Hur Islamiska Statens terrornätverk byggdes upp

Den Islamiska Staten gav i januari 2015 ut manifestet Black Flags From Rome som beskriver deras strategier för terrorism, infiltration och ett partiellt maktövertagande i Europa. Manifestet ger en skrämmande och unik inblick Islamiska Statens ideologi och deras planer för Europa. Boken innehåller bland annat en historisk genomgång av terrorister och organisationer som på olika sätt har inspirerat till eller bidragit till att bygga upp Islamiska Statens terrornätverk.

Till att börja med beskrivs IRA (Irländska Republikanska Armén) och de terrorattacker de riktade mot Storbritannien. Konflikten pågick från slutet av 1960-talet till 1998 och syftet med terrorattackerna var att få britterna att lämna Nordirland. Islamiska Staten hyser beundran inför IRA eftersom de med relativt enkla medel lyckades orsaka Storbritannien stora skador: fler än 3600 människor dödades av IRA och landet åsamkades dessutom stora ekonomiska förluster. Enligt en brittisk utredning planerar Islamiska Staten nu att attackera Storbritannien i samma omfattning som förebilderna i IRA gjorde.

Nästa terrororganisation som avhandlas i Islamiska Statens manifest är GIA (Armed Islamic Group of Algeria) som stred mot regeringen i det Algeriska inbördeskriget mellan 1993 och 2004. Under inbördeskriget hade GIA ett stort behov av vapen, pengar och soldater; terrororganisationen vände då blickarna mot Frankrike och dess stora muslimska befolkning. Flera franska muslimer radikaliserades och tränades av GIA i Algeriet, samtidigt som stora mängder vapen smugglades från Frankrike till Algeriet. Islamisterna kunde inte bedriva samma verksamhet i Mellanöstern på grund av säkerhetstjänsternas spioner och de hårda straff som väntade islamistiska terrorister. Under det tidiga 1990-talet var Frankrike alltså en säker hamn för GIA eftersom de relativt ostört kunde sprida sin propaganda, rekrytera terrorister, söka donationer och köpa vapen som smugglades vidare till kriget i Algeriet. GIA flyttade även fram sina positioner i Frankrike och försökte kapa ett flygplan (Air France Flight 8969) för att spränga det över Eiffeltornet 1994, och när Frankrike arrangerade fotbolls-VM 1998 planerade GIA också flera terrorattentat. Den franska säkerhetspolisen infiltrerade då GIA och lyckades därmed förhindra dessa terrordåd. Islamiska Staten utnyttjar än idag de nätverk som finns kvar bland GIA:s terrorister i Frankrike och Belgien: bland annat smugglades vapnen från Belgien för att utföra attentatet mot Charlie Hebdo i Paris. Dessutom konstaterar Islamiska Staten lakoniskt i sitt manifest att terroristerna och vapnen nu färdas åt andra hållet: från Mellanöstern till Europa.

Manifestet ger även Islamiska Statens syn på kriget i Bosnien. Flera jihadister från Europa och Mellanöstern anslöt sig till de bosniska styrkorna, som även finansierades och förseddes med vapen av rika muslimska länder som Saudiarabien. Enligt Islamiska Staten var islamisternas jihad i Bosnien så framgångsrikt att FN var tvungna att stoppa kriget med Daytonavtalet. Manifestet påpekar också att bosnierna är vita, men att de ändå fördrevs och mördades av de serbiska och kroatiska styrkorna; Islamiska Staten använder detta som ett argument för att muslimer angrips enkom på grund av deras religion oavsett hudfärg. Samma propaganda förekom i moskéerna runt om i Europa där jihadister rekryterades till kriget i Bosnien. I nutid har Islamiska Staten etablerat en enklav i Bosnien där jihadister tränas och utbildas.

Nästa terrororganisation som beskrivs i manifestet är al-Qaida med fokus på Storbritannien. Flera imamer som ägnade sig åt rekrytering av jihadister kom till Storbritannien från Afghanistan på 1990-talet. Finsbury Park Mosque i London blev under Abu Hamzas ledning något av ett epicentrum för rekrytering åt al-Qaida och relaterade islamistiska terrororganisationer. Bland annat var ”skobombaren” Richard Reid och terroristen Zacarias Moussaoui frekventa besökare i denna moské. När Storbritannien slöt fred med IRA 1998 kunde den brittiska säkerhetstjänsten koncentrera sig mer på de islamistiska terroristerna som hade etablerat sig i landet. Efter terrorattacken 9/11 2001 intensifierades arbetet, men den brittiska säkerhetstjänsten fick uppenbara problem att identifiera potentiella terrorister bland de miljoner muslimer som finns i Storbritannien. Konsekvenserna av detta blev terrordådet i London den 7 juli 2005. Storbritannien svarade med att fängsla Abu Hamza och förbjuda radikala imamer att resa in i landet; bland annat förbjöds Bilal Philips att komma till England. En effekt av dessa förbud var att de brittiska muslimerna kände sig ännu mer alienerade från landets regering och lagar.

Islamiska Statens manifest nämner också Ali Abdul Saoud Mohamed som en tongivande agent för den jihadistiska rörelsen. Han var dubbelagent åt CIA och Egyptiska Islamiska Jihad och hjälpte Usama bin-Ladin att etablera al-Qaida i Sudan 1991. Islamiska Staten hyllar hans initiativ att stjäla information från CIA och skicka den till islamistiska terrorister.

En annan spion som omnämns i boken är belgisk-marockanske Omar Nasiri som infiltrerade al-Qaida och deltog i deras träningsläger i Afghanistan. Han skickade stora mängder information om al-Qaida till de brittiska och franska säkerhetstjänsterna. Nasiri beskrev sitt liv som spion i boken ”Inside the Jihad” och Islamiska Staten citerar stora delar av denna bok i sitt manifest. Bland annat beskrivs en incident ingående om hur Nasiri försökte köpa vapen av en arabisk knarklangare i Belgien. Först var knarklangaren ovillig att hjälpa till, men när Nasiri hänvisade till den muslimska gemenskapen ”Ummah” och lovade att vapnen skulle smugglas ut ur landet fick han de kontakter han behövde för att kunna köpa ammunition till sina AK-47 Kalashnikovs. Islamiska Staten tar den starka muslimska gemenskapen inom ”Ummah” som intäkt för att även fredliga muslimer är beredda att (indirekt) bidra till den jihadistiska rörelsen.

Två islamister som Islamiska Staten anser vara centrala för den jihadistiska rörelsen är Abu Musab al-Suri och Anwar al-Awlaki. Abu Musab al-Suri skrev den 1600 tjocka boken ”The Global Islamic Resistance Call” som är en handbok för terrorister, medan Anwar al-Awlaki stod al-Qaida nära och spred deras propaganda via websajter i USA.

När kriget i Syrien bröt ut 2011 spred salafisterna propaganda att osyldiga sunnimuslimer slaktas medan världen tittade på. Unga radikala muslimer runt om i världen, som hade växt upp med jihadisterna i al-Qaida som förebilder, ville bli hjältar och reste till Syrien för att ansluta sig till al-Qaida och al-Nusra mot Assad. Målet var att bli av med Assads regim i Syrien, som enligt islamisterna är en imperialistisk konstruktion, och ersätta den syriska staten med det islamiska kalifatet.

I juni 2014 utropade så al-Baghdadi det globala kalifatet och bytte namn på organisationen till Islamiska Staten (IS) för att bättre reflektera dess världsomfattande ambitioner. Som huvudstad utnämndes Raqqa. Västvärlden, som precis höll på att avsluta krigen i Irak och Afghanistan, avvaktade med att sätta in marktrupper i det syriska inbördeskriget. Under tiden tog Islamiska Staten tillfället i akt att erövra stora landområden i nordöstra Syrien och nordvästra Irak.

Allt fler européer lockades att ansluta sig till Islamiska Staten i Syrien. De flesta åkte till små flygplatser i Turkiet och passerade gränsen till Syrien i bilar, i båtar eller till fots. Detta ledde till att säkerhetstjänsterna i Europa började införa gränskontroller och förbud för att ansluta sig till Islamiska Staten i Syrien.

Samtidigt började Islamiska Staten smuggla in terrorister söderifrån med flyktingströmmarna. I Islamiska Statens manifest står det i klartext:

“Many Syrian refugees were even escaping to Italy due to the civil war in Syria. No doubt, some of these refugees were undercover fighters of Al Qa’idah and the Islamic State. They were quick to take the opportunity of entering into the different countries of Europe (most probably as early as 2012). All this was happening under the nose of the European intelligence services whose job during this time (2012) was only to prevent European Muslims from entering Syria. (This shows how quick the Islamic groups were in planning ahead. Years before Europe even knew where its Muslim citizens were going – experienced Islamic fighters had already found safety in Europe.)

While the experienced Islamic State fighters left Syria for Europe, the European Muslims who had emigrated to the Islamic State would train within the Training camps, and nobody doubted – neither the Islamic State, nor the West – that some of these trainees would be sent back to Europe to form their own secret cells to continue the Jihad and to seek revenge for the Western occupation of Muslim lands. These fighters would simply receive their training and be told to go back to their European home countries, to go into ‘sleeper cell’ mode until the Khalifah (Caliph) Abu Bakr al-Baghdadi ordered to start attacks in Europe.

These young Europeans had been professionally trained, and given training most specific to the context of the war they would battle within Europe. They would learn how to buy weapons, fire weapons, and how to make homemade explosives. They would learn assassination techniques, evasion (hiding from enemy) techniques, and they had real experience of urban warfare in the streets of Syria and Iraq. Europe and American intelligence agencies had never seen anything like this before in their war against Muslims in the West. When Al Qa’idah was the threat (throughout the 2000s), they were looking for untrained and armed individuals who were lone wolves who were vulnerable.”

Vidare beskriver Islamiska Statens manifest hur jihadisterna återvände till Europa mellan 2012 och 2015 – och hur de europeiska säkerhetstjänsterna var helt oförberedda på detta. De trodde att IS-krigarna skulle återvända betydligt senare och var till stor del omedvetna om att hundratals jihadister redan hade återvänt i största hemlighet. Militärt tränade jihadister, som var okända för Europas säkerhetstjänster, har sedan dess befunnit sig i Europa. Islamiska Statens manifest fortsätter:

”The intelligence agencies once again would now have to start another gruelling decade of finding terrorists. But these terrorists were more professional, they would have to find sleeper cells of small, independent clustered groups scattered around all of Europe. Their locations were unknown, and police raids wouldn’t even have the same impact as unarmed lone wolf terrorists’, because these young men were armed and able to shoot back in groups. There were small armies of the Islamic State within every country of Europe by late 2014, and the intelligence agencies didn’t even know about it!”

Observera att Islamiska Statens manifest öppet beskriver att jihadister smugglas in med flyktingströmmarna. Strax därpå publicerade Dagens Nyheter ett reportage som avfärdade att jihadister smugglas in med flyktingströmmarna – ett påstående som senare skulle visa sig vara helt felaktigt.

Den första attacken som utfördes av Islamiska Staten i Europa var terrordådet mot Charlie Hebdo i Paris i januari 2015. Islamiska Statens manifest publicerades vid samma tidpunkt, så det var det enda kända terrorattentatet vid den tidpunkten. Ett helt kapitel i boken ägnas åt hur bröderna Kouachi planerade och genomförde terrordådet i Paris. Islamiska Staten framställer dessa bröder som hjältar och terrordådet skildras som om det vore en actionthriller.

Boken går också in på detaljer och tips om hur terrorister kan skaffa sig vapen; bomber anses som opålitliga så skjutvapen rekommenderas. Enligt boken finns det så mycket som 500.000 illegala skjutvapen från Balkan på drift i Europa. Framförallt förespråkar Islamiska Staten judiska och militära installationer som mål för terrordåden. Islamiska Staten konstaterar också att mobiltelefoner avlyssnas allt mer av europeiska säkerhetstjänsterna, så de uppmanar ensamvargar utan kontakt med andra att begå terrordåd eftersom de är svårare att upptäcka. I brist på skjutvapen eller bomber förespråkar Islamiska Staten terrordåd med enkla medel som knivar eller kapade lastbilar.

Detta skrevs i Islamiska Statens manifest i januari 2015. Konsekvenserna av dessa skrämmande instruktioner har invånarna i Bryssel, Paris, Nice och Berlin därefter blivit plågsamt medvetna om sedan boken skrevs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *