U-svängar i det semitotalitära Sverige

U-turn

Under förra veckan tvingades bostadsminister Mehmet Kaplan avgå under förnedrande former. Under femton år har han haft kontakter med islamistiska, fascistiska, antifeministiska och antisemitiska grupper. Trots att det flitigt har rapporterats om dessa kontakter i alternativa och sociala medier har massmedia valt att tysta ner alla skandaler. Förklaringen kunde tidigare sökas i att Miljöpartiet är största parti bland landets journalister och att miljöpartisterna har åtnjutit carte blanche under de flesta intervjuer och reportage. Men helt plötsligt gjorde media en U-sväng och drevet gick efter Mehmet Kaplan. Skoningslöst grävde de tidigare så politiskt korrekta journalisterna fram skandaler om Mehmet från tidigt 2000-tal som vore han ett sverigedemokratiskt kommunalråd från Sjöbo.

Det har dock skett andra U-svängar i svensk politik. I september 2015 stod Stefan Löfven på Medborgarplatsen i Stockholm och deklarerade grötmyndigt att ”mitt Europa bygger inga murar”. I oktober samma år hölls pekoralen ”Sverige Tillsammans” där flera politiker och opinionsbildare högtflygande deklarerade moln att Sverige ”tillsammans” skulle klara av att ta emot hundratusentals immigranter från tredje världen – varje år. I november 2015 sprack den rosaskimrande bubblan i tusen bitar när verklighetens kranka blekhet gjorde sig påmind. Till Åsa Romsons tårar införde den rödgröna regeringen gränskontroller och EU:s mest restriktiva invandringspolitik. Från en månad till en annan gick Sverige från öppna till stängda gränser. Beslutet föregicks inte heller av någon öppen debatt i riksdagen.

Den här typen av radikala helomvändningar utan någon debatt för tankarna till en semitotalitär stat. Semitotalitära och totalitära stater kan som bekant fatta enväldiga beslut utan någon som helst offentlig debatt eller förankring bland folket – det finns det flera historiska exempel på.

Inför det svenska riksdagsvalet 2014 skrev den danske debattören Kasper Støvring en krönika i Berlingske Tidning om det svenska debattklimatet som han bedömde ha semitotalitära drag. Bland annat skrev han (i översättning):

”På söndag går man till val i Sverige, ett land som numera måste ses som semi-totalitärt; ett land med totalitära drag. […] Den totalitära tendensen blir nu tydlig för de flesta. Och när jag talar om en totalitär tendens menar jag både staten och medborgarna, eftersom många svenskar tycka ha socialiserats in i ett system som gjort att de själva fått ett totalitärt sinnelag. […] I Sverige sker nu en nedslående utveckling. Man håller på att göra om ett homogent land till ett mångkulturellt land. Man har blivit så rädd att vissa grupper – i praktiken ofta muslimer – ska ta anstöt av yttrandefrihet, att man helt vill förbjuda vissa åsiktsyttringar. Man är alltså på väg mot ett totalitärt system.”

Finns det då någon historisk förklaring till detta svenska semitotalitära medieklimat? Svaret kan sökas i 1960-talet då Socialdemokraternas hegemoni styrde landet. Roland Huntford skrev i boken The New Totalitarians:

”Kravet på en uppsättning godkända åsikter kan ses som ett specifikt särdrag hos den svenska pressen. De flesta tidningar och tidskrifter publicerar kolumner av välkända intellektuella som ger färdigproducerade yttranden. Det finns kanske femtio eller sextio stycken som vid ett givet ögonblick alla bekänner sig till samma åsikter […]. De är inte centralt styrda; de bara agerar som en flock. Det finns en rad godkända och snäva åsikter: ve den som avviker från dem.”

I samma bok finns detta anmärkningsvärda citat av Olof Lagercrantz som vara chefredaktör på Dagens Nyheter under det radikala 1960-talet:

”Nyheter måste användas för att förändra samhället och påverka människor. Om nyheterna är objektiva, och endast avsedda för att informera, är nyhetsrapporteringen konservativ. I ett litet land som Sverige har en tidning av Dagens Nyheters storlek en oerhörd styrka. Vi kan på egen hand förändra den allmänna opinionen. […] Ett litet land har inte råd med individuella personer som har egna åsiker. Det måste finnas en grupp. Och eftersom svenskarna reagerar i grupp är de lättpåverkade.”

Det är en attityd som Dagens Nyheters nuvarande chefredaktör, Peter Wolodarski, har anammat. När han tillträdde som chefredaktör deklarerade han öppat att Dagens Nyheter skulle satsa allt mer på agendasättande journalistik, vilket i princip innebär att hans tidning ska bestämma vad läsarna ska få läsa och tro på. Konsekvensneutral journalistik sattes därmed på undantag.

Dessutom var SVT/SR kontrollerade av staten under Socialdemokraternas hegemoni fram till 1970-talet och än idag röstar en förkrossande majoritet av alla journalister på SVT/SR på rödgröna partier.

Som en konsekvens av den konsensusmentalitet och flockbeteende som råder i den svenska journalistkåren och politiska partier finns det en uppsättning godkända åsikter man bör förhålla sig till. I detta politiskt korrekta åsiktspaket finns under det senaste decenniet bland annat följande traditionella åsikter (i urval):

  • ”Invandringen berikar Sverige.”
  • ”All kritik mot islam är rasism och islamofobi.”
  • ”Ukrainarna är goda frihetskämpar medan ryssarna är onda nationalister.”
  • ”EU, globalisering och frihandel är gynnsamt för Sverige.”
  • ”Den globala uppvärmingen är det största hotet mot mänskligheten.”

Låt oss granska detta politiskt korrekta åsiktspaket i sömmarna. En del av åsikterna börjar komma på skam och etablissemanget har tvingats göra en U-sväng i sitt förhållningssätt till dessa, medan andra godkända åsikter fortfarande skyddas under etablissemangets vingar.

”Invandringen berikar Sverige”: Det är ett påstående som har varit ett mantra i politiskt korrekta medier under decennier. Att invandringen inte längre berikar Sverige börjar bli plågsamt uppenbart för de flesta – möjligtvis med undantag för de mest inbitna miljöpartisterna och ledarskribenterna på Aftonbladet, ETC och Dagens Arena. Skenande asylkostnader, ökande kriminalitet, tilltagande bostadbrist, sexualbrottsepidemin och mer arbetslöshet är några av de negativa effekter som invandringen har lett till. Mantrat ”invandringen berikar Sverige” börjar alltså bli en allt mer urvattnad klyscha. En effekt är att ledarskribenter som Anna Dahlberg på Expressen har svängt 180 grader från 2010 (då hon hyllade invandringen och uppmanade till att ”rösta nej till hatet”) till dags dato (när hon är öppet invandringskritisk).

En semitotalitär effekt av den extrema invandringen är de tvångsplaceringar av flyktingar som regeringen har beslutat om. Dessa tvångsplaceringar har lett till att kommunerna har tvingats kringgå byggnadslagar samt gått emot folkviljan i flera kommuner. Dessa tvångsplaceringar är helt enkelt inte förenliga med demokrati utan för snarare tankarna till kommunism.

Sverige håller på att förvandlas till en tryckkokare med ett ökade missnöje med påtvingade åtgärder, höjda skatter, ökad kriminalitet och försämrad välfärd i kölvattnet av den rekordstora immigrationen. Som en konsekvens av den allt mer ohållbara invandringspolitiken tvingades den rödgröna regeringen till slut göra den berömda U-svängen och stängde gränserna i november 2015.

”All kritik mot islam är rasism och islamofobi”: Under flera år ansågs det vara ”islamofobiskt” eller rent av ”rasistiskt” att vara kritisk mot islam. Efter Kaplans avgång öppnades dock Pandoras box och journalisterna kastade sig som utsvultna hökar över Yasri Khan, som vägrade skaka hand med kvinnor, och flera andra islamister som sägs ha infiltrerat Miljöpartiet. Från en vecka till en annan gick Miljöpartiet och dess islamister från att vara oberörbara till laglöst villebråd. Givetvis är det bra att Miljöpartiet äntligen gör upp med sitt gröna islamistiska förflutna. (Grön är som bekant islams färg.) Det märkliga är att de skandalösa uppgifterna om Mehmet Kaplan och de andra islamisterna i Miljöpartiet har varit kända under flera år. På den här bloggen publicerades en kritisk granskning av Miljöpartiet förra året eftersom media då hade svikit sitt uppdrag att granska makten. Men under förra veckan gjorde alltså etablissemanget plötsligt en anmärkningsvärd U-sväng som för tankarna till ett semitotalitärt samhälle.

”Ukrainarna är goda frihetskämpar medan ryssarna är onda nationalister”: Det här är ett påstående som fortfarande är en oomtvistad ”sanning” i massmedia. De flesta reportage i svenska medier vinklas till Putins nackdel och Ukrainas fördel. Det som inte framkommer av massmedia är att många av ukrainarna som strider i östra Ukraina är nynazister och ultranationalister. Media mörkar också att Ukrainas folkvalde president Janukovytj tvingades bort av ultranationalisterna i Svoboda, som misstänks för att ha iscensatt dödandet på Majdantorget bara för att ge Janukovytj skulden och tvinga bort honom från makten. Detta är alltså bakgrunden till att de proryska rebellerna i östra Ukraina reste sig mot den nuvarande regimen i Ukraina. Dessa bakgrundsuppgifter passar dock inte in i narrativet om att Putin är ”den onde”.

”EU, globalisering och frihandel är gynnsamt för Sverige”: I synnerhet inför Storbritanniens folkomröstning om Brexit har propagandan för ett EU-medlemskap ökat dramatiskt i media. Såväl David Cameron, Barack Obama som svenska opinionsbildare debatterar frenetiskt för att Storbritannien ska stanna kvar i unionen. UKIP:s argument för att Storbritannien ska lämna EU tystas lika effektivt ned; i princip inga artiklar med Nigel Farages åsikter publiceras. Däremot finns det flera goda skäl att lämna EU. Den enorma asylkrisen skulle inte ha kunnat uppstå i det historiska Europa med gränskontroller och en nationell lagstiftning som reglerar immigrationen. Tack vare den dysfunktionella Dublin-förordningen och Schengenavtalets öppna gränser urartade asylkaoset bortom all kontroll. I kulisserna finns även lobbyister och globalister som Peter Sutherland och George Soros som aktivt verkar för en stor invandring till EU och underminering av de demokratiska nationerna. Dessutom riskerar det att uppstå nya finansiella problem i Grekland, vilket kan dra med sig hela EMU ner i djupet.

”Den globala uppvärmningen är det största hotet mot mänskligheten”: Sist men inte minst har vi klimathotet. En i princip en enig journalistkår rapporterar om de enorma problem som koldioxidutsläppen kommer att skapa för mänskligheten. De flesta klimatforskare ställer sig bakom den slutsatsen och varnar för flera graders temperaturökning, arters utrotning, korallrevens försurning, smältande poler, uttorkning av Amazonas djungler, och så vidare. Klimathotet har lett till en mångmiljardindustri för omställning till förnybara energislag samt flera politiska åtgärder. Det finns till och med förslag på överstatliga system och inskränkningar av demokratin för att minska koldioxidutsläppen. I det tysta finns det dock experter som hävdar att klimathotet är kraftigt överdrivet och alarmistiskt. Medeltemperaturen eller haven har inte heller stigit nämnvärt de senaste femton åren trots alla larmrapporter. Alla klimatskeptiker tystas dock utan pardon ner – trots att det finns ytterst välrenommerade klimatforskare bland kritikerna. Det har dock skett en U-sväng i klimatfrågan, fast åt andra hållet, för 40 år sedan. På 1970-talet varnade man för global nedkylning, men på 1980-talet svängde resonemanget 180 grader och numera larmar etablissemanget istället om global uppvärmning.

Det finns alltså flera anmärkningsvärda exempel på ”godkända åsikter” som med kort varsel kan förändras till det rakt motsatta. Med tanke på den svenska journalistkårens konsensusmentalitet och flockbeteende kan vi nog förvänta oss fler helomvändningar, alternativt mer extrema inriktningar av de numera förändrade åsikterna. En åsiktskorridor kan uppenbarligen lätt bytas ut mot en annan i det semitotalitära Sverige.

Vi ser redan nu tecken på att Miljöpartiet har tagit över rollen som hackkyckling efter Sverigedemokraterna. För blott ett år sedan jagade journalistkåren bara rasister i Sverigedemokraterna – nu jagar de bara islamister i Miljöpartiet. De sverigedemokratiska skandaler som trots allt dyker upp med jämna mellanrum uppmärksammas inte längre av media. Det finns bara utrymme för en åsikt åt gången, som Roland Huntford skrev. Fortsätter detta beteende i tangentens riktning finns det anledning att känna oro inför medias rapportering om invandringen i framtidens semitotalitära Sverige. I ett sådant scenario kan sekulariserade muslimer felaktigt förknippas med islamister och jihadister, på samma sätt som invandringskritiska debattörer hittills har kallats för ”rasister och nazister”.

Det bästa sättet att råda bukt på de tryckkokare som uppstår när etablissemanget går i otakt med verkligheten är att öppna upp för en friare debatt. Om Moderaternas migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet hade granskats och debatterats noggrannare redan 2011, istället för att stigmatisera alla kritiker som ”rasister”, hade det kanske instiftas åtgärder på tidigt stadium som hade kunnat stävja asylkaoset 2015.

En friare debatt kan dessutom öppna upp för mer kritiskt tänkande i de breda folklagren. Idag har många delegerat bort sitt kritiska tänkande till politiker och journalister som kan vinkla budskapen efter deras egna agendor.

Om det inte förekommer någon fri debatt med mångfacetterade åsikter kan det mycket väl uppstå nya tryckkokare av folkligt missnöje och nya U-svängar när medias bild inte matchar verkligheten. Kanske kommer det att folkomröstas om en Svexit om det bryter ut en finanskris eller förnyat asylkaos i EU? Kommer folket att tröttna på de överstatliga åtgärderna inom Agenda 2030 samtidigt som den globala temperaturen fortfarande inte stiger? Kanske kommer försvarsmakten att tvingas göra helt om och ta hjälp av ”den goda” ryska underrättelsetjänsten GRU för att komma tillrätta med jihadistiska terrorattentat i Sverige i framtiden?

Etablissemangets semitotalitära och fiaskobetonade hantering av invandringen och islamkritiken borde vara en väckarklocka. En fri politisk debatt, större åsiktsfrihet och konsekvensneutrala medier är enda sättet att undvika framtida misslyckanden och U-svängar av samma karaktär.

10 reaktioner på ”U-svängar i det semitotalitära Sverige”

  1. Det här är inte ett helt okomplicerat ämne. Filmen V som i Vandetta är ett måste i detta sammanhang.

    Demokrati = Folkvilja. Partierna och politikerna skall representera folket. Handen på hjärtat. Är det verkligen så. Är inte verkligheten den att medlemmarna i ett parti skapar politiken och sedan söker man stöd för den. Partierna försöker sedan skapa opinion för att få stöd för sin politik. Det innebär att alla partier har en agenda.

    Så här är allting ok. Det är så vi har bygt upp vår demokrati. Kanske inte perfekt men bättre än allt annat.

    Problemen är när opinion skall skapas. För att använda en sportterm. Här skall det vara fairplay.

    Hur skall samhällsdebatten bli ‘fair and balanced’.

    Det är numera en vedertagen sanning att journalistkåren är pro miljöpartistisk. I sanning har dessa journalister gjort MP en björntjänst. Tack var noll granskning har Kaplankrisen uppkommit.

    Kanske det kan vara något journalister kan ta lärdom av. Granska det som är närmast hjärtast hårdast. Tough love så att säga.

    Man kan ju alltid önska. Det kostar ingenting.

    1. ”Folkviljan” utövas bara vart fjärde år.
      Dessemellan gör politikerna som de vill, ofta i symbios med politiskt tillsatta tjänstemän.
      Asylantexplosionen är ett bevis på detta, att man kunnat ta ett beslut att alla som var syrier (läs: påstod sig vara..) ett annat.
      Att inbilla sig att tjm Ribbenvik som ”ensam tog beslutet” inte hade det förankrat uppifrån är nog en rosa dröm ..

  2. Intressant artikel.

    De största syndarna i migrationsdebatten är väl ”feminazisterna” som haft sin mentala krigsföring i 20-30 år mot män. Vilket på senare år skiftat till ”vita män” och det vita patriakatet. Vilket handlar om maktpositioner i samhället. Om man läser Gudrun Sheman’s artiklar benämns alltid ordet ”makt”, hon är fullkomligt besatt av ordet. Strategin har varit att kasta skam, skuld, förlöjliganden och förnekat de insaster män faktist gjort samhället. Sverige var ju en gång inte för så länge sedan på svältgränsen med urbaniserades och förvandlades till en industrination, tack vare männen. Allt som är byggt är väl tack vare dugliga män. Jag har aldrig någonsin hört dessa feminister tala om män i ”positiv” bemärkning, endast spaltmeter negativitet. De kastar skam och skuld för att vinna ytliga politiska poäng och maktpositioner och de skäms inte för de hat de spridit ut nu i decennier.

    Det här är något som islamisterna och övriga kränktas förmedling snappat upp. Som vit man blir man beskylld för allt möjligt från gruppvåltäkter till slaveri. Har man någon kunskap om det arabiska slavhandeln, islamsk politik och varifrån ordet barbari kommer ifrån blir allt ännu mer obegripligt. Men det är en taktik som feminazister använder, att kasta skam och skuld. Nu har de allierat sig med dessa islamister, dessa sunni-nazister som har många på sin hatlista; shiamuslimer, aleviter, armenier, kurder, USA, västvärlden , de otrogna, de vita men framför allt judar. De har byggt upp en plattform för att hata det s.k vita patriakatet. För en vanlig medelsvensson är det här obegripligt, med det handlar ju om makt och resurser. För det behöver man utmåla fiender och skapa allianser. Riktigt, riktigt jävligt faktiskt.

    Feminismen är död.
    Feminazismen sten-dog nyåret 2015-2016. När alla anmälningar och sexuella övergrepp, våldtäkter, gruppvåldtäkter gruppvåldtäkter begicks till 100 procent under januari månad av dessa asociala obildade män från muslimska mellanöstern, men dagsblaskorna med sina misandri-avdelningar försvarade övergreppen med; vita svenska män minsann begår sexuella övergrepp. Ställ er frågan – när har 3-4 män i medelåldern i grupp våldfört sig på tjejer i tonåren på tunnelbanan eller en grupp på 8-10 svenska medelåldersmän i grupp i en simhall antastat tjejer i 10-12 års ålder. Då förstår man att indoktrineringen är total. För mig är ordet ”feminism” idag extremt smutsigt och står endast för postiv särbehandling av arga kvinnor och hat. Ett ord som används för att skapa makt och sprida sitt hat utan att ta ansvar för konsekvenserna av den. Den mjuka makten som dessa ”feministiska” kvinnor faktiskt har missbrukas totalt. Nu även av allehanda minoritetsgrupper och islamister. Hur ska man som en svensk man tackla det? Feminismen har nu skapat problem för decennier framöver och vi behöver inte mer av den för att lösa dess ansvarslöhet. Femnismen är död – särskilt då den byggt upp en plattform för dessa sunni-nazister, för sitt missfog av skuldbeläggande och ursäkter av vissa etniska gruppers våldsdåd.

    Den globala uppvärmingen
    Det finns inget som världens befolkning kan göra åt jordens växlande axellutning och skiftande poler. Med det styrs havsströmmarna och därmed solen infrastrålning, det skiftande vädret och temperaturen världen över. Och det är luftfuktigheten som bär värmen inte koldioxiden i sig självt. Koldioxid är en gas som är tyngre än syre och faller därmed ned till marken, inte som ett täcke uppe i himlen – hur skulle annars jordens växter utnyttja den? Jordens totala växtdugliga jordskorpa ”biomassa” är endast ”tre procent” av den totala massan. Resten, de övriga nittiosju procenten av jorden är som masugn. Det innebär att människan endast kan utgöra en liten procentandel hot mot jorden klimat. Ett exempel är när Islands vulkan fick ett utbrott, det koldioxidutsläppet motsvarade ett utsläpp för hundratals år för hela EU. Dock finns det andra miljöfaror såsom utsläpp av avgaser och tungmetaller etc. samt användningen av diverse miljögifter som skall tas på största allvar men inte förväxlas med koldioxid-debatten. Den globala uppvärmningen kan inte undvikas och ska heller inte överdrivas. Det stora problemet är snarare när temperaturen sjunker. Vad skall vi göra när norra halvklotet befinner sig under ”en kilometer” snö och is? Det är problem om något.

    Ukraina
    Det intrycket jag får av inbördeskriget i Ukraina, är att det kiriget kunde ha undvikits och borde ha gjort det. Jag tror inte Ryssland hade för avsikt att invadera Ukraina under pågående OS när världen såg på. Tror snarare att Ukraina redan stod på randen av ett inbördeskrig PGA den oavbrutna korruptionen och maktspel som utspelats under längre tid. Det var därför vi såg den konstiga stand-offen under ett par veckor mellan Ukraina och Ryssland ett par veckor. Att Ryssland skulle behöva Ukrainas kustremsa tror jag inte ett dugg på. Tror snarare att Ryssland inte ville tappa ansiktet och känner sig pliktskyldiga att hjälpa den ryska minoritetsbefolkning som befinner sig där. Därav det militära stödet. Det är ju inte så att Ryssland har skickat in jaktplanen och bombflygen, utför en etnisk rensning av befolkningen likt ”Islamska terrorist staten”. I Finland finns det exempelvis en svensk minoritetsbefolkning som talar svenska och studerar på svenska. Det är inga större bekymmer. Det borde väl även fungera för den ryska minoritetsbefolkningen i Ukraina. Med bättre politik och kommunikation kunde nog inbördeskriget ha undvikits och borde nog ha gjort det. Ryssarna måste nog lära sig att inte styra allt med järnhand.
    Inte heller tror jag att ryssarna har för insikt att invadera Sverige. Skulle vara intressant att få veta vad för slags krigsretorik och krigsspel de sysslar med, om nu någon sitter på information. Om det inte vill att Sverige skall gå med i NATO, spelar de korten fel. Svensken vill generellt sett inte gå med i NATO utan går endast med om det finns ett yttre hot. Vem vet. Kanske blir det så att Sverige samarbetar med den ryska säkerhetstjänsten och rysk militär PGA terrorhoten söderifrån, inte öster. Det stod just i nyheterna att Saudiarabien är på väg att sälja oljan och tänker bygga upp en enorm vapenarsenal. Det bådar inte gott. Saudiarabien har väl delvis finansierat alla terrorhandlingar som pågåtts sedan 9/11. Alla moskéer och sin wahhabism. Inte bra. EU och Ryssland, övriga värden, borde väl vid det här laget bojkotta Saudiarabien. Det gör i alla fall jag.

    1. Efterkonstruktion.

      https://en.wikipedia.org/wiki/Annexation_of_Crimea_by_the_Russian_Federation

      https://en.wikipedia.org/wiki/2014_Ukrainian_revolution

      http://www.theguardian.com/world/2014/mar/23/ukraine-crimea-what-putin-thinking-russia

      Enda anledningen till annekteringen skulle vara ifall en KGB agent såg ett potentiellt hot vid ett NATO-medlemskap. Ett Krig pågående skulle isåfall hindra ett EU medlemskap. Dock försökte väl Ryssland moderniseras och närma sig väst undar 2000-talet. Nu är banden klippta. Strategiskt misstag och efterkonstruktion av historien. Nu vapenskramlar man för att hålla igång opinionen och behålla maktpositioner.

  3. Ukraina.

    Ukraina var en failed state under lång tid. Det politiska spelet under lång tid var långt ifrån demokrati. De satte politiska motståndare i fängelse för diverse anklagelser om korruption, valfusk och annat.

    Att på något sätt ha en förmildande syn på att Rysslands ockuperade och sedan annekterade Krim upprörarande fel.

    Att Ryssland huvudtaget lägger sig i Ukrainsk inrikespolitik är fel. Ryssland har brytit mot allehanda internationella regler samt avtalet där Ukraina ifrånsade sina kärnvapen i utbyte mot en anitiangreppspakt.

    När det gäller Ukriana har Ryssland noll heder ”What so ever’.

    Att vara på Rysslands sida i denna konflikt är helt fel. Då är man ute på tunn is och man borde rannsaka sig själv och var man får sin information ifrån och vad man vill förmedla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *