Trump for president

donald-trump-1547274_960_720

Det amerikanska presidentvalet avgjordes efter bara någon timme; då avslutades nämligen rösträkningen i Vigo county i Indiana. Sedan 1888 har väljarna Vigo county med extremt hög precision alltid röstat på den vinnande presidentkandidaten (med undantag endast för 1902 och 1952). Under presidentvalet 2016 upprepades det välbekanta mönstret – Donald Trump valdes med övertygande majoritet av de trendkänsliga väljarna i Vigo county. Något senare började rösträkningen i swingstaten Florida. Under den första timmen fluktuerade rösterna på Trump och Clinton fram och tillbaka, men därefter började de konvergera mot en vinst för Trump. Ytterligare några timmar senare stod valresultatet klart: Donald Trump hade blivit vald till USA:s president.

Medan valvakan i amerikanska TV-kanaler som Fox News och CNN bjöd på högt tempo, engagerade kommentatorer, gäster från olika politiska läger och kompetenta analyser påminde SVT:s valvaka om… Nordkoreas statstelevision. Först intervjuades Jonas Sjöstedt (V) och Ebba Busch Thor (KD) av Nike Nylander; alla tre var rörande överens om att Donald Trump var en ”opålitlig sexist” medan det minsann var på tiden att Hillary Clinton fick chansen att bli USA:s första ”feministiska” president. Något senare intervjuades Birgitta Olsson (L) och Thomas Östros (S) av Anna Hedenmo – och exakt samma retorik upprepades. Alla höll med varandra och det rådde total konsensus om att Hillary Clinton förtjänade att bli president. Ingen – absolut ingen – yppade ett enda positivt ord om Donald Trump. Ingen hade heller något kritiskt att säga om Hillary Clintons imperialistiska och hökaktiga hållning som utrikesminister i Obamas regering.

När det stod klart att Donald Trump var på väg att besegra Hillary Clinton drabbades SVT:s programledare av en chock jämförbar med att Nordkoreas TV-tjänstemän skulle upptäcka att Kim Jong-Un plötsligt inte skulle väljas om till Den Högste Ledaren. Med växande panik i blicken stammade Anna Hedenmo till slut fram: ”Vad har media för ansvar? Har det ställts ordentliga frågor?” Givetvis har amerikansk media ställt miljontals frågor till båda presidentkandidaterna. I USA råder nämligen en form av yttrandefrihet som är främmande för det socialistiska propagandaorganet SVT: alla åsikter och frågor kan diskuteras och ventileras. Däremot borde Anna Hedenmo och alla medarbetare på SVT ställa sig frågan: varför i hela friden har de inte ställt ordentliga frågor om det amerikanska presidentvalet?

Om SVT:s journalister hade gjort en seriös omvärldsanalys hade de kanske (men det är inte säkert) kommit till insikt om att det sveper en våg av mäktigt folkligt missnöje över världen just nu. Sverigedemokraternas framgångar i valet 2014 och Brexit 2016 är två utmärkta exempel på gräsrötternas vrede mot etablissemangets översitteri; i båda fallen dömde systemmedia ut SD och UKIP som ”rasister” och att de skulle vara ”chanslösa” i valen; i båda fallen fick de fel. Historien upprepar sig med jordskredssegern för Donald Trump.

Förklaringen till Trumps exempellösa framgångar står att finna i att den amerikanska allmänheten hyser en utbredd misstro mot den politiska och mediala eliten i Washington. En opinionsmätning bland republikanska väljare visade att 90% var missnöjda med regeringen och 40% föraktade politiker. Trump appellerar helt enkelt till den ”tysta majoriteten” eftersom han går på tvärs mot de etablerade maktstrukturerna i Washington.

Först och främst tilltalar Trump den tysta majoriteten som tillhör den ”oskyddade” delen av befolkningen. I den stora allmänheten växer ett mäktigt missnöje mot den ”skyddade” eliten i Washington, som fattar alla beslut men som kan isolera sig från de problem deras politik kan tänkas leda till. De impopulära krigen i Afghanistan och Irak som har startats av eliten i Washington har kostat skattebetalarna ofattbara 1600 miljarder dollar och är en bidragande orsak till USA:s enorma statsskuld som i under 2015 uppgick till svindlande 65 biljoner dollar. Dessutom är det främst bland den ”oskyddade” befolkningen som soldaterna rekryteras och får sätta liv och lem på spel. Det är dessutom den ”oskyddade” befolkningen som drabbas av nedskärningar i skolan, sjukvården och ökad kriminalitet medan den ”skyddade” eliten flyttar till gated communities, löser exklusiva sjukvårdsförsäkringar och sätter sina barn på privatskolor.

Framförallt protesterar Trump mot invandringen till USA. Han har föreslagit ett stängsel vid gränsen mot Mexiko för att stoppa illegal invandring och knarksmuggling från Latinamerika. Efter det islamistiska terrordådet i Bernardino föreslog han dessutom totalstopp för all muslimsk invandring till USA – ”until we know what is going on”. Dessa förslag har lett till ett ramaskri i den politisk korrekta pressen i USA och Västeuropa. Däremot är det just motståndet mot en allt för stor invandring som ligger bakom Trumps framgångar: 46% av alla republikaner stödjer hans förslag om att stoppa muslimsk invandring och 70% stöder förslaget om ett stängsel mot Mexiko. Till och med bland USA:s muslimer åtnjuter Trump det största stödet bland alla de republikanska presidentkandidaterna; det förklaras av att de är oroliga att få problem om jihadister från Mellanöstern kommer till USA för att begå terrordåd.

Dessutom vill Trump förbättra relationerna till Vladimir Putin och minska spänningen mellan NATO och Ryssland. Med anledning av Trumps seger har Putin i ett pressmeddelande uttalat sig positivt om ett fördjupat samarbete med USA i en mer konstruktiv anda än under nuvarande omständigheter. Vidare är Trump kritisk mot frihandelsavtal som TTIP. Frihandelsavtalet TTIP innebär bland annat att företag ska ha rätt att kunna överklaga till en överstatlig domstol om deras vinstintressen är i fara; exempelvis skulle ett energibolag kunna stämma svenska staten om miljölagarna minskar bolagets vinst. Trump vill istället satsa på inhemska arbeten, något som borde vara en självklarhet för vilken statsman som helst. Det tilltalar givetvis den vita arbetarklassen i viktiga swingstates som Pennsylvania, Michigan, Ohio och North Carolina.

Som om det inte räckte med det förhåller sig Trump skeptisk till klimatförändringarna, vilket i politiskt korrekta kretsar är att jämställa med kätteri. Dock finns det mycket som tyder på att klimathotet är starkt överdrivet och primärt utnyttjas av etablissemanget för politiska och ekonomiska syften. Trump lovar helt enkelt förändring.

Även Barack Obama utlovade ”change” när blev vald till president 2008. Obama tog över efter den djupt impopuläre George W Bush som under sitt presidentskap hade startat två kostsamma och blodiga krig i Afghanistan (2001) och Irak (2003). Som en konsekvens av dessa krig började Mellanöstern destabiliseras medan al-Qaida och övriga islamistiska terrorgrupper kunde växa sig allt starkare i regionen.

När Obama tog över förvärrades situationen ytterligare. Under hans presidentskap muterade al-Qaida till Islamiska Staten i Irak (ISI), som sedermera slog sig samman med salafistiska grupper i Syrien och bildade Islamiska Staten i Irak och Syrien (ISIS). Dessutom har USA sponsrat Fria Syriska Armén med vapen och pengar, vilka till stor del har sålts till, erövrats eller konfiskerats av Islamiska Staten. USA:s invasion av Irak har i praktiken destabiliserat hela Mellanöstern, vilket har lett till inbördeskrig och Islamiska Statens framväxt i länder som Irak, Syrien, Libyen och Saudiarabien. Dessutom har miljontals flyktingar tagit sig från sönderfallet och kaoset i Mellanöstern till Europa, vilket har orsakat den värsta europeiska asylkrisen sedan andra världskriget.

Dessutom bombade en USA-ledd koalition Libyen till stenåldern. Innan bomboffensiven hade Libyen enligt en FN-rapport från 2010 Afrikas högsta levnadsstandard. Dock vägrade Muammar Gaddafi 2009 att ansluta Libyens oljeindustri till petrodollarn, vilket är ett verktyg för USA att reglera dollarn och statsskulden. Som en konsekvens av denna attack mot US-dollarn gick CIA året därpå in i Libyen för att stötta rebellgrupper som ville störta Gaddafi, vilket i sin tur ledde till stridigheter med de libyska regeringsstyrkorna. Under förevändning att ”skydda de civila libyerna” upprättade en USA-ledd koalition en flygförbudszon och ett embargo mot de libyska hamnarna. President Barack Obama var tveksam till att attackera Libyen, men övertalades till en offensiv av dåvarande utrikesminister Hillary Clinton som drev en betydligt med aggressiv linje. Libyen är numera en ”failed state”, domineras till viss del av Islamiska Staten och används numera som transitland för att smuggla jihadister till Europa.

Med Hillary Clinton vid rodret som USA:s president hade det sannolikt blivit mer av samma förödelse i Mellanöstern, med förnyade flyktingströmmar till Europa som följd. Om Donald Trump gör vad han lovar kommer det att bli ett förbättrat samarbete med Ryssland för att avsluta krigen Libyen, Irak och Syrien. Ingen vet än så länge om Trump har kraft att genomdriva en sådan förändring – men man vet åtminstone med säkerhet att Hillary Clinton inte kommer att kunna medverka till en fortsatt destabilisering av Mellanöstern och Nordafrika.

Det politiska och mediala etablissemanget misslyckades kapitalt med att förutsäga Storbritanniens utträde ur EU och Trumps seger under 2016. Nästa år kommer de politiskt korrekta tyckarna förmodligen att förfasas över att Marine Le Pen blir vald till Frankrikes president och att Sverigedemokraterna blir Sveriges största parti 2018. Världens folk har helt enkelt tröttnat på globalisternas lobbyverksamhet för massinvandring från tredje världen, överstatliga regler som saknar demokratisk förankring och frihandelsavtal som underminerar nationernas arbetstillfällen. Det sveper en mäktig våg av folkligt uppvaknande över världen just nu. Trumps seger är ett sådant tecken i tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *