Etablissemanget versus den tysta majoriteten

2016-Presidential-Election1

Donald Trump och Bernie Sanders skördar oväntat stora framgångar i primärvalen inför det amerikanska presidentvalet 2016. Deras exempellösa framgångar har tagit etablissemanget i Washington på sängen och de smutskastas i flera tradionella medier. Bernie Sanders anklagas för att vara socialist (vilket är ett skällsord bland konservativa amerikaner) medan republikanernas partielit gör allt för att stoppa Donald Trump och kallar honom lögnare, svindlare, bedragare, politisk lättviktare och liberal (vilket även det är ett skällsord bland konservativa amerikaner). Samtidigt rusar både Sanders och Trump i opinionsmätningarna. Hur går det ihop?

Svaret står att finna i att den amerikanska allmänheten hyser en utbredd misstro på den politiska och mediala eliten i Washington. En opinionsmätning bland republikanska väljare visade att 90% var missnöjda med regeringen och 40% föraktade politiker. Trump och Sanders appelerar helt enkelt till den ”tysta majoriteten” eftersom de går på tvärs mot de etablerade maktstrukturerna i Washington. Det har manifesterats av Bernie Sanders som nyligen sade: ”Vårt storslagna lands regeringen ska tjäna folket, inte en handfull inom eliten.”

Just nu finns det fyra huvudkandidater kvar inför presidentvalet, två republikaner och två demokrater. Med tanke på Trumps och Sanders framgångar är det också intressant att lägga till en dimension och studera utvecklingen för etablissemangets kontra anti-etablissmangets kandidater. Med den indelningen återfinns fyra kandidater som representerar fyra kategorier: Donald Trump (republikan och anti-etablissemang), Ted Cruz (republikan och pro-etablissemang), Bernie Sanders (demokrat och anti-etablissemang), Hillary Clinton (demokrat och pro-etablissemang). Egentligen är Marco Rubio det republikanska etablissemangets favoritkandidat, medan Ted Cruz är en ultrakonservativ Tea Party-anhängare. Men eftersom Rubio är i princip chanslös kräver nu Cruz partielitens stöd för att kunna stoppa Trump, så det republikanska partiet kommer troligtvis motvilligt att tvingas sluta upp bakom Cruz.

Till att börja med är det intressant att jämföra hur presidentkandidaterna ur respektive politiskt läger står sig mot varandra.

Nedan visas en graf som jämför stödet för Donald Trump versus Hillary Clinton. Som synes är demokraten Clinton i ledning mot Trump, även om ledningen har minskat radikalt det senaste året. Vad man kan utläsa ur denna graf är att demokraterna är i ledning, men att anti-etablissemanget knappar in på etablissemanget. Fortsätter trenden kommer Trump förmodligen att besegra Clinton i om de ställs mot varandra i presidentvalet.

Trump vs Clinton
Donald Trump versus Hillary Clinton. Källa: http://www.realclearpolitics.com/.

Nedan visas en graf som jämför stödet för Donald Trump versus Bernie Sanders. Vad man kan utläsa ur denna graf är att demokraterna är i ledning även med Sanders som presidentkandidat. Eftersom båda kandidaterna tillhör anti-etablissemanget kan man inte dra några slutsater om den dimensionen.

Trump vs Sanders
Donald Trump versus Bernie Sanders. Källa: http://www.realclearpolitics.com/

Nedan visas en graf som jämför stödet för Ted Cruz versus Hillary Clinton. Vad man kan utläsa ur denna graf är att republikanerna helt plötsligt är i ledning med Ted Cruz som presidentkandidat, även om det är oerhört jämnt mellan dessa kandidater. Eftersom båda kandidaterna tillhör etablissemanget kan man inte dra några slutsater om den dimensionen. Det svagare stödet för Clinton förklaras av att hon har en ”kall och teknokratiskt utstrålning” och därmed gör sig sämre i kampanjsammanhang än Cruz. Dessutom har Clinton starkt stöd bland de svarta och latinska minoriteterna, men dessa grupper attraheras även av Cruz som har kubanskt påbrå. Dessutom ligger email-skandalen Clinton i fatet.

Cruz vs Clinton
Ted Cruz versus Hillary Clinton. Källa: http://www.realclearpolitics.com/.

Nedan visas en graf som jämför stödet för Ted Cruz versus Bernie Sanders. Vad man kan utläsa ur denna graf är att demokraterna är i ledning även när Bernie Sanders ställs mot Ted Cruz. En annan intressant slutsats är att anti-etablissemangets kandidat leder över etablissemangets.

Cruz vs Sanders
Ted Cruz versus Bernie Sanders. Källa: http://www.realclearpolitics.com/.

Sammanfattningsvis är demokraterna i ledning i tre av fyra opinionsmätningar. Mätningarna ovan ger också vid handen att det står ett-ett mellan etablissemanget (Clinton slår Trump) och anti-etablissemanget (Sanders slår Cruz). För att få mer information om styrkeförhållandet mellan etablissemanget och anti-etablissemanget kan det vara av intresse att studera opinionsmätningarna i de inbördes kampanjerna.

Nedan visas en graf som jämför stödet för de republikanska presidentkanditerna Ted Cruz versus Donald Trump. Som synes rycker Trump ifrån såväl Cruz som resten av det republikanska startfältet. I de republikanska primärvalen än så länge har Trump segrat i tio delstater, Cruz har vunnit i tre, och Rubio i en. Allt tyder i nuläget på att Donald Trump kommer att bli republikanernas presidentkandidat. Allt fler röster höjs nu för att Rubio ska kasta in handduken, så att etablissemanget kan ställa huvudkandidaten Cruz mot anti-etablissemangets Trump.

Cruz vs Trump
Ted Cruz versus Donald Trump. Källa: http://elections.huffingtonpost.com/.

Nedan visas en graf som jämför stödet för de demokratiska presidentkanditerna Hillary Clinton versus Bernie Sanders. Som synes leder Clinton över Sanders, även Sanders håller på att knappa in på ledningen. Bernie Sanders har positionerat sig att ta parti för de amerikanska arbetarna, medan han pekar ut Hillary Clinton att gå de multinationella företagens ärenden. I de demokratiska primärvalen än så länge har Clinton segrat i tio delstater medan Sanders har segrat i fem. Mycket tyder i nuläget på att Clinton kommer att bli demokraternas presidentkandidat, även om utgången inte är lika given som i det republikanska lägret. Ett tecken på att Clinton har tagit ut segern i förskott är att hon har börjat lägga om sin retorik och oftare går till attack mot Trump än Sanders.

Clinton vs Sanders
Hillary Clinton versus Bernie Sanders. Källa: http://elections.huffingtonpost.com/.

I de inbördes mätningarna mellan etablissemanget och anti-etablissemanget blir det alltså ett-ett (Clinton slår Sanders och Trump slår Cruz). Summa summarum står det alltså två-två mellan etablissemangets och anti-etablissemangets kandidater.

Däremot är anti-etablissemangets trend på starkt uppgående. För bara ett år sedan var Trumps och Sanders stöd nere på obefintliga nivåer, medan de idag är starka utmanare till etablissemangets kandidater. Framförallt Trump, som helt oväntat ser ut att bli republikanernas presidentkandidat, förtjänar att studeras mer noggrant. Så vad beror egentligen hans framgångar på?

Framförallt tilltalar han den tysta majoriteten som tillhör den ”oskyddade” delen av befolkningen. I den stora allmänheten växer ett mäktigt missnöje mot den ”skyddade” eliten i Washington, som fattar alla beslut men som kan isolera sig från de problem deras politik kan tänkas leda till. De impopulära krig i Afghanistan och Irak som har startats av eliten i Washington har kostat skattebetalarna ofattbara 1600 miljarder dollar och är en bidragande orsak till USA:s enorma statsskuld som i oktober 2015 uppgick till svindlande 65 biljoner dollar. Dessutom är det främst bland den ”oskyddade” befolkningen som soldaterna rekryteras och får sätta liv och lem på spel. Det är dessutom den ”oskyddade” befolkningen som drabbas av nedskärningar i skolan, sjukvården och ökad kriminalitet medan den ”skyddade” eliten flyttar till gated communities, löser exklusiva sjukvårdsförsäkringar och sätter sina barn på privatskolor.

Framförallt protesterar Trump mot invandringen till USA. Han har föreslagit ett stängsel vid gränsen mot Mexiko för att stoppa illegal invandring och knarksmuggling från Latinamerika. Efter det islamistiska terrordådet i Bernardino har han dessutom föreslagit totalstopp för all muslimsk invandring till USA. Dessa förslag har lett till en ramaskri i den politisk korrekta pressen i USA och Västeuropa. Däremot är det just motståndet mot en allt för stor invandring som ligger bakom Trumps framgångar: 46% av alla republikaner stödjer hans förslag om att stoppa muslimsk invandring och 70% stöder förslaget om ett stängsel mot Mexiko. Till och med bland USA:s muslimer åtnjuter Trump det största stödet bland alla de republikanska presidentkandidaterna; det förklaras av att de är oroliga att få problem om jihadister från Mellanöstern kommer till USA för att begå terrordåd.

Trots allt är demokraterna fortfarande i ledande ställning. Vilket konstateras ovan är Ted Cruz den ende republikanske kandidat som verkar kunna slå Hillary Clinton, medan Donald Trump verkar besegra Cruz. Detta dilemma har lett till splittring i det republikanska lägret. Inte nog med att Trump tillhör anti-etablissemanget, han riskerar också att förstöra republikanernas möjligheter till en seger i presidentvalet. Det har lett till republikanerna har börjat tala om att bilda ett tredje parti. Då skulle Cruz kunna bli republikanernas presidentkandidat, medan Trump skulle få kampanja i ett tredje parti. Detta scenario med ett tredje parti förutsågs av oraklet Martin Armstrong redan 2012. På sikt kanske det rent av bildas ett fjärde parti i USA, det vill säga ett demokratiskt parti med en partiledare som går emot etablissemanget.

Samma fenomen med protester mot etablissemanget och den politiska och mediala eliten märks i Europa. Här är det den kaosartade asylinvandringen och EU:s dysfunktionella centralmakt som står i fokus för missnöjet. Anti-etablissemangets partier växer så det knakar i västeuropeiska länder som Danmark (Dansk Folkeparti), Norge (Fremskrittspartiet), Finland (Sannfinländarna) och Nederländerna (PVV). I Storbritannien kämpar UKIP för ett utträde ur EU, vilket kan bli verklighet efter folkomröstningen i juni 2016; i Frankrike kan Front Nationals Marine Le Pen kan mycket väl bli Frankrikes nästa president 2017. I hela Östeuropa är motståndet mot asylinvandring massivt, vilket förklaras av deras historiska motstånd mot den sovjetiska internationalismen och påtvingade folkförflyttningar.

Sverige är jämte Tyskland det land som har drabbats allra hårdast av migrantvågen som sveper fram över Europa. Även här växer anti-etablissemangets parti, Sverigedemokraterna, så det knakar. Nedan visas två grafer över Sverigedemokraternas utveckling jämfört med de etablerade partiernas kräftgång det senaste åren.

SD
Sverigedemokraternas utveckling. Källa: http://status.st/.
Alliansens och De Rödgrönas utveckling
Alliansens och De Rödgrönas utveckling. Källa: http://status.st/.

De exempellösa framgångarna för Sverigedemokraterna har skett under i princip samma tidsperiod som anti-etablissemangets kandidater i USA har kommit fram. Stödet för regeringen är nu nere på extremt låga 22%, vilket är det lägsta stödet sedan 1987, medan de statsbärande Socialdemokraterna åtnjuter stöd av 23%, vilket är det sämsta stödet någonsin. Den finansiella oron i EMU och asylkaoset har också lett till att opinionen för EU sjunker i Sverige.

Sverigedemokraternas framgångar har lett till panik i den ”skyddade” eliten, det vill säga politisk korrekta etablissemanget. Partiet kallas omväxlande för pejorativa epitet som ”främlingsfientligt”, ”fascistiskt” och ”rasistiskt”. Epitet ”populistiskt” används också, vilket är felaktigt eftersom Sverigedemokraterna tvärtom är ytterst konsekventa i sin invandringskritik. Däremot är Moderaterna ett i högsta grad populistiskt parti som vänder kappan efter opinionsvinden: de var för stor invandring ur Reinfeldts regeringstid, numera driver de en historierevisioniskt ”invandringskritisk” linje, samtidigt som Anna Kinberg Batra aviserar att invandringsstoppet ska vara ”högst tillfälligt”. På motsvarande sätt är Miljöpartiet lika populistiska, om än motsträvigt och ackompanjerat av Åsa Romsons tårar.

Sverigedemokraterna och deras invandringskritiska systerpartier i Europa bör snarare jämföras med Donald Trump i USA. De tillhör anti-etablissemanget och tilltalar den ”oskyddade” tysta majoriteten som drabbas av den oansvariga invandringspolitik som den ”skyddade” politiska eliten bedriver.

Vad beror då detta plötsliga uppsving för anti-etablissemangets partier i USA, Europa och Sverige? Förklaringen kan sökas i alternativa medier som börjar få allt större spridning. Traditionella medier kommer helt enkelt inte längre undan med floskler och lögner som att ”invandringen lönar sig” och att ”kriminaliteten sjunker i samhället”. Den tysta majoriteten ser helt enkelt att det inte stämmer, utan ser istället ständiga bråk på asylboenden runt om i landet, bilbränder, stenkastning, våldtäkter, skenande kostnader och nedmonterad välfärd. Allt flera av dessa oroliga människor får sina farhågor bekräftade genom alternativa och sociala medier. Samtidigt sjunker förtroendet för traditionella medier som har fört etablissemangets talan: kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet åtnjuter bara förtroende bland 12% av befolkningen.

Migrationsverket har i dagarna äskat ytterligare 60 miljarder för att klara asylmottagandet och polisen har tvingats mörklägga den asylrelaterade kriminaliteten under kod R291. Den norska regeringen förutser att Sverige kan kollapsa under året och planerar för att lämna Genèvekonventionen och stänga gränsen mot Sverige mot våld om situationen skulle urarta. Den skyddade politiska och mediala eliten spelar rysk roulette med hela landet som insats och den oskyddade allmänheten får ta smällen. Då är det inte konstigt att Sverigedemokraterna växer.

Politiken i USA och Europa står inför ett paradigmskifte: anti-etablissemangets partier håller på att rita om hela den politiska kartan och etablissemangets hegemoni håller på att brytas. Ännu bättre vore det med inslag av direktdemokrati eller flytande demokrati, vilket skulle ge de folkvalda löpande folkomröstningar att förhålla sig till. Det politiska etablissemanget måste till syvende och sist inse att all offentlig makt utgår från folket. De politiker som bäst representerar den oskyddade tysta allmänheten kommer att bli framtidens makthavare.

En reaktion på ”Etablissemanget versus den tysta majoriteten”

  1. En bra och målande sammanfattning om globalisternas agenda som nu börjar grusas alltmer uppenbart, folket märker att det hela tiden blir sämre och sämre och till slut säger ifrån.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *