Klimatskeptikerna:
Paradoxer och oegentligheter

time-magazine-april-1977

Trots att massmedia och politiker uppvisar en i stort sett enad front om att den globala uppvärmningen är ”det största hotet mot mänskligheten” döljer sig en mängd oegentligheter, logiska brister och paradoxer under ytan.

Till att börja med är hotet om den globala uppvärmningen ett relativt nytt påfund. På 1970-talet varnade massmedia tvärtom om för global nedkylning som antogs bero på människans föroreningar. Diverse extrema väderfenomen skylldes på den globala nedkylningen och alarmisterna på den tiden varnade för att en ny istid var på väg. Hundratals tidningsartiklar, böcker och filmer mellan 1970 och 1979 rapporterade om hotet från den globala nedkylningen. I den här filmen från 1978 varnade amerikanska forskare exempelvis för ”att en ny istid är på väg”.

Dessutom dök det upp politiska aktivister som förespråkade omfattande politiska kontrollinstrument och ett kommunistliknande globalt styre för att komma tillrätta med den fruktade globala nedkylningen. Tidningen Argus Press publicerade 1970 en artikel på detta tema, där det bland annat stod:

”Framtidsutsikterna är bokstavligt talat iskalla. Ytterst kan klimatförändringarna leda till en 20 grader kallare temperatur både inomhus och utomhus. Och nu när vi har vant oss vid, eller rent av blivit härdade av, det fysiska hotet av föroreningar kommer nu en varning om att detta kan leda till politiska konsekvenser. Dr Arnold Reitze, som är expert på legala aspekter vid Cleveland’s Case Western Reserve University, förutspår att föroreningarna – eller försöken att kontrollera dem – kan bli fatala för det öppna samhället. ‘Vi kommer att bli tvungna att offra demokratin på grund av de lagar som krävs för att skydda oss från mer föroreningar’, säger Reitze.”

Vid ett tal år 1970 på Jordens Dag sade amerikanske ekologen Kenneth Watt vid Swarthmore College i USA följande om den globala nedkylningen:

”The world has been chilling sharply for about twenty years. If present trends continue, the world will be about four degrees colder for the global mean temperature in 1990, but eleven degrees colder in the year 2000. This is about twice what it would take to put us into an ice age. […] We have about five more years at the outside to do something.”

Domedagsprofetiorna om den globala nedkylningen på 1970-talet har som synes tydliga likheter med den alarmistiska argumentationen om den globala uppvärmningen på 2000-talet.

Möjligtvis går jorden mot en global nedkylning igen på grund av reducerad solaktivitet. Solforskaren Lockwood kom fram till att solens magnetfält har försvagats, vilket har lett till att solaktiviteten har minskat, sedan 1980-talet. Effekten är dock fördröjd med 5 till 15 år, vilket kan förklara att medeltemperaturen inte har stigit nämnvärt de senaste 15 åren. NASA, American Astronomical Society och flera internationella solforskare har dessutom kommit fram till att den kommande solcykeln (solcykel 24) kommer att bli ovanligt svag. Den australiske solforskaren David Archibald har gjort bedömningen att jordens temperatur kan sjunka med två grader, medan ett norskt forskarteam har gjort uppskattningen att den sjunka med en grad till år 2020.

När den globala nedkylningen började mattas av i slutet av 1970-talet bytte alarmisterna plötsligt strategi och dammade istället av Svante Arrhenius teori om växthuseffekten från 1896. De omedelbara konsekvenserna av detta blev hastigt ökade skatter på drivmedel och Thatchers försök att krossa gruvstrejkerna i Storbritannien på 1970- och 1980-talet. Mer om Thatchers konservativa politik med klimathotet som hävstång kommer att avhandlas i kommande blogginlägg.

Måttligt stigande koldioxidhalter behöver dessutom inte vara något problem, utan kan tvärtom vara en tillgång eftersom det gynnar växtligheten. Det var det synsätt som rådde under den globala nedkylningens tidevarv på 1970-talet. NIPCC gjorde bedömningen att skördarna av örtartade växter ökar med i genomsnitt 33% när koldioxidhalten höjs med 300 ppm. Med samma ökning av koldioxid ökar den genomsnittliga avkastningen av sädesslag som ris och vete till cirka 50%. Förhöjda koldioxidhalter stärker dessutom växternas näringsupptag, motståndskraft mot ozon, och tolerans mot höga temperaturer. Dessutom minskar ökenutbredningen i takt med att koldioxidhalten ökar.

Att ökande koldioxidhalt och ett varmare klimat kan vara gynnsamt för växtligheten är något som även konstaterades i denna refuserade insändare till Sydsvenskan:

”Under ett halvt sekel har klimatet blivit några tiondels grader varmare och halten koldioxid stigit med 30 procent. Det vi vet med säkerhet är att både värme och koldioxid gynnar växtligheten. Professionella odlare i växthus ökar skördarna både genom att värma och spruta in koldioxid. Detsamma har vi sett för hela globen: Skördarna har femdubblats sedan 30-talet och ökat med 40% de senaste 20 åren. De fattigaste har fått mer mat och billigare mat.”

Värt att notera är att den globala uppvärmning som nu sker, även om den är betydligt mindre dramatisk än alarmisterna förespråkar, är att den kan ha försenat en ny istid. Enligt den här artikeln i The Telegraph kan uppvärmningen ha förskjutit nästa istid med så mycket som 50.000 år. Forskaren Andrey Ganopolski vid Climate Impact Research på Potsdaminstitutet säger:

”Vår studie visar att relativt måttliga antropogena CO2-utsläpp från förbränning av olja, kol och gas är redan tillräckliga för att skjuta upp nästa istid ytterligare 50.000 år.”

Vad en ny istid med en drygt två kilometer tjock inlandsis som täcker Sveriges yta skulle innebära samhällsekonomiskt för landet är givetvis ingenting annat än en fullständig katastrof. Den globala uppvärmningen har alltså den gynnsamma effekten att våra kommande generationer kan bo kvar i landet 50.000 år till istället för att jagas bort av en ny inlandsis. Denna till synes goda nyhet om den globala uppvärmningens positiva effekter lyser dock med sin frånvaro i svenska medier.

Det finns ännu fler oegentligheter och omtvistade fenomen som omgärdar klimathotet: jordens fossila bränslen sätter en fysisk begränsning för hur stora koldioxidutsläppen kan bli. Enligt boken Falskt Alarm kommer förbränningen av alla reserver av fossila bränslen att leda till en modest ökning av koldioxidhalt i atmosfären:

”De kända reservoarerna av fossila bränslen utgör enligt IPCC 3700 GtC. Förbränner vi dessa reservoarer av kol, olja och gas kommer atmosfären att tillföras koldioxid svarande mot 1 750 ppm. Därav kommer på sikt 98,5% att tas upp i hydrosfären och biosfären enligt IPCC:s kolcykelschema, varför det bestående bidraget till ökning av atmosfärens koldioxidhalt inte blir större än 26 ppm. Det är ungefär lika mycket som halten har ökat de senaste femton åren.”

Fysikern Kjell Aleklett är inne på samma linje. Aleklett är seniorprofessor i globala energisystem och tillika ordförande av ASPO, en organisation som varnar för framtida oljebrist utifrån teorin om peak oil. Alekletts forskarteam vid Uppsala Universitet har kommit fram till följande resultat:

”Vi har mätt hur stor kranen är, dvs hur mycket kan man producera av de reserver som finns i världen. IPCC har använt ett överdrivet optimistiskt synsätt på världens fossila reserver i sina framtidsscenarior. Det blir inte så stora utsläpp framöver som IPCC hittills beräknat och det här är ju alldeles ny kunskap som man nu bör föra in i framtida beräkningar.”

Aleklett poängterar dock att hans beräkningar av världens kvarvarande reserver av fossila bränslen manar till stor skyndsamhet att ställa om till andra energikällor.

Fortsätter man att granska energipolitiken framträder ännu fler konstigheter. Tyskland ska avveckla kärnkraften till år 2022. Med en så pass kort framförhållning kommer förmodligen kolkraftverken att behöva producera mer elektricitet, vilket sannolikt kommer att öka koldioxidutsläppen. Avvecklingen av kärnkraften står alltså i kontrast till visionen om de minskade utsläppen av koldioxid. Dessutom hittas kolfyndigheter oftast i nära anslutning till andra tungmetaller som till exempel uran. Dessa tungmetaller frigörs sedan vid eldningsprocessen; ett kolkraftverk i normaldrift släpper alltså ut mer aktivitet än ett kärnkraftverk.

I Sverige har regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet höjt effektskatten på kärnkraft. I dagens konkurrensutsatta läge kommer denna straffskatt att leda till att alla Sveriges kärnreaktorer kan komma att stängas redan 2020. Med tanke på att kärnkraften står för 40% av Sverige elproduktion skulle ett bortfall av samtliga reaktorer leda till en energikris som skulle få oljekrisen på 1970-talet att likna en västanfläkt.

Apropå Miljöpartiet så förespråkar de fri invandring i sitt partiprogram (även om de i regeringsställning motvilligt har tvingats av Socialdemokraterna till att införa gränskontroller). Ironiskt nog påverkar invandringen klimatet negativt eftersom koldioxidutsläppen per person är mycket mindre i Mellanöstern och Afrika jämfört med Sverige. För att kunna ta emot alla flyktingar i Sverige måste det byggas nya bostäder, skolor, sjukhus, vägar och så vidare; denna utbyggnad av infrastrukturen har stor negativ påverkan på miljön. Vidare måste matförsörjningen ökas i Sverige, som har ett väldigt kallt klimat jämfört med länderna migranterna kommer ifrån, vilket inte heller är klimatsmart ur ett globalt perspektiv.

Faktum är att en immigrant bidrar nästan dubbelt så mycket till växthuseffekten jämfört med de som redan bor i Sverige. Återigen finns här en inbyggd paradox i Miljöpartiets politik. Antingen är de miljöpartistiska politikerna inkompetenta, eller så lider de av kognitiv dissonans, eller så finns det några andra incitament som driver dem. Vad dessa andra incitament kan vara återkommer vi till i ett senare blogginlägg.

Men klimatavtalet i Paris då, som blev en så stor framgång enligt Åsa Romson? Enligt klimatavtalet förbinder sig varje land att bidra till att den globala uppvärmningen ska bli mindre än 2°C. Dagens Nyheter gör dock följande analys:

”De nationella mål som 185 länder har skickat in till förhandlingarna, och som ligger till grund för avtalet, räcker inte för att nå temperaturmålet. Om de följs skulle det innebära att temperaturen öka mellan 2,7 till 3 grader.”

Lars Wilderäng som driver bloggen Cornucopia kommenterar klimatavtalet så här:

”Så var ett ’avtal’ påskrivet på klimatmötet i Paris. Även om alla politiker låtsas om att det är lyckat och en seger innebär avtalet att man accepterar mellan 2.7 och 3.0 grader högre temperatur. Däremot nämns det att 1.5 – 2.0 grader vore bättre. […] Så egentligen har ingenting hänt.”

Uppståndelsen runt det ”lyckade” klimatavtalet i Paris påminner alltså om kejsarens nya kläder.

Sammanfattningsvis finns det en mängd oegentligheter, paradoxer och logiska brister med avseende på 1970-talets larm om den globala nedkylningen, koldioxidens gynnsamma inverkan på växtligheten, en uppskjuten istid, minskad solaktivitet, begränsningar i fossila bränslen och avvecklingen av kärnkraften. Forskningsresultaten spretar i alla möjliga olika riktningar samtidigt som de politiska åtgärderna är både ologiska och kontraproduktiva. Klimatfrågan är onekligen mer komplex och paradoxal än vad media vill göra sken av när de ensidigt rapporterar om riskerna med ökande koldioxidutsläpp.

Bakgrunden till den här artikelserien om klimatskeptikerna är ett försök att skapa en bättre balans i klimatdebatten. Idag domineras massmedia i det närmaste totalt av klimatalarmisternas uppgifter, så om man vill ta del av deras budskap kan man med fördel vända sig till godtycklig tidning eller TV-kanal. Syftet med denna artikelserie är alltså att skapa en motvikt till massmedias ensidiga reportage om klimathotet. Projekt Morpheus har ingen ståndpunkt vad de faktiska konsekvenserna av klimatförändringarna kan leda till – helt enkelt därför att ingen vet hur klimatet kommer att utvecklas i framtiden. Däremot står den här bloggen för yttrandefrihet, en öppen debatt, ett självständigt tänkande och en uppmaning till att söka oberoende information om klimatfrågan. Hela denna artikelserie har skrivits på ideell basis, utan någon som helst sponsring eller bidrag från någon organisation.

I de kommande inläggen kommer granskningar av tvivelaktiga forskningsresultat, klimatalarmism, IPCC, hur klimatskeptiker avskedas eller blir utfrysta, samt vilka politiska och ekonomiska drivkrafter som ligger bakom klimatfrågan.

5 reaktioner på ”Klimatskeptikerna:
Paradoxer och oegentligheter

  1. Tack för informativ genomgång.
    När det gäller Johan Rockström så har han en fullständigt obefogad trovärdighet. Peter Lundegårdh skrev i Di ”Johan Rockström är sannolikt en av de viktigaste svenskarna i världen nu” (artikel från 2015). Vidare skrev Lundegårdh att Johan Rockström skulle bli klotets räddare.
    Jag skrev till Peter Lundegårdh och berättade om Johan Rockströms förvrängning av sanningen (se min kommentar för någon dag sedan). Peter L svarade med ”Tack för upplysningen”. Jag skrev tillbaka: ”men jag måste få fråga, på vilket sätt menar du att Johan Rockström kan bli planetens räddare?” Jag fick följande svar; ”jag har skrivbordet fullt just nu och min privata inställning är ointressant.

    Det verkar som att Di, i mycket hård konkurrens, tagit täten i alarmligan. Man kunde i fjol läsa att New York skulle drabbas av den hårdaste stormen någonsin (Expressen och säkert några andra tidningar hade samma budskap). Jag gjorde något som tycks vara främmande för grävande journalister, jag kollade med yr.no och SMHI. Prognosen var vindar på 10 m/s. Och så blev det.

    Då skrev jag till Di´s chefredaktör Peter Fällman, och bad honom jämföra tidingens policy http://www.di.se/om-oss/om-oss/ med Peter Lundegårdhs artikel om Johan Rockström som planetens räddare, och om historiens värsta storm i New York. Jag skickade också min mailväxling med Peter Lundegårdh till Fällman. Något svar från chefredaktören fick jag aldrig.

    Rotary hade en stort möte i Sollentuna där bland annat Anders Wijkman och Johan Rockström var inbjudna talare. Man fick skicka in frågor i förväg, vilket i sig är märkligt. Jag skickade in min mailväxling med Rockström och bad honom förklara hur han kunde komma fram till så oerhört märkliga slutsatser som”förr inträffade stormar av typen Sandy bara en gång per hundra år medan de i framtiden kommer vart annat eller vart tredje år”. Jag kunde ju berätta att från år 1900 så har Atlanten drabbats av 3,66 stormar per år som var minst lika kraftiga som Sandy och inte en på 100 år. Johan Rockström meddelade just före utfrågningen att han inte hade tid. Och Anders Wijkman ville ju inte kommentera heller.

  2. Det finns egentligen bara en förklaring till alla tokigheter inklusive den förra hotbilden om global avkylning.
    Det handlar över huvudtaget inte om att rädda planeten från någon klimatkatastrof. Det handlar om att ”ena planeten” och inrätta en form av världsregering ”Global Governance”. Det har tom uttalats offentligt av IPCC-höjdaren Christina Figuere.
    Att ersätta ”kapitalismen” med någon form av planekonomi styrd av en teknokrati inom FN.
    H.L. Mencken har bra formuleringar:

    The whole aim of practical politics is to keep the populace alarmed (and hence clamorous to be led to safety) by menacing it with an endless series of hobgoblins, all of them imaginary.

    The urge to save humanity is almost always a false front for the urge to rule.

    Read more at: http://www.brainyquote.com/quotes/authors/h/h_l_mencken_2.html

  3. Du skriver på ett mycket bra och lättförståeligt sätt, och verkligen din fråga är intressant, vem vinner på att vi går omkring och är rädda för något hela tiden? Själv var jag en miljökämpe när mina barn var små, då var det skogen som skulle vara död om 25 år om vi inte slutade åka bil och kom till rätta med fosfor och kväve utsläppen. Jag läste och lyssnade och tjatade på alla som jag kände hur viktigt det var att köpa icke klorblekt papper och fosfatfria tvättmedel. Sen gick jag en utbildning där vi hade miljökunskap på schemat och jag valde att göra ett fördjupningsarbete i vatten och avlopp. Jag intervjuade ansvarig på vårat lokala kommunala avlopp, samt en folkhögskola som vunnit pris för sitt rena vatten de släppte ut. Något snopen blev jag när jag fick lov att inse att det bara var ca 10% av det totala utsläppen av kväve och fosfor som hushållen stod för, så det var allt vi kunde påverka. Resterande 90% delades lika mellan jordbruken och industrierna. När jag frågade vad de kunde göra så kunde jordbruken minska till noll utsläpp om de maximerade sin användning av konstgödning, alltså inte lägga på mera än just den jorden behövde och den grödan de odlade kunde ta upp, det skiljer sig mycket mellan olika grödor och jordar. Det andra jordbruken kunde göra var att sluta höstplöja för då rev de upp alla växter som fixerade kväve och fosfor i marken så det följde med nederbörden till grundvattnet, bara det sista skulle påverka utsläppen mera än vad hushållen kunde göra om de minskade sitt utsläpp till noll. När jag frågade om de märkte av om hushållen hade blivit bättre på att använda fosfatfria tvättmedel, så svarade dom att de hade det, så till den milda grad att de var tvungna att tillsätta det i reningsverken för att de var konstruerade så att en viss mängd fosfor behövdes för att de skulle fungera, och kväve kunde man då inte rena alls. Vad som skulle minska hushållens påverkan för minskning i detta fall ner till noll var att man byggde nya reningsverk uppe i skogarna, man hade nämligen placerat reningsverken vid sjöar och vattendrag på 70 talet och det var det största felet. Idag är reningsverken kvar vid fel plats men renoverade för att bli bättre, och skogen växer som aldrig förr. Det som också var tråkigt var att det då med fanns ”idioter” som påstod att det inte var någon klimatkris då heller, de blev hånade för sitt envishet. De har aldrig fått någon upprättelse tyvärr, och så blir det nog inte den här gången heller, för de som skriker höst hörs mest, men jag lärde mig min läxa o vägrar leva i rädsla längre.

  4. Att Al Gore´s film gjorde intryck är ingen hemlighet. I Uppsalahems senaste årsredovisning svarar avgående VD:n på frågan ”Varför gör Uppsalahem en hållbarhetsredovisning för 2015?” och han svarar: ”Min egen resa började med Al Gores ”En obekväm sanning”, som fick mig att få upp ögonen för jordens framtid. För mig blev det tydligt att val som att äta vegetariskt en gång i veckan , cykla till jobbet och byta till LED-lampor ger en förvånansvärt stor minskning av klimattrycket.”
    Att engelsk domstol förbjöd visningen av filmen i skolorna om inte nio fel rättades till i en lärarhandledning som måste redovisas, har aldrig framgått i svenska media. Så det är bara att konstatera att Al Gores lögner formar klimatpolitiken, inte bara för Uppsalahem utan säkert också de flesta företag och organisationer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *