodollarn.

Låt oss börja med Irak. Systemet med petrodollarn stod stadigt fram till september 2000 då Saddam Hussein annonserade att Irak avsåg att börja sälja olja i euro istället för dollar. Under falska förevändningar om att ”sprida demokrati” och att ”Irak har massförstörelsevapen” invaderade USA således Irak år 2003 – men den verkliga orsaken bakom invasionen var istället att USA skulle försvara dollarn. Så snart USA hade segrat och de irakiska oljefälten var under amerikansk kontroll återgick Irak omedelbart till petrodollarsystemet.

Nästa land på tur var Libyen. I februari 2009 utsågs Muammar Gaddafi till ordförande för den Afrikanska Unionen. En månad senare påbörjades arbetet för en gemensam afrikansk valuta; styrdokumentet ”Towards A Single Currency” beskriver i detalj hur en sådan afrikansk valuta ska kopplas till guldstandarden. Detta initiativ uppfattades av USA som ett omedelbart hot mot systemet med petrodollarn. Som en konsekvens av detta gick CIA året därpå in i Libyen för att stötta rebellgrupper som ville störta Gaddafi, vilket i sin tur ledde till stridigheter med de libyska regeringsstyrkorna. Under förevändning att ”skydda de civila libyerna” upprättade en USA-ledd koalition en flygförbudzon och ett embargo mot de libyska hamnarna. Amerikanska och brittiska fartyg avlossade över hundra missiler mot Libyen för att understödja ”rebellernas” anfall mot Tripoli. Den libyska armén kunde inte stå emot offensiven och tappade kontrollen över landet; i oktober 2011 infångades och dödades slutligen Gaddafi under förödmjukande former av de så kallade rebellerna.

Vidare har USA under en längre tid riktat ekonomiska sanktioner mot Iran eftersom de vägrar samarbete inom ramen för landets kärnprogram. USA, EU och andra västmakter har under flera år misstänkt att Iran kan framställa kärnvapen istället för kärnreaktorer och upprättade därmed 2012 ett oljeembargo mot Iran samt frös iranska bankkonton i väst. För att kringgå sanktionerna från väst började Iran istället samarbeta med Ryssland och länderna skrev 2014 under ett handelsavtal på fem år värt 20 miljarder dollar per år. Värt att notera är att avtalet reglerar att Irans olja inte kommer att säljas med dollar som valuta – detta är återigen ett slag mot petrodollarn.

USA har även försökt destabilisera Ryssland, som är världens näst största oljeexportör och som dessutom är på väg att lämna det internationella banksystemet. En komponent i USA:s strävan är konflikten i Ukraina. Under 2014 eskalerade konflikten mellan Ukraina och Ryssland. Västra Ukraina vill närma sig EU, medan de östra provinserna Donetsk och Luhansk föredrog att tillhöra den ryska sfären. USA, under ledning av vice utrikesminister Victoria Nuland, understödde de ukrainska protesterna på Majdantorget med fem miljarder dollar. Protesterna på Majdantorget nådde sin kulmen i februari 2014 då prickskyttar sköt mot såväl demonstranter som poliser. Den dåvarande presidenten Janukovytj fick skulden för detta och tvingades fly från Kiev. Istället installerades den EU-vänlige Arsenij Jatsenjuk som Ukrainas president – därmed hade USA lyckats med att destabilisera Ukraina. Det var i samband med Ukraina-konflikten som Ryssland skrev under avtalet med Iran. Vidare utsatte västmakterna Ryssland för ekonomiska sanktioner när Krim annekterades 2014.

Trots allt har inte USA lyckats destabilisera Ryssland. Till skillnad från Irak, Iran och Libyen är Ryssland en stormakt. Dessutom håller Rysslands ekonomi på att förbättras snabbt sedan finanskrisen från 2014 då oljepriset nådde bottennivåer. Numera har landets ekonomi blivit mindre beroende av oljan och Ryssland har i princip ingen statsskuld till skillnad från USA som är i det närmaste konkursmässigt om det inte vore för petrodollarsystemet. Vidare har Ryssland numera en diversifierad ekonomi och är i det närmaste självförsörjande inom jordbruk, industri, olja, gas och så vidare. Nu planerar även Ryssland att lämna det internationella banksystemet under 2017 till förmån för en guldbaserad valuta. Om detta leder till några ytterligare ekonomiska sanktioner från USA och västvärlden återstår att se. Skulle NATO rent av hota med krig mot Ryssland skulle detta kunna få förödande konsekvenser: den ryska kärnvapenmakten har nämligen kapacitet att förinta hela USA och förvandla hela den amerikanska kontinenten till ett ödeland täckt av glödande radioaktiv aska.

Även Kina börjar förespråka en ny guldbaserad världsvaluta som alternativ till dollarn (vilket är lite ironiskt med tanke på att Kina har världens största utländska dollarreserver). Dessutom håller det på att bildas ett gaskonsortium i Mellanöstern mellan Syrien, Qatar och Iran vars gasexport till Kina och Europa kommer att betalas i euro, ryska rubel, kinesiska yuan och på sikt den nya världsvalutan. Saudiarabiens sanktioner mot Qatar beror på att de håller på att närma sig ärkefienden Iran i samband med detta gaskonsortium. Den amerikanska dollarn – och systemet med petrodollarn – är alltså satt under press.

Ännu en aspekt av en potentiell dollarkris är att den skapar en spricka mellan finanshusen Rockefellers och Rothschilds, vilket förklarar den geopolitiska kamp som utspelas i Europa idag. Frankrike står Rotschilds nära, speciellt sedan Macron (som har ett förflutet inom just Rotschilds) blev president. Även Tysklands storbanker i Frankfurt har goda förbindelser med Rotschilds. Numera närmar sig Rothschilds Ryssland och Kina – och finanshuset betraktar guld som vinnaren om/när dollarn faller. Detta förklarar Macrons oväntade uttalande om att ”Frankrike ska stötta Ryssland i kampen mot Islamiska Staten” samt Merkels lika överraskande citat om att ”Europa måste kunna klara sig utan USA”. Rockefellers, representerade av Trump, försöker istället skaffa sig en bas i Östeuropa; detta förklarar varför Trump nyligen besökte Polen under triumfartade former.

Petrodollarn har varit det dominerande ekonomiska systemet mellan USA och OPEC-länderna sedan 1970-talet. Om allt fler länder, med Ryssland och Kina i spetsen, överväger att lämna petrodollarn skulle detta kunna få omfattande konsekvenser för USA vilket skulle leda till spridningseffekter till hela världsekonomin – och i värsta fall nya krig.

3 reaktioner på ”Petrodollarn”

  1. Bra sammanfattning om petrodollar systemet! Däremot är det rena spekulationerna på slutet om finanshusen och att Trump representerar Rockefeller. Det kan vara så men det vet ingen utanför deras sfär hur det egentligen ligger till. Analysen är annars korrekt och saklig och att det är Rockefellers samt Rotschilds som styr ”the deep state” behöver vi nog inte tveka på!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *