Arnstad och vargen

boycriedwolfbarlow

Pojken Och Vargen är en fabel av diktaren Aisopos som levde i det antika Grekland. Sagan handlar om en ung, men uttråkad, fåraherde. För att få lite spänning i tillvaron ropade han titt som tätt ”vargen kommer”. Till en början kom ortsborna springande för att anstå pojken, men när de märkte att där inte fanns någon varg slutade de komma till undsättning. Till slut dök vargen upp på riktigt och rev fåren. Pojken ropade förtvivlat ”vargen kommer”, men ingen brydde sig eftersom alla hade tröttnat på hans lögner och överdrifter. Ett liknande skådespel utspelar sig just nu – i det svenska medielandskapet.

Motsvarigheten i svensk media till pojkens ”vargen kommer” är naturligtvis det ständiga tjatet om ”rasism, fascism och nazism”. De senaste dagarna har detta beteende eskalerat och degenerat till sällan skådade lågvattenmärken.

Låt oss börja med Henrik Arnstads framträdande i SVT Aktuellt förra veckan. Han blev inbjuden till att ”debattera” med Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk om incidenterna på Bokmässan; dock avböjde Arnstad själva debatten utan det hela blev istället en intervju. Dessutom vägrade Arnstad att kommentera Nya Tiders kopplingar till extremhögern utan orerade mest i största allmänhet om nazism. Givetvis är nazisternas koncentrationsläger och massavrättningar av sex miljoner judar ett av världshistoriens allra värsta brott, men Aktuellts tittare blev nog inte särskilt mycket klokare på Nya Tiders påstådda kopplingar till nazismen.

Dagen därpå blev Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski intervjuad av Aktuellt. Eftersom Vávra Suk hade anklagat Dagens Nyheter för att bedriva agendasättande journalistik gick Wolodarski till hårt motangrepp och ifrågasatte varför Aktuellt överhuvudtaget hade intervjuat Suk. SVT Nyheters ansvarige utgivare Ulf Johansson försökte försvara inslaget med att det hade inletts med en ingress om Vávra Suks kopplingar till Nationaldemokraterna. Detta blidkade dock inte Peter Wolodarski som i princip ansåg att intervjun med Suk inte borde ha sänts överhuvudtaget.

Detta är givetvis en grov inskränkning av yttrandefriheten. Man kan tycka vad man vill om Nya Tider – men tidningen har trots allt utgivningstillstånd, uppbär presstöd och har aldrig fällts för ett enda reportage. Medarbetaren Perra Winberg, med ett förflutet som journalist på Göteborgs-Postens nöjesredaktion samt på Musiker-Magasinet, skriver:

”Inför att Nya Tider erhöll statligt presstöd har tidningen granskats av Kent Asp, professor i journalistik, som fann att tidningen motsvarade kraven på reguljär och aktuell allmän nyhetsförmedling eller allmänpolitisk opinionsbildning, och vi har heller aldrig blivit fällda eller ens åtalade för hets mot folkgrupp eller liknande, av den enkla anledningen att det inte finns något rasistiskt i tidningen.”

Dessutom innebär yttrandefriheten att vem som helst ska ha rätt att få uttrycka sina åsikter, vilket sammanfattas ganska väl i detta citat av Voltaire:

”Jag avskyr det du skriver, men skulle ge mitt liv för att du skulle få möjlighet att fortsätta skriva.”

Uppenbarligen delar inte Peter Wolodarski den franske filosofens syn på yttrandefrihet utan förespråkar i det närmaste censur av Nya Tider. Eftersom tidningen som sådan aldrig har blivit fälld för hets mot folkgrupp eller motsvarande brott kretsar Wolodarskis anklagelser primärt kring ”guilt by association” till Vávra Suks förflutna i Nationaldemokraterna. Att implicit förespråka censur är oroväckande eftersom en av de få kritiska rösterna i medielandskapet i så fall skulle tystas. Wolodarskis aggressiva retorik indikerar dessutom att han är orolig för att Dagens Nyheter ska utsättas för fler kritiska granskningar. Och han har goda skäl att vara bekymrad eftersom Dagens Nyheter har publicerat otaliga reportage med grova överdrifter och direkta lögner om asylinvandringens påstådda lönsamhet, de ”rasistiska brandmännen i Boden”, mörkläggningen av taharrush-skandalen i Kungsträdgården 2015, censureringen av kravallerna i Husby 2013 och så vidare. Dessutom har Dagens Nyheters motorjournalist Jacques Wallner dömts för ett vänsterextremistiskt knivmord, så Wolodarskis försök till ”guilt by association” är att kasta sten i glashus.

Som om det inte räckte med Wolodarskis attack i Aktuellt drog Kristina Lundqvist från Dagens Nyheter paralleller mellan Nya Tider och ”nazister som tillverkar lampskärmar av människohudar”. Någonstans precis här går gränsen för vad som är anständigt i det offentliga samtalet.

Till slut pudlade SVT:s programdirektör Jan Helin inför det agendasättande trycket från Dagens Nyheter och ”erkände” att Vávra Suk inte borde ha fått komma till tals överhuvudtaget i Aktuellt. I en debattartikel i Dagens Nyheter (!) skriver Jan Helin att ”alla människors lika värde inte är ett ämne som ska debatteras i TV”. Dock bör man notera att ”alla människors lika värde” är en felöversättning av Genèvekonventionens ”all human beings are born free and equal in dignity and rights”, som egentligen betyder att alla människor har rätt att bemötas med värdighet. Pikant nog baserade Jan Helin alltså hela sitt resonemang på en flagrant felöversättning. Även SVT har grava problem med anställda som är vänsterextremister, varav en del är medlemmar eller sympatiserar med AFA, så argumentet ”guilt by association” mot Nya Tider faller platt även i deras fall.

Debaclet med Jan Helins debattartikel ledde till ännu en debatt om debatten i SVT. Det hela urartade i en fars som kan liknas vid ett internt personalgräl. Journalisten Janne Josefsson var starkt kritisk mot Jan Helin och sade bland annat:

”Jan Helin säger att det här stärker SVT. Jag åkte upp av den enkla anledning att jag reagerade på det han hade skrivit. Jag ser att yttrandefriheten är hotad inifrån, jag blir allvarligt skrämd över att han så väldigt ensidigt tar ställning för kritikerna.”

Det svenska medielandskapets giganter, Dagens Nyheter och SVT, uppvisar alltså en enad front mot en av få kritiska röster i tidningsbranschen. Det är en kamp mellan David och Goliat.

Även Stefan Löfven har kastat sig in i den uppblossande ”antifascistiska debatten” med liv och lust. I en intervju med Dagens Nyheter (japp – de igen) berättar han med darrande stämma om hur Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson gick med i ett ”rasistiskt parti med nazistiska rötter”. Stefan Löfven glömmer dock bort att Socialdemokraterna tvångssteriliserade människor när han gick med i partiet, att de instiftade det rasbiologiska institutet och att de under Tage Erlanders ledning satte nazikritiker i koncentrationsläger under andra världskriget. Återigen faller ”guilt by association” ihop som ett korthus.

Den debatteknik som Arnstad, Wolodarski, Lundqvist, Helin och Löfven hänfaller sig åt bär tydliga drag av den ”antifascistika retorik” som präglade statskontrollerade media i DDR, Sovjetunionen och Warszawapakten. Genom att stämpla alla misshagliga dissidenter för ”fascister” kunde dessa kommunistiska diktaturer tysta, fängsla eller avrätta obekväma meningsmotståndare; en del dissidenter ansågs dessutom vara sinnessjuka och spärrades in på mentalsjukhus enkom för sina åsikters skull.

Den ”antifascistiska retoriken” i dagens Sverige har om möjligt överträffat propagandan i de forna kommuniststaterna. Den senaste veckan anklagades nämligen två utpräglade antirasister för att vara ”rasister” på Twitter.

Först anklagades Nils Karlsson, miljöpartistiskt kommunalråd i Malmö, för att vara ”rasist”. Denna anklagelse blir smått absurd med tanke på att Karlsson tydligt har tagit strid för en frikostig flyktingpolitik i Malmös kommunalhus.

filosofennils

Nästa antirasist till rakning är Patrik Lundberg som också har stämplats som ”rasist” av en rad afrosvenskar. Lundberg är till vardags kolumnist i vänsterliberala Aftonbladet och har även han en tydlig antirasistisk profil.

patriklundberg

När invandringsvänliga vänsterliberaler som Nils Karlsson och Patrik Lundberg anklagas för att vara ”rasister” är någonting allvarligt fel. En sådan retorik är inte ens längre ”antifascistisk” – den är i det närmaste paranoid. Då har begreppen ”nazism, rasism och fascism” urvattnats så till den milda grad att de helt saknar innebörd och relevans. Större delen av svenska folket känner nog inte heller igen sig av beskrivningen av Henrik Arnstads ständigt återkommande fraser om att ”hela Sverige genomsyras av rasism och fascism”; enligt studien World Values Survey som respekterade Washington Post har publicerat är nämligen Sverige världens minst rasistiska land.

Det ständiga tjatet om ”nazism, rasism och fascism” och alla ohederliga rasistanklagelser av vanliga svenskar och uttalade antirasister är extremt kontraproduktiv och håller på att förstöra debattklimatet totalt. Allt fler slutar att lyssna på dessa grundlösa varningar och börjar rentav håna dem. Om det får fortsätta så här kommer det att bli svårt att upptäcka om en riktig rasistisk, nazistisk eller rasistisk rörelse är på väg att etableras i Sverige.

Henrik Arnstad och Peter Wolodarski borde reflektera över Aisopos fabel Pojken Och Vargen. För om nazisterna, rasister eller fascisterna mot förmodan kommer på riktigt finns det kanske ingen som lyssnar och kommer till undsättning.

5 reaktioner på ”Arnstad och vargen”

  1. Visst är det beklämmande att till synes sansade personer utan att rodna begår övergrepp på yttrandefriheten.

    När det gäller klimatfrågan så är övergreppen standard. Om det kommer en ”utredning” som visar att ”nu är klimatet på väg att skena”, så ställer journalister villigt upp och marknadsför ovederhäftigheterna. Men om någon kommer med motbevis, så kommer dessa inte till allmänhetens kännedom.

    Finns det andra områden som står på tur att diskvalificeras av tryckfrihetsfienderna?

  2. Som vanligt är du precis i dina meningar och riktar kritiken dit den ska. Det är ett nöje att läsa det du skriver. Sitter just nu med ett stort leende på mina läppar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *