Asylinvandring är inte arbetskraftsinvandring

indian-developers

Två vanliga argument som invandringsliberalerna har fört fram de senaste åren är att ”Sverige har en åldrande befolkning” och att ”invandringen är en tillgång”. Bland annat uttalade sig Stefan Löfven om detta i partiledarutfrågningen i SVT inför valet 2014; sammanfattningsvis ansåg Löfven att flyktingarna är en tillgång för Sverige, att de är välutbildade och att de ”bara” behövde valideras för att komma in på arbetsmarknaden. På den liberala kanten hävdade EU-parlamentarikern Cecilia Wikström i en debattartikel: ”Utan invandring kan vi inte försörja de gamla”. Vidare har Moderaterna har gjort flera svepande uttalanden om vikten av ”öppenhet” där de friskt blandar samman arbetskraftsinvandring, asylinvandring och handelsförbindelser. Vidare har Hillevi Engström (f.d. arbetsmarknadsminister) och Gunilla Carlsson (f.d. biståndsminister) hävdat om att ”somalier är entreprenörer”. Hur väl rimmar då dessa påståenden med den stora asylinvandringen till Sverige? Inte så bra, ska det visa sig.

Till att börja med består den absolut största delen av invandringen av asylsökare från utvecklingsländer – inte från västländer som Sverige traditionellt har handelsförbindelser med. Vidare har Sverige den största asylinvandringen i hela västvärlden per capita. Detta har lett till stora klyftor på arbetsmarknaden: bland asylinvandrare ökar andelen i arbete till cirka 50% efter 7 år. I den somaliska gruppen är så många som 75% arbetslösa – och bland somaliska kvinnor i Sörmland är arbetslösheten svindlande 90%. Anledningen till den höga arbetslösheten bland flyktingar är att över 60% av dessa endast har högst förgymnasial utbildning och att cirka 40% är analfabeter.

Att syrierna enligt SVT skulle utgöra ett ”kompetensregn” är dessutom en myt. Nationalekonomen Tino Sanandaji skriver på SVT Opinion:

”Uppgiften stämmer inte och bygger på en knasig definition av högutbildad där även enkla yrkesutbildningar har räknats in. […] Enligt SCB är ungefär 10 procent av nyanlända syrier i arbetsför ålder högutbildade jämfört med ungefär 25 procent av totalbefolkningen.”

Swedbanks chefsekonom Anna Breman konstaterar att 70% av arbetslösheten i Sverige beror på den höga asyl- och anhöriginvandringen. Den totala arbetslösheten ligger idag på cirka 7% i Sverige, men räknar man bort den andel som beror på invandringen har Sverige endast 2% arbetslöshet. Vidare har Sverige OECD:s största sysselsättningsgap på 17 procentenheter mellan inrikes och utrikes födda i åldrarna 20-64 år.

Hur har det kunnat bli så här illa? Problemet består i att asylinvandrare är för dåligt utbildade. I det högteknologiska Sverige är endast 2,5% av den totala arbetsmarknaden tillgänglig för denna lågkvalificerad arbetskraft, så majoriteten av de nyanlända flyktingarna hamnar i arbetslöshet och bidragsberoende. Det är alltså fler okvalificerade låglönejobb som behövs för att få fler lågutbildade flyktingar i arbete, vilket även kan vara en nyckel till bättre integration i samhället.

Då är det bekymmersamt att LO, som paradoxalt nog ställer sig bakom en stor asylinvandring, inte är beredda att sänka trösklarna till arbetsmarknaden för nyanlända. På Centerpartiets kommundagar i Karlstad uppmanade nyligen partiledaren Annie Lööf arbetsmarknadens parter att enas om att nyanlända ska kunna ta jobb med lägre ingångslöner. Företrädare för LO vägrade dock att ställa upp på detta med följande argument: “Ni vill att vi ska förhandla om ett särskilt löneavtal baserat på människors bakgrund. Det gör vi aldrig.” LO:s medlemmar är traditionellt kritiska mot konkurrens från utländska arbetare. Det märktes inte minst i Vaxholmskonflikten då det lettiska byggföretaget Laval utsattes för starka protester av LO:s medlemmar. Bland annat skrek en grupp byggnadsarbetare från Byggnads ”go home” till de lettiska byggnadsarbetarna. Med LO:s negativa inställning till nyanländas etablering på arbetsmarknaden är risken stor att klyftorna kommer att bestå.

Robotiseringen av arbetslivet kommer även att förvärra saken. Enligt en rapport från Stiftelsen För Strategisk Forskning kan 53% av jobben ersättas av robotar inom 20 år:

”Ett resultat är att Sverige är ännu mer känsligt för datorisering än USA. Femtiotre procent av dagens anställda beräknas kunna ersättas av digital teknik under de kommande två decennierna, mot 47 procent i USA. Det innebär att 2,5 miljoner jobb i Sverige påverkas.”

Flest jobb väntas automatiseras inom industrin samt yrkesgrupper som försäljare, kassapersonal, städare och kökspersonal. Högutbildade personer med sociala förmågor löper minst risk att bli ersatta av robotar. De arbeten som riskerar att rationaliseras bort på grund av robotiseringen är alltså enklare jobb, så den lilla arbetsmarknaden för lågutbildade invandrare riskerar att krympa ännu mer.

Hur påverkar då den stora asylinvandringen exporten? Finns det några möjligheter att handelsförbindelserna utvecklas med länder som Sverige tar emot flyktingar ifrån? Dessvärre inte. Tino Sanandaji har kommenterat exportsituationen på sin blogg:

”Det största problemet för teorin om invandring och export är dock att det tycks röra sig försumbara siffror. Ca 80% av de flyktingar Sverige beviljade uppehållstillstånd till 1980-2012 kom från endast 10 länder: Före detta Jugoslavien, Irak, Iran, Somalia, Afghanistan, Syrien, Eritrea, Etiopien, Chile och Turkiet.

Om invandring är viktig för export borde vi observera att en hög och ökande andel av svensk export går till dessa länder. Så är dock inte fallet. Av Sveriges samlade varuexport år 2012 gick enligt SCB endast blygsamma 2.1% till dessa tio länder som Sverige har tagit de flesta flyktingar från.

Sveriges exporterade förstås till dessa länder även innan flyktinginvandringen. SCB redovisar varuexport från 1977 och framåt. 1977 gick 3.2% av Sveriges varuexport till dessa tio länder. Exporten till de stora invandrarländerna har inte ökat efter att flyktinginvandringen tog fart, ett förödande faktum för teorin om flyktinginvandring som exportdrivare.”

Sveriges export har alltså minskat till de länder som asylsökarna kommer ifrån. Däremot går Sveriges export till västliga länder, där de fem största är Tyskland, Norge, USA, Storbritannien och Danmark. Den öppenhet som efterlyses av Moderaterna är alltså relevant i handelsförbindelserna med länder som dessa.

Pensionerna, som skulle räddas av invandringen, kommer ironiskt nog även de att drabbas. Trendbrottet kom 2014 då medianinkomsten för pensionärer i åldern 70 – 75 år började att falla, trots den goda konjunkturen. Pensionssystemet beror på flera ekonomiska faktorer, men invandringens belastning på pensionssystemet kan inte försummas, vilket beskrivs i boken Låsningen av Jan Tullberg. Ironiskt nog har en del pensionärer dessutom behövt återgå till sina jobb på grund av asylkaoset; bland annat har Polisen tvingats att kalla in pensionärer för att kunna hantera gränskontrollerna.

Asylinvandringen är alltså inte någon stor tillgång – åtminstone inte ekonomiskt – utan tvärtom en gigantisk utgiftspost. Kostnaden för invandringen beräknades år 2014 till 250 miljarder SEK/år av Jan Tullberg. Detta är ett faktum som har förnekats och förljugits i flera år av politiker och medier, inte minst i agendasättande Dagens Nyheter.

En person som faktiskt är någorlunda klarsynt vad gäller asylinvandring och dess kostnader är miljöpartisten Maria Wetterstrand. Hon deltog i en diskussion om Margot Wallström och Jan Scherman som felaktigt påstod att invandringen är lönsam. Wetterstrand sade då:

”Fast om det skulle visa sig att invandringen faktiskt kostar, vad säger ni då? Det är ju av solidaritet vi öppnar dörren för syrierna, inte för att tjäna pengar på dem.”

Givetvis har Maria Wetterstrand helt rätt. Asylinvandring är primärt till för att ge människor skydd, medan arbetskraftsinvandring är direkt inriktad på arbetsmarknaden. Det är ohederligt av flera politiker och journalister att blanda ihop begreppen och motivera den stora asylinvandringen med ett arbetskraftsbehov som de facto inte kan uppfyllas av lågutbildade asylsökare.

Däremot har Sverige behov av arbetskraft inom vissa yrkesgrupper. Exempelvis är det brist på lärare, socionomer, psykologer och ingenjörer. Det optimala vore att rekrytera kvalificera arbetskraftsinvandrare till dessa bristyrken; då skulle Sverige istället få en invandring som berikar samhället ekonomiskt. Statistiken talar sitt tydliga språk på den punkten: arbetskraftsinvandrare och utbytesstudenter (som därefter kommer i arbete) har högst sysselsättningsgrad av alla invandrare. Under vissa perioder har dessa grupper till och med högre sysselsättningsgrad än inrikes födda. Kvalificerad arbetskraftsinvandring är alltså lönsam – och det var precis den formen av väl fungerande invandring som Sverige hade från efterkrigstiden till 1975. Efter 1975 flyttades dock fokus från arbetskraftsinvandring till asylinvandring, med allt mer problem och kostnader som följd.

Numera har Sverige förhållandevis liten arbetskraftsinvandring. Andra västländer, som USA och Kanada, prioriterar däremot kvalificerad arbetskraftsinvandring före asylinvandring. Framförallt Kanada är ett föregångsland vad gäller arbetskraftsinvandring, med stringenta metoder för att selektera ut den arbetskraft som är mest gynnsam för landet. USA har liknande regler för arbetskraftsinvandring, och har samtidigt skärpt reglerna ordentligt för asylinvandring: under 2014 tog USA med 300 miljoner invånare emot maximalt 70.000 asylsökare – fler än så bedömdes USA inte kunna ta emot med tanke på integrationskostnaderna och riskerna med jihadistiska terrordåd. Konstrasten mot asylkaoset som råder i Sverige och Tyskland kunde knappast vara större.

Hur är det då med den åldrande befolkningen i Sverige som invandringen ska ”rädda”? Faktum är att Sverige har förhållandevis höga födelsetal – cirka 1,9 barn per kvinna. Detta beror dels på förskolorna som gör att svenska kvinnor kan skaffa barn men ändå göra karriär, samt på att invandrare skaffar fler barn i genomsnitt. Utrikes födda kvinnor skaffar i genomsnitt 2,2 barn per kvinna, medan inrikes födda skaffar cirka 1,8 barn. Allra högst är nativiteten i den somaliska gruppen, som snittar på 3,5 barn per kvinna. Med nuvarande invandring kommer Sverige inom en nära framtid att ha positiva nativitetstal.

För att Sveriges befolkning ska hållas konstant måste reproduktionstalet vara 2,1. För närvarande ligger det på 1,9 vilket innebär att det behövs ett tillskott på cirka 10% per barnkull. En barnkull i Sverige per år är cirka 100.000 barn, vilket innebär att Sverige egentligen behöver en invandring på 10.000 personer per år. Det optimala för Sverige vore alltså att begränsa asylinvandringen till ett minimum av kvotflyktingar och i övrigt ta emot kvalificerade arbetskraftsinvandrare. Moderaterna, som just nu har den mest restriktiva invandringspolitiken, vill ta emot 1900 kvotflyktingar medan Sverigedemokraterna vill ta emot 4000. Det skulle innebära ett utrymme för 6000-8000 arbetskraftsinvandrare per år, som helst borde kvalificeras enligt kanadensisk modell.

Japan är ett av de länder i världen som har snabbast krympande befolkning. Istället för att öka invandringen satsar japanerna istället på robotisering för att ta hand om den åldrande befolkningen. Premiärminister Shinzo Abe anser att Japans befolkning ska vara fortsatt homogen, och är därmed ytterst restriktiv med invandring. Denna hållning anses i vissa kretsar vara extrem och har anklagats för att vara ”rasistisk”. Hur som helst har Shinzo Abe folkligt stöd för sin politik; att öka invandringen i Japan skulle uppfattas som ytterst kontroversiellt. Det är alltså en direkt inverterad bild av Sveriges okontrollerade asylinvandringspolitik.

Som konstaterades tidigare är Sveriges asylinvandringspolitik en en formidabel katastrof sett till arbetsmarknaden. Den perfekta invandringen vore alltså 10.000 välutbildade arbetskraftsinvandrare, företrädesvis från de länder Sverige har mest utvecklade handelsrelationer med. Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson verkar dock vara av en annan åsikt. På GDISC-konferensen 2012 sade han:

”En del av framtidens utmaning är att byta perspektiv och se migration som en möjlighet där vi skapar en win-win-situation för dem som väljer att komma till oss. Där vi ändrar fokus från kontroll till service. Frågan är inte vilka migranter vi vill ha, utan vilka migranter vi kan få.”

Anders Danielsson har alltså svårt att se hur Sverige ska kunna attrahera 10.000 kompetenta arbetskraftsinvandrare. Det är en sällsynt oprofessionell inställning för att vara generaldirektör för Migrationsverket. Ännu mer anmärkningsvärt är att hans citat är i det närmaste identiskt med vad bilderbergaren och EU-kommissionären Peter Sutherland tidigare har sagt:

”There is a shift from states selecting migrants to migrants selecting states. […] At the most basic level individuals should have freedom of choice about working and studying in other countries and that EU states should stop targeting highly skilled migrants.”

Frågan är som Sveriges invandringspolitik bedrivs med landets bästa för ögonen, eller om det är globalister som Peter Sutherland och George Soros som försöker sätta agendan via EU och FN?

Sveriges politiker och mediehus har i åratal försökt blanda bort korten med asyl- och arbetskraftsinvandring. De har försökt att motivera en i det närmaste okontrollerad asylinvandring på hundratusentals lågutbildade personer per år med det missvisande argumentet att ”de behövs på arbetsmarknaden”. I själva verket behövs det 10.000 välutbildade arbetskraftsinvandrare per år. Politikernas retorik är i vanlig ordning känslostyrd och saknar logisk förankring. Med tanke på att det redan råder fullt kaos på landets asylboenden och ytterligare 140.000 asylsökare förväntas komma till Sverige under 2016 är situationen allt annat än optimal. För att få ordning på situationen behöver Sverige en kontrollerad migrationspolitik som Kanada – och det är bråttom.

2 reaktioner på ”Asylinvandring är inte arbetskraftsinvandring”

  1. Tanken på att ett land med arbetslöshet behöver fler inkompetenta arbetslösa, när automatiseringen och komplexiteten dessutom ökar, är så urbota korkad att det är ett stort under att inte fler människor överger de partier som påstår detta.

    Det bästa galna argumentet jag sett är det om ”tillväxt”, d.v.s. ”exponentiell funktion”, ständiga fördubblingar, du vet den omöjliga hockey-kurvan.
    (Youtube – Big Heads Small Brains)

    Men samtidigt är ju frågan då hur många fördubblingar av populationen de önskar sig och om denna tillväxt verkligen är önskvärd långsiktigt med tanke på den ökade miljöbelastningen och det kaos den oomkullrunkeligen kommer innebära.

    1. Politikernas mest idiotiska argument är att ”vi behöver arbetskraften”. Bättre då att vara ärlig och kalla asylinvandring för vad det är: ge skydd. Maria Wetterstrand ska faktiskt ha kredit för det. De flesta andra ljuger (M) eller är dåligt pålästa (S).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *