Klimatskeptikerna:
Fifflande forskare

Hockeyklubban-2

I Al Gores film ”En obekväm sanning” finns en scen där han visar en graf över jordens temperatur som ökar kraftigt mot slutet av 2000-talet. Ökningen är så dramatisk att kurvan har kallats för ”hockeyklubban”. Enligt Al Gore beror den stora temperaturökningen på koldioxidutsläpp som har orsakats av mänskliga aktiviteter. Vidare hävdar han att det inte har förekommit liknande värmeperioder det senaste årtusendet. ”Hockeyklubban” satte skräck i stora delar av publiken och har blivit något av en symbol för det fruktade klimathotet. Vad som inte förtäljs i filmen är att teorin om hockeyklubban är ytterst kontroversiell och är baserad på manipulerade mätdata.

Forskaren som låg bakom ”hockeyklubban” heter Michael Mann. På 1990-talet var han en nybliven klimatdoktor som fick ett mail från en kollega där det stod: ”Vi måste bli av med den medeltida värmeperioden”. Den medeltida värmeperioden motbevisade nämligen teorin om att det primärt är de mänskliga koldioxidutsläppen under den industriella epoken som påverkar temperaturen i positiv riktning. 1999 publicerade Mann tillsammans med två kollegor en rapport där det påstods att temperaturen mellan år 1000-1900 inte hade stigit nämnvärt utan snarare sjunkit; i denna rapport lyste alltså den medeltida värmeperioden med sin frånvaro. Istället påvisade de en temperaturökning som var isolerad till 1900-talet. Det är alltså ”hockeyklubban” och den prognostiserade ökningen under 2000-talet som Al Gore visade i filmen ”En obekväm sanning”.

Hockeyklubban
Hockeyklubban. Källa: IPCC, 2001.

Flera meriterade klimatforskare förvånades dock över hur den väldokumenterade medeltida värmeperioden kunde ha trollats bort ur grafen med ”hockeyklubban”. Kanadensaren Steve McIntyre bestämde sig för att granska ”hockeyklubban” lite närmare och bad om mätdata och beräkningsmetoder från Michael Mann. Dock vägrade Mann att lämna ut denna information. I det läget gjorde McIntyres team nya statistiska beräkningar med uppdaterade mätserier – och vips så återuppstod den medeltida värmeperioden. McIntyres kritik av ”hockeyklubban” ledde till USA:s kongress år 2006 tillsatte en kommission under ledning av statistikern Wegman. Resultatet av Wegmankommissionens rapport blev att de kunde reproducera McIntyres mätserier. Däremot fick de inga mätserier eller beräkningsmetoder av Mann, och Wegmans team kunde därmed inte återskapa Manns mätserier. Därmed dödförklarades hockeyklubban som hade väckt ett sådant rabalder när Al Gores film visades.

Steve McIntyre har avslöjat flera oegentligheter i temperaturmätningar. Laboratoriet GISS (Goddard Institute for Space Studies) under ledning av klimataktivisten James Hansen redovisade kraftigt ökade temperaturer under senare delen av 1900-talet. Dock kunde McIntyre påvisa att cirka 80% av mätstationerna var placerade i närheten av artificiella värmekällor, vilket hade gett upphov till en onaturlig temperaturökning. Dessutom hittade McIntyre en milleniebugg i GISS mätmetoder som hade gett upphov till ett språng i temperaturen vid år 2000. Först vägrade Hansen lämna ut några mätmetoder, men när McIntyre publicerade statistiska bevis 2007 tvingades GISS krypa till korset och rätta milleniebuggen och korrigera mätserierna.

Klimatalarmisten James Hansen nöjde sig dock inte med GISS temperaturdata som hade korrigerats efter att milleniebuggen hade rättats. Istället började han förlita sig allt mer på mätserier från två andra institut: NCDC (National Climatic Data Center) och CRU (Climate Research Unit). Dock har även dessa institut redovisat mätserier som har omgärdats av diverse kontroverser.

Till att börja med har NCDC redovisat flera mätserier som har influerats av den så kallade tätortseffekten (urban heat islands). Tätortseffekten beror kort och gott på att städer och byar alstrar artificiell värme som överstiger den naturliga temperaturen. Temperaturökningen är i genomsnitt 1 °C för små byar och 4 °C för storstäder jämfört med glesbygd och ödemark.

Tätortseffekten
USA:s temperaturutvecklingen i glesbygd respektive tätorter. Källa: E. R. Long, Contiguous U. S. Temperature Trends, Science & Public Policy Institute, Feb 25 2010.

Med tanke på att jordens befolkning har ökat från 1,5 miljarder till 7 miljarder under 1900-talet har detta lett en ökad urbanisering och allt fler och större städer. Eftersom flera mätare har placerats i närheten av tätorter som har växt fram har detta lett till en onaturlig temperaturökning. GISS korrigerar numera mätserier som har influerats av yttre faktorer, medan NCDC och CRU inte gör det såvida det inte uppstår språng som avviker markant från standardavvikelsen. Dock smyger sig tätortseffekten sakta på i takt med att jorden urbaniseras, så det finns skeptiker som har kritiserat NCDC för att inte kompensera mätningarna för den effekten. I USA har det fattats ett beslut om att bygga upp ett helt nytt nätverk av mätstationer på behörigt avstånd från landets städer för att en gång för alla eliminera tätortseffekten.

Vad gäller CRU, vars mätningar till stor ligger till grund för IPCC:s rapporter, har det visat sig vara notoriskt svårt att begära ut mätdata. Den svenske klimatforskaren Wibjörn Karlén noterade att CRU:s temperaturmätningar för Norden överskred motsvarande data från de nordiska mätstationerna. Följaktligen bad Karlén CRU:s chef Phil Jones om institutets mätdata, men Jones vägrade då att lämna ut några uppgifter. Karlén är inte den ende som har misslyckats med att få ut mätserier från CRU, vilket har lett till kritik om att det offentligt finansierade CRU inte uppfyller Freedom Of Information Act (offentlighetsprincipen i USA).

Denna mörkläggning av mätdata och mätmetoder briserade 2009 i Climategate. Då läckte flera interna mail ut som hade cirkulerat mellan klimatalarmisterna Phil Jones på CRU och Michael Mann som manipulerade hockeyklubban samt deras respektive forskarlag. Framförallt uttryckte de en ovilja att lämna ut mätdata till Steven McIntyre som hade knäckt såväl hockeyklubban som milleniebuggen. Anledningen till att de inte ville lämna ut någon information var helt enkelt att mätserierna var i oordning. Databaserna innehöll mätningar av okänt ursprung, korrektioner hade gjorts med okänd effekt, flera mätstationer hade räknats dubbelt och för en station finns till och med mätningar registrerade i tre decennier innan den inrättades. CRU:s databaser och datorprogram tycks helt enkelt ha varit så ostrukturerade och behäftade med så många fel att de inte hade tålt en offentlig granskning. Trots detta har dessa databaser använts av CRU, vilka i sin tur har legat till grund för IPCC:s bedömningar av jordens temperaturer i 2007-års IPCC-rapport.

Som om det inte räckte med Climategate skakades CRU av ännu en skandal, denna gång på Nya Zeeland vid National Institute of Water and Atmospheric Research (NIWA). Forskaren Jim Salinger vid NIWA hade sedan 1980-talet larmat för att Nya Zeeland värmdes upp snabbare än övriga världen och han hävdade att medeltemperaturen hade stigit med 0,9 °C under 1900-talet. När han ombads att offentliggöra sina mätdata vägrade han att göra detta i likhet med sina kollegor inom CRU. Salinger gjorde flera spektakulära alarmistiska uttalanden vilket till slut ledde till att han fick sparken från NIWA. Efter hans avskedande lyckades en grupp Nya Zeeländska klimatologer hitta allt rådata från mätstationerna på en server. När de gjorde om samma beräkningar kom de fram till att Nya Zeeland hade värmts upp med endast 0,06 °C. Eftersom dessa mätdata inte heller hade korrigerats för tätortseffekten kan Nya Zeeland rent av ha kylts av under den aktuella perioden.

Salinger
Temperaturutvecklingen i Nya Zeeland före och efter korrektioner av rådata. Källa: NIWA, D’Aleo & Watts, 2010, sidan 84.

Det finns fler skandaler med forskare som har fått sina mätserier manipulerade. Forskaren Keith Briffa vid CRU gjorde flera årsringsanalyser som påvisade att temperaturökningen hade avtagit sedan 1960-talet, medan mätningar med termometrar tvärtom visade på att temperaturen stiger. Forskarnas slutsats blev att årsringsanalyser inte duger för temperaturmätningar. Vad värre var: dessa mätningar skulle ha motbevisat Michael Manns hockeyklubba. ”Det vill jag inte vara tvungen att bjuda skeptiker på”, deklarerade Mann i ett mail. Till saken hör att Michael Mann var en huvudförfattararna till IPCC:s tredje rapport och han yrkade därmed på att Briffas årsringsanalyser skulle modifieras för att anpassas till hockeyklubban. Även Phil Jones höll med om detta och skickade ett mail till Mann, Briffa och ytterligare tre forskare inför att den modifierade grafen skulle publiceras:

”I´ve just completed Mike´s Nature trick of adding in the real temps to each series for the last 20 years (i.e. from 1981 onwards) and from 1961 for Keith´s to hide the decline.”

Briffa gick till slut med på att delar av hans data inte redovisades i IPCC:s tredje rapport, men han ångrade senare detta beslut.

Fram träder ett mönster av alarmistiska forskare som inte drar sig för att manipulera eller mörklägga mätserier och mätmetoder för att upprätthålla bilden om att den globala uppvärmningen är så dramatisk som de vill påskina. Att ett sådant beteende kan tillåtas inom forskarvärlden är givetvis inget mindre än en fullfjädrad skandal. Ändå har media till stor del underlåtit att rapportera om dessa oegentligheter inom klimatforskningen.

Bakgrunden till den här artikelserien om klimatskeptikerna är ett försök att skapa en bättre balans i klimatdebatten. Idag domineras massmedia i det närmaste totalt av klimatalarmisternas uppgifter, så om man vill ta del av deras budskap kan man med fördel vända sig till godtycklig tidning eller TV-kanal. Syftet med denna artikelserie är alltså att skapa en motvikt till massmedias ensidiga reportage om klimathotet. Projekt Morpheus har ingen ståndpunkt vad de faktiska konsekvenserna av klimatförändringarna kan leda till – helt enkelt därför att ingen vet hur klimatet kommer att utvecklas i framtiden. Däremot står den här bloggen för yttrandefrihet, en öppen debatt, ett självständigt tänkande och en uppmaning till att söka oberoende information om klimatfrågan. Hela denna artikelserie har skrivits på ideell basis, utan någon som helst sponsring eller bidrag från någon organisation.

I de kommande inläggen kommer granskningar av klimatalarmism, IPCC, hur klimatskeptiker avskedas eller blir utfrysta, samt vilka politiska och ekonomiska drivkrafter som ligger bakom klimatfrågan.

En reaktion på ”Klimatskeptikerna:
Fifflande forskare

  1. Vi hade en uppgång i temperaturen mellan 1910 och 1940 som motsvarar den uppgång (1970-2000) som vi haft dom senaste hundra åren ( som egentligen bara är en variation i en sen medeltiden nedåtgående trend) utan det fanns några förhöjda koldioxidvärden i atmosfären. Det är ologiskt att skylla den senare uppgången på koldioxid men den första på ”nånting annat”. Dom senaste ca 18 åren så har ju heller inte temperaturen stigit. Det mest troliga är faktiskt att klimatkänsligheten är grovt överskattad och att det helt enkelt inte kan inträffa någon radikal och snabb ökning av den globala uppvärmningen på grund av koldioxid.

    Koldioxid har dessutom aldrig genom Jordens historia orsakat ett varmare klimat. Höjd koldioxidhalt är ett resultat av varmare klimat. Inte tvärtom. Vilket ju data från isborrkärnor också visar. Idag är det dessutom kallare än på medeltiden. Åtminstone i Europa, på Grönland, i Japan, i Kina, i Sibirien och på Nya Zeeland så var medeltemperaturerna lika höga eller högre än nuvarande medeltemperaturer. Man kunde då t.o.m odla vindruvor i England. Klimatet har faktiskt blivit 0,6 grader kallare de senaste 2000 åren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *