Klimatskeptikerna –
Hur de kritiska rösterna tystas

Silences-critics

De som har dristat sig att kritisera Sveriges vidlyftiga invandringspolitik har med stor sannolikhet drabbats av mothugg, hot, rent av våld eller repressalier i arbetslivet. Drevet efter invandringskritikerna i Sverige av idag påminner till stor del om den McCarthyism som USA:s kommunister drabbades av på 1950-talet. Det finns dock en grupp som är om möjligt ännu mer förföljda: klimatskeptikerna som ifrågasätter den globala uppvärmningen.

Precis innan den stora klimatkonferensen skulle gå av stapeln i Paris i december 2015 fick den franske metereologen Philippe Verdier sparken från TV-kanalen France 2. Anledningen? Han hade uttalat sig kritiskt om de alarmistiska rapporterna om den globala uppvärmingen. På hösten 2015 publicerades hans bok ”Climat Investigation” som starkt kritiserade ”hysterin om global uppvärmning som exploaterades av forskare, politiker, lobbyister, miljöaktivister och religiösa samfund”. Inte nog med det. Dessutom skrev han ett öppet brev till den franske presidenten François Hollande i vilket han hävdade att ”klimatkonferensen inte kommer att lösa någonting”. Uppenbarligen blev den kritiken för magstark för France 2, och en månad senare blev Verdier alltså avskedad.

Philippe Verdier är långt ifrån ensam om att utsättas för repressalier för kritik mot den globala uppvärmningen. Ett annat uppmärksammat fall är den amerikanska klimatforskaren Judith Curry vid Georgia Institute of Technology som även hon har varit för kritisk för sitt eget bästa i klimatsammanhang. Bland annat har hon kallats för ”hädare” av klimatalarmisten Michael Mann, som har den tvivelaktiga meriten att ha uppfunnit den ökända ”hockeyklubban”. Judith Curry utvecklar sitt resonemang:

”Det är olyckligt, men han kallar alla som inte håller med honom för förnekare. Inom klimatkretsen finns det en massa människor som inte gillar vad jag gör. Å andra sidan finns det också en stor, tyst grupp som gör det. Men debatten har blivit besvärlig – särskilt i USA – eftersom den har blivit så polariserad.”

Så vad har egentligen Judith Curry gjort sig skyldig till? Till att börja med förnekar hon inte ens att jordens medeltemperatur stiger – däremot ifrågasätter hon med vilken takt ökningen sker. Framförallt har hon ifrågasatt målen som har ställts upp på klimatkonferensen i Paris; enligt dessa mål bör de mänskliga koldioxidutsläppen begränsas till ett bestämt värde för att den globala temperaturen inte ska överstiga 2˚C. Judith Curry hävdar dock att den typen av mål tämligen meningslösa eftersom det finns en så pass stor osäkerhet i hur temperaturen faktiskt påverkas av mänskliga koldioxidutsläpp. Klimatkänsligheten definieras nämligen som den uppvärmning vi kan vänta om atmosfärens koldioxidhalt fördubblas i förhållande till sin förindustriella nivå. Enligt IPCC:s rapport från 2013 ligger klimatkänsligheten mellan 1.5 – 4.5˚C, det vill säga att jordens medeltemperatur kommer att öka med 1.5 – 4.5˚C om koldioxidutsläppen fördubblas. Judith Curry kommenterar detta fenomen:

”Det finns allt fler bevis för att klimatkänsligheten ligger i den lägre delen av spektrumet, men detta har helt ignorerats i den politiska debatten. Om klimatkänsligheten är 2.5˚C istället för 3˚C leder detta till en väsentlig skillnad i hur snabbt vi kommer att få en värld som är 2˚C varmare. En klimatkänslighet på 2.5˚C gör det mycket mindre troligt kommer vi att få uppleva 2°C uppvärmning under 2000-talet. Det finns så mycket osäkerhet, men politikerna hävdar att målet ligger fast. Men om du ifrågasätter detta avfärdas du som en hädare.”

Om klimatkänsligheten å andra sidan är 4˚C kommer tvärtom koldioxidmålen i Parisavtalet att vara otillräckliga. Judith Curry har alltså bara påpekat den osäkerhet som råder inom klimatfrågan och koldioxidmålen – men som en konsekvens av detta har hon blivit en paria i klimatsammanhang.

En annan klimatskeptiker som utsätts för allsköns påtryckningar och hot är Richard Lindzen. Han är numera pensionerad men var tidigare verksam som professor i meteorologi vid Massachusetts Institute of Technology och har haft flera tunga uppdrag inom IPCC och NASA. På senare år har han kritiserat klimatfrågan för att vara alltför alarmistisk, rent av sekteristisk. Lindzen kommenterar detta:

”Som fallet är med alla sekter, när kulten börjar falla sönder, blir medlemmarna allt mer fanatiska istället för att erkänna: ’åh, vi hade fel’. Jag tror att det är vad som händer nu [med klimatfrågan].

För sin skepsicism mot klimathotet har Lindzen fått ta emot flera hot. I samband med en intervju i Breitbart fick han följande hotfulla samtal till sitt mobilsvar:

”Jag anser att människor som du borde egentligen borde sitta i fängelse eftersom du måste veta vart detta leder… De människor du stödjer och får dina pengar ifrån för att göra dessa skandalösa antihumana kommentarer… Med andra ord, du är en sociopat!”

Det riktas även hat och hot mot svenska klimatskeptiker. Lennart Bengtsson, som är Sveriges mest meriterade klimatforskare, har liksom Richard Lindzen ifrågasätta rimligheten i hysterin kring den globala uppvärmningen. För denna skepticism har han attackerats av Olle Häggström (som är statistiker och inte meteorolog):

”Han har alltmer kommit att närma sig klimatförnekarlägret, vilket har varit en dyster resa att skåda, och i förra veckan tog han ett steg som knappast kan uppfattas som annat än att han officiellt kommer ut som klimatförnekare, genom att låta ansluta sig till den brittiska klimatförnekarorganisationen Global Warming Policy Foundations (GWPF) så kallade Academic Advisory Council, där han har sällskap av ökända klimatförnekare som exempelvis Ian Plimer, Richard Lindzen, Bob Carter och Freeman Dyson.”

Vidare fortsätter Häggström med att anklaga Lennart Bengtsson för att närma sig klimatskeptikerna i Stockholmsinitiativet mer än klimatalarmisterna i Uppsalainitiativet:

”Jag vet inte om vi i Uppsalainitiativet hade kunnat hejda Bengtssons glidning över mot klimatförnekarlägret genom att vårda vår relation till honom ännu lite bättre, men han började i alla fall så småningom att kommentera allt flitigare på Stockholmsinitiativets blogg.”

Stockholmsinitiativet är en svensk förening som ifrågasätter klimatpolitiska åtgärder som man anser sakna vetenskapligt stöd. Föreningen anser att det vetenskapliga läget inte ger ett tillräckligt underlag för att säkert fastslå att antropogent (människoorsakat) koldioxidutsläpp leder till en katastrofal påverkan av klimatet. Flera av medlemmarna i Stockholmsinitiativet är välmeriterade professorer och klimatforskare – dock uppmärksammas detta sällskap i princip aldrig av massmedia – förmodligen för att deras åsikter avviker från den rådande diskursen om ”klimathotets fruktansvärda konsekvenser”.

Det finns ännu fler meriterade klimatskeptiker som tystas ner eller hotas. Klimatforskaren Denis Rancourt har även han börjat ifrågasätta hysterin som omgärdar den globala uppvärmningen. För detta har han kritiserats hårt:

”När jag säger till miljöaktivisterna att den globala uppvärmningen inte är något att bekymra sig för attackerar de mig – de skyr mig, de tillåter inte att mitt material publiceras i deras tidskrifter.”

Och så där håller det på. Klimatskeptiker som Philippe Verdier, Judith Curry, Richard Lindzen, Lennart Bengtsson, Ian Palmer, Bob Carter, Freeman Dyson, Denis Rancourt med flera tystas ner, kritiseras och hotas. Misshagliga resultat och åsikter om klimatfrågan tystas helt enkelt ner.

När Försvarets Forskningsinstitut (FOI) gjorde en undersökning om hur kommunala beslutsfattare ser på klimatförändringarna blev resultaten inte de förväntade: 70% av de som svarade tvivlade starkt på klimatförändringen – cirka 9% av dessa var klimatförnekare och 61% var tveksamma till om människan orsakat jordens uppvärmning. Dagens Nyheter rapporterade då att ”Kommunpolitiker tvivlar på klimathotet” medan Sveriges Radio satte rubriken ”Beslutsfattare tror inte på vetenskapliga fakta”. Med tanke på att det bevisligen finns klimatexperter som försöker tona ner det alarmistiska budskapet är dessa rubriker en smula missvisande. Rubriksättarna på agendasättande Dagens Nyheter och miljöpartistiskt kontrollerade Sveriges Radio vinklar helt enkelt budskapet åt det klimatalarmistiska hållet.

Det finns ännu fler bisarra exempel på hur klimatskeptiker behandlas. Vid University of the West of England i Bristol hölls 2009 en konferens på temat hur “klimatskeptisicism borde klassificeras som en sinnessjukdom”. Detta närmast absurda synsätt påminner om hur dissidenter i Sovjetunionen behandlades; under Leonid Brezjnevs diktatur fick nämligen den psykiatriska vården i Sovjetunionen instruktioner om att diagnostisera dissidenter till kommunistregimen som sinnessjuka. Klimatskeptiker i västvärlden på 2000-talet betraktas alltså på motsvarande sätt som kommunistkritiker i Sovjetunionen. Det om något borde få varningsklockorna att ringa hos de som värnar det öppna västerländska samhällsskicket.

Att vara klimatskeptiker är alltså om möjligt värre än att vara invandringskritiker. Förföljelsen av och kritiken mot dessa människor är helt enkelt inte värdigt ett demokratiskt samhälle där yttrandefrihet sägs råda.

Bakgrunden till den här artikelserien om klimatskeptikerna är ett försök att skapa en bättre balans i klimatdebatten. Idag domineras massmedia i det närmaste totalt av klimatalarmisternas uppgifter, så om man vill ta del av deras budskap kan man med fördel vända sig till godtycklig tidning eller TV-kanal. Syftet med denna artikelserie är alltså att skapa en motvikt till massmedias ensidiga reportage om klimathotet. Projekt Morpheus har ingen ståndpunkt vad de faktiska konsekvenserna av klimatförändringarna kan leda till – helt enkelt därför att ingen vet hur klimatet kommer att utvecklas i framtiden. Däremot står den här bloggen för yttrandefrihet, en öppen debatt, ett självständigt tänkande och en uppmaning till att söka oberoende information om klimatfrågan. Hela denna artikelserie har skrivits på ideell basis, utan någon som helst sponsring eller bidrag från någon organisation. I det sista inlägget kommer en granskning av IPCC att publiceras.

2 reaktioner på ”Klimatskeptikerna –
Hur de kritiska rösterna tystas

  1. ”Som fallet är med alla sekter, när kulten börjar falla sönder, blir medlemmarna allt mer fanatiska istället för att erkänna: ’åh, vi hade fel’. Jag tror att det är vad som händer nu [med klimatfrågan].”

    Detta är varför kommunismen är skulden till de absolut största folkmorden i världen. Klimatfrågan är bara en tummeplats för CIA och USA. Genom detta hokus pokus, som kan jämföras med hbqtgbtuåöä och feminism är en konstruktion för att styra och dominera världen. Vänster packet har alltid varit de nyttigaste idioterna men dess elit styr tyvärr europa idag. Kriget kommer oundvikligen.

  2. Det är en fråga om yttrandefrihet, ja.

    Därmed inte sagt att jag till fullo håller med klimatskeptikerna. Men jag tycker att det är viktigt att de får göra sina röster hörda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *