Islamistiska partier på frammarsch i Europa

Den franske författaren Michel Houellebecqs kontroversiella idéroman “Underkastelse“ handlar om hur Frankrike år 2022 får en president från det Muslimska Brödraskapet. Relativt snabbt förvandlas Frankrikes demokratiska system som baseras på frihet, jämlikhet och broderskap till en islamistisk teokrati. Arbetslösheten minskar radikalt när alla kvinnorna tvingas lämna arbetslivet och blir hemmafruar; de flesta kvinnor byter klädstil från kort kjol till niqabs och heltäckande dräkter; utbildningsväsendet islamiseras och universiteten finansieras av Saudiarabien. Förändringen till ett islamistiskt Frankrike sker gradvis men går ändå förhållandevis snabbt. Frågan är om det finns någon substans i den dystopiska romanen? Svaret är att det finns ett flertal islamistiska partier på frammarsch i Europa – varav många har starka kopplingar till Turkiets president Erdoğan.

Nederländerna

Till att börja med fick Nederländerna för första gången ett mångkulturellt muslimskt parti i parlamentet i valet i mars 2017. Partiet heter Denk och grundades av Tunahan Kuzu and Selçuk Öztürk som båda har turkiskt ursprung. Denk fick tre säten i det holländska parlamentet och de har anklagats för att ha nära kopplingar till Turkiets president Erdoğans parti. Partiet strävar efter att göra Nederländerna mer mångkulturellt; bland annat förespråkar de att regeringen satsar på att utbilda imamer och att skolorna blir mer mångkulturella genom att alla skolbarn erbjuds möjlighet att lära sig orientaliska språk. Dessutom vill Denk att ett så kallat ”rasistregister” ska upprättas där alla som är kritiska till invandringen registreras – tanken är att de som finns med i registret ska förbjudas att jobba inom offentlig sektor. Efter framgångarna i det nederländska valet sade partiledaren Tunahan Kuze: ”Det här är början på ett nytt kapitel i vår historia. Det Nya Nederländerna har fått en röst i parlamentet.”

Österrike

På motsvarande sätt har ”turkiska medborgare” i Österrike bildat partiet ”Den nya rörelsen för framtiden” (NBZ). Partiet grundades 2016 och har som målsättning att ge ”turkar en politisk röst i Österrike”. NBZ är öppna med att de stödjer Turkiets president Erdoğan, som håller på att driva Turkiet i en mer islamistisk riktning. Vidare fördömer NBZ Gülen-rörelsen som sägs ligga bakom militärkuppen i Turkiet i juli 2016. NBZ har vuxit mycket snabbt sedan det grundades 2016 och partiledaren Adnan Dinçer har sagt att de högerextrema rörelserna i Österrike har bidragit till partiets snabba tillväxt.

Bulgarien

I Bulgarien består befolkningen av 7-8% muslimer som är fördelad på grupperna turkar (sunni-muslimer), shiiter, bulgarer och romer. Det dominerande islamistiska partiet är turkbulgariska ”Rörelsen för rättigheter och frihet” (Hak ve Özgürlükler Hareketi’ni, HÖH) som bildades redan 1990 av Ahmed Doğan. Detta parti har successivt erövrat allt fler röster och fick senast 38 representanter i det bulgariska parlamentet (med 240 säten) och har dessutom fyra ledamoter i EU-parlamentet. Delyan Peevski är en kontroversiell medlem av HÖH som har innehaft positioner som säkerhetschef i Bulgarien; han har dock tvingats avgå efter anklagelser om korruption. Turkiets president Erdoğan uppges dock vara missnöjd med HÖH och hans regim verkar för att etablera nya pro-turkiska partier i Bulgarien.

Tyskland

Det tyska partiet Allianz Deutscher Demokraten (ADD) är inte särskilt tyskt eller demokratiskt: det är ett litet parti som bildades av Remzi Aru som en reaktion mot att Tysklands parlament erkände det turkiska folkmordet på armenier under första världskriget. Inte helt förvånande är ADD positivt inställda till Erdoğans regim och partiet försöker rekrytera väljare bland den turkiska och muslimska diasporan i Tyskland. Trots partiets ansträngningar hade de svårt att samla in de tusen namnunderskrifter som krävs för att registrera partiet i delstatsvalet i Nordrhein-Westfalen i maj 2017.

Ett annat muslimskt parti i Tyskland heter Bündnis für Innovation und Gerechtigkeit (BIG); detta parti har existerat sedan 2010 men utan att röna några större framgångar.

En anledning till att det går relativt trögt för muslimska partier i Tyskland, trots landets stora turkiska befolkning, är att den tyska lagstiftningen förbjuder utländsk finansiering av politiska partier – därmed kan inte Erdoğans regim sponsra dessa politiska partier i någon större utsträckning.

Frankrike

Frankrike, som har den största muslimska befolkningen i Europa (cirka 5-15 miljoner muslimer), har inte helt förvånande flera islamistiska partier och rörelser.

Det mest framträdande partiet, turkiska PEJ (Parti Égalité Justice), grundades 2015 i Strasbourg. I dagsläget har PEJ 68 kandidater på valbar plats, vilket inte är landstäckande, men tillräckligt många för att partiet ska kunna konkurrera i olika lokalval. PEJ ställde upp i flera lokalval i mars 2015, men åkte ut i första omgången. I vanlig ordning har partiet kopplingar till Turkiets president Erdoğan. Magasinet Marianne rapporterade nyligen: ”PEJ har starka band till ’Council for Justice, Equality and Peace’ (COJEP) – vilket är en internationell NGO som representerar det turkiska partiet AKP.” Vidare har tidningen L’Express avslöjat att ”flera ledare inom PEJ har också höga positioner inom COJEP”. Dessutom rapporterar magasinet Marianne att Strasbourg, där PEJ har sitt starkaste fäste, håller på att ”förvandlas till ett politiskt laboratorium för AKP”; bland annat höll Erdoğan en politisk kampanj i Strasbourg i oktober 2015 – helt lagligt och godkänt av dåvarande president Hollande. PEJ strävar efter att upphäva den sekulära franska lagstiftningen från 1905 som separerade kyrkan från staten. Vidare vill PEJ införa slöjtvång för skolflickor, ökat stöd till Palestina, halalslaktat kött i alla skolor och restriktioner för de individuella rättigheterna. De som dristar sig att kritisera partiet bemöts ofta med att de är ”islamofobiker”.

Ett annat muslimskt parti i Frankrike heter ”Français et Musulmans” (fransmän och muslimer). Detta parti växer i det tysta och planerar att delta i flera franska val de kommande åren. Värt att notera i detta sammanhang är att ”Français et Musulmans” är den franska grenen av det Muslimska Brödraskapet som strävar efter att införa det islamistiska kalifatet på politisk och fredlig väg.

Ännu en muslimsk rörelse i Frankrike är ”Conseil Français du Culte Musulman” (CFCM), vilket är den organisation som är utsedd av franska regeringen att representera landets muslimer. Sannolikt kommer Ahmet Ogras att nomineras till stiftelsens näste president; denne Ogras är känd för att ha goda relationer till Erdoğans parti AKP.

Som synes är de muslimska partierna och rörelserna på stark frammarsch i Frankrike. Den algeriske författaren, Kamel Daoud, beskriver islamistiska partier i en demokrati som ”en fälla”. I en debattartikel i Le Point (2015) skriver han:

”Ett islamistiskt parti i Frankrike? Det är ett fascinerande politiskt ämne: man kan inte förneka det, men man kan inte heller acceptera det. Man kan sammanfatta situationen som en fransk fälla. Om Frankrike säger ja, så accepterar man islamism på lång sikt. Dess syfte är att erövra världen, inte bara ha ett politiskt mandat. Det följer samma mekanismer: i bästa fall har islamister har gripit makten i demokratins namn, för att därefter avskaffa demokratin. I värsta fall har islamisterna agerat som en krabba med klorna bakom ryggen: inga politiska ambitioner, men en tusenårig ambition att förändra kraven på kläder, kroppen, det sociala nätverket, konsten, förskolor, skolor, sånger och kultur. Ett islamistiskt parti är som en öppen fälla: man får inte släppa in det. Om man förbjuder det förvandlas landet till en diktatur; om man accepterar det riskerar man underkastelse.

Så snart det får spelrum på den politiska scenen inträffar samma konsekvenser som i Algeriet, Egypten, Pakistan, Sahel eller Tunisien: det delar landet mellan kritikerna (som vill motarbeta islamisterna), medlarna (som vill ha en dialog med islamisterna) och fatalisterna (som hoppas att något bra ska hända).”

För tillfället har ingen någon bra lösning på hur de islamistiska partierna ska hanteras i Frankrike. Le Pen representerar kritikerna medan Macron tillhör den medlande falangen, så de kommande fem åren sitter en medlare vid makten.

Sverige

I dagsläget finns uppskattningsvis 10% muslimer i Sverige (+/- 2%), varav majoriteten röstar på Socialdemokraterna. Om Socialdemokraterna inte längre kan leverera generösa bidrag kan partilojaliteten sättas på spel och ett muslimskt parti skulle kunna bildas som ett alternativ. Den svenske imamen Salahuddin Barakat har redan framfört sådana tankar under en debatt hos tankesmedjan Timbro (se 35 minuter in i klippet):

“Bland väldigt många muslimer idag så känner de ett avstånd både till de klassiskt borgerliga partierna, men även partierna till vänster. Det talas alltmer både bland muslimer, men även bland andra minoriteter, om ett tredje alternativ. Ett parti med fokus på mångfaldsfrågor, en ny politisk rörelse.”

Hizb-ut Tahrir

Slutligen bör Hizb-ut Tahrir nämnas. Det är inget politiskt parti i den meningen att de försöker få makt och inflytande i de västerländska ländernas parlament, utan det är en fundamentalistisk panislamistisk rörelse med förgreningar över hela världen. Rörelsen arbetar för en världsomspännande islamisk stat – ett kalifat – som manar till kamp mot världsliga och sekulariserade regimer. Hizb-ut Tahrir har förgreningar och lokalavdelningar över hela Europa. Talesperson för Hizb-ut Tahrir i Skandinavien är dansken Junes Kock. (I Danmark dömdes förre talesmannen Fadi Abdulatif till fängelse två gånger, dels för hets mot judar, dels för hot mot statsministern.) Vidare har partiet en svensk avdelning som grundades i Husby 2013, strax efter kravallerna i samma förort och år. Det är okänt exakt hur många medlemmar de har i Sverige, men Per Gudmundsson har uppskattat att det rör sig om ett hundratal medlemmar; en annan ledtråd skulle kunna vara partiets svenska Facebook-sida som snabbt fick över tusen gilla.

Som synes har muslimska och turkiska partier, framförallt med starka kopplingar till Turkiets allt mer islamistiska regim, gjort stora frambrytningar i europeisk politik de senaste decennierna. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan ännu ett islamistiskt parti tar plats i ett europeiskt parlament.

Fotnot: Detta inlägg är delvis baserat på en artikel i ZeroHedge.

En reaktion på “Islamistiska partier på frammarsch i Europa”

  1. Fy detta är ingen rolig läsning men väl så nyttig. Min stilla undran är när folk ska vakna, eller är Europas folk så ignoranta att så länge inget kommer emellan de och deras iPhone så kan ISIS ta makten i Europa…?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *