Etablissemanget versus den kollektiva intelligensen

challenger-space-shuttle-1102029_960_720

En höstdag 1906 besökte den brittiske forskaren Francis Galton en djurmarknad i Plymouth. I mitten av marknaden pågick en tävling som gick ut på att gissa vikten på en stor tjur. Nästan 800 personer deltog och lämnade med in lappar med sina gissningar till tävlingsdomaren. Galton konstaterade att publiken bestod av personer av alla åldrar, bakgrund och kön – samt att de flesta inte hade någon erfarenhet som slaktare. Efter tävlingen bad Galton att få alla lappar; därefter räknade han ut att medelvärdet av vikterna på alla lappar. Genomsnittet av alla gissningar blev 542,8 kg. Tjuren vägde 543,3 kg. Gruppens samlade intelligens hade alltså lyckats förutsäga oxens vikt på ett halvt kilo när. Personen som vann tävlingen gissade däremot fel på ett tiotal kilo. Det här är ett av världens mest berömda experiment som illustrerar hur överlägsen den kollektiva intelligensen är att göra bedömningar jämfört med enskilda individer.

På motsvarande sätt finns det exempel på homogena grupper som gör usla bedömningar. Ett samtida exempel är SVT:s skabrösa valvaka under det amerikanska presidentvalet. Programledarna och gästerna från alla politiska läger (utom SD) hade på förhand utsett Hillary Clinton till vinnare; samtliga var fullständigt eniga om att hon borde bli USA:s nästa president. Denna lilla isolerade grupp, sprungen ur det mediala och politiska svenska etablissemanget, blev däremot allt mer förfärade när de amerikanska väljarna var oförskämda nog att istället rösta fram Donald Trump till president.

Samma Trump-fientliga retorik löpte som en röd tråd bland samtliga svenska massmedier i eftervalsanalysen: ”Trump – en klassisk populist” (DN 10/11), ”Kan elektorerna göra myteri mot Trump?” (SvD 12/11), ”Trump kan innebära ‘game over’ för klimatet” (Aftonbladet 12/11), ”Med Trump som president: Godnatt Amerika, Godnatt Världen” (Expressen 9/11), ”Så pratar du med dina barn om Donald Trump” (SR 9/11) – och så vidare på samma tema i det oändliga. I de politiskt korrekta journalisternas åsiktskorridor råder nämligen en föreställning om att Donald Trump är en bufflig sexist och rasist som bara outbildade hillbillys, rednecks och white trash i USA:s trailer parks kan tänkas lägga sin röst på.

Är de miljontals amerikanska väljare som röstade fram Trump en så hopplöst obildad skara som de svenska journalisterna tycks tro? Inte alls. Tvärtom är det ett fantastiskt urval av en enorm heterogen grupp väljare som har utnyttjat sin grundlagsskyddade demokratiska rättighet att välja USA:s president. De som valde Trump var till större delen vanliga amerikanska medborgare som helt enkelt vill göra rätt för sig och belönas på rättvis grund för sitt dagsverke. Istället har de blivit allt bittrare av att se sina arbetstillfällen försvinna till låglöneländer i Sydostasien eller till illegala immigranter från Latinamerika. Dessa bittra väljare vänder sig också mot de vänsteridentitära krafter som kallar dem för ”rasister” – samtidigt som rasifierade personer med lägre kvalifikationer kvoteras in på arbetsmarknaden. Man bör hysa största tänkbara respekt för denna grupps enorma kollektiva intelligens och samlade erfarenheter; det är trots allt det demokrati går ut på.

Ett av de mest berömda verken inom kollektiv intelligens är ”The Wisdom Of Crowds” från 2004 av James Surowiecki. I den boken argumenterar han för att beslut som fattas av en stor heterogen grupp oftast är bättre än de beslut som fattas av experter eller i en mindre homogen grupp. För att en så kallad vis grupp ska kunna fatta optimala beslut hävdar Surowiecki att följande kriterier måste vara uppfyllda:

  • Varierande åsikter: varje individ i gruppen måste ha privata bestämda åsikter.
  • Oberoende: individerna i gruppen får inte interagera med de andra medlemmarna.
  • Decentralisering: varje individ måste kunna dra slutsatser ur sitt lokala sammanhang.
  • Aggregation: det måste finnas mekanismer för att kunna samla alla individers oberoende åsikter till ett beslut.

De miljontals amerikanska väljare som röstade fram Trump till president utgör en sådan vis grupp, medan den lilla homogena gruppen med vänsteridentitära svenska journalister gissade helt åt skogen fel.

Ett till exempel på när det politiskt korrekta etablissemanget gjorde en fatal felbedömning inträffade vid Brexit-omröstningen. Alla opinionsbildare i det isolerade svenska etablissemanget förutspådde ”med bestämdhet” att Storbritannien skulle stanna i EU. Däremot ville det brittiska folket annorlunda: de oroades över ett allt mer överstatligt EU, en kraftigt ökad invandring från Östeuropa och asylkaoset – och röstade därmed för att lämna EU. Hur kan det komma sig att journalisterna och politikerna i etablissemanget har gjort sådana katastrofala felbedömningar i såväl amerikanska presidentvalet som Brexit?

I ett litet homogent sällskap uppstår en form av grupptänk. Ofta uppstår detta fenomen i en liten homogen grupp där medlemmarna kommunicerar mer med varandra än med omvärlden. Individerna tenderar i en sådan kontext att imitera varandra för att nå ett beslut. Konsensusbeslut är i viss mån ett resultat av imitation; medlemmarna vill ofta vara till lags och inte stöta sig med varandra. I en hierarkisk grupp med konsensusmentalitet får ledaren dessutom ofta stort inflytande och kan påverka de andra medlemmarna att imitera chefens tänkande och beslutsunderlag. För mycket imitation och konsensusbeteende leder också till att konflikter – och i viss mån konstruktiva diskussioner – undertrycks. Resultatet leder ofta till beslut eller förutsägelser som saknar förankring i verkligheten.

I viss mån har opinionsundersökningarna drabbats av motsvarande problem. Allt fler säger upp sina fasta telefoner och kan bara nås på mobiltelefonerna, vilket leder till att det blir allt svårare att nå framförallt de yngre väljarna; dessutom svarar folk allt mindre på främmande telefonnummer. Svarsfrekvensen och urvalet har minskat dramatiskt: vid det amerikanska presidentvalet 2012 hade svarsfrekvensen minskat till 9% från en toppnotering på 90%. I brist på ett stort urval har opinionsinstituten börjat vikta resultaten från grupper i olika områden, åldrar och utbildningsnivå; dessutom har de tillämpat så kallad ”herding”, vilket innebär att de sneglar på sina konkurrenters resultat. Inte nog med det: de som svarar i telefon skäms i många fall för att ärligt svara att de tänker rösta på Sverigedemokraterna, Trump eller för Brexit. (Däremot lyckas opinionsinstitut som Yougov och Sentio som använder självrekryterande internetpaneler något bättre än de som genomför telefonintervjuer.) Sammantaget leder denna interaktion och aggregerade mätfel till att den kollektiva intelligensens fundamenta varierande privata åsikter, oberoende och decentralisering sätts ur spel vid opinionsmätningar. Vid de riktiga valen kommer däremot den kollektiva intelligensen däremot till sin fulla rätt, vilket leder till diskrepansen mot opinionsmätningarna.

Det inledande exemplet illustrerade hur en grupp kan lösa det relativt enkelt problemet med att gissa en oxes vikt – men det finns exempel på hur en grupp kan samarbeta för att lösa betydligt mer komplexa problem än så. I maj 1968 försvann ubåten Scorpion på sin väg till Newport News efter ett uppdrag i Nordatlanten. Ingen visste vad som hade hänt sedan de tappade radiokontakt med ubåten, så den kunde ha sjunkit på tusentals meters djup inom en cirkel med en diameter på 30 kilometer. Det föreföll vara ett ganska hopplöst uppdrag, så räddningsledningen bestämde sig för att använda en oortodox metod för att lokalisera ubåten. De ställde upp ett antal scenarier för vad som kunde ha hänt ubåten. Därefter intervjuade de en stor grupp personer med kompetens inom olika områden som matematik, ubåtsteknik och räddningstjänst. Ingen enskild lyckades gissa var ubåten befann sig. Fast när räddningsledningen vägde samman alla experters svar (med Bayes teorem) kunde de lokalisera ubåten med en felmarginal på endast 70 meter. Den kollektiva intelligensen i en grupp är alltså vida överlägsen på att väga samman olika scenarier och komma upp med ett svar som reflekterar verkligheten med hög precision.

I en stor opinionsmätning av Novus i augusti 2015 blev resultatet att sex av tio svenskar har tappat framtidstron. Hela 63% av svenskarna tyckte att landet utvecklas i fel riktning. Det fick Stefan Löfven att reagera och kallade svenskarnas missnöjesyttringar för ”surrealistiska”. I en intervju med Financial Times sade Löfven:

”Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll.”

Det här är inget mindre än förakt för det folk Löfven är tillsatt att företräda. Vad värre är: han tror sig kunna göra en bättre bedömning av framtida scenarier än kollektivet i opinionsmätningen. Medan Löfven fokuserar på ekonomiska siffror som är dopade av negativ ränta och ökad BNP på grund av asylkrisen är hans folk bekymrade för minusränta, bostadsbubbla, decemberöverenskommelsen, skolor som går i konkurs, skolans genomklappning i Pisa-mätningarna, ökande inkomstklyftor, en skenande invandring, en havererad integration och terrorister runt hörnet. Med tanke på hur bra gruppen var på att lokalisera ubåten Scorpion genom att väga samman olika scenarier bör Löfven ta denna opinionsmätning på största allvar istället för att nonchalant avfärda den som ”surrealistisk”.

Ett annat fascinerande exempel på hur kraftfull den kollektiva intelligensen kan vara är hur aktiemarknaderna reagerade efter att rymdfärjan Challenger exploderade 1986. Efter några minuter gick aktiekurserna ner för de företag som primärt hade varit med i utvecklingen av Challenger: Rockwell International (konstruktion av rymdfärjan och motorerna), Lockheed (skötsel av markservice), Martin Marietta (leverans av den externa bränsletanken) och Morton Thiokol (leverans av avfyrningsraketen). Märkligt nog återhämtade sig snabbt aktiekursen för de tre förstnämnda företagen, medan raset för Morton Thiokols aktiekurs accelererade nedåt. En stor grupp aktiemäklare, som verkade oberoende av varandra och som inte hade någon individuell expertkompetens, kunde inom loppet av en kvart avgöra att Morton Thiokol var skyldiga till olyckan. Ett halvår senare kom haverikommissionen fram till precis samma resultat: Morton Thiokol var skyldiga. (Denna expertgrupp kunde dessutom avgöra att Morton Thiokol hade levererat defekta bränsletätningar som sprack vid minustemperaturen i rymden, vilket ledde till att bränslet sprutade ut från raketen och fattade eld.) Den heterogena gruppen av aktiemäklare klarade givetvis inte av att göra en så avancerad teknisk analys, men de kunde tillsammans efter några minuter komma fram till att Morton Thiokol stod för haveriet. Ingen aktiemäklare var någon expert på rymdfärjor, men alla hade var och en tillgång till lite information: när börsen i realtid kompilerade alla dessa fragment av oberoende information framträdde snabbt den kompletta – och korrekta – bilden av haveriet.

Inom den svenska journalistkåren fungerar informationshanteringen i det närmaste på motsatt sätt: det är en liten homogen grupp som interagerar och idisslar samma typ av åsikter. Den brittiske journalisten Roland Huntford, som bodde i Sverige på 1960-talet, observerade att de svenska publicisterna jobbar i flock som kollektivt följer den nuvarande trenden för att främja konsensus. Grupptänket bland journalisterna leder till en uppsättning ”godkända åsikter”. Huntford dokumenterade detta i boken The New Totalitarians (Brave New Sweden):

”Kravet på en uppsättning godkända åsikter kan ses som ett specifikt särdrag hos den svenska pressen. De flesta tidningar och tidskrifter publicerar kolumner av välkända intellektuella som ger färdigproducerade yttranden. Det finns kanske femtio eller sextio stycken som vid ett givet ögonblick alla bekänner sig till samma åsikter […]. De är inte centralt styrda; de bara agerar som en flock. Det finns en rad godkända och snäva åsikter: ve den som avviker från dem.”

Det här flockbeteendet och grupptänket är själva antitesen till den mäktiga kollektiva intelligensen. Tack vare denna konsensusmentalitet och konflikträdsla har journalistkåren de senaste åren okritiskt levererat floskler, halvsanningar och direkt lögner som ”asylinvandring lönar sig”, ”Brexit kommer att leda till en finanskris”, ”alla ensamkommande flyktingbarn är minderåriga” och ”kriminaliteten minskar i samhället”. Som bekant är inget av dessa påståenden sanna. Här finns pudelns kärna till varför vänsterliberala ledarskribenter som Anders Lindberg, Lars Lindström och Hanne Kjöller så ofta får fel: de har helt enkelt sanningen emot sig. Och den kollektiva intelligensen avslöjar i slutändan alltid sanningen.

De tre första lögnerna ovan har redan avslöjats och har efter stor journalistisk vånda nått ut till allmänheten. Påståendet om att ”kriminaliteten minskar i samhället” är fortfarande en ”sanning” enligt BRÅ och Jerzy Sarnecki, och journalisterna upprepar okritiskt detta mantra. I själva verket har brottsligheten ökat lavinartat sedan 1975 enligt BRÅ:s rådata.

Majoriteten av vanligt folk, som de facto utgör basen för den kollektiva intelligensen, har också kommit till slutsatsen att kriminaliteten ökar i rapporten om framtidstro. Väldigt många svenskar har idag egna åsikter om eller erfarenheter av bilbränder, skottlossningar, stenkastning, våldtäkter, misshandel och mord. Därmed blir diskrepansen stor mellan verkligheten och de floskler som upprepas av BRÅ, media och politikerna. Folket vill helt enkelt ha sitt gamla trygga Sverige tillbaka – men istället får de bortförklaringar och lögner till svar.

Det politiska etablissemanget borde sätta in krafttag för att öka polisens närvaro, stävja upploppen i utanförskapsområdena och avvisa de illegala immigranter som saknar uppehållstillstånd; mer radikalfeminism och identitetspolitik löser däremot inte de verkliga problemen. Systemmedia och etablissemangets politiker avfärdar dessutom politiker som adresserar verkliga problemen som ”populister” eller rent av ”antidemokrater” – bara för att de appellerar till folkets vilja och den kollektiva intelligensen. Häri ligger förklaringen till att väljarna känner sig svikna. Om ingen radikal förändring kommer att ske de närmaste åren kommer dessa väljare att rösta på Sverigedemokraterna (även om opinionsinstituten inte kommer att lyckas förutsäga detta).

Sammanfattningsvis är det kollektiva beslutsfattandet den grund som demokratins grundvalar vilar på. Miljontals röstberättigade väljare med olika åldrar, kön, bakgrund, utbildning och erfarenheter är den ultimata tillgången som kollektivt beslutsunderlag. De flesta styrelseskick baseras därmed på representativ (indirekt) demokrati med fria och hemliga val, där väljarkårens kollektiva intelligens representeras av parlamentariska ledamöter. Det är helt enkelt det bästa styrelseskick som finns tillgängligt.

Då får etablissemanget vackert acceptera och respektera att britterna röstade för Brexit och att amerikanerna valde Trump till president. På samma sätt kommer etablissemanget förmodligen att tvingas acceptera att Marine Le Pen blir Frankrikes president 2017 och att Sverigedemokraterna blir största parti 2018.

7 reaktioner på ”Etablissemanget versus den kollektiva intelligensen”

  1. Vad det svenska kollektiva medvetandet kommit fram till är att alla 8 partier är ett och samma parti och hur man röstar sålunda saknar betydelse.
    Sd är en skapad kontrollerad opposition med avsikten att kanalisera missnöjda människors vrede med sjuklövern.
    Sd har haft sin storhetstid nu kommer den sjunka tillsammans med förtroendet för det som kallas demokrati.
    Alla vägar synes spärrade för det svenska folket vilket bäddar för en mycket farlig situation!

  2. Den kollektiva intelligensens fördelar verkar vara ett starkt argument för att införa direkt demokrati i stället för det parlamentarisk systemet med valda ombud.

    1. Problemet med ”direkt demokrati” är att ingen kan ställas till ansvar. Vi kan se högertrafikomröstningen som ett exempel. Om jag minns rätt så ville 85 procent behålla vänstertrafiken. Men 1967 gick man klokt nog över till högertrafik. Det parlamentariska systemet har ju fördelen att vi kan straffa de som förstör landet.
      2018 är det dags. Sparka ut de som förstört landet. Som avrustat polisen. Som avrustat skolan. Som ljugit om invandringen. Ja som ljugit om allt. Och som till råga på allt infört http://www.vardegrundsdelegationen.se/
      Syftet är tydligen att vi ska anpassa oss. Och delegationens mål är
      En gemensam statlig värdegrund
      Värdegrundsdelegationen främjar förtroendet för staten
      Gå in på hemsidan och förfasas.
      Alltså. Nu har vi knappt två år på oss att se till att åtminstone mp och v försvinner ur riksdagen. Att s decimeras så pass mycket att man lägger av med tanken att vi ska anpassa oss efter en värdegrund som ska öka vårt förtroende för staten.
      Med alla fantastiska artiklar på sociala medier som dykt upp efter Trumps seger, och fler vågar säkert träda fram, så ska de extremister som fördunklat vår tillvaro, förpassas till den politiska skräphög där de aldrig borde kommit fram ifrån.

      1. Den här aktiviteten lär utmynna i Sveriges egen utgåva av;
        ”Mao,s lilla röda”.
        Eller är jag helt ute och seglar nu?

  3. Jag hittade hit för några veckor sedan och har nu hunnit läsa även många tidigare inlägg. Varmt tack för ditt trägna och gedigna arbete! Jag försöker lotsa även andra hit.
    (Ett pyttelitet ändringsförslag i den mycket givande texten: ”–förutsäga oxens vikt på ett halvt kilo när.”)

    Jag är speciellt intresserad av massmediernas roll som producent och vidmakthållare av det kollektiva medvetandet. Rekommenderar nu verkligen läsning av Karl-Olov Arnstbergs två senaste texter på morklaggning.wordpress.com:
    ”Medierna, prolog” (9 nov) och ”Media” (12 nov). Den bok han berättar om, Bruce Charlton: ”Addicted to Distraction”, kan läsas i sin helhet på nätet. En sann ögonöppnare!

  4. Ibland slår det mig hur flockbeteendet tar över när rationella argument saknas. Detta fenomen utnyttjas av förment välvilliga makthavare. Ett exempel; Låt säga att SD får 25% i en opinionsundersökning. Då dröjer det inte förrän företrädare för 7-klövern konstaterar att 75% av väljarna INTE stöder SD.
    (pedagogiken påminner om ”Magnus, Brasse och Evas” budskap i serien ”fem myror är fler än fyra elefanter”.)
    Det poängteras nogsamt att sympatiserar du med de som samlar 25%, ja då är du utanför flocken som ju utgör 75%.
    Ofta räcker det som argument för att få folk att söka sig tillbaka till flocken.
    Men när jag ändå berör djurens värld, kan jag inte låta bli att referera till ett citat/ uttryck;
    ”En miljard flugor kan inte ha fel,,, ät skit ! ”

  5. Tycker mig se en liten förändring, förutom från Lindström, Wolodarski och några fler likasinnade, i tonen i msm. Troligtvis är det Brexitvalet och sedan Trumpsegern som bäddat för det mesta men det är något mer. Kan det vara så att fler även inom msm läser alternativmedia och liksom Julia Caesars Berglinius inser att de levt i en lögn.
    http://snaphanen.dk/2016/11/12/julia-caesar-en-kvinnas-doft/
    Radikalvänstern som FI är långt under spärren. Likaså MP i dagens mätningar. Lik förbannat är det deras tokerier som fått styra så mycket pga att så många inom msm är just anhängare av dessa.
    Hoppas innerligt att genomskådningens tid har kommit och att andra partier med mössan i hand ärligt ber det svenska folket om ursäkt och lovar bot och bättring. De kan börja med att besluta att alla statliga medier ska spegla verkligheten.
    Nästa steg är att besluta att BRÅ varje år ska lägga fram all fakta kring brott , etnicitet, kön och medborgarland. Utefter det ska det vara glasklart vilka som inte ska göra sig besväret att söka asyl. De är inte välkomna och får alltid avslag. Inför dessutom förvaring av de som kommit in tills utvisning kan verkställas.
    Nästa steg är att alla PUT ställs om till TUT. Mikael Ribbenviks egenmäktiga, och därmed olagliga, beslut att ge alla syrier PUT, strider mot lagen så de är ogiltiga i alla fall. Inte ens det totalitärt shariaföljande landet Saudiarabien släpper in dem pga de anses vara en säkerhetsrisk. Rotar vidare med länken då jag inte sparat den.
    Det är så många galenskaper som pågår enbart pga att fel folk, som inte representerar folket, fått styra. Deras hat och hot har under många år hjärntvättat dem att tro att det är så det är. De börjar sakta men säkert insett att det stämmer inte.
    Då kommer först skammen. Hade fel men kan ju inte ändra mig nu.
    Sen kommer en tid av funderingar.
    Därefter ilskan. De skitstövlarna har lurat mig hela tiden! SD nästa!
    Det är inte alltid dit jag vill komma. Jag ser hellre att de andra allianspartierna ser hur galet borta från folket de varit och ändrar sin politik och tillsammans med SD skapar en ny framtid. Rensa upp i gammalt icke fungerande migrationspolitik. Ställ krav på de som kommer/kommit. FNs resolution kapitel 2 och 34 ska gälla också. De som väljer bort dem bör inte beviljas bidrag av något slag och beviljade tut eller put ska dras in.
    Blev lite längre än jag tänkt men har så många fler funderingar jag kan peta in men som 7-17jobbare är det sova som är prio1 nu! Återkommer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *