Man kan inte lura folket hela tiden

Lincoln Memorial

Ett berömt citat av Abraham Lincoln lyder:

”Man kan lura hela folket en del av tiden och en del av folket hela tiden, men man kan inte lura hela folket hela tiden.”

Det ordstävet passar synnerligen väl in på dagens etablissemang, här definierat som ledande politiker, journalister, opinionsbildare, företagsledare och finanseliten. De har nämligen de senaste åren drivit ett antal agendasättande teser ovanligt hårt, vilket kan klassificeras som ett försök att lura folket. De har dock spänt bågen alltför hårt och tullat alltför mycket på sanningen för att det ska gå att vidmakthålla flosklerna, lögnerna och mörkläggningen runt deras hjärtefrågor.

Några av de mest framträdande ämnena i det agendasättande korthuset är USA:s invasion av Irak, invandringen till Europa, EU:s framtid efter Brexit samt klimatfrågan.

Låt oss börja med USA:s invasion av Irak. Under president George W Bushs ledning invaderade USA år 2003 Irak under de falska premisserna att Saddam Hussein skulle ha massförstörelsevapen. Månaderna innan och efter krigsutbrottet hjärntvättades det amerikanska folket av propagandaliknande nyhetsinslag i neokonservativa TV-kanaler som Rupert Murdochs Fox News.

Kriget handlade i själva verket om tillgång till Iraks olja. Den verkliga orsaken till kriget avslöjades bara några år senare, mycket beroende på att yttrandefriheten har en så stark ställning i USA. Presidentkandidaten Rand Paul har kritiserat Cheney för att ha startat Irakkriget för att komma åt landets olja; förre amerikanske riksbankschefen Alan Greenspan har även han påpekat att kriget för USA:s del uteslutande handlade om att komma åt oljefälten. Även Iraks förre oljeminister Issam Chalabi har uttryckt frustration över att Iraks största oljefält har sålts ut till multinationella företag – stora internationella oljebolag är alltså på väg att ta tillbaka det de förlorade när Iraks olja nationaliserades 1972.

USA:s illegala invasion av Irak har lett till ett utbrett missnöje bland landets väljare, inte minst de som har anhöriga som har stupat i strid, men även bland de som inte vill att tusentals miljarder slösas bort på trupper i Mellanöstern när de pengarna istället kunde ha gått till skolor, sjukhus och infrastruktur i USA. Avslöjandet om Irakkrigets verkliga orsaker, enorma kostnader och mänskligt lidande har blivit en stor prestigeförlust för det amerikanska etablissemanget.

Vad värre är att USA:s invasion av Irak skulle komma att leda till ett sällan skådat sönderfall av hela Mellanöstern. I fotspåren av den amerikanska invasionen av Irak skulle Islamiska Staten resa sig, inbördeskriget i Syrien bryta ut och Europa utsättas för en gigantisk asylkris.

Den enorma asylinvandringen till Europa har dock framställts som något positivt av ledande politiker och agendasättande medier. Under decennier har svenska folket indoktrinerats av massmedias mantran om att ”invandringen berikar landet” och ”vi ska ha ett generöst flyktingmottagande”. Dagens Nyheter har dessutom gått så långt att de i flera reportage har hävdat att ”invandringen är lönsam”. Fredrik Reinfeldt bad det svenska folket att ”öppna sina hjärtan” sommaren 2014 och Stefan Löfven sade grötmyndigt året därpå att ”mitt EU bygger inga murar”. Dessutom försöker etablissemanget, med Jerzy Sarnecki och BRÅ i spetsen, inbilla folket att ”kriminaliteten minskar”. Som om det inte räckte med det avfärdades de överåriga ”ensamkommande barnens” som konspirationsteorier av centerpartisten Fredrick Federley, moderaten Beatrice Ask vägrade inse att jihadistresor var ett problem, medan Dagens Nyheter hävdade att ”inga jihadister kommer med asylströmmarna”.

När asylkrisen slog till med full kraft hösten 2015 gick det inte att dölja lögnerna längre. Helt plötsligt började det gå upp för allmänheten att asylinvandring är fruktansvärt kostsamt, att brottsligheten ökar (inte minst under kod 291), att taharrush gamea är ett importerat fenomen, att flera av de ”ensamkommande barnen” är över 18 år, att terrorister kommer med asylströmmarna, att svenska jihadister som åker till Syrien borde ställas inför rätta, och så vidare.

I Almedalen 2016 försökte de flesta politiker anpassa sig till verkligheten och släta över sitt misslyckande. Plötsligt låter Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor mer som sverigedemokrater än självaste Jimmie Åkesson. Men dessa u-svängar kan inte dölja det pinsamma faktum att Alliansen och den nuvarande regeringen har bedrivit en totalt ansvarslös invandringspolitik samtidigt som media har försökt föra folket bakom ljuset med agendasättande reportage, mörkläggning och censur. Prestigeförlusten är enorm för alla svenska politiska partier förutom Sverigedemokraterna (som alltid har varit konsekventa med sin invandringspolitik) och Vänsterpartiet (som i opposition fortfarande kan kosta på sig att lova guld och gröna skogar till hela tredje världens medborgare).

Nästa fråga som etablissemanget har drivit hårt det senaste decenniet är klimatfrågan. Media varnar unisont för riskerna med global uppvärmning och det har hållits två internationella konferenser på temat. Mest uppmärksammad är Al Gores film ”En obekväm sanning” från 2006 där han påstod att ”jorden kommer att vara som en stekpanna år 2016” och ”haven kommer att höjas med sju meter inom en nära framtid”. Tio år senare kan man konstatera att den globala uppvärmningen har tagit en paus de senaste femton åren och enligt ledande experter inom geologi har havsnivåerna inte stigit alls. Dessa uppgifter från kritikerna i det klimatskeptiska lägret tystas dock konsekvent ner av massmedia eftersom det inte passar in i etablissemangets narrativ; det ligger nämligen enormt mycket prestige, stora pengar och politik bakom klimatfrågan. Inte minst Al Gore har investerat väldigt mycket kapital i olika klimatåtgärder. Dock kan man konstatera att han fick helt fel med sina domedagsprofetior från 2006, vilket återigen är en stor prestigeförlust.

En fråga som etablissemanget tveklöst fick helt fel i var den ”ekonomiska kollapsen i Brexits spår”. Politikerna inom EU kämpade med näbbar och klor för att få Storbritannien att stanna kvar i en överstatlig union med en identitetskris, flyktingkaos och pyrande finansiella problem i Grekland och Italien. De flesta ekonomijournalister rättade sig i ledet och försökte skrämma britterna att rösta för Bremain. Bland annat rapporterade Dagens Industri i juni 2016, precis innan folkomröstningen, att ”Europas börser kan gå ner med 25% vid en Brexit”. Vad hände? I skrivande stund är Stockholmsbörsen OMX 30 i det närmaste uppe på samma nivå som innan Brexit, den brittiska börsen ligger över nivån innan omröstningen, och amerikanska Dow Jones är uppe på all time high. Så mycket för den skräckpropagandan; återigen en prestigeförlust för etablissemanget.

Det var några praktexempel på etablissemangets tillkortakommanden, agendasättande propaganda och avslöjade bluffar. Etablissemanget har begått två stora misstag: de har inte anpassat sig till verkligheten, och de har underskattat väljarnas intelligens och läskunnighet. Det är ingen slump att det kommer fram politiker i USA som Trump och Sanders som går på tvären mot etablissemanget i Washington. På motsvarande sätt växer sig nationsvänliga partier som UKIP, Sverigedemokraterna och Front National sig allt starkare i Europa, medan nationsfientliga etablissemangspopulister befinner sig på reträtt. Missnöjet i Europa handlar primärt om asylinvandringen från Mellanöstern, medan Donald Trump tar fasta på illegal invandring och Bernie Sanders fokuserar på den finansiella eliten (som kvitterade ut mångmiljonbonusar direkt efter att de amerikanska skattebetalarna räddade deras banker 2008).

Etablissemangets propaganda börjar bli allt mer ihålig och desperat. De politiskt korrekta feministerna i Sverige försöker exempelvis relativisera problemen med taharrush genom att skylla på ”män i största allmänhet”. Det påminner om hur propagandan blev allt mer desperat i Sovjetunionen och DDR precis innan murens fall i slutet av 1980-talet. Det förhållningssättet håller givetvis inte i längden. Numera kan man se hur publiken buar eller hånskrattar åt SVT:s journalister i Almedalen; det påminner om hur rumänerna under demonstrationerna hånade kommunistdiktatorn Nicolae Ceaușescu precis innan hans fall.

Eftersom etablissemanget har blivit avslöjade i så avgörande frågor som invasionen av Irak, asylinvandringen till EU och finanserna efter Brexit håller allmänhetens förtroende på att undermineras alltmer. Eftersom de har ljugit för folket i de frågorna, vad mörkar de härnäst? Det politiska etablissemanget i USA och inom EU är rejält skadeskjutet och ifrågasatt; de måste helt enkelt komma till insikt om att det är de som tjänar folket och inte tvärtom. Dessutom måste de förhålla sig till verkligheten och inse att sanningen inte kan mörkläggas i all oändlighet i en tid då alternativa media sprids som en löpeld på Internet. Dagens etablissemang borde helt enkelt ta fasta på visdomsorden av den mest framträdande amerikanske presidenten genom tiderna:

”Man kan lura hela folket en del av tiden och en del av folket hela tiden, men man kan inte lura hela folket hela tiden.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *