Brave New Sweden:
Välfärden som instrument för kontroll

socialstyrelsen

I boken The New Totalitarians beskriver Roland Huntford hur Socialdemokraterna på 1970-talet upphöjde välfärden till en helig graal, vilken kom att stå över materialism, rättssystem och religion. Han hävdar att Socialdemokraterna rent av utnyttjade välfärden som ett instrument för att uppnå kontroll.

Huntford skriver:

”Även om den materiella tryggheten har varit avgörande för Socialdemokraternas politik har den begränsningar som ett verktyg för kontroll. Huvudsakligen lider materialismen av defekten att den är ett resultat av individuellt arbete. Den kan tillämpas för grövre typer av politisk manipulation, men inte för de mer subtila former som krävs för att åstadkomma en förändring av den kollektiva mentaliteten. I händerna på Socialdemokraterna har den sociala välfärden visat sig vara ett kraftfullare instrument för att uppnå kontroll.”

Ett bärande fundament i Socialdemokraternas politik på 1970-talet var materialismen, vilket var tysk marxism i dess renaste form. Svenskarna i folkhemmet drevs till stor del av ekonomiskt välstånd till skillnad från norrmännen och danskarna som till större del tog fasta på principer. Skillnaden bestod i att Norge och Danmark var ockuperade av Nazi-Tyskland under andra världskriget, vilket gav upphov till en starkt motiverad partisanverksamhet, vars principfasthet fortplantade sig till efterkrigstiden. I det neutrala Sverige, som stod utanför kriget, var den ekonomiska tillväxten i större fokus från 1950-talet och framåt. Detta ledde till att folkhemmet blev mer beroende av välfärd, trygghet och neutralitet än de nordiska grannländerna under efterkrigstiden.

Socialdemokraterna definierade successivt välfärden som steget över materialismen. Det hårt arbetande folket drog in stora pengar på sitt arbete, vilket finansierade det materiella välståndet. Än mer betydelsefullt blev de skyhöga skatterna som finansierade den ständigt expanderande offentliga sektorn. Resultatet blev ett väldigt starkt samhällskontrakt mellan medborgarna och staten. På så vis kunde Socialdemokraterna exploatera välfärden som ett priveligium som staten erbjuder medborgarna; i gengäld krävde staten medborgarnas lydnad och respekt. Denna välfärdsdyrkan är även en förklaring till att de höga skatterna accepterades av befolkningen – en sänkning tolkades rent av som en signal på otrygghet. I samband med detta upphöjdes välfärden till något som kan liknas vid en religion.

Apropå religion så separarades kyrkan från staten under samma tidsepok. Flera socialdemokrater motsatte sig sekulariseringen, bland annat uttalade sig Gunnar Gustafson som var gruppledare för den socialdemokratiska riksdagsgruppen:

”Kyrkan är en form av länk mellan individen och samhället, på samma sätt som med populära organisationer. Att separera kyrkan från staten kan få politiska konsekvenser. En oberoende kyrka kan bli politiskt aktiv, bilda konfessionella partier som i Tyskland, Italien och Österrike – eller bli en lobbyorganisation. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen gillar inte idén, och anser att det finns starka skäl för att vidmakthålla denna länk.

Faran med att avveckla den svenska statskyrkan är att den katolska kyrkan kan bli mer militant och aktiv i sitt missionsarbete. Om kyrkan avvecklas skulle banden försvagas mellan människorna och deras känsla av identifikation med kyrkan och staten. Separationen skulle alltså försvaga och skära av några band med staten.”

I viss mån fick Gunnar Gustafson rätt. Svenska kyrkan har revolterat politiskt mot Socialdemokratiska regeringar vid olika tillfällen, bland annat vid Påskuppropet 2005 då kyrkan krävde amnesti för ”papperslösa flyktingar” (läs: illegala invandrare). Miljöpartiet lät sig inspireras av detta initiativ, vilket sådde ett frö till den extrema migrationspolitiska uppgörelse med Moderaterna som skulle brisera 2011. Dessutom har en annan religion växt sig allt starkare under 2000-talet. Det är dock inte katolicismen som Gustafsson fruktade på 1970-talet, utan islam. Den svenska kyrkan är på reträtt och ärkebiskopen Antje Jackelén använder numera delar av muslimernas böneutrop i sitt valspråk. Dessutom plockas kristna symboler som kors ner från ”bönerummet” på länssjukhuset i Ryhov och på Sjömanskyrkan i Stockholm. Dessutom utmanar islamismen alltmer den svenska socialdemokratin: i Gävle har en imam utfärdat en fatwa för att muslimerna ska rösta på Miljöpartiet eller Vänsterpartiet, och i riksdagen har islamisterna Mehmet Kaplan (MP) och Abdirizak Waberi (M) tagit plats. Det är en utveckling som den statskyrklige Gunnar Gustafson förmodligen inte kunnat föreställa sig i sina värsta mardrömmar.

Ur ett internationellt perspektiv avviker Sveriges välfärdssystem från övriga länder. I Storbritannien betraktas det sociala skyddsnätet som en form av bistånd snarare än allsmäktig välfärd; i Schweiz betraktas patienten som en kund hos sjukvården medan vårdtagaren i det socialdemokratiska Sverige betraktades som en underställd till staten; i de flesta europeiska västländer är tandvård gratis till skillnad från Sverige, och så vidare. Dessutom är vårdinrättningarna inte sämre i andra västländer än i Sverige – tvärtom är vården mer avancerad i stora delar av Västeuropa, Kanada och USA.

Vidare hävdar Huntford att ”svenskarna efter 200 år av fred har blivit konflikträdda och ängsliga för att gå miste om välfärden”. Denna rädsla utnyttjades skickligt av Socialdemokraterna för att hota med ”högerspöket” som skulle ”krossa välfärden” om de kom till makten. Denna skrämselpropaganda är en av förklaringarna till att Socialdemokraterna kunde regera oavbrutet i 44 år. Under den Socialdemokratiska hegemonin vågade inte heller borgarna opponera sig av rädsla för att bryta den politiska konsensus som rådde och därmed skrämma bort väljare.

De borgerliga regeringarna som satt 1976-1982 och 1991-1994 gjorde dock inga större åthävor att krossa välfärden, så ”högerspöket” kom på skam under dessa mandatperioder. Däremot tog nedmonteringen av det socialdemokratiska folkhemmet fart under Reinfeldts regeringstid 2006-2014: Alliansen sålde då ut stora mängder statliga företag, hyresrätter, vårdcentraler och kommunala välfärdsinrättningar till grova underpriser. Dessutom ökade regeringen Reinfeldt invandringen till extrema nivåer med början av 2011; syftet enligt den förre partiledaren Bo Lundgren var just att – krossa välfärden. Eftersom massinvandringen är kompatibel med det socialdemokratiska världssamvetet reagerade dock inte vänstern initialt på denna radikala nedrustning av välfärdssystemen, utan regeringen Löfven vaknade till liv först hösten 2015 då man tvingades införa gränskontroller.

En annan intressant aspekt av asylkrisen är att invandrarna har rätt till stora delar av de svenska välfärdssystemen och bidragen. Bara flyktingmottagandet under 2015 beräknas kosta totalt 600 miljarder kronor och 7% av statsbudgeten 2016 är avsatt till asylkaoset. I de länder som tar emot (riktiga) flyktingar i Syriens närområden bekostar UNHCR tältlägren. Turkiet, Libanon, Jordanien, Syrien och övriga länder som har tagit emot miljontals flyktingar behöver alltså inte betala för dessa läger. I Sverige har däremot den generösa välfärdsstaten i kombination med världssamvetet gett upphov till ett fruktansvärt kostsamt asylmottagande.

Enligt Huntford använde Socialdemokraterna välfärden för manipulation och att kontrollera befolkningens beteenden. Ett bra exempel på det är Systembolaget som har monopol på införsel och försäljning av alkoholhaltiga drycker för att kunna reglera alkoholkonsumtionen. Både Systembolaget och Socialstyrelsen utfärdar dessutom med jämna mellanrum varningar för extensiv alkoholkonsumtion. Trots alla kontroller och varningar i Sverige dricker folk faktiskt mer i de flesta andra länder, även om supandet är mer koncentrerat till helger och ledigheter i Sverige.

Socialstyrelsen samarbetar dessutom med Kriminalvårdsstyrelsen inom ramen för rehabilitering och kriminalvård. Enligt Huntford betraktar dessa institutioner kriminalitet som en sjukdom som beror på miljön snarare än att brottslingen har ett eget ansvar för sina kriminella handlingar. Brottslingen betraktas som ett ”offer”. I de flesta andra länder bedöms brottslingen som ansvarig för sina handlingar och döms till fängelse rätt och slätt. I Sverige satsas istället stora summor på rättspsykiatriska utredningar och psykologisk behaviorism för att rehabilitera fångarna till goda samhällsmedborgare. Välfärden syftar till att skapa socialt välanpassade medborgare, så kriminella element betraktas som ett misslyckande för samhället.

Denna offermentalitet lever kvar till stor del även idag; inte minst bland kriminella med invandrarbakgrund märks detta mönster tydligt. Mest extremt är de svenska jihadister som erbjöds förtur till jobb och bostad i Stockholm och Örebro istället för att ställas inför rätta. Den 17-åriga flicka från Linköping som arresterades i Wien på väg till IS i Syrien betraktas av österrikarna som en brottsling. Hon dömdes till 12 månaders fängelse i den österrikiska domstolen. När hon kommer hem till Sverige igen kommer hon däremot att betraktas som hjälpbehövande istället som potentiell terrorist. Socialnämndens ordförande i Linköping säger:

”Vi följer den plan vi har. Socialtjänsten kommer att ge henne det stöd och den hjälp vi kan ge. Det vi önskar är att hon kan komma hem så snabbt som möjligt efter det här, och det finns väl en förberedelse för det också.”

Kontrasten mellan Sveriges och internationella rättsystem är med detta exempel slående.

Välfärden fick även genomslag på rättsväsendet. Den kollektiva välfärden i Sverige är enligt Huntford lika helig som individens säkerhet i de anglosaxiska länderna. Det svenska rättsväsendet blev därmed till stor del fokuserat på praktik istället för principer och är även mer politiserat än i USA och Storbritannien. Nämndemännen är politiskt tillsatta i Sverige, medan USA och Storbritannien har jurysystem med väljare. I USA kan högsta domstolen ogiltigförklara beslut som fattas av presidenten eller kongressen, medan motsatsen är omöjlig; den svenska högsta domstolen har däremot bara som huvuduppgift att skapa prejudikat (vägledande avgöranden). Domarna, åklagarna och advokaterna i den anglosaxiska världen är helt frikopplade från det politiska systemet och byråkratin; i Sverige betraktas dessa lagens tjänare snarare som byråkrater i statens tjänst.

Med Sverigedemokraternas inträde i politiken har även allt fler sverigedemokrater blivit nämndemän. Detta har lett till slitningar i det tidigare så konsensusinriktade nämndemannasystemet. Bland annat uppstod en debatt om sverigedemokratiska nämndemän som hade uttryckt sig olämpligt. Överåklagare Sven-Eric Alhem uttryckte även oro för att sverigedemokratiska nämndemän skulle ”döma fel” i migrationsdomstolar och att asylsökarna inte skulle få en ”rättvis prövning”. Med tanke på att alla partier utom Sverigedemokraterna historiskt har fört en extremt liberal invandringspolitik finns det skäl att tro att prövningen blir mer balanserad med Sverigedemokraternas inträde i nämndemannasystemet. Hur som helst skulle en sådan här sammanblandning av politik och rättsväsende vara en omöjlighet i de anglosaxiska domstolarna.

Som en följd av denna byråkrati, politik och konsensusmentalitet präglas rättegångarna i Sverige oftast av samarbete och snarare än konfrontation. Huntford nämner som exempel en rättegång från 1968 då den åtalade ville byta advokat, varpå domaren tillrättavisade honom:

”Unge man, vet du vad som kommer att hända om du framhärdar i din förfrågan? Det är inte en lätt sak att byta advokater i mitten av ett mål. Jag måste ajournera domstolen, du måste vänta några dagar, och sedan måste den nya advokaten ägna en massa tid åt att läsa in sig på fallet. Har du funderat på vad det kommer att kosta samhället? Det blir en hel del pengar.”

Den åtalade ville inte ligga välfärdsstaten till last, utan behöll lydigt den undermånlige advokaten och blev slutligen dömd till fängelse. En liknande situation skulle vara helt otänkbar i en anglosaxisk domstol, där individens säkerhet kommer i första rummet. En annan intressant skillnad är att en åtalad som frias i en anglosaxisk domstol alltid betraktas som oskyldig, medan en svensk ofta omtalas som ”tidigare brottsmisstänkt”.

Sammanfattningsvis upphöjdes välfärden av Socialdemokraterna över såväl materialism, religion och rättsväsende.

Den djupt rotade känslan för välfärden har lett till att många svenskar skräms av att flera myndigheter håller på att krackelera under den extraordinära asylinvandringen. I det asylkaos som råder har Löfven svårt att återta initiativet. Istället skräms väljarna över till Sverigedemokraterna som utlovar en återgång till ett tryggare Sverige; Sverigedemokraterna är i den meningen de nya Socialdemokraterna. Det är en förklaring till att Sverigedemokraterna ökar i opinionen på Socialdemokraternas bekostnad: i senaste Yougov-mätningen fick Sverigedemokraterna 28,8% (+1,9%) och Socialdemokraterna 21,6% (-0,7%).

I det kommande och avslutande avsnittet kommer de socialdemokratiska influenserna på kultur och sex att beskrivas. Sist men inte minst kommer en analys om hur det socialdemokratiska nytotalitära systemet stämmer överens med Aldous Huxleys dystopi Brave New World.

Fotnot: Alla avsnitt skrivna i normalt typsnitt är refererat av The New Totatalitarians, medan de som är skrivna är i kursivt typsnitt är kommentarer av Projekt Morpheus. Hela boken går att ladda ner här och rekommenderas varmt att läsas i sin helhet.

3 reaktioner på ”Brave New Sweden:
Välfärden som instrument för kontroll

  1. Precis, socialdemokratin älskar makt och vill se utsatta och svaga människor under sig. Att de skulle föredra välfärd av humana skäl är bara en bluff, de uppmuntrar och belönar svaghet, misslyckanden och dumhet eftersom dessa människor är lättare att kontrollera.

  2. Bland det bästa jag läst är just denna “Brave New Sweden” Det känns så surrealistiskt och samtidigt är det en påtaglig känsla av igenkännande och märker att jag nickar på mitt huvud jakande.

    1. Jo, när man får ett internationellt perspektiv på Sverige får man mycket klarhet i vad S egentligen gjorde och hur det kunde missbrukas av Alliansen. Läs gärna fler inlägg under kategorin Brave New Sweden. I synnerhet Världssamvetet ger flera ledtrådar till dagens kaos. Hela boken går att ladda ner också. Rekommenderas!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *