Har Trump blivit en del av etablissemanget?

Under valkampanjen markerade Trump åtskilliga gånger sitt motstånd mot kriget i Syrien. På Twitter skrev Trump bland annat följande under 2013 och 2014:

”We should stay the hell out of Syria, the ’rebels’ are just as bad as the current regime.”

“What will we get for bombing Syria besides more debt and a possible long term conflict? Obama needs Congressional approval.”

“Again, to our very foolish leader, do not attack Syria – if you do many very bad things will happen & from that fight the U.S. gets nothing!”

Dessutom påstod Trump att USA borde samarbeta med Ryssland i kampen mot Islamiska Staten i Syrien. Knappt tre månader senare bombade USA, på Trumps order, militärflygbasen al-Shayrat i Homs i Syrien. Såväl syriska som ryska stridsplan använder denna flygbas, som alltså demolerades av 59 amerikanska Tomahowk-missiler. Så vad är det egentligen frågan om?

Trump hävdar att USA:s missilattack är en vedergällning för att syriskt stridsflyg ska ha utfört en gasattack mot civilbefolkningen i Idlibprovinsen. På en presskonferens sade Trump att han fördömer gasattacken och att hans “attityd mot Syrien och Assad har ändrats väldigt mycket”. Han ska även ha blivit ”känslosam” över hur de små syriska barnen drabbades, trots att han i februari sade att han ”kunde se dem i ögonen och förvägra dem att komma till USA”.

De syriska och ryska styrkorna dementerar dock bestämt att de ska ha utfört attacken. Vidare hävdar Syriens utrikesminister Walid Muallem att de aldrig skulle använda kemiska stridsmedel mot den egna civilbefolkningen. Dessutom påstod USA:s förre utrikesminister John Kerry att Syrien skulle ha ”avvecklat 100% av alla kemiska vapen” år 2014. En förklaring, enligt Reuters, är att syriskt stridsflyg ska ha bombat rebellernas gasdepå – vilket fick stridsgasen att läcka ut. Om den teorin stämmer ska alltså USA ha bombat de syriska styrkor som bekämpar rebellgrupper med anknytning till al-Nusra och Islamiska Staten. Hur som helst råder det fortfarande stora tvivel om vem eller vilka som ligger bakom gasattacken. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres vill inte peka ut någon ansvarig, utan har påpekat:

”Vi behöver en väldigt noggrann utredning för att bli av med allt tvivel och kommer att utkräva ansvar när den utredningen är klar.”

I ett sådant läge vore det klokt för Donald Trump att avvakta med någon vedergällning, i synnerhet eftersom USA saknade FN:s mandat för en missilattack.

Förklaringen till Trumps kovändning beror sannolikt på att han håller på att närma sig etablissemanget i Washington. Ett tecken på denna omsvängning är att Trumps strategiske rådgivare Steve Bannon tvingades att lämna säkerhetsrådet dagen innan USA:s missilattack. Steve Bannon är konservativ och ligger till stor del bakom Trumps nationalistiska strategi och har varit starkt kritisk mot Hillary Clintons aggressiva utrikespolitik.

Bakgrunden till att Bannon tvingades lämna säkerhetsrådet beror på en konflikt med Trumps svärson Jared Kushner, som är demokrat, riskkapitalist och driver investmentbolaget Cadre. Vidare har Kushner band till ingen mindre än George Soros, som har investerat i Kushners företag. Kushners förstärkta makt och koppling till globalisten George Soros är intressant, eftersom det tyder på att Trump håller på att bli en del av det amerikanska etablissemanget.

Att Trump, som under valrörelsen utgav sig för att vara paleokonservativ och nationalistisk, håller på att bli interventionalistisk och imperialistisk är inte helt överraskande. Även Obama – som under valrörelsen förespråkade ”change” och pacifism – blev till stor mot sin vilja indragen i de segslitna krigen i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien. På motsvarande sätt var hans föregångare George W Bush till stor kontrollerad av hans neokonservativa ministrar Dick Cheney och Donald Rumsfeld.

Den ”djupa staten” i USA är oerhört mäktig; den domineras av oligarker inom den finansiella eliten på Wall Street, militärkomplexet runt Pentagon, de multinationella energibolagen och globalister som verkar för frihandel.

En av globaliseringens mäktigaste och mest tongivande medlemmar var David Rockefeller som nyligen avled vid en ålder av 101 år. Han var en av världens rikaste personer och har lett företag som Standard Oil och Chase Manhattan Bank. David Rockefeller hade även haft nära politiska kontakter med Henry Kissinger och varenda amerikansk president sedan Dwight D Eisenhower. Det florerar rykten om att David Rockefeller till stor del låg bakom Jimmy Carters presidentseger, och att denne erbjöd David Rockefeller posten som ordförande för Federal Reserve som tack för hjälpen. Det ryktas även att Ronald Reagan hänvisade till Bilderberggruppen och CFR som ”de som styr”, samt att Rockefeller och personer ur Bilderberggruppen låg bakom Nixons fall vilket ledde till att frihandelspresidenten Gerald Ford kunde ta över.

David Rockefeller är långt ifrån den ende oligarken; det finns flera slutna sällskap har bildats för propagera för den globalistiska agendan: Bilderberggruppen, Council on Foreign Relations (CFR), Trilateral Commission (TC), WTO, Romgruppen och Royal Institute of International Affairs (RIIA). Det gemensamma målet för alla dessa sällskap är att gynna globaliseringen i världen.

Uppenbarligen har Donald Trump svårt att värja sig mot dessa globalistiska makthavare – i synnerhet eftersom hans svärson har nära kontakter med dessa nätverk.

Trumps omsvängning har även gett avtryck i de amerikanska medierna. Tack vare Trumps missilattack mot Syrien har vänsterliberala TV-kanaler som CNN, som tidigare kritiserade Trump utan pardon, helt plötsligt har blivit förvånansvärt positivt inställda till presidenten. På motsvarande sätt har Steve Bannon nationalkonservativa nättidning Breitbart, som helhjärtat stödde Trumps presidentkandidatur, gått till motoffensiv mot Trumps svärson Kushner.

Ur ett svenskt perspektiv är Trumps helomvändning ganska smaklös. Det är i grund och botten George Bushs och Barack Obamas anfallskrig i Mellanöstern som har lett till regionens sammanbrott och de enorma flyktingströmmarna till Europa och Sverige. Trump lovade initialt att sätta stopp för USA:s militära intervention i Mellanöstern, vilket ingav ett visst hopp om en stabilisering av regionen. Nu har han istället gjort helt om och för samma aggressiva utrikespolitik som man kunde förvänta sig av Hillary Clinton. I skenet av denna nyimperialistiska politik framstår hans klagomål på Sveriges flyktingströmmar och USA:s ”muslim ban” som hyckleri. Kort sagt har Trump lyckats kombinera det sämsta av amerikansk nationalism och imperialism.

Trumps agerande har kritiserats från flera håll. Dels finns det miljontals amerikanska väljare som hade hoppats på en nedtrappning av krigen i Mellanöstern, men som nu har vaknat upp till ännu en interventionalistisk president.

Dessutom riskerar Trump att få problem med Ryssland. Eftersom det fanns ryskt stridsflyg på den syriska flygbasen som USA bombade är Putin starkt kritisk mot den amerikanska attacken. Putin har dessutom hävdat att han är säker på att det inte var syriskt stridsflyg som låg bakom gasattacken i Idlibprovinsen, utan att det var en så kallad ”false flag operation” för att ge Assad skulden. Dessutom har den ryske premiärministern Demitri Medvedev i hårda ordalag kritiserat Trumps missilattack och påstår att den var på gränsen att utlösa en militär konflikt med Ryssland. Medvedev skriver i klartext:

”Det var det. Då har de sista dimridåerna från valrörelsen skingrats. Istället för en utarbetad plan för gemensam kamp mot den största fienden, ISIS, har Trump-administrationen visat att den kommer att slåss vilt mot den legitima syriska regeringen. Det står i klar strid med internationell rätt och skedde utan FN-mandat. Och det skedde i strid med USA:s egna regler som kräver att kongressen ska fatta beslut innan militära medel används, förutom vid angrepp mot USA, på gränsen till en militär konfrontation med Ryssland.

Man ska aldrig överdriva vikten av vallöften men det måste finnas en anständighetens gräns. Bortom den råder fullständigt misstroende. Och det är verkligt synd för våra idag totalförstörda relationer, men goda nyheter för terroristerna.

Och en sak till. Den här militära insatsen visar den amerikanske presidentens extrema beroende av Washington-etablissemanget, samma etablissemang som han så hårt kritiserade under sitt installationstal. Kort efter hans valseger noterade jag att allting kommer att handla om hur snabbt Trumps vallöften kommer att krossas av den befintliga maktapparaten. Det tog bara två och en halv månad.”

Som om det inte räckte med det har en hackergrupp som kallar sig Shadowbrokers hackat NSA, som är USA:s signalspaningsmyndighet. Shadowbrokers ska ha släppt lösenord till filer och källkod som innehåller information om hur USA:s cybervapen fungerar; i praktiken kan hackerattacken ha förstört eller allvarligt försvårat USA:s förmåga att bedriva cyberkrigföring. Enligt gruppen är åtgärden är ett svar på att Donald Trump ska ha förrått sina väljare till förmån för ”Goldman & Sachs och det militärindustriella komplexet”.

Flera vänsterliberaler varnade innan valet för att Trump var en ”populist” eftersom han utgav sig för att vara de vanliga väljarnas röst. De har nu fått rätt – fast på ett annat sätt än de tänkte sig. Trump har visat sig vara ännu en etablissemangspopulist.

8 reaktioner på ”Har Trump blivit en del av etablissemanget?”

  1. Orsaken är nog snarare att presidentens makt i USA är högst begränsad. Det är kanske ändå något vi skall vara tacksamma för. Trump är dessutom pragmatiker och inser säkert vad som är möjligt och inte möjligt, Det inses inte i Sverige där makten är helt centrerad till regeringskansliet. Det är kanske därför så mycket ogenomtänkt och oöverlagt händer i Sverige inte minst när det gäller lagstiftning.

  2. Säkert ett infernaliskt maktspel på alla nivåer kring Trump. Vi kan bara hoppas att hans psyke håller och att han kan lita på sitt spelsinne i denna sjuka fejkvärld. I bästa fall var attacken ett medvetet eller intuitivt strategiskt drag som faktiskt slog flera flugor i en smäll och gav honom mer handlingsutrymme på hemmaplan och tillbörlig respekt hos de globala statsledare som betyder något, särskilt Putin och Kinas ledare. Han kan ha bäddat för en överenskommelse med Kina kring eliminerandet av Nordkoreas kärnvapenhot. Putin är sur nu, men Trump kan t ex tillmötesgå honom i fråga om Krims status och lättade sanktioner, vilket både Ryssland och väst skulle tjäna på. Spännande månader framöver – och både tillfälligheter och dolda aktörer påverkar förstås utgången.

    1. Sixten. Jag hoppas på exakt samma sak som du. Vi får hoppas detta var ett undantag i fyrdimentiinell schack, men jag betvivlar det.

  3. Ja, det är bara att gräva vidare i denna maktlabyrint:

    Donald Trump carried out Syria missile strike ‘after being convinced by daughter Ivanka
    http://www.express.co.uk/news/world/789399/Donald-Trump-Ivanka-Trump-Syria-Missile-Strike-Assad-US-Russia-Tomahawk

    Jared Kushner
    https://en.wikipedia.org/wiki/Jared_Kushner

    George Soros is the secret financier behind Kushner-backed startup Cadre
    https://therealdeal.com/2017/01/27/george-soros-is-the-secret-financier-behind-kushner-backed-startup-cadre/

    George Soros betalade Expos ”gräsrotsrörelse” för att påverka valet 2014
    https://nyheteridag.se/lackan-avslojar-george-soros-betalade-expos-grasrotsrorelse-for-att-paverka-valet-2014/

  4. En teori: Trump har gjort ett avtal med det militärindustriella komplexet, sionisterna, finansoligarkerna etc som innebär att de ska få det de vill och i gengäld ska Trump få det han (och hans väljare) vill senare.

    Hade han inte gått med på det hade de motarbetat honom kraftfullt och han kanske t.o.m. hade riskerat att dödas.

    Det är bättre för Trump med ett snabbt krig i början på hans presidentskap. Om han sen i utbyte får en massa godis att ge väljarna har han en god chans att bli omvald. Folks minne är kort.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *