Islamiska Statens uppgång

IS

Den Islamiska Staten (IS) har sina rötter i USA:s invasion av Irak 2003. Vid den tidpunkten kom jordarniern Abu Musab al-Zarqawi till de norra delarna av Irak. Han hade en bakgrund striderna mot Sovjetunionen i Afghanistan cirka 15 år tidigare, och reste 2002 till Irak för att slåss mot USA som var al-Qaidas nya fiende. Där grundade han al-Qaida i Irak (Tanzim Qai’dat alJihad fi Bilad al-Rafidayn) och svor trohet till Usama bin Ladin 2004. Under flera år genomförde han flera blodiga kampanjer mot amerikanska och irakiska soldater, ordningsmakten och andra samhällsfunktioner – allt för att skapa oro mellan olika religiösa grupper och uppvigla till inbördeskrig i Irak.

År 2006 bildades paraplyorganisationen Mujahideen Shura Council (MSC) som bestod av al-Qaida i Irak och fem övriga sunnimuslimska paramilitära organisationer. Syftet med koalitionen var att strida emot den irakiska armén och de amerikanska styrkorna, och den mest framträdande gruppen var al-Qaida i Irak. Sammanlagt dödades tusentals irakiska soldater, amerikanska militärer och civila irakier under MSC:s räder. Samma år dödades Abu Musab al-Zarqawi i en amerikansk bombräd och försvann därmed ur bilden. Istället bildades Mutayibeen Coalition som bestod av resterna av MSC samt nio övriga sunnimuslimska grupper; totalt bestod denna grupp av 300 000 medlemmar.

Den Islamiska Staten i Irak (ISI) utropades i oktober 2006 då Mutayibeen Coalition och MSC gick samman. Till ledare utsågs Abu Omar al-Baghdadi som emir över ISI. Organisationen sattes dock under hård press av irakiska styrkor och olika klaner som sponsrades militärt av USA. År 2010, när ISI var i det närmaste helt besegrat, trädde den nuvarande ledaren Abu Bakr al-Baghdadi in på scenen. Han tog över en organisation i spillror, men förändrade ISI att operera i det fördolda, vilket under hans ledning påminde mer om en terrororganisation. Under hans första år vid makten utförde ISI ett bombattentat mot moskén Umm al-Qura och drygt tjugo attacker mot södra Bagdad. I december 2011 retirerade USA från Irak; efter reträtten svepte en räd av bombattentat över landet som orkestrerades av ISI.

År 2011 bröt inbördeskriget i Syrien ut som en protest mot Bashar al-Assads sekulära regim under den arabiska våren och utvecklades till ett inbördeskrig som pågår än idag. Motståndarna till Assads regim var flera olika grupperingar, bland annat Fria Syriska Armén och olika sunnimuslimska paramilitära förband. Den mest framträdande rebellgruppen i Fria Syriska Armén var salafistiska Jabhat al-Nusra under ledning av Abu Mohammad al-Julani. Fria Syriska Armén och de sunnimuslimska förbanden sponsrades initialt av Saudiarabien och Turkiet, som såg sin chans att störta deras ärkefiende Bashar al-Assad. Dessutom tränades Fria Syriska Armén av amerikanska soldater och försågs med vapen av CIA. Bashar al-Assads shiamuslimska regim stöttas primärt av Ryssland, Kina och Hizbollah i Libanon.

Fria Syriska Armén gjorde stora militära framsteg under 2012: Homs, Aleppo och de norra delarna av Syrien invaderades. Samtidigt deserterade runt 60 000 soldater från de syriska regeringstrupperna, varav en stor del anslöt sig till Fria Syriska Armén. Under våren 2013 började dock Fria Syriska Armén, som primärt är en icke-religiös armé, att drabbas av avhopp till salafistiska Jabhat al-Nusra och andra sunnimuslimska rebellgrupper. Ett år senare var Fria Syriska Armén så försvagad av alla avhopp och den Islamiska Staten framväxt att dess närvaro var i princip obefintlig i norra och östra Syrien.

I april 2013 utropade ISI:s ledare Abu Bakr al-Baghdadi den Islamiska Staten i Irak och Levanten (ISIL). Al-Baghdadi hävdade att Jabhat al-Nusra var en förlängning av ISI i Syrien, och att de båda salafistiska grupperna skulle sammanföras i den Islamiska Staten i Irak och Syrien (ISIS). Jabhat al-Nusras ledare al-Julani accepterade dock inte sammanslagningen, utan överklagade beslutet till al-Qaidas högste ledare Ayman al-Zawahiri som beslutade att ISIS skulle upphöra och att ISI skulle återgå till att verka i Irak. Al-Baghdadi trotsade dock beslutet och rekryterade cirka 80% av al-Nusras soldater till ISIS. Såväl al-Qaida som al-Nusra har sedan dess tagit avstånd från ISIS, varpå ISIS svarade med att kasta ut al-Nusra från ISIS huvudstad Raqqa.

Militärt gjorde ISIS stora framsteg under 2014. Städerna Ramadi och Fallujah föll i början av januari 2014, men efter en motoffensiv av irakisk militär drevs gruppen delvis tillbaka. I juni 2014 gjorde ISIS en snabb framryckning i Ninawaprovinsen i nordvästra Irak och ISIS-krigare intog under dramatiska former Iraks näst största stad Mosul. Trots att ISIS var numerärt underlägsna den irakiska armén lyckades jihadisterna vinna en spektakulär seger. Anledningen till segern var att den irakiska armén är korrupt, dåligt utbildad och har låg moral. Många soldater tar värvning i den irakiska armén bara för att få ett arbete, och en del förband är bara halvfyllda av soldater eftersom officerarna ändå får full ersättning och stoppar mellanskillnaden i egen ficka. Dessutom hade kurderna varnat för en attack mot Mosul och erbjudit Peshmerga-soldater som beskydd, vilket den irakiska regimen dock avvisade.

I juni 2014 utropade så Al-Baghdadi det globala kalifatet och bytte namn på organisationen till Islamiska Staten (IS) för att bättre reflektera dess världsomfattande ambitioner. Som huvudstad utnämndes Raqqa.

Mycket av de vapen och ammunition som USA sponsrade Fria Syriska Armén med hamnat hos IS genom desertering, smuggling och försäljning. Stora mängder amerikanska vapen och ammunition erövrades även av IS vid anfallet mot Mosul. Efter anfallet mot Mosul lade IS dessutom beslag på cirka 400 miljoner dollar från Mosuls centralbank, vilket gjorde terrororganisationen till världens rikaste. IS försörjer sig även på oljeförsäljning från de ockuperade oljefälten, smuggling av råvaror och artefakter, rån och utpressning.

Saudiarabien stöttade initialt ISIS och de sunnimuslimska rebellgrupperna i Irak och Syrien med syfte att störta Maliki respektive Assad. Vidare har rika och inflytelserika privatpersoner i Saudiarabien och Qatar gett ISIS ett omfattande ekonomiskt stöd; flera jihadister har dessutom rekryterats från Saudiarabien till ISIS. Men i takt med att IS har blivit allt mäktigare, radikalare och brutalare har Saudiarabien insett att de har skapat ett Frankensteins monster och har successivt dragit tillbaka sitt stöd från den allt mer hotfulla terrororganisationen. Däremot har IS etablerat en gren i Saudiarabien som har attackerat en shiamuslimsk moské. Värt att notera är att Saudiarabien, som bär ett stort ansvar för IS uppkomst och kriget i Syrien, inte tar emot några flyktingar alls från Syrien. Flyktingarna från Syrien och Irak anses däremot ha en för avancerad politisk världsbild och skulle därmed kunna utgöra ett hot mot den saudiska regimen och den wahhabistiska tron.

Mycket tyder även på att Turkiet stödjer Jabat al-Nusra i norra Syrien. Vidare har fredsforskare på Columbia University satt samman en lista med indicier och bevis på att Turkiet stödjer Islamiska Staten genom att skicka pengar, vapen och trupper. Dessutom ser den turkiska regeringen mellan fingrarna medan Islamiska Staten smugglar olja för hundratals miljoner dollar från Syrien över gränsen till Turkiet. Det övergripande syftet för Turkiet är att fördriva kurderna från Kobane och Rojave i norra Syrien och slussa dem via turkiska flyktingläger till EU.

Islamiska Staten kontrollerar numera en yta i nordöstra Syrien och nordvästra Irak som motsvarar hela Storbritanniens area. Utanför Irak och Syrien kontrollerar IS områden i Sinai, Afghanistan och Libyen samt har avdelningar i Bosnien, Egypten, Saudiarabien, Jemen, Algeriet, Afghanistan, Pakistan, Nigeria och norra Kaukasus.

Den senaste tiden har IS utsatts för flera bakslag. Under hösten 2015 bombade Ryssland delar av Islamiska Statens befästningar, även om majoriteten av anfallen riktades mot övriga rebellgrupper som strider mot Assads regim. Även EU med Frankrike i spetsen har ökat de militära angreppen mot IS som en reaktion på terrorattentaten i Paris. Nyligen läckte IS register med 22 000 medlemmar ut, vilket är en guldgruva för västvärldens säkerhetstjänster som snabbare kan identifiera och lokalisera IS-krigare; det kommer även att innebära effektivare utredningar och strängare fängelsestraff för jihadisterna som grips. För några dagar sedan dödades även IS ”finansminister” Abdul Rahman Mustafa al-Qaduli i en amerikansk räd.

Samtidigt har IS ökat terrorattentaten mot Europa. Paris drabbades i november 2015 och Bryssel i mars 2016. Flera terrorismexperter gör bedömningen att IS attacker mot europeiska städer är att provocera fram repressalier från polisen och rättsväsendet mot islamister och jihadister. Ett sådant läge kan Islamiska Staten utnyttja genom att rekrytera missnöjda unga muslimer som har utsatts för polisiära insatser.  En mer skrämmande förklaring är att jihadisterna följer den tidplan som drogs upp av al-Zarqawi i början av 2000-talet. Enligt denna tidplan ska jihadisterna gå till ”full konfrontation mot de otrogna” med start 2016. Med tanke på att IS har smugglat in tusentals jihadister och massförstörelsevapen i Europa finns det anledning till oro, något som bekräftas av att Europol har höjt terrorhotnivån till historiskt höga nivåer.

Slutligen kan det vara värt att begrunda USA:s roll i framväxten av Islamiska Staten. Under Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1980-1988 sponsrade CIA mujahedin med stora mängder vapen och pengar under Operation Cyclone. Olyckligt nog ledde till att talibanerna fick fotfäste i Afghanistan och kunde gripa makten 1996, vilket i sin tur ledde till att al-Qaida kunde upprätta träningsläger under talibanernas beskydd. USA:s invasion av Irak 2003 inledde dessutom destabiliseringen av Mellanöstern. När USA inledde offensiven fanns det blott cirka 1000 al-Qaida-medlemmar i Irak, numera finns det närmare 100 000 varav de flesta rekryterades efter 2011 då Obama drog tillbaka de amerikanska styrkorna från Irak. Som bekant utgjorde al-Qaida grunden för Islamiska Staten i Irak. I Syrien sponsrade USA dessutom Fria Syriska Armén med stora mängder vapen, ammunition och pengar som sedermera hamnade i händerna på al-Nusra och Islamiska Staten.

USA:s invasioner och missriktade stöd till olika rebellgrupper har alltså destabiliserat Mellanöstern och bidragit till att Islamiska Staten uppgång och de enorma asylströmmarna till Turkiet, Libanon och EU. Värt att notera är dock att USA har tagit emot ytterst få flyktingar från Syrien och Irak. Bara Södertälje tog emot fler irakiska flyktingar än hela USA – trots att det är USA som ligger bakom Irakkriget och inte Sverige. President Obama har dessutom lagt ett tak på 70 000 flyktingar per år, men i praktiken tar USA emot betydligt färre av rädsla för islamistiskt motiverad terrorism. Den republikanske presidentkandidaten Donald Trump hotar med att helt strypa asylinvandringen från muslimska länder. Det är inget mindre än en skandal att länder som USA och Saudiarabien, som bär ett så tungt ansvar för krigen i Syrien och Irak, tar emot så ytterst få flyktingar. Man kan onekligen ställa sig frågan vad Sveriges ”ansvar” är för flyktingkrisen och vad som motiverar det övermäktiga asylmottagandet till det fredliga landet längst uppe i norra Europa.

Fotnot: Patrick Cockburns bok ”The Rise of the Islamic State” ger en bra beskrivning av hur den Islamiska Staten växte fram och rekommenderas till den som vill läsa mer.

2 reaktioner på ”Islamiska Statens uppgång”

  1. Very informative, thanks!
    I’ve been asking myself the same question and contemplating that there might be a secret agreement between major western countries about their share of tasks and responsibilities to destabilise the middle east.
    Some play the bad guy and ignite the war or pour fuel on the fire, and good guys like Sweden accept refugees. But I don’t understand how the West is going to benefit from destabilising the middle east!

    1. The ones who benefit are the American multinational companies. Countries that want to preserve their national resources, such as Iraq, Libya, Russia and Zimbabwe, are portraited as bad stated in western media or even invaded. The losers are the people in those countries and EU that receives too many refugees.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *