Egor Putilov skrev förmodligen inte Aftonbladets debattartikel

Bild0

Kärnfrågan i tvisten mellan Egor Putilov och Aftonbladet är huruvida Putilov skrev och skickade in den falska debattartikeln under pseudonymen ”Tobias Lagerfeldt”. Aftonbladet har varit ytterst återhållsamma med information och har bara skrivit nedanstående om den falska debattartikeln:

”Aftonbladet kan nu avslöja att Alexander Fridback under sin tid som anställd på SD:s partikansli även har skickat in ett förfalskat debattinlägg, från en av mejladresserna han tidigare använt sig av. I Aftonbladet publicerades den 22 augusti under rubriken ’Ge asylsökande och papperslösa rösträtt’ en debattartikel som fick stor spridning. Artikeln var undertecknad ’Tobias Lagerfeldt, juridikstudent vid Stockholms universitet och volontär på organisationen Refugees Welcome’.”

Boulevardtabloiden går inte in på några detaljer om vilken emailadress som användes, hur de vet att den tillhör Alexander Fridback, om det är en äkta mailadress, och så vidare. Faktum är att det är extremt lätt att skicka email från förfalskade (”spoofade”) emailadresser. Det finns gott om gratis mjukvara och webbsajter på Internet för att skicka falska email; i princip vem som helst med grundläggande datorkunskaper klarar av det.

För att avgöra om emailet är äkta eller inte måste man däremot analysera emailets MIME- och SMTP-headrar för att kunna spåra mailservern, kontrollera IP-adressen, jämföra emailadressens domännamn med mailserverns domännamn och så vidare. Någon sådan teknisk analys har inte Aftonbladets journalister inte publicerat – och med tanke på informationsbristen kan man ifrågasätta om en sådan analys ens har genomförts. De har inte ens publicerat en skärmdump av emailet med debattartikeln, vilket är legio i dylika sammanhang. Eftersom det är Aftonbladet som har tillgång till emailet är det inte möjligt att göra någon fördjupad analys av detta, utan bevisbördan får anses ligga på tidningen att bevisa att emailet faktiskt skickades från Putilovs emailadress.

Men det finns ett annat sätt att bedöma om det var Egor Putilov som skrev debattartikeln i Aftonbladet: stilometri (stilanalys av text). Stilometri används för att hitta ett signum (eller signatur) på en författares texter. Denna metod kan användas för att avgöra vem som är författaren (eller spökskrivaren) bakom olika publicistiska verk. Inom stilometri analyseras ordlängd, meningslängd, paragraflängd, interpunktion och så vidare. Det går även att jämföra olika texter med ett så kallat chi-square-test, som påvisar de statistiska skillnaderna eller likheterna mellan de jämföra texterna.

Aftonbladet har tagit bort den förfalskade debattartikeln från webben, men den finns fortfarande att ladda ner från detta arkiv. Denna text ska nu jämföras med några texter som Putilov har publicerat i Svenska Dagbladet och på sin blogg. De texter av Putilov kallas i stilometrianalysen för Putilov-blogg-1.txt, Putilov-blogg-2.txt, Putilov-blogg-3.txt och Putilov-SvD.txt.

Det verktyg som har använts för stilometrianalysen heter ”The Signature Stylometric System” av Peter Millican och finns att ladda ner gratis här. De delar av stilometrianalysen som kommer att beaktas är ordlängd (word lengths), bokstäver (letters) och interpunktion (punctuation) eftersom verktyget behöver större textmassor för att analysera de andra kriterierna.

Nedan visas tre bilder på när Putilovs egna texter jämförs.

Jämförelse av Putilovs egna texter med avseende på ordlängd.
Jämförelse av Putilovs egna texter med avseende på bokstäver.
Jämförelse av Putilovs egna texter med avseende på interpunktion.

Som synes finns det ett signum när Putilov skriver eftersom kurvorna harmoniserar ganska väl. För att kunna jämföra Putilovs texter med Aftonbladets debattartikel har alla Putilovs texter slagits samman till filen Putilov-komplett.txt medan Aftonbladets artikel kallas Aftonbladet-artikel.txt.

När man jämför Putilovs texter med Aftonbladets artikel framträder mönstren i de tre bilderna nedan.

Jämförelse av Aftonbladets debattartikel och Putilovs texter med avseende på ordlängd.
Jämförelse av Aftonbladets debattartikel och Putilovs texter med avseende på bokstäver.
Jämförelse av Aftonbladets debattartikel och Putilovs texter med avseende på interpunktion.

Som synes avviker kurvorna avsevärt mer när man jämför Putilovs originaltexter med Aftonbladets debattartikel.

Går man vidare och gör ett chi-square-test får man nedanstående resultat:

  • Word lengths: In this case the difference is significant, only at the 10% (0.1) level. Chi-Square 10% value = 10,64; 5% value = 12,59.
  • Letters: In this case the difference is very highly significant, at the 0.1% (0.001) level. Chi-Square 0.1% value = 46,8.
  • Punctuation: In this case the difference is highly significant, at the 1% (0.01) level. Chi-Square 1% value = 6,64; 0.1% value = 10,83.

Vid en övergripande betraktelse av språkdräkten framträder en till skillnad mellan texterna. Putilov har ett språkbruk som ofta återfinns inom alternativa medier med ett direkt anslag, få omskrivningar, rättfram retorik och en kritisk underton. Den fabricerade debattartikeln är däremot formulerad på ett utpräglat politiskt korrekt manér med högtravande juridiska referenser, frekventa hänvisningar till ”alla människors lika värde”, ett långsökt försök att associera rösträtt med demonstrationsrätt och en förnumstig slutkläm. Med tanke på att Putilov kom till Sverige så sent som 2007 måste han vara ett språkligt geni i klass med Dostojevskij för att bemästra konststycket att plötsligt byta språkdräkt och skriva den politiskt korrekta debattartikeln. Då är det mer sannolikt att någon annan, som förmodligen har en bakgrund i politiskt korrekta kretsar, har skrivit den fabricerade debattartikeln.

Det ska påpekas att det här är inte någon komplett stilometrisk analys, för man kan gå betydligt djupare och studera mönster för hur olika ord förekommer i texten, meningsbyggnad, bruk av pronomen och så vidare. Den förväntade publiken kan också påverka hur författaren skriver. Dessutom är Aftonbladets debattartikel relativt kort, vilket gör att referensmaterialet blir något begränsat vid en stilometrisk statistisk analys. Det vore intressant att få ett expertutlåtande om dessa texter från en specialist inom stilometri – så om det finns några sådana experter som läser detta får de gärna göra en fördjupad analys i kommentarsfälten nedan.

Den preliminära slutsatsen är dock att texterna skiljer sig åt så pass mycket att Putilov förmodligen inte har skrivit Aftonbladets debattartikel. Denna hypotes stärks av att han kraftigt har dementerat att han är författaren och hotar att stämma Aftonbladet för förtal; så reagerar oftast en person som vet om att han är oskyldig. Förtal är dessutom ett civilrättsligt mål och den förlorande parten får betala advokatkostnaderna. Putilov tar alltså en ekonomisk risk om han väljer att stämma Aftonbladet, vilket tyder på att han är ganska säker på att vinna om han gör slag i saken och drar kvällstidningen inför skranket.

Aftonbladet har fått utstå en hel del kritik för att de publicerade den förfalskade debattartikeln eftersom den är så vänsterextrem till sin karaktär. Till deras försvar kan dock anföras att det tidigare har publicerats liknande artiklar som på fullt allvar förespråkar att papperslösa invandrare ska få rösträtt i Sverige. DN har bland annat i en huvudledare från 2013 skrivit om statsvetaren Ludvig Beckman som resonerar om möjligheten att inkludera alla människor utan uppehållstillstånd i det svenska demokratiska systemet. Vidare har Gefle Dagblad år 2011 publicerat en debattartikel på samma tema: Felicia Liu från Liberala ungdomsförbundet föreslog då att alla invandrare med permanent uppehållstillstånd ska få rösträtt i Sverige.

Att Aftonbladet gick med på att publicera den fabricerade debattartikeln får anses vara ett symptom på ett historiskt vänsterextremt medieklimat. Kanske kan ”Putilovgate” vara vändpunkten till att massmedierna blir mer eftertänksamma, normaliserade och kritiskt tänkande?

Till syvende och sist ligger alltjämt bevisbördan på Aftonbladet att bevisa att emailet med debattartikeln faktiskt kom från Egor Putilovs mailadress. Misslyckas tidningen med detta faller hela anklagelsen om att Putilov skulle vara Sverigedemokraternas ”desinformatör” och därmed kan man även avskriva konspirationsteorin om att Putilov skulle arbeta åt Rysslands regim. Det kommer att bli intressant att följa fortsättningen på ”Putilovgate”. Aftonbladet kommer nog att behöva presentera övertygande tekniska bevis om att Putilov verkligen mailade dem den falska debattartikeln – annars har Putilov förmodligen goda chanser att vinna förtalsmålet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *