Vad är egentligen högerextremism?

uncertainty3

Högerextremism har etablerats som ett samlingsbegrepp för rörelser inom den ultranationalistiska, fascistiska, rasistiska och nazistiska sfären. Begreppet har blivit så vedertaget att knappt ingen ifrågasätter dess relevans eller funderar på dess ursprung. Men vad är egentligen en extrem högerideologi – och vad har den egentligen med nazism och fascism att göra?

Traditionell högerpolitik, eller borgerlig politik, står för konservativa och/eller liberala idéer. Sedan efterkrigstiden förespråkar de borgerliga partierna i Sverige en liberal västerländsk demokrati, marknadsekonomi, individuell frihet, privat äganderätt, låga skatter, privatiserad välfärd och en begränsad statsapparat. Vidare värnar de kärnfamiljen, är emot våld som politisk metod för statligt våldsmonopol och motsätter sig socialism.

Om man extrapolerar den klassiska högerpolitiken i tangentens riktning erhåller man således ett parti med följande karaktärsdrag: total frihet för individen, utökad privat äganderätt, minimala skatter, privatiserade välfärdssystem, starkt värnande om kärnfamiljen, en underminerad statsapparat och ett markant avståndstagande från socialism och kommunism. Det parti som passar bäst in på den beskrivningen är det amerikanska republikanska partiet, framförallt dess Tea Party-falang. Skräcken för socialism och kommunism eskalerade på 1950-talet då den republikanske senatorn Joseph McCarthy förföljde och trakasserade kommunister i USA. Så om man skulle ta sig friheten att omdefiniera högerextremism vore det amerikanska republikanska partiet dess främsta företrädare. Även brittiska Tories, inte minst under Thatchers ledning, skulle passa in på den beskrivningen. Nu är dock högerextremismen så starkt förknippad med de bruna rörelserna att det vore olämpligt att förespråka en sådan omdefiniering av begreppet.

Men hur pass högerextremt var egentligen det tyska nazistpartiet på 1930- och 1940-talen? Faktum är att Adolf Hitler till stor del var socialist. Nedan följer sju citat av Hitler med bäring på socialism:

“Jag har lärt mig mycket av marxismen […] och jag tvekar inte att erkänna det.”

”[Mitt mål är att] omvända det tyska folket till socialism utan att avrätta de gamla individualisterna.”

“Om vi är socialister måste vi vara antisemiter, och motsatsen är i så fall materialism och girighet, vilket vi motsätter oss. […] Hur kan du som socialist inte vara antisemit?”

“[Vi måste] hitta och färdas på vägen från individualism till socialism utan revolution.”

“Varför bry sig om att nationalisera banker eller fabriker? Vi nationaliserar människor istället.”

“Vi är socialister, vi är motståndare till dagens kapitalistiska ekonomiska system som exploaterar de ekonomiskt svaga, med orättvisa löner, med att anskrämligt nog värdera människor efter hur mycket välstånd eller egendom de har istället för ansvar och prestation, och vi är allihopa fast beslutade i att vi vill förstöra detta system”

“Det som Marxism, Leninism och Stalinism misslyckades med att åstadkomma, kommer vi vara kapabla att uppnå.”

I det offentliga var Hitler visserligen emot kommunismen, vilket inte minst manifesterades i anfallskriget mot Sovjetunionen, men i det privata var han marxist. Under första världskriget och under fängelsevistelsen läste Hitler med stor behållning flera av Marx verk. Den Danzigbaserade nazisten Hermann Rauschning, som kände Hitler vid maktövertagandet 1933, har berättat om Hitlers beundran för Marx. Dessutom berättade Hitler för Otto Wegener att problemet med Weimarrepublikens politiker var ”att de aldrig hade läst Marx”.

Vidare fanns följande punkter med i nazisternas partiprogram:

”11. Avskaffandet av arbetsfria inkomster, brytandet av ränteslaveriet.

12. Med hänsyn till de enorma offer i egendom och blod som varje krig fordrar av folket, måste det personliga berikandet på krig betecknas som förbrytelse mot folket: Därför kräver vi fullkomlig indragning av alla krigsvinster.

13. Vi kräver ett förstatligande av alla (hitillsvarande) företagsstiftelser.

14. Vi kräver vinstandelar i storföretagen.

15. Vi kräver en omfattande utbyggnad av äldreomsorgen.

[…]

25. För att åstadkomma allt detta kräver vi: Upprättandet av en stark centralmakt i Riket. Det politiska centralparlamentets villkorslösa auktoritet över hela Riket och dess allmänna organisation.”

Dessa teser har sin grund i marxismen. Sammanfattningsvis står nationalsocialismen för en extrem kollektivism, inte en extrem individualism. Så nazistpartiet var till stor del ett socialistiskt parti; det hörs dessutom på det fullständiga namnet: Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet. Så långt har nazismen alltså ytterst lite att göra med det omdefinierade begreppet ”högerextremism”, som ju är för individualism men är emot socialism, kollektivism och en stark stat.

Däremot har nazismen även flera inslag av borgerlig politik. Inte minst nationalismen, vilket ofta förknippas med konservativ politik, var starkt framträdande inom nazismen. Dessutom var jämställdhet ett i det närmaste okänt begrepp i Nazityskland: politiken, samhället och slagfältet var mannens domäner – medan kvinnan förväntades sköta allt hushållsarbete och föda blonda, renrasiga barn. Tyska kvinnor uppmuntrades dessutom att skaffa många barn, och Magda Goebbels instiftade mödramedaljer åt de tyska kvinnor som skaffade många barn. (Själv skaffade Magda Goebbels sju barn.) Ett exempel på nazisternas anti-feministiska patriarkala politik är detta citat av Hitler:

”Ett fruntimmer som blandar sig i politiska saker är en styggelse.”

Sammanfattningsvis är nazisternas ideologi baserad på en olycksalig blandning av det sämsta inom höger- och vänsterpolitik. Dessutom karaktäriseras nazismen av flera extrema inslag av rasism, antisemitism och imperialism. Resultatet blev en världshistoriens mest vedervärdiga ideologier – men någon högerextrem rörelse är nazismen inte om man förhåller sig till den extrapolerade formen av klassisk högerpolitik.

En annan ideologi som också ofta klassificeras som ”högerextrem” är fascismen. Dock är fascismen om möjligt ännu mer komplex och svårdefinierad än nazismen. Fascismen har sitt ursprung bland de socialister som förespråkade Italiens inträde i Första Världskriget för att med väpnad kamp vinna de italienskspråkiga områden som fanns i de franska och österrikiska imperierna. Det finns dessutom en marxistisk doktrin som stipulerar att fascismen är kapitalismens yttersta motreaktion – alternativt ett verktyg för att med våld upprätta ett socialistiskt samhälle. Mellan 1912 och 1914 betraktades rent av Benito Mussolini som en marxistisk revolutionär hjälte, som en Che Guevara för sin tid; under samma tidsperiod var han dessutom chefredaktör för den socialistiska partitidningen Avanti!.

Förhoppningarna om att fascisterna skulle kunna förenas med de pacifistiska marxisterna kom dock på skam när fascisterna grep till våld – bland annat genom en anlagd mordbrand på Avanti! – så istället blev den fascistiska rörelsen ett tillhåll för italienska ultranationalister och antisocialister.

Det finns olika definitioner av fascism, men den sammantagna bilden är att rörelsen utgör ett motstånd mot kommunism, konservatism, traditioner och liberalism med mål att upprätta en stark, nationalistisk och auktoritär stat. Vidare förespråkar fascismen en reglerad och klassöverskridande ekonomi med korporativa inslag.

Fascismen bär således drag av såväl vänsterpolitik (med ursprung i socialismen, en stark stat, reglerad ekonomi och avsaknad av traditioner) som högerpolitik (med nationalism och motstånd mot kommunism). Det är alltså svårt att benämna fascismen som en ”högerextrem” ideologi om man återigen utgår ifrån den destillerade extrema formen av traditionell högerpolitik.

Då är det lättare att definiera vänsterextremism. Om man drar traditionell vänsterpolitik och socialism till det extrema landar man tveklöst i totalitära ideologier som kommunism, bolsjevism och stalinism samt kommunistiska diktaturer som Sovjetunionen, Nordkorea och Kambodja under de Röda Khmerernas styre. Nutida vänsterextrema grupper i Sverige som Revolutionära Fronten och Antifascistisk Aktion har även de entydiga kopplingar till kommunism och marxism.

Morgonbladets André Juthe är inne på samma linje om att höger-vänster-skalan borde reformeras. I denna artikel lanserar han en alternativ modell över höger-vänster-politik.

1KorrektHogVanstSkala
Alternativ modell över höger-vänster-politik. Källa: Morgonbladet, http://www.morgonbladet.nu/news.php?name=2015010553

Som synes av bilden ovan placeras fascismen och nazismen tillsammans med kommunismen, marxismen och stalinismen. I den här artikeln finns dessutom en fördjupad analys om likheterna mellan nazism, fascism, kommunism – och även islamism. Det socialistiska blocket i modellen ovan utgörs av de traditionella svenska partierna, medan ett renodlat konservativt/liberalt politiskt block hamnar till höger om riksdagspartierna. I det konservativa/liberala blocket placerar han det nybildade svenska partiet Kristna Värdepartiet; på denna skala skulle det amerikanska republikanska partiet hamna i samma block. Längst ut till höger återfinns den anarkistiska ideologin, som förespråkar i det närmaste total avsaknad av en stat.

En liknande analys har gjorts i denna artikel av The Objective Standard. I denna politiska modell hamnar kommunism, socialism, fascism, teokrati och anarki (!) längst till vänster; i den politiska mitten återfinns modern liberalism, progressivism och konservatism; längst till höger finns kapitalism, klassisk liberalism och konstitutionell republikanism.

Political-Spectrum-Essentialized6-1024x441
Det politiska spektrumet enligt The Objective Standard. Källa: The Objective Standard, https://www.theobjectivestandard.com/2012/06/political-left-and-right-properly-defined/.

Bortsett från några smärre avvikelser är alla dessa alternativa politiska modeller snarlika. Framförallt klassificeras de totalitära styrelseskicken kommunism, socialism, fascism och nazism i samma block på vänsterkanten. Det mest stringenta samlingsnamnet på det ideologiska blocket längst till vänster blir därmed ”totalitarism”, medan motsvarande politiska block på högerkanten kan betecknas som ”liberalism/konservatism”.

I svensk mainstreammedia är begreppet ”högerextremism” alltjämt starkt förknippat med nazism, fascism och rasism. Den nya alternativa definitionen där ”högerextremism” exemplifieras med det republikanska partiet i USA kommer sannolikt aldrig att få något genomslag eftersom begreppet är så pass associerat med de bruna rörelserna. Däremot är det inte heller stringent att kalla nazistiska och fascistiska rörelser för ”högerextrema” eftersom dessa ideologier har så många inslag av socialism, en stark stat och en reglerad ekonomi. Vidare är det anmärkningsvärt att de traditionella borgerliga partierna, som inte har någonting med ultranationalism eller rasism att göra, stillatigande har låtit begreppet ”högerpolitik” kidnappas och missbrukas för att bli ett extremistiskt epitet åt fascistiska och nazistiska rörelser.

Det enda raka är förmodligen att slopa begreppet ”högerextremism” och istället använda de konkreta termer och epitet som faktiskt står till buds: nazism, fascism, rasism och ultranationalism. På så vis blir debatten om dessa extremistgrupper mer logisk och stringent.

10 reaktioner på ”Vad är egentligen högerextremism?”

  1. Varför inte använda nationalsocialism istället för nazism? Det är mer beskrivande och dessutom vad de själva kallar sig för?

    Dessutom är skillnaden mellan kommunism och nationalsocialism att kommunismen menar att klasser har kollektiva egenintressen som skall företrädas och värnas av kommunisterna, i någon centralistisk lösning. Medan nationalsocialisterna menar att folk har kollektiva egenintressen som skall företrädas och värnas av nationalsocialisterna, i någon centralistisk lösning. Kommunister talar om klasskamp som grundläggande princip. Nationalsocialister talar om folkgemenskap som grundläggande princip.

    Sen undrar jag vad du menar med ”ultranationalism”? Sen undrar jag varför du inte tar upp högerideologin identitärer?

    Sen undrar jag hur du definierar ”rasism”?

    Diskussionen är intressant men jag tycker din artikel var något grovyxad. Jag skulle också gärna diskutera det här med individualism. Är det så självklart? Menar du att det ej finns kollektiva egenintressen? Och om inte, hur skall din skock fria atomer kunna hävda sig när andra grupper agerar i kollektivt egenintresse? Det är ju till exempel socialisternas gamla grundargument, att eliterna alltid kommer kunna agera koncentrerat och strategiskt och att arbetarklassen därför måste sluta sig samman för att hävda sina intressen. Jag tycker att det finns värde i den analysen även om jag generellt ogillar socialisters lösningar.

      1. Samtidigt som socialism och nationalism är mycket olika. Socialismen organiserar sig ju vågrätt i ett samhälle, enligt en socioekonomisk grupp. Medan nationalismen organiserar sig lodrätt. Jämför Saltsjöbadsavtalet där både arbetsgivare och arbetstagare skulle samarbeta. En typiskt nationalsocialistisk ide.

        Sen undrar jag, det låter från din artikel som att du tycker att individualis är en självklar och given inställning? Varför det? Jag tycker det finns väldigt mycket problematiskt i indivudualism.

        Sen tycker jag inte att de traditonellt borgeliga partierna i sverige kan beskrvas som höger. De är alla socialliberala och därmed vänsterinriktade. Socialliberalismen beskrivs väl bäst som socialdemokrati med litet retorik om individualism? Alla de borgeliga partierna är utpräglat kulturvänster. Och de stödjer alla ett skattetryck på över 50%. Och de är för allmänt finansierad sjukvård etcetera. Alltså väldigt långt till vänster på den politiska skalan?

        Sen måste jag återupprepa min fråga hur du definierar ”rasism”? Till exempel, som identitär så känner jag mycket större solidaritet med etniska svenskar. Eftersom jag känner mig besläktad med dem och ser mer av mig själv i dem och delar historia med dem. Är detta rasism?

        Och termen ultranationalist förstår jag inte alls, den behöver jag få förklarad. Nationalism kan ju betyda antingen att låta sina personliga intressen stå tillbaka för att gynna folket. Eller dito fast för staten, patriotism alltså. Och många andra saker också. Till exempel skulle Gustav Vasa kunna beskrivas som nationalist eftersom han ville ta bort regionernas självbestämmande och centralisera mer makt. Han ville bygge en nation. Men göra det genom att försvaga gamla nationer, såsom Småländerna och Upplänningarna etcetera. Så när du använder termen nationalist så kan det vara bra att säga vad du menar. Särskilt om du använder en ganska okänd term som ultranationalist?

        1. Oj, det var många frågor på en gång.

          Egentligen har jag inga större invändningar mot en väl fungerande socialistisk stat. Sverige har som bekant fungerat bra under decennier. Tvärtom är jag kritisk mot allt för drastiska försök att rasera den svenska socialistiska välfärdsstaten. Alliansregeringen under Reinfeldt ville som bekant krossa den svenska välfärdsstaten genom att sälja ut allmännyttan, skolor och sjukhus till underpriser. Dessutom ökade han invandringen till rekordnivåer för att underminera arbetsmarknaden och facken. Det har jag bloggat om här http://www.morpheusblogg.se/2015/09/13/de-nya-moderaternas-uppgang-och-fall/ och här http://www.morpheusblogg.se/2016/03/20/cynikernas-afton/.

          Dessutom är jag inte heller emot nationalism. Tvärtom tror jag att en sund, konstruktiv nationalism är en förutsättning för en demokrati med yttrandefrihet. Roger Scruton har skrivit en väldigt läsvärd bok på det temat som jag har sammanfattat här: http://www.morpheusblogg.se/category/the-need-for-nations/. Däremot tar jag avstånd från ultranationalism, i den meningen att det kan leda till inbördeskrig som i det forna Jugoslavien.

          Rasism tar jag avstånd ifrån, eftersom det är en metod att klassificera människor efter deras hudfärg eller etnicitet. Var och en ska bedömas efter sina personliga egenskaper och kvaliteter, inget annat.

          Bakgrunden till just den här artikeln var att ifrågasätta termen ”högerextremism”, vilket jag tycker är ett vilseledande begrepp. Vad gäller individualism är jag lite kluven. Sverige kommer oavsett vi vill eller inte att utvecklas i en mer liberal individualistiskt inriktning på gott och ont. Å ena sidan kan det leda till mer yttrandefrihet och fritänkande, å andra sidan kan det bli ett mer splittrat och egoistiskt samhälle.

  2. Förtytligande, ”identitär” säger ingenting om statens storlek eller hur resurser skall fördelas. Så det är ingen egentlig politisk ideologi. De flesta identitärer är traditionalister, konservativa, radikalkonservativa eller libertarianer. Även om det tycks finnas en del mer auktoritärt sinnadepersoner. Vidare tenderar identitärer att vara anti-centralistiska, tror jag i vart fall.

  3. Märkligt, jag postade 2 andra kommentarer som var tämligen belevade och betydligt mer välskrivna och som kommentar fem sökte förtydliga?

    1. De verkar ha filtrerats bort av misstag som spam.

      Hur som haver, jag har uppdaterat artikeln med mer information igår. Hoppas att det förtydligar. Var ideologin identitär hamnar på skalan passar jag på. Själv är jag inte identitär och har ingen stark åsikt i frågan.

      1. Aha, ok, tack. Det var nog för att jag la till kommentarer efteråt. Här postar jag den igen:

        ”Rasism tar jag avstånd ifrån, eftersom det är en metod att klassificera människor efter deras hudfärg eller etnicitet. Var och en ska bedömas efter sina personliga egenskaper och kvaliteter, inget annat.”

        Bedömas av vem? Alltså, om du kritiserar att det sätts upp en universiell värdeskala för att klassificera människor utifrån så är jag med dig. Men jag känner som sagt mer solidaritet gentemot människor som jag delar historia med. Och de flesta andra människor kommer göra liknande bedömningar.

        Ta identiteten etniska svenskar till exempel. Jag uppfattar mig själv som etnisk svensk, det är en del av min identitet. Och jag uppfattar en mängd andra människor som etniska svenskar. En del av dessa människor komer ej att betrakta sig själva som etniska svenskar. De kanske ser sig som världsmedborgare. Eller så kanske de har en så stark religiös identitet att deras svenska identitet har blivit meningslös för dem. Eller så kanske de har barn med en utlänning och därför upplever sig tillhöra utlänningens etniska grupp.
        Samtidigt kommer det finnas andra människor som uppfattar sig själva som etniska svenskar men som jag ej uppfattar som etniska svenskar. Ta till exempel hon kvinnan som gifte sig med en arabisk jihadist och under en massa år levde med olika utländska jihadister och skaffade barn med dem. Och sedan skrev en bok och förväntade sig att bli svensk igen. För mig är detta ej möjligt, oavsett om hon ser sig som svensk så gör inte jag det. Nu kanske många andra accepterar henne som svensk, mina föräldrar till exempel. Det här gör ingenting, de olika uppfattningarna kan existera samtidigt.

        I 95% av fallen så är det här så självklart för oss att vi inte ens lägger märke till det och våra olika andra-uppfattningar och själv-uppfattningar överrensstämmer med varandra. Och även där de inte gör det, till exempel någon som ej uppfattar sig själv som etnisk svensk medan jag uppfattar personen som etnisk svensk, så är det oproblematiskt.

        Alltså, det som orsakar problem är när människor börjar kräva att andra människor skall underkasta sig att bli kategoriserade utifrån. Att min åsikt om dig är viktigare än din åsikt om dig själv. Att jag har rätt att bestämma vad du skall tänka. Om man accepterar att vi ej har rätt att styra vad andra skall tänka så löser det här sig harmoniskt, även om de som själva uppfattar sig som etniska svenskar men ej blir accepterade som det av mig kanske blir litet ledsna en stund. Medan tolerantare människor i gengäld får ett större umgänge och bättre ekonomiska förutsättningar. Jag förstår inte varför staten eller moraliska pekpinnar skall blanda sig i det här överhuvudtaget? Jag tycker att staten inte alls har rätt att bestämma i sånt här. DET är fascism.

        Om du tänker på din definition av rasism, allting som avviker från perfekta objektiva meritokratiska bedömningar av andra människor. Är inte den omänsklig? Och kommer den inte alltid degenerera till hyckleri? Mitt krav rent politiskt är att staten skall sluta manipulera fram beteende bland medborgarna. Till exempel genomo att flytta skattepngarmellan grupper eller genom att bestraffa människor för att de ej vill umgås med vissa andra människor.

  4. Hej! Förvinnet dina inlägg? Någon delade om det du skrev om bilderberg på vakna gruppen, men går inte att öppna. Såg nån till här när jag gick in och kollade. Du skriver bra och informativt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *