Om rätten till anonymitet

2015-10-04-13-12-20--63750315

Idag röjde Aftonbladet identiteten på den anonyme bloggaren Egor Putilov. Under det senaste året har Egor avslöjat flera missförhållanden på Migrationsverket på sin blogg och i Svenska Dagbladet. Detta patos gör honom till en modig visselblåsare som vågar redovisa de problem som de facto finns i Sveriges dysfunktionella asylsystem – något som de svenska medierna till stor del har svikit eller misslyckats med. (Expressens journalist Niklas Svensson var enligt egen utsago inte ens medveten om att de ”ensamkommande barnen” ljuger om sin ålder.) Sedan Egors identitet röjdes lever han numera under hot.

På motsvarande sätt röjdes Julia Caesars identitet av Expressens journalist Annika Hamrud. Även Julia Caesar skrev under pseudonym eftersom hon riskerar hot, reprissalier eller våld om hennes identitet skulle avslöjas. Efter att hon terroriserats av Dagens Nyheters journalist Niklas Orrenius under flera månader fick alltså till slut Expressen uppdraget att avslöja hennes identitet. Till följd av detta ”avslöjande” tvingades Julia Caesar flytta till hemlig ort för att sätta sig i säkerhet.

Vidare har Expressen i samarbete med den kriminella Researchgruppen röjt identiteten på flera anonyma personer som har skrivit kommentarer på bland annat Avpixlat. Boulevardtabloiden Aftonbladet ville inte vara sämre utan ”granskade” flera anonyma skribenter på Flashback.

Bara vid ett tillfälle har dessa kränkningar av anonyma personers integritet lett till rättsliga efterspel: Jim Olsson har stämt Thomas Mattson för förtal efter att Olsson hängdes ut i Expressen under felaktiga premisser. Rättegången är inte avgjord än eftersom Thomas Mattson och hans advokater har försökt att förhala de rättsliga förhandlingarna vid ett flertal tillfällen.

Faktum är att även Egor Putilov, Julia Caesar och ”hatarna” på Avpixlat på Flashback skulle kunna stämma Aftonbladet respektive Expressen för grundlagsbrott. Tryckfrihetsförordningen (1949:105) 3 kapitel ger nämligen Sveriges medborgare rätt till anonymitet:

”1 § Författare till tryckt skrift vare ej skyldig att låta sitt namn eller sin pseudonym eller signatur utsättas å skriften. Vad nu sagts äger motsvarande tilllämpning beträffande den som lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i fråga om utgivare av tryckt skrift som ej är periodisk. Lag (1976:955).”

Dessutom garanterar även Personuppgiftslagen (PuL) Sveriges medborgare rätt till personlig integritet. Personuppgiftslagen (PuL) trädde i kraft 1998 och har till syfte att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks när personuppgifter behandlas. Begreppet ”behandlas” är brett, det omfattar insamling, registrering, lagring, bearbetning, spridning, utplåning, med mera.

Personuppgiftslagen bygger dessutom på gemensamma regler som har beslutats inom EU, det så kallade dataskyddsdirektivet (direktiv 95/46/EC). Principerna med EU:s dataskyddsdirektiv är att skydda medborgarnas personliga integritet inom hela EU. Detta integritetsskydd har dessutom utvidgats bilateralt till att omfatta USA genom EU-US Privacy Shield (tidigare Safe Harbour), som skyddar EU-medborgares personliga integritet i USA och vice versa.

Inte nog med det. Åsiktsregistrering i form av anteckning om medborgare i allmänt register får enligt 2 kap 3 § regeringsformen sedan 1975 ej ske utan dennes samtycke om det grundas enbart på hans politiska åskådning. Även här gör sig de vänsterextrema organisationerna Researchgruppen, Piscatus och Expo skyldiga till brott genom att registrera medborgare enkom på grund av deras politiska åsikter.

Fallet Egor Putilov förtjänar att studeras närmare. Eftersom Putilov har skyddad identitet på grund av att det finns en hotbild mot honom blir Aftonbladets ”avslöjande” än allvarligare. Den som röjer en skyddad identitet i tjänsten gör sig nämligen skyldig till brott och kan därmed dömas till en rad straff. Aftonbladet och dess journalist har alltså gjort sig alltså skyldiga till ett ännu värre brott än att ”bara” avslöja en anonym bloggare.

Aftonbladet har dessutom spekulerat i att Putilov skulle vara Sverigedemokraternas ”desinformatör”. Till att börja med har Putilov grundlagsskyddad rätt att blogga anonymt och han har inte heller ljugit om sin bakgrund i detta sammanhang – så detta är ingen ”desinformation”. Vad gäller den mystiska debattartikeln från ”Tobias Lagerfeldt” om att asylsökare skulle få rösträtt är det inte klarlagt om det är Putilov som ligger bakom den. Själv hävdar Putilov bestämt att han inte har något med artikeln att göra, medan Aftonbladet påstår att de har spårat hans emailadress och telefonnummer till artikelförfattaren. Ord står mot ord. Oavsett vilket är det till syvende och sist Aftonbladets ansvar att välja att publicera en sådan absurd insändare eller inte.

Eftersom Putilov kommer från Ryssland har Lena Mellin och diverse russofober insinuerat att han samarbetar Putins regim för sprida ”desinformation” i Sverige. Denna konspirationsteori förefaller en aning långsökt eftersom Putilov själv har skrivit flera artiklar i bland Aftonbladet och Arbetaren som tvärtom är kritiska mot Ryssland. Anmärkningsvärt nog skrev Putilov artikeln i Aftonbladet tillsammans med Lisa Röstlund, som senare försökte röja Putilovs identitet med ett oannonserat hembesök.

Förmodligen är Aftonbladet inne på fel spår när de misstänker Putilov för att vara rysk ”desinformatör”. Det är nämligen vanligt att ryssar som lever i Sverige är kritiska mot både Putins regim och svensk invandringspolitik. Den ryska propagandan för Putins regim påminner nämligen mycket om den svenska vinklade rapporteringen om invandring. Propaganda som propaganda. Dessa ryssar som lever i exil Sverige är alltså allergiska mot indoktrinering och hjärntvätt i alla dess former och vänder sig därmed mot både Putin och svensk invandringspolitik. I detta sammanhang blir Putilovs kritik mot Ryssland och Migrationsverket plötsligt logisk. På en rak fråga på Twitter bekräftar Putilov att så är fallet:

Tweet-Putilov

Svårare än så behöver det faktiskt inte vara. Om detta svar är sanningsenligt kan Lena Mellins konspirationsteorier om ”ryska desinformatörer” kort och gott avfärdas. Det mesta tyder på att Aftonbladet har blivit sura för att de lurades att publicera ”Tobias Lagerfeldts” debattartikel och att Putilov har bytt arbete till Sverigedemokraternas kansli; boulevardtabloidens hämnd blev att röja Putilovs identitet och spekulera i konspirationsteorier om ”ryska desinformatörer”. Detta agerande kan visa sig att vara direkt kontraproduktivt och destruktivt för kvällstidningen.

Sammanfattningsvis är det anmärkningsvärt att stora dagstidningar som Expressen och Aftonbladet så flagrant röjer anonyma personers identitet i strid med grundlagen, personuppgiftslagen och EU:s dataskyddsdirektiv. Egor Putilov, Julia Caesar och alla ”hatare” som har exponerats i dessa boulevardtabloider borde ha goda förutsättningar att lyckas med att stämma dessa tidningar.

Fotnot: Upphovsrättsmannen till Projekt Morpheus vill i skydd av ovanstående lagar vara och förbli anonym. Varje försök att röja eller publicera min identitet kan alltså komma att mötas med rättsliga åtgärder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *