The Need For Nations:
Fördelarna med en nation

Riksdagen

De senaste åren har flera svenska politiker, journalister och opinionsbildare uttryckt tveksamhet eller rent av förakt mot Sverige som nation. Före detta statsminister Fredrik Reinfeldt har bland annat sagt i en intervju:

”Ägs det här landet av dom som bott här i fyra generationer eller nån som hittat på nån gräns? Eller är det här ett öppet land som består av de människor som kommer hit och det är vad dom gör av Sverige och för mig är det givet att det är det senare.”

Vidare ansåg vice statsminister Åsa Romson i en riksdagsdebatt att ”alla som åker tunnelbana i Stockholm är svenskar”. Dessutom har statsvetaren Ludvig Beckman resonerat om möjligheten att inkludera alla människor utan uppehållstillstånd i det svenska demokratiska systemet, medan Felicia Liu från Liberala ungdomsförbundet har föreslagit att alla invandrare med permanent uppehållstillstånd ska få rösträtt i Sverige. I en intervju med SVT har Anna-Lena Lodenius sagt att ”nationalegoismen ökar i den tid vi lever i” och Per Svensson ansåg ”de [högerextrema] har en föreställning att en nation är som en familj”, samtidigt som de ivrigt försvarade EU-samarbetet.

Det var ett axplock av oikofobiska uttalanden som gjorts om Sverige som nation. Är då Sverige som nationsbygge helt värdelöst och bör förpassas till historiens soptipp? Är Sverige bara en geografisk yta som vem helst kan bosätta sig på efter eget tycke och smak? Den brittiske filosofen Roger Scruton är av rakt motsatt uppfattning: de västerländska demokratiska nationerna är de statsbildningar som har bäst förutsättningar att upprätthålla demokrati och därmed bör de bevaras.

Till att börja med kan det vara intressant att reflektera över begreppet demokrati. I regeringsformens portalparagraf står det: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.” Då infinner sig följdfrågan: vilka är folket, som den offentliga makten ska utgå ifrån? Är det folket i en nation, en klan, en union, eller rent av hela världen?

I boken The Need For Nations har Roger Scruton gjort en analys av de västerländska demokratiska nationerna och jämfört dem med andra former av statsskick. Boken inleds med en betraktelse över nationen som en förutsättning för demokrati:

”Demokratier kan existera på grund av nationella lojaliteter som delas av regeringen och oppositionen, av alla politiska partier och av väljarna som helhet. Där känslan av nationalitet är svag eller obefintlig har demokratin misslyckats med att slå rot; för utan nationell lojalitet utgör oppositionen ett hot mot regeringen och politiska motsättningar saknar en gemensam grund.”

Scruton utvecklar sitt resonemang enligt följande:

”Min utgångspunkt är inte att nationalstaten är det enda sättet att upprätta en modern regering, utan att det är det enda alternativ som har visat sig fungera. Man kan frestas att experimentera med andra former av politiska styrelseskick. Men experiment av denna skala är riskabla, eftersom ingen kan förutsäga resultaten av dessa eller vet hur man kan reversera dem.”

Den nationalitet Scruton efterfrågar är en konstruktiv lojalitet mot nationen. En sådan lojalitet utmärks av att befolkningen upplever sitt hemland som en gemensam plats man vill vistas på och återvända till. Vidare har en nation i Scrutons anda ett majoritetsspråk (även om minoritetsspråk måste tillåtas), gemensamma seder, traditioner och helgdagar. Ett kulturarv med litteratur, konst, musik och filmer stärker också samhörigheten inom nationen. I Sverige kan detta exemplifieras med att fira midsommarafton, läsa Hjalmar Söderberg och dansa till ABBA på ett bröllop. Det uppfattas förmodligen inte som särskilt ”fascistiskt” av de flesta svenskar.

Scrutons definition av en väl fungerande nation är:

”Med en nation menar jag en befolkning som är bosatt i ett visst område, som delar institutioner, seder och en känsla av historia och som anser sig vara engagerade i sin bostadsort och de rättsliga och politiska processerna som styr den.”

I en sådan nation uppstår ett samhällskontrakt mellan medborgarna, staten och rättsväsendet. Medborgarna kan betraktas som medlemmar i sin nation med rättigheter och skyldigheter mot staten. Medborgarnas skyldigheter är bland annat att betala skatt (efter förmåga), bidra till samhällets utveckling och demokrati, samt i vissa fall försvara landet (om det finns ett system med värnplikt). I gengäld kan staten garantera medborgarna säkerhet, trygghet och välfärd. Med den tillit och säkerhet som uppstår inom en sådan nation kan demokrati och yttrandefrihet lättare uppstå och upprätthållas.

Scruton sammanfattar grundpelarna för en demokratisk nation med följande teser:

  • Vi som medborgare i en nationalstat är bundna av ömsesidiga förpliktelser gentemot alla som kan göra anspråk på vår nationalitet, oavsett familj och oavsett tro.
  • Därför utgör religionsfrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet inte något hot mot vår gemensamma lojalitet.
  • Våra lagar gäller för ett bestämt territorium, och våra lagstiftare väljs av dess invånare. Lagarna reglerar därför vårt gemensamma öde och lojalitet. Lagenlighet blir en del av tingens ordning, en del av det sätt på vilket vårt land styrs.
  • Vårt folk kan snabbt förenas vid ett hot, eftersom vi kan förenas i försvaret av det som är nödvändigt för alla, nämligen vårt territorium.
  • Symboler för nationell lojalitet är varken militanta eller ideologiska, men representerar den plats där vi hör hemma.
  • Den nationella lojaliteten utgör därmed stöd och försoning mellan klasser, intressen och religioner, och bildar bakgrunden till en politisk process baserad på konsensus snarare än på våld.
  • I synnerhet möjliggör den nationella lojaliteten befolkningen att respektera individens suveränitet och rättigheter.

Befolkningen som samlas kring en sådan nationell lojalitet har inga svårigheter att acceptera en regering vars åsikter och beslut de inte håller med om, de har ingen svårighet att acceptera legitimiteten i en opposition, och de kan fritt uttrycka avvikande åsikter. Med andra ord: en väl fungerande nation är förutsättningen för demokrati, åsiktsfrihet, religionsfrihet och yttrandefrihet.

De flesta västerländska demokratier är sådana väl fungerande nationer.

I synnerhet USA är ett intressant exempel, eftersom amerikanarna är världens mest patriotiska folk, samtidigt som befolkningen är en av världens mest heterogena. USA är alltså ett typexempel på hur lojalitet mot nationen kan uppstå även om befolkningen är inte är homogen. Scruton förklarar framväxten av USA:s nationalstat och demokratiska statsskick med följande betraktelse:

”Nationer består av grannar, med andra ord människor som delar ett territorium. Därför står nationerna i behov av en territoriell behörighet. Vidare kräver territoriella jurisdiktioner en lagstiftning, vilken i sin tur ställer krav på en politisk process. Denna process omvandlar det gemensamma territoriet till en gemensam identitet – och den identiteten är nationalstaten. Där har vi en kort sammanfattning av den amerikanska historian: en grupp människor etablerar sig på ett territorium, löser sina konflikter genom lagar, och skapar dessa lagar gemensamt. Under denna process definierar sig befolkningen som ett ’vi’, vars gemensamma tillgångar är landet och dess lagar.”

Etniska minoriteter måste också accepteras och tillåtas verka inom en nation. En väl fungerande demokratisk nation utgör ett fundament för minoritetsgrupper att kunna leva i fred och trygghet, som finlandssvenskarna i Finland eller samerna i Sverige. I dysfunktionella länder som Irak och Syrien förföljs istället minoritetsgrupper som kurder och yazidier.

Däremot tar Scruton starkt avstånd från extrema avarter av nationalism som har muterat till nazism eller fascism. Exempel på vad sådan negativ och fanatisk nationalism kan leda till är Hitlers Nazityskland, Mussolinis fascistiska Italien och det spanska inbördeskriget. I dessa fall har nationalismen missbrukats av destruktiva krafter för att införa en diktatur eller bygga imperier med våld. Framförallt i Nazityskland missbrukade Hitler det tyska folkets nationalitet för att genomföra en statskupp 1933, införa diktatur och därefter expandera Nazityskland genom aggressiv krigsföring till ett imperium baserat på rasistisk ideologi.

Distinktionen mellan konstruktiv lojalitet mot nationen och destruktiv fanatisk nationalism är fullständig central för Scrutons resonemang kring nationalism. Ofta blandas dessa termer samman av ”anti-rasister”, och alla som förespråkar en mild form av lojalitet mot Sverige förknippas med rasister, fascister och nazister. Ingenting kunde vara mer felaktigt om man utgår från Scrutons definitioner, vilka är betydligt mer mångfacetterade och rationella än ”anti-rasisternas” enögda synsätt på nationalism.

Ett bra exempel som tydliggör skillnaden mellan den konstruktiva och negativa formen av nationalism är slaget om Storbritannien 1940. Britterna kämpade i underläge mot Nazitysklands överlägsna krigsmakt, men RAF lyckades ändå stå emot Luftwaffes attacker. Till stor del var det britternas kärlek till sitt hemland och deras vilja att försvara det som uppbringade den moral och det motstånd som krävdes för att besegra den nazistiska imperialismen. Det är något att begrunda: britternas lojalitet mot nationen besegrade Nazitysklands imperialistiska ambitioner.

Till och med liberalismen, Adam Smiths ”osynliga hand”, är beroende av en fungerande nationalstat. Även om flera svenska liberaler, som Fredrik Reinfeldt och Felicia Liu, har uttryckt sig negativt om Sverige måste de ändå inse att liberalismen och kapitalismen förutsätter en fungerande nationalstat. Ett talande exempel på när liberalismen inte fungerade särskilt bra är Ryssland under Jeltsins regeringsperiod, då nationen föll sönder och olika maffiaklaner istället profiterade på landets tillgångar.

Sammanfattningsvis anser Scruton att den västerländska demokratiska nationalstaten det styrelseskick som har visat sig fungera överlägset bäst. Den erbjuder även de bästa förutsättningarna för demokrati, yttrandefrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet.

Det här var första delen i en artikelserie om Roger Scrutons bok The Need For Nations. De kommande avsnitten kommer att handla om alternativen till en nationalstat och om hur de västerländska nationalstaterna håller på att undermineras. Boken går även att köpa som Kindle-bok och rekommenderas att läsas i sin helhet.

4 reaktioner på ”The Need For Nations:
Fördelarna med en nation

  1. Så enligt artikelförfattaren så är en ”nation” att känna lojalitet till staten? Och staten förkroppsligar nationen? DET är vad jag skulle kalla fascism.

    Medan det som artikelförfattaren försöker demonisiera som ”rasism” är vad jag skulle kalla nationalism. Som finns bortanför staten. Som till exempel att finlandssvenskar ser sig som svenskar trots att de ej bor i sverige och troligtvis har andra helgdagar och sånt.

    Fruktansvärt otäck artikel som försöker vända saker till sin motsats.

    1. Till att börja med baseras artikeln på Roger Scrutons bok, så åsikterna är primärt hans och inte mina egna. Däremot håller jag inte med om ditt påstående om att ett demokratiskt västerländskt nationsbygge är att jämföra med ”fascism”. Scruton drar en tydlig linje mellan lojalitet mot nationen (som i fallet Storbritannien) och den fanatiska nationalism som lade grunden för Mussolinis fascistiska italienska stat. Vidare försöker varken Scruton eller jag demonisera etniska minoritetsgruppers existensberättigande som ”rasism”. Tvärtom utgör en fungerande nation ett fundament för minoritetsgrupper att kunna leva i fred, som finlandssvenskarna i Finland eller samerna i Sverige. I dysfunktionella nationer som Irak och Syrien förföljs och jagas istället minoritetsgrupperna.

      Det finns alltså inget motsatsförhållande mellan en demokratisk nation och minoritetgruppers rättigheter och samhörighet, snarare är det tvärtom så att nationen är en förutsättning för minoritetsgruppernas säkerhet och trygghet.

  2. Jag har ännu inte läst Scrutons bok, så jag vet inte om den behandlar ekonomi-aspekten av national-staten.

    Som med allting annat i denna värld så tror jag att det är den som styr både de krafter som vill förstöra nationellt ägande och de som vill behålla eller t o m förstärka det.

    Det är en fråga om vilka som ska ha kontroll av naturliga monopol, d v s sådana monopol som skapas från naturresurser (energi, vatten, mat eller genom investeringar i infrastruktur som inte lönar sig att dubblera (t.ex. vägar, järnvägar, hamnar).

    Den globaliseringsvåg som sedan 1945 (eller, t o m 1913) sveper fram över världen, drivs av multinationella företag som har som mål att kontrollera och tjäna pengar för sina ägare på naturliga monopol.

    Den enskilda människan är för dem endast en resurs och en kostnads-artikel i bokföringen som det gäller att hålla så liten som möjligt.

    Nations-stater är, i dessa storbolags (och deras ägar-bankers) ögon bra endast då de kan användas för att föra över pengar från enskilda medborgare till bankerna via skatt som går vidare till ”bail-outs” av banker eller betalningar av ränta på statsskulden (som ägs av bankirerna).

    Risken (enligt bankirerna) med nationsstater, är att folket, genom demokratiska val-system, kan rösta fram regeringar som anser att en bland-ekonomi är det enda möjliga alternativet för att fördela vinsten från naturliga monopol på ett rättvist sätt.

    En bland-ekonomi är där staten kontrollerar och äger vinsten från naturliga monopol. Detta sker traditionellt genom direkt ägande och/eller genom skatt på land och utvinning av natur-resurser.

    De multinationella storbankerna och deras köpta politiker kallar naturligtvis detta för socialism och ser ohämmad privatisering som den enda väg till lycka och framgång (för dem).

    Michael Hudson är den ekonomist som bäst beskriver det intrikata spelet mellan statligt och privat ägande. Han senaste bok, ”Killing the Host” , är ”den enda lärobok en national-ekonomist behöver”. Michael-hudson.com har mera info om detta.

    Det intressanta är att Putin försöker, sedan år 2000, att införa en blandekonomi i Ryssland efter att ha sett vilken olycka 1990-talets ohämmade privatisering var för Ryssland och det Ryska folket.

    Detta gör Putin till en mardröm för de globala oligarkerna som trodde att de hade tagit kontrollen över alla Rysslands naturliga monopol.

    Frågan är hur långt de är villiga att gå för att få tillbaka denna kontroll? Under tiden så tjänar de dock bra på att blåsa upp ”hotet från Ryssland” vilket är mycket lönsamt för militär-industrin.

    1. Scrutons bok tar upp NWO, FN, EU och WTO med liknande resonemang som du för ovan. Det kommer snart två till blogginlägg som handlar om unioner eller en världsregering som alternativ till nationerna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *