Bidragslandet

bidrag

Under 2015 kom 160.000 asylsökande till Sverige. På vägen passerade de flesta migranterna flera säkra länder, som Grekland, Italien, Ungern, Kroatien, Slovenien, Österrike, Tyskland och Danmark. För att kringgå Dublinförordningen, vilket innebär att man bara kan söka och beviljas asyl i ett EU-land, gömmer eller kastar dock cirka 90% av alla migranter sina pass och identitetshandlingar på vägen. Det finns flera rapporter om migranter som ockuperar tåg i Danmark och förstör asylhandlingar i Tyskland kunna ta sig till Sverige. Som ett resultat av detta tog Sverige emot flest asylsökare per capita i hela EU under förra året. Vad är det då som lockar så många migranter att ta sig till just Sverige – Europas norra utpost? Politiker och företrädare för Migrationsverket talar i svepande ordalag om ”att Sverige är ett bra land att söka asyl i” och att ”asylsökarna redan har ett nätverk här”. Någon mycket djupare analys än så görs sällan, åtminstone inte offentligt. En tungt vägande, men nertystad, anledning till den stora asylinvandringen är dock – bidragen.

Till att börja med är de flesta migranterna inte flyktingar från Syrien utan kommer från andra länder. Daily Mail rapporterar att 80% av alla migranter som anlände under våren 2015 är ekonomiska migranter:

”Endast en av fem migranter som söker asyl i Europa kommer från Syrien. EU registrerade 213.000 ankomster under april, maj och juni men endast 44.000 av dessa var personer som flytt undan det syriska inbördeskriget.

Opinionsbildare och vänsterpolitiker har velat låta påskina att den överväldigande majoriteten av migranterna kommer från ett krigshärjat land och anklagat EU-ländernas regeringar för att göra för lite för att hjälpa dem.

’Detta blottlägger den lögn som torgförts i vissa kretsar om att det stora flertalet av de som anländer till Europa är från Syrien’, kommenterade den brittiske konservative parlamentsledamoten David Davies. ’De flesta som flyr kriget söker sig till flyktingläger i Libanon eller Jordanien. Många av de som gör den farofyllda färden till Europa gör det av ekonomiska skäl…’.”

Procentuellt sett tar sig de flesta av dessa ekonomiska migranterna till Sverige. En förklaring till att Europas norra utpost är så attraktivt är de höga bidragen. Så hur är de svenska bidragssystemen för immigranter utformade?

För vuxna asylsökare som bor på Migrationsverkets anläggningar är dagpenningen 24 kr/dag och för de som har eget boende är bidraget 71 kr/dag. (Bidragen kan variera beroende på familjesammansättning.) Notera dock att betydligt mer generösa regler gäller de så kallade ”ensamkommande barnen”. Schablonersättningen som staten ger kommunerna för en ”ensamkommande” är 1900 SEK/dygn, men det kan i vissa fall bli högre än så. Verklig kostnad kan vara upp till 16.000 SEK/dygn i extremfall; det förekommer skräckexempel med ettor som hyrs ut till Migrationsverket för 68.850 SEK/månad. Kostnaden för de ensamkommande beräknas till 27,6 miljarder SEK för 2016, vilket är i paritet med utgifterna för hela polisen och rättsväsendet.

De som har fått uppehållstillstånd omfattas därefter av etableringslagen under högst två år. Nyanlända som medverkar till upprättande av en etableringsplan, eller deltar i aktiviteter enligt en etableringsplan, har rätt till ersättning. De ersättningar som betalas ut under etableringsfasen på heltid är:

  • Etableringsersättning: 6160 kr/månad
  • Etableringstillägg: 1500 kr/barn och månad, max 4500 kr/månad
  • Bostadsersättning: max 3900 kr/månad

De som får avslag på sina asylansökningar måste lämna landet. Det kan verka självklart, men det är som vanligt i invandringssammanhang betydligt mer komplicerat än förväntat. Just nu flaggar regeringen med att upp till 80.000 asylsökare måste avvisas under 2016. Eftersom det normalt tar ett år att verkställa i genomsnitt 4.000 utvisningar är denna plan minst sagt optimistisk. Enligt en anonym källa på Nationella Transportenheten (NTE) är denna plan ”rent trams”.  Dessutom stannar de flesta kvar i Sverige även om de får avslag på sin asylansökan och blir avvisade. Egor Putilov, före detta asylhandläggare vid Migrationsverket, skriver i SvD:

”Statistik över tvångsutvisningar genomförda med hjälp av gränspolisen visar att 30 till 40 procent av asylsökanden under år 2013-2015 utvisades till ett annat EU-land enligt Dublinförordningen. Enligt min egen erfarenhet från Migrationsverket brukar de som utvisas på detta sätt dyka upp igen i Sverige ett par dagar efter. Då söker man asyl på nytt och en ny komplicerad byråkratisk process inleds för att utvisa den sökande igen till samma EU-land. Processen tar i genomsnitt ett halvår och medför stora kostnader för samhället.”

Värt att notera i sammanhanget är att asylsökare som får avslag på sin ansökan fortfarande har rätt till dagersättning. Det är ungefär som att bli nekad ett arbete, men ändå kräva att få lön. Nu har regeringen föreslagit att dagersättningen ska dras in för asylsökare som har fått avslag, vilket kan tyckas är ett högst rimligt krav. Märkligt nog har det blossat upp en debatt om att asylsökarna trots allt ska få behålla dagersättningen vid avslag. Med tanke på svårigheterna att verkställa avvisningarna är dessa dagersättningar en stor kostnad – som kanske kommer att bestå.

Dessutom har de ”papperslösa”, det vill säga immigranter som uppehåller sig illegalt i landet, rätt till välfärd som sjukvård och skola. Dessa undantagslagar instiftades av förra Alliansregeringen med stöd av Miljöpartiet. Dessa lagar och undantagsregler har lett till absurda situationer som att skolor inte har rätt att lämna ut information till polisen om elever som uppehåller sig illegalt i landet. Det finns alltså numera lagar och motlagar.

Barnbidrag och föräldrapenning är också stora utgiftsposter till invandrade barnfamiljer med uppehållstillstånd. Fram till 1 januari 2014 betalades full föräldrapenning på 480 dagar ut retroaktivt, även om barnen var äldre än fyra år och födda utomlands. Från 1 januari 2014 gäller nya regler, vilket innebär att man bara kan spara 96 dagar från dess att barnen har fyllt fyra år. De gamla reglerna gäller dock fortfarande för barn som är födda före ikraftträdandet. Baserat på de gamla reglerna innebär alltså att en invandrad kvinna med tre barn har rätt till en retroaktiv föräldrapenning på cirka 250.000 kr. Med tanke på att somaliska kvinnor har en fertilitet på i genomsnitt 3,5 barn i Sverige och 6,2 i Somalia blir det ganska mycket pengar. Flera debattörer har insett att dessa höga bidrag missgynnar invandrarkvinnornas inträde på arbetsmarknaden och att de riskerar att fastna i bidragsberoende och arbetslöshet. Farhågorna har visat sig stämma: bland somaliska kvinnor i Sörmland är arbetslösheten svindlande 90%.

Även de äldre invandrarna åtnjuter äldrebidrag som i vissa fall är överstiger svenska pensioner. I Kristianstadsbladet gjordes nedanstående granskning 2012:

”Den äldre [invandrade] damen hade sammanlagt med bidrag för bostad och skälig levnadsnivå ett skattefritt bidrag som nästan uppgick till elvatusen kronor. Hon behövde nu hjälp med kostnader för dyr tandvård. Eftersom vår pensionerade bibliotekarie får ut en pension, efter skatt, som ligger strax över tiotusen kronor, tog hon kontakt med en socialsekreterare för ett reda ut begreppen. Jo, den gamla damen hade rätt till kostnadstäckning för tandvård, men nej – det hade inte den före detta bibliotekarien.”

I det här specifika fallet hade en invandrad kvinna, som inte har jobbat en dag i Sverige, rätt till högre ersättning än en pensionär som har jobbat i 40 år. Dessutom har den invandrade kvinnan rätt till gratis tandvård, men inte den svenska pensionären. Det här är ett typexempel på när bidragssystemen har degenererat och blivit direkt orättvisa.

Vidare är socialbidragsberoendet bland asylinvandrare avsevärt högre än i övriga befolkningen. Tino Sanadaji skriver på sin blogg:

Skillnaderna mellan svenskfödda och invandrares användning av socialbidrag är enorma. Socialstyrelsen har årlig statistik. År 2012 gick 57% av samtligt utbetalt socialbidrag i Sverige till invandrare, en häpnadsväckande överrepresentation i relation till befolkningsandelen. Då räknar Socialstyrelsen andra generationens invandrarhushåll som svenskfödda. […] År 2012 gick 6.0 miljarder kr i socialbidrag till invandrare och 4.6 miljarder kr till svenskfödda. Med hänsyn till gruppernas storlek är invandrare är alltså ca 7 gånger mer sannolika att leva på socialbidrag än svenskfödda. Två tredjedelar av vuxna som långvarigt lever på socialbidrag är invandrare.”

Det är av intresse att studera socialbidraget, vilket numera kallas försörjningsstöd, lite närmare. Försörjningsstöd består dels av en ”riksnorm” och dels av ”skäliga kostnader utanför riksnormen”. I riksnormen ingår kostnader för bland annat livsmedel, kläder och skor. Riksnormen för en ensamstående person som bor i ett enpersonshushåll är 3890 kr för år 2016. Utöver riksnormen tillkommer ”skäliga kostnader utanför riksnormen”, vilket inkluderar boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening.

Dessutom kan man inom ramen för försörjningsstöd beviljas ekonomiskt bistånd för ”livsföring i övrigt”, som kan avse kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård, glasögon, hemutrustning, flyttkostnader, spädbarnsutrustning, umgängesresor, avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter, rekreation, begravning och skulder. Dessa utgifter för ”livsföring i övrigt” är mytomspunna och har bland annat debatterats i Ring P1 (2013-01-17) och på Flashback, där dessa bidrag utmålades som specifikt knutna till invandrare. I själva verket har alla personer med svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd rätt till dessa bidrag – men eftersom invandrare är överrepresenterade i statistiken för försörjningsstöd får de högre bidrag även för dessa ändamål.

För att beviljas försörjningsstöd ska behovet inte ”kunna tillgodoses på annat sätt”. Med det avses att personen ska ha använt sig av alla andra möjliga försörjningsvägar, till exempel ha ansökt om möjliga ersättningar och bidrag från Försäkringskassan eller använt sig av sparade medel. Det sistnämnda är intressant, eftersom många asylinvandrare försöker dölja sina förmögenheter. En handläggare på Migrationsverket berättade följande om sina möten med asylsökare från Syrien:

”När jag undrar om de hade några frågor till mig så är det fyra viktiga frågor de ställer:

  1. Hur snabbt kan vi åka tillbaka och ändå behålla våra TUT, och när vi åker tillbaka till Syrien, kommer Sverige då att garantera vår säkerhet där?
  2. Kan du berätta för oss hur vi ska gå tillväga för att gömma våra pengar och egendomar för svenska myndigheter?
  3. Hur ska vi få pengar från svenska staten samtidigt som vi också vill starta en firma här?
  4. Kommer Sverige att ge oss pengar för smugglingsresan hit, den kostade mycket pengar?”

Dessutom finns det flera andra bidrag som är specifika för asylinvandrare. Vissa ”ensamkommande” åtnjuter exempelvis gratis fritidsaktiviteter som golfkortgymkort, museibesök och besök på Eriksdalsbadet. Med tanke på att just Eriksdalsbadet har drabbats hårt av taharrush (det vill säga tafsande) av just ”ensamkommande” så är det ironiskt och tragiskt att dessa olyckliga besök har subventionerats av HVB-hemmen. Flera kommuner som Stockholm, Kalmar och Trelleborg delar ut gratis busskort specifikt till asylinvandrare. Frågan är när den förste svensken, som däremot tvingas betala, protesterar på samma sätt som Rosa Parks gjorde 1955 mot den apartheid som rådde på bussar i den amerikanska södern på 1950-talet.

I synnerhet asylinvandringen från Eritrea är till stor del inriktad på svenska bidrag – som dessutom drivs in som skatter av den eritreanska staten. Eritreaner får i likhet med syrier permanenta uppehållstillstånd. James Traub skriver i Foreign Policy (i översättning):

”Migrationsverket tar emot asylansökningar från tusentals människor från Eritrea, en nation som är en diktatur men där det för närvarande råder lugn. När jag frågade Pierre Karatzian på Migrationsverket varför eritreaner är kvalificerade till uppehållstillstånd, sade han att många eritreaner flyr landet snarare än att bli inkallade i armén; om Sverige skickar tillbaka dem kommer de att arresteras. Detta har emellertid lett till att Eritreas auktoritära regering spelar ett cyniskt spel där de tillåter medborgarna fly för att sedan kräva att de betalar en skatt på sin relativt höga inkomster i utlandet – ett slags ofrivillig överföring. (Jag fick veta att eritreanska ambassader spårar medborgare utomlands för att driva in skatterna.) Detta system har lett till en ständig ström av eritreaner.”

Denna bild bekräftas av SVT Agenda, där Eritreas ambassad pekas ut att ägna sig åt ”maffiametoder” för tvångsindrivning av skatten till Eritrea:

”Den eritreanska regimen kräver att eritreaner i bland annat Sverige betalar två procent av inkomsten. Annars kan ens släktingar i Eritrea råka illa ut. Man kan också till exempel hindras från att få ut de dokument från Eritrea som behövs för att man ska kunna ansöka om att bli svensk medborgare. Dessutom kan man hindras från att resa till Eritrea.”

De ”ensamkommande barnen” från Afghanistan är även de i stor utsträckning utsända för att dra nytta av de generösa svenska bidragssystemen. I radioprogrammet ”De desillusionerade humanisterna” i Föregångslandet i P1 beskrivs problematiken med de ensamkommande förvånansvärt öppet och ärligt. I detta program framkommer det med önskvärd tydlighet att ”de ensamkommande” i de allra flesta fall är utskickade av sina familjer att söka asyl i Sverige. Många av ”de ensamkommande” är ovilliga att utföra den riskabla resan och etablera sig i Sverige, men de gör det ändå för att få bidrag som de kan skicka hem till sin familj i Afghanistan.

Av de 80.000 som ska avvisas under 2016 är många så kallade ”ensamkommande”. Nu har Afghanistan gått ut med att de inte kommer att ta emot sina medborgare. Med tanke på att de svenska bidragen till de ”ensamkommande” är lika höga som hela Afghanistans statsbudget så är det fullt möjligt att Afghanistan följer Eritreas exempel och föredrar att deras medborgare stannar i Sverige och skickar frikostiga bidrag till sina hemländer.

Det kanske mest flagranta bidragsfusket är den efterlevandepension som kan utdelas till så kallade ”ensamkommande barn”. Om en förälder till ett ”ensamkommande barn” har avlidit så har ”barnet” rätt till efterlevandepension ur det svenska pensionssystemet, trots att föräldern inte har betalat in en krona till Pensionsmyndigheten. Enligt ett domstolsbeslut räcker det dessutom med att det ”ensamkommande barnet” muntligen uppger att en eller båda föräldrarna har dött. Om det sedan uppdagas att föräldrarna är i livet riskerar inte ”barnet” att dömas för bedrägeri. Det är alltså riskfritt för ”de ensamkommande barnen” att ljuga om att föräldrarna har dött och kassera in efterlevandepension ur det allt mer ansträngda svenska pensionssystemet. Pensionsmyndigheten prognostiserar därför att kostnaderna kommer att mångfaldigas från drygt 200 miljoner kronor 2015 till runt 770 miljoner 2020.

Det är alltså de höga svenska bidragen som utgör en betydande del av de ”pull-faktorer” som lockar immigranter till Sverige. Flyktingsmugglarna har så klart tagit fasta på de generösa svenska bidragen och gör därmed reklam för sina smuggelresor till Sverige. Absurt nog utlovar flyktingsmugglarna ofta ännu högre bidrag och förmåner än vad som representeras av verklighetens Sverige. I Östersundsposten stod det till exempel:

”I Sverige får man ett eget hus, en väl tilltagen ersättning och en flickvän(!). Det här är uppgifter som människosmugglare sprider på nätet för att locka flyktingar att betala dyra transporter till det hägrande landet långt uppe i norr.”

Sammantaget har kostnaderna för mottagandet av asylsökare skenat bortom all kontroll. Migga X, som är handläggare på Migrationsverket, varnar för ett budgetunderskott på 27 miljarder kr för asylmottagandet 2016. Totalt 7 procent av den svenska statsbudgeten kommer att gå till asylmottagandet under 2016. 7 procent! Regeringen har dessutom gjort överföringar på 60% från biståndsbudgeten för att finansiera det kostsamma asylmottagandet i Sverige. Riktiga flyktingar i det syriska krigets närområden svälter och törstar nu till döds medan Sverige föredrar att prioritera ett kostsamt bidragssystem till mestadels ekonomiska migranter. Man undrar om ens de mest fanatiska volontärerna inom Refugees Welcome är beredda att betala det priset om de kände till dessa fakta?

Med lägre bidrag till asylinvandrare skulle mottagandet dels bli billigare, dels skulle strömmarna av ekonomiska migranter minska till Sverige. Det finns alltså flera goda skäl att se över de generösa bidragen till immigranter i Sverige.

9 reaktioner på ”Bidragslandet”

  1. Har hört att de ensamkommande oxå får efterlevandepension och att utredningen kring detta är lika med 0. Alla som söker får…..

  2. Värt att notera är att ”dagpenningen” är fickpengar, dvs en peng utöver boendekostnader, busskort, gymkort, telefon och andra löpande kostnader…. mm.

  3. För barnbidrag är det exakt samma regler för invandrade som andra barnfamiljer. Det betalas inte ut retroaktivt. Reglerna för retroaktiv föräldrapenning som du redovisar stämmer. Det vill säga, det handlar om sparade dagar med föräldrapenning. Men för att en trebarnsmamma ska få ut 250 000 kronor krävs det att hon kommer till Sverige med tre barn som är strax under 8 år, och så är föräldraledig med dem alla tre i 450 dagar per barn innan 8-årsdagen. Eftersom vi också har skolplikt i Sverige så går ju inte det ihop. Alltså fryser pengarna inne. Om hon däremot kommer till Sverige med barn som är 2,4 och 6 år gamla kan hon välja att vara hemma med föräldrapenning fram tills den minsta börjar skolan, och under den tiden leva ”fett” på 162000 kronor under fem års tid, (180 kr per dag som är möjlig att ta ut) precis som alla infödda svenskar också kan välja att göra.

    1. Tack för en bra kommentar. Inlägget beskriver att en invandrarkvinna har rätt till 250.000 kr enligt de gamla reglerna, vilket förvisso är ett korrekt men en aning inaktuellt exempel; ditt uppdaterade exempel var därmed välkommet. Dock finns det flera kvinnor som har fått ta del av 250.000 kr retroaktivt tidigare år, och med tanke på att 90% av de somaliska kvinnorna är arbetslösa är det uppenbarligen en kvinnofälla. Inlägget beskriver egentligen ingenting huruvida barnbidraget betalas ut retroaktivt eller ej, så artikeln var neutral i det hänseendet; ditt förtydligande är för övrigt välkommet även i detta fall.

  4. Min mor har 6000 kr netto i månaden, då hon var hemmafru under 70 och 80 talet, då hon uppfostrade 4 barn (2 Tekn Dr, de andra två med universitetsutblidning.) Ingen kriminalitet, alla jobbar … men bara 3 barnbarn.

    Så varför skall en invandrare ha mer än min kära mor (som naturligtvis inte vill ha någon främmande kvinna komma och städa hemma, eller komma med dålig mat, sånt klarar hon själv, hon är ju bara 79.) ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *