Miljöpartiet måste göra upp med den gröna islamismen

MP

Den senaste veckan har Miljöpartiet skakats av flera skandaler. Till att börja med tvingades Mehmet Kaplan avgå som bostadsminister efter samröre med islamistiska och fascistiska organisationer. Strax därpå vägrade Yasri Khan, på grund av sin muslimska tro, skaka hand med en kvinnlig journalist på TV4. Efter starka protester tvingades Yasri Khan dra tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen och lämnade alla sin uppdrag inom Miljöpartiet. Saken blev inte bättre av att Åsa Romson kallade terrorattentaten i USA 9/11 för ”olyckor” och att Gustav Fridolin inte förstod att ”vissa kvinnor” kan bli kränkta av att inte skaka hand.

Dessutom tvingades Miljöpartiets presstaleskontakt Magnus Johansson avgå efter att ha utövat påtryckningar mot SVT för att inte avslöja fler prekära uppgifter om Kaplan. Miljöpartiets skandaler de senaste veckor har uppmärksammats internationellt i exempelvis Daily Mail, The Guardian och New York Post. Men det här är inte de första skandalerna Miljöpartiet har varit inblandade i. Det finns flera incidenter och kriminella eller islamistiska medlemmar tidigare.

En skandal som har uppmärksammats i massmedia tidigare är att Åsa Romson målade sin båt med giftig bottenfärg och undvek att betala skatt på dieselolja som hon tankade båten med. Andra klassiska skandaler är Yvonne Ruwaida som åkte taxi för 70.000 kronor 1999 och Per Gharton som körde rattfull vid upprepade tillfällen. Det är relativt harmlösa skandaler som de flesta redan känner till.

Däremot är det mindre känt att en 28-årig miljöpartistisk politiker försökte bränna sina svärföräldrar levande för att hans flickvän skulle få ut ett arv. Han hade planerat mordförsöket väl och fyllt två Fantaflaskor med Sobril som svärföräldrarna drack ur. De drogades och somnade in, varpå mannen och hans flickvän tömde lägenheten på värdesaker och kontanter. Därpå satte de eld på lägenheten. En granne upptäckte dock att det brann och larmade brandkåren som räddade svärföräldrarna. Det uppmärksammades bara i en notis, men i övrigt var det knäpptyst i media. Om en sverigedemokrat hade begått samma brott hade det varit förstasidesnyheter i flera dagar, i synnerhet innan valet 2014.

Ännu mindre känt är det att en 50-årig miljöpartist i Umeå drogade och våldtog en kvinnlig student. Mannen, som är asylinvandrare från Mellanöstern, sövde ner henne med sömnmedlet Stilnoct innan han våldtog den passiva kvinnan som dessutom var oskuld vid tillfället. Det som gör den historien ännu mer prekär är att samme politiker hade kämpat för en skärpning av samtycke i sexbrottslagen. Bland annat skrev han i en debattartikel i Västerbottenkuriren: ”Justitieministern, är passiva kvinnor tillgängliga för sex?” Detta är ingenting annat än hyckleri. Återigen tystades den skandalen ner i media.

Förutom Mehmet Kaplan och Yasri Khan finns det dessutom fler miljöpartister med islamistsympatier. Många fler.

Mohamed Temsamani, som försvarade Mehmet Kaplan i SVT Agenda, representerade enligt Anna Hedenmo FIFS (Förenade islamiska föreningar i Sverige). Vad som inte framgick av reportaget är att Temsamani även är medlem i Miljöpartiet.

I Almedalen 2015 gjorde en ung islamist rabiatecknet bakom Anne Lundberg i SVT:s direktsändning. Alternativmedia rapporterade om detta redan i juli 2015, men från massmedia var det tyst. Rabiatecknet är inte vilket tecken som helst, utan används bland annat av terrorklassade Muslimska Brödraskapet. Målet för Muslimska Brödraskapet är en islamisk stat grundad på Koranen och haditherna. Deras motto är: Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; jihad är vår väg; och döden för Allahs ära är vår högsta strävan. På senare tid har det kommit fram att mannen som gjorde rabiatecknet i Almedalen heter Salahaden Raoof och är språkrör för Grön Ungdoms lokalförening i Malmö. Efter ett krismöte i Grön Ungdom beslutade Hanna Lidström, språkrör för Grön Ungdom, att Raoof kan sitta kvar trots sina sympatier för Muslimska Brödraskapet – bara han lovar ”att inte göra om det”.

Den miljöpartistiske kommunalpolitikern Derya Uzel Senir är ersättare i Stockholms kommunfullmäktige och ledamot i arbetsmarknadsnämnden. Hon har gjort sig känd för att inte erkänna Turkiets folkmord på armenier 1915. I den här pamfletten står det:

”Riksdagen beslutade mars 2010 om att Turkiet hade begått folkmord på den kristna minoriteten i Anatolien under första världskriget. Kommer ni att driva vidare den här frågan om ni kommer till makten efter valet?

Miljöpartiet kommer att arbeta för att beslutet inte ska verkställas i regeringen. Jag själv kommer även att driva den frågan.”

I denna intervju med Senir står det dessutom:

”Som när Miljöpartiet fick ett erbjudande från Moderaterna om samarbete [i migrationsfrågan], då gick frågan ut på remiss till alla lokalavdelningarna. Det är sådant som gör partiet flexibelt och ett med sin samtid, tycker hon.

– Jag kommer från den unga generationen och Miljöpartiet har alltid varit tilltalande för oss, säger 28-åringen.”

Vidare är Ali Khalil, som är kommunalpolitiker för Miljöpartiet i Botkyrka, tillika eventsamordnare hos biståndsorganisationen Islamic Relief. Islamic Relief har kopplingar till Muslimska Brödraskapet och är terrorklassad av bland andra Israel, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Mido Mohammad El- Bahta dömdes för grov kvinnofridskränkning, misshandel och ofredande 2008. Numera sitter han i Miljöpartiets valberedning i Västerbotten. Frågan är vad han gör i ett feministiskt parti som Miljöpartiet?

Som om det inte räckte med allt detta har Semanur Taskin, Grön ungdoms språkrör i Stockholm, nyligen avgått efter att ha hamnat i blåsväder. Hon har kritiserats för sin islamistiska hållning och stöd för Turkiets president Erdoğan. Bland annat anser Erdoğan att ”kvinnor inte är jämställda män” och har drivit Turkiet i en konservativ islamistisk riktning. Själv kämpar Semanur Taskin för skilda badtider för kvinnor och män och att låta kvinnor bada i hijab – allt i linje med islams anti-feministiska regler. Dessutom har Semanur Taskin uttryckt sig nedsättande om den kurdiska motståndsrörelsen, framförallt i samband med en manifestation för flyktingar som Grön Ungdom arrangerade 2015. Värt att notera i sammanhanget är att Turkiet motarbetar kurdernas kamp mot Islamiska Staten i norra Syrien och spelade en central roll i att öka asylströmmarna till Europa under 2015.

Slutligen är det värt att uppmärksamma den miljöpartistiske riksdagsledamoten Jabar Karim Amin. Han har tidigare suttit med i Miljöpartiets partistyrelse med blev inte omvald 2014. Tillsammans med Mehmet Kaplan har han lagt en riksdagsmotion där man vill att Sverige bojkottar Israel med anledning av Palestina-konflikten samt att Sverige ska kalla hem den svenska militärattachén i Tel Aviv. År 2002 anmälde han och en somalier Umeå kommun för diskriminering. De krävde då att somaliern skulle få ledigt med full lön under fyra dagar vid två muslimska helger, men fick nej av Umeå kommun. Dessutom har Amin varit ledamot i Migrationsverkets styrelse, vilket väcker en del frågor med tanke på hans antisemitiska hållning.

Detta är förmodligen bara toppen av ett isberg, men det är ett axplock av de miljöpartistiska skandaler som har läckt ut via sociala medier, alternativa medier och massmedia den senaste tiden.

Sammantaget har dessa skandaler lett till att forskaren Lars Nicander nu varnar för att Miljöpartiet har infiltrerats av islamister med kopplingar till Muslimska Brödraskapet. Lars Nicander, som är chef för asymmetriska hot och terrorismstudier vid Försvarshögskolan, vet vad han talar om. Enligt honom finns det tydliga paralleller till hur Sovjetunionen infiltrerade västerländska och svenska partier under kalla kriget. På den tiden försökte den sovjetiska regimen infiltrera Socialdemokraterna och LO, medan trotskister försökte ta över SSU på 1980-talet. Socialdemokraterna lärde sig dock hantera detta problem med kommunismen, enligt Nicander. Hans analys är att Miljöpartiet numera är ”för snälla” och inte har gjort ordentliga efterforskningar av deras medlemmars islamistiska värdegrund.

Nalin Pekgul har varnat för den här utvecklingen under flera år. I sin iver för ett mångkulturellt samhälle har Miljöpartiet blivit ett fäste för personer som vill att islam ska få ett större inflytande i det svenska samhället och i politiken. Redan för sju till åtta år sedan slog några miljöpartister larm till Nalin Pekgul om att flera islamister hade gått med i partiet, och hon rekommenderade då Miljöpartiets partiledning att ta tag i problemet. De islamister som har infiltrerat Miljöpartiet är dock inte det minsta intresserade av partiets miljöpolitik eller HBTQ-frågor utan vill bara använda partiet som plattform för att kunna sprida islamism. År 2014 skrev hon en debattartikel i Dagens Industri och varnade för Kaplans islamistiska agenda. Miljöpartiet valde dock inte att vidta några åtgärder för att granska eller utesluta några medlemmar med islamistiska värderingar. Pekgul understryker att det går alldeles utmärkt att vara troende muslim och verka i ett demokratiskt parti utan att för den skull hysa några islamistiska värderingar.

Det är hög tid att Miljöpartiet tar tag i sitt gröna islamistiska förflutna. (Grön är som bekant även islams färg.) Det är oacceptabelt att ha ett parti i regeringen som är så infiltrerat och genomsyrat av islamister med kopplingar till Turkiet, Muslimska Brödraskapet och associerade islamistiska organisationer. Alla partiets medlemmar måste genomlysas och personer med en islamistisk agenda bör uteslutas omgående. Kan inte Miljöpartiet hantera detta demokratiproblem måste de lämna regeringen med omedelbar verkan.

2 reaktioner på ”Miljöpartiet måste göra upp med den gröna islamismen”

  1. Och så här skriver Åke Ortmark på Twitter.
    Jag har alltid betraktat MP som en olycka i Sverige. En svår olycka. Ett hot mot välståndet, vården, omsorgen.

    Man inget annat än att instämma i de orden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *