Kriminaliteten ökar visst i samhället

Frontpage

Massmedia rapporterar ofta om hur kriminaliteten minskar i samhället. Bland annat rapporterade DN direkt efter IKEA-mordet att det dödliga våldet minskar. På motsvarande sätt har tidningen ETC rapporterat att den upplevda tryggheten i samhället har ökat. Även SVT har rapporterat vid ett flertal tillfällen att brottsligheten minskar. Samtidigt rapporteras det om allt fler skottlossningar, våldtäkter, sprängdåd, mord och så vidare. Så minskar verkligen kriminaliteten i Sverige?

För att reda ut begreppen tar den här artikeln avstamp i kriminalstatistisk från Brottsförebyggande Rådets (BRÅ:s) databas. Statistiken är publik och sökbar i BRÅ:s databas och alla data har laddats ner som Excel-filer, vilka har omvandlats till de stapeldiagram som redovisas nedan. Brotten som redovisas på Y-axeln i diagrammen är anmälda brott i absoluta tal som har rapporterats till Polisen. I de flesta fall har intervallet 1975-2014 använts. Dels finns det inte statistik längre tillbaka än 1975, dels slumpade det sig att riksdagen beslutade att Sverige skulle bli mångkulturellt just det året.

En kommentar till kriminalstatistiken som redovisas är att Sveriges befolkning har ökat från 8,2 miljoner 1975 till 9,7 miljoner 2014. Värt att notera är i detta sammanhang är att invandringen står för större delen av befolkningsökningen under den perioden.

BefolkningÖkning

Det finns även forskning som visar på att kriminaliteten ökar i heterogena områden. Det har gjorts flera studier på hur stora städer påverkas av en allt mer heterogen befolkning, och den i stort sett samstämmiga slutsatsen är att brottsligheten ökar i dessa. Även korruption och moral beträffande arbete, bidrag och skatter påverkas negativt när heterogeniteten i ett samhälle ökar. Tatu Vanhanen, som forskar i heterogenitet, har kommit fram till att olika länders grad av heterogenitet förklarade 67% av den globala variationen beträffande konflikter; länders olika grad av demokrati eller länders olika ekonomisk utveckling förklarade bara mindre andelar av konflikterna. Vidare finns det forskning som visar att ökad heterogenitet leder till minskad tillit och sammanhållning i ett samhälle. En studie av Robert D. Putnam fann vidare att högre heterogenitet var associerat med mindre tillit och socialt kapital, vilket medförde att människor undvek att engagera sig i närsamhället.

I avsnitten nedan följer statistik över och kommentarer till flera brottskategorier.

Misshandel, dråp och mord

Till att börja med kan det vara intressant att granska statistiken över misshandel, dråp och mord som har varit i fokus för flera av DN:s och SVT:s studier den senaste tiden. Har verkligen våldet minskat i samhället, som de så ofta påstår? På bilden nedan visas statistiken över misshandel inklusive grov misshandel.

MisshandelInklGrov

På bilden nedan visas statistiken över försök till mord eller dråp.

FörsökTillMordEllerDråp

Som synes har antalet misshandelsfall, mord eller dråp ökat radikalt sedan 1975. Glädjerapporterna som redovisas av massmedia baseras oftast på en begränsade tidsperioder, exempelvis ”våld mellan 2008-2014” (då våldet faktiskt minskade en kort period), som ger en selektiv bild av brottsligheten har minskat. Att det har skett en våldsexplosion sedan 1975 talas det däremot i allmänhet tyst om i massmedia. Även DN:s rapport om att det dödliga våldet minskar förtjänar att synas i sömmarna. DN påstår: ”Under 1990-talet rapporterades i snitt cirka 100 fall av dödligt våld per år. Nu är siffran nere på 87 fall per år”.

Den statistik DN refererar till är antalet dödsfall på grund av dödligt våld; däremot har antalet anmälda våldsbrott ökat kraftigt under samma period, vilket framgår av nedanstående bild.

Tino Sanandaji kommenterade detta fenomen så här: ”Antal anmälda mordförsök har inte sjunkit, däremot sjönk andel som dör av våldet. Bättre ambulans och akutvård räddar dramatiskt fler våldsoffer.” Ett exempel på hur sjukvården tvingas anpassa sig efter verkligheten med allt fler skottlossningar är svenska kirurger som utbildas i Sydafrika för att kunna behandla skottskador. Med sådana extrema insatser kan alltså sjukvården rädda fler liv, och massmedia rapporterar glatt den ”positiva nyheten” att antalet dödsfall minskar. Massmedias glädjerapporter ger därmed en gravt vinklad, selektiv och missvisande bild över den bistra verkligheten.

Våld mot räddningspersonal

En annan form av våld som har eskalerat de senaste åren är överfall på räddningspersonal. I flera invandrartäta förorter som Rinkeby, Tensta, Rosengård, etc har ungdomsgäng vid flera tillfällen satt eld på containrar eller däck för att locka dit brandmän. När brandmännen väl är på plats attackeras de av stenkastning. I många fall måste brandkåren ha poliseskort för att kunna åka in i vissa utanförskapsområden. Utvecklingen eskalerades under Husbykravallerna då hundratals invandrarungdomar satte förorten i brand under flera dagar och attackerade ett stort antal brandmän och poliser. I bilden nedan visas statistik över våld mot tjänsteman, där räddningspersonal ingår.

VåldMotTjänsteman

Även ambulanspersonal drabbas allt oftare och måste utrustas med gasmask och skottsäker väst när de gör utryckningar till olika utanförskapsområden. Henrik Johansson som är ordförande för Ambulansförbundet kommenterar utvecklingen i en intervju i Magasinet Neo:

”Det handlar om alltifrån skjutningar och knivskärningar till hot. Vi var fredade tidigare på ett sätt som vi inte är längre. Det är definitivt ett nytt fenomen att vi är så utsatta. Det började någon gång på nittiotalet och har blivit riktigt allvarligt under de senaste tio åren. Det är inte den verklighet vi ser, att våldet skulle minska. Tvärtom.”

Han kommenterar även hur media mörkar denna problematik:

”Det är jättetyst. När jag ser alla dessa skjutningar eller knivskärningar så upplever jag att detta måste man börja problematisera, skriva om, men det är oroväckande tyst. Det är något förbjudet kring det här, jag kan inte sätta fingret på det.”

Våld mot räddningspersonal är den mest förkastliga formen av våld. Inte nog med att räddningspersonalen kan komma till skada, våldet förhindrar dem dessutom från att utföra sitt arbete och rädda andras liv.

Sexualbrott

En brottskategori som har ökat dramatiskt i Sverige de senaste åren är sexualbrott. På bilden nedan visas statistik det totala antalet sexualbrott, vilket inkluderar underkategorierna våldtäkt, blottning, koppleri, barnpornografibrott, sexköpsbrott, människohandel, samt sexuellt tvång, ofredande och utnyttjande mot barn respektive vuxna.

Sexualbrott

På bilden nedan visas statistik över det antalet våldtäkter.

Våldtäkter

Faktum är att Sverige har flest våldtäkter i hela Europa. Hur många överfallsvåldtäkter som utförs i Sverige av invandrare redovisas det dock inte officiell statistik över, eftersom justitieminister Morgan Johansson inte vill ge det uppdraget till BRÅ. I Norge visar dock statistiken att 83 av 86 överfallsvåldtäkter utfördes av män med utomvästlig bakgrund, så det finns anledning att tro att förhållandet är snarlikt i Sverige. Vidare mörkar svenska media ursprunget på våldtäktsmän med invandrarbakgrund. Det mest absurda fallet var gruppvåldtäkten på Amorella då media först rapporterade om att ”svenska män” hade gruppvåldtagit en kvinna. När det visade sig att allihop hade varit somalier utan svenskt medborgarskap blev det plötsligt knäpptyst.

Utanförskapsområden

Folkpartiet gav ut år 2006 ut rapporten ”Utanförskapets Karta”. Rapporten var en dyster läsning och redogjorde för hur antalet utanförskapsområden hade ökat från tre (3) år 1990 till 157 år 2004. DN sammanfattade rapporten:

”44 procent av de vuxna i dessa områden är fattiga. Bara fyra av tio elever klarar utbildningskraven i nionde klass. Skadegörelsebrotten, som bara ökat marginellt i landet som helhet, ökar här med 96 procent i ett utsatt område i Göteborg och med hela 176 procent i Hyllie i Malmö.”

Tino Sanandaji uppdaterade år 2012 Utanförskapets Karta och då hade antalet invandrardominerade utanförskapsområden ökat till 186. Dessutom har Polisen definierat 55 områden där kriminella nätverk har stor påverkan i lokalsamhället, populärt kallade ”no-go-zoner”. Polisen har svårigheter att upprätthålla lag och ordning i dessa områden eftersom de kriminella gängen har starkt inflytande i dessa områden. I vissa fall har kriminaliteten och oroligheterna urartat till regelrätta kravaller, vilket bland annat inträffade i Rosengård (2010), Husby (2013) och Hagsätra (2014). I Husby 2013 inträffade det största upploppet och kravallerna spreds till fler invandrardominerade förorter i nordvästra och södra Stockholm.

Skadegörelse och bränder

En annan kategori som är intressant är studera är skadegörelse och bränder. Nedan visas statistik över skadegörelse inklusive mordbränder.

SkadegörelseInklusiveMordbrand

Som synes är utvecklingen sedan 1975 alarmerande. Bilbränder i synnerhet har ökat de senaste åren, vilket syns i nedanstående statistik. (Statistik för 1975-1995 saknas eftersom bilbränder var ett fenomen som kunde negligeras i statistiken på den tiden.)

Bilbränder-2

Även skolbränder är ett sorgligt kapitel. Varje år rapporteras hundratals skolbränder i Sverige, varav de flesta är anlagda, vilket gör landet till ett av de mest drabbade i hela världen. Skolbränderna i Sverige kostar mer än i USA, trots att USA har en befolkning som är 30 gånger större än Sveriges. Mest brinner det i olika utanförskapsområden i Malmö och i invandrartäta förorter som Tensta och Rinkeby. Patrick van Hees, professor i brandteknik, säger:

”Som svensk skäms man lite när man åker på internationella konferenser. Mina utländska kolleger förstår knappt vad vi sysslar med, säger han. I Grekland antänds fem skolor per år.”

Även svenska kyrkor brinner mer än någonsin; under 2014 brann en kyrka varje vecka. Det brinner alltså betydligt fler kyrkor än moskéer, men trots att många av de vandaliserade kyrkorna dessutom är nerklottrade med islamistiska hot rapporteras det sparsamt om denna farsot i media. När däremot Eskilstuna moské, som för övrigt används som rekryteringsbas för Islamiska Staten, brann ner på grund av en olyckshändelse så kärleksbombades den och uppmärksammades stort i media.

Under 2015 har dessutom en nygammal form av bränder dykt upp: bränder av asylboenden. Vänsterextrema organisationer som Expo vill gärna göra gällande att dessa bränder är anlagda av rasistiska svenskar. Det är dock en myt som inte stämmer särskilt bra: cirka 90% av asylbränderna har enligt polisen anlagts av de boende själva. I de andra fallen vet man inte, utan spekulerar endast kring vilka som är troliga gärningsmän. En undersökning av vilka som eldade på 1990-talet visade att det faktiskt inte var dom högerextrema som var skyldiga i de flesta fallen, utan oftast någon helt vanlig svensk man från närområdet.

Skottlossningar och sprängningar

Skottlossningar har ökat i lavinartat i Sverige de senaste åren. Sedan 2010 har fem gånger så många skottskadats, och fyra gånger så många skjutits till döds, i de svenska städerna jämfört med i grannländernas huvudstäder tillsammans. SVT har tagit fram nedanstående statistisk över skottskadade mellan 2010-2015:

  • Stockholm 189
  • Göteborg 109
  • Malmö 63
  • Köpenhamn 30
  • Oslo 30
  • Helsingfors 10 (cirka)

Sprängningar har också eskalerat de senaste åren. Malmö stoltserar numera med förstaplatsen i Europa med antal sprängningar, vilket inte minst beror på handgranatsepidemin sommaren 2015. Då ska man ha i åtanke att Malmö är en ganska liten stad med europeiska mått mätt. På en lista över Europas 50 största städer finns Malmö inte ens med – trots det är det flest sprängningar där. Det är en illavarslande varningssignal om hur långt kriminaliteten har gått i Malmö.

Alkohol- och narkotikabrott

I grafen nedan visas statistik över alkohol- och narkotikabrott.

AlkoholNarkotika

Som synes ökar även denna utveckling, även om det fanns en mindre topp i början av 1980-talet. En förklaring till denna ökning är inträdet i EU och de öppna gränserna inom Schengen. Det har lett till att inflödet och brottsligheten kring alkohol och narkotika har ökat dramatiskt sedan mitten av 1990-talet. Denna bild bekräftas av den ökande smugglingen och tullbrotten, vars statistik redovisas i bilden nedan.

SmugglingTullbrott

I Malmö har det gått så långt att Tullen inte vågar ingripa längre mot tungt kriminella gäng som smugglar in vapen och knark i landet och narkotika säljs helt öppet på Parkgatan.

Maffia och organiserad brottslighet

De senaste tjugo åren har maffian och tungt kriminella gäng ökat sitt inflytande i Sverige. De flesta kriminella gäng, motorcykelgäng och maffialiknande organisationer debuterade i Sverige på 1990-talet: Hells Angels, Bandidos MC, Brödraskapet, Original Gangsters (OG), Uppsalamaffian, Chosen Ones, Fucked For Life (FFL) och den jugoslaviska maffian. På 2000-talet bildades Naserligan, Black Cobra och Södertäljenätverket. Södertäljenätverket är ett ett syrianskt kriminellt nätverk som var föremål för en uppmärksammad och omfattande rättegång. Samtliga kriminella gäng ägnar sig åt organiserad brottslighet, vilket inkluderar smuggling, narkotikahandel, trafficking, prostitution, häleri, värdetransportrån, bankrån, utpressning, inkassoverksamhet, penningtvätt, bedrägerier, ekobrott, och så vidare. Många organisationer har dessutom internationell anknytning, inte minst till Balkan. Dessa kriminella organisationer är ett kapitel för sig och böckerna ”Svensk Maffia” och ” Svensk maffia – fortsättningen” av Lasse Wierup och Matti Larsson rekommenderas till den som vill läsa mer om Sveriges undre värld.

Förfalskning, bedrägerier och ekonomisk brottslighet

Förfalskning, bedrägerier och ekonomisk brottslighet har ökat kraftigt de senaste åren, inte minst på grund av den organiserade maffialiknande brottsligheten. I grafen nedan visas statistik över förfalskning och bedrägerier.

FörfalskningBedrägeri

I grafen nedan visas statistik över ekonomisk brottslighet.

EkonomiskBrottslighet

Som nämndes i avsnittet ovan är ekonomisk organiserad brottslighet som utpressning, inkassoverksamhet, penningtvätt, bedrägerier, och ekobrott vanligt förekommande bland de maffialiknande organisationerna. Det går att se en kraftigt ökande trend i denna brottslighet från 1990-talet då de flesta gängen ökade sin närvaro i samhället.

I synnerhet Försäkringskassan är utsatt för omfattande bedrägerier av assistansföretag. Assistansföretagen utger sig för att vårda en ”kroniskt sjuk” familjemedlem och kvitterar ofta ut miljonbelopp i bidrag; i själva verket är den sjuke släktingen fullt frisk. Denna brottslighet är så omfattande att Försäkringskassan har slutat anmäla bedrägerier med kopplingar till utlandet. Andra former av bedrägerier är köp med stulna kontokort, bokföringsbrott i friskolor, etc.

Rån

I grafen nedan visas statistik över rån.

Rån

Som synes av statistiken har antalet rån ökat sedan 1975. Visserligen har kurvan planat ut de senaste åren, men rånen har samtidigt blivit grövre på 2000-talet. Antalet värdetransportrån toppade runt år 2000, då bilar sprängdes och väktarna hotades med automatvapen. Med bättre skydd för personalen och pengarna minskade värdetransportrånen, men ökade åter i början av 2010-talet. Bland annat inträffade det mest spektakulära helikopterrånet år 2009 och en väktare blev skjuten till döds 2013. År 2013 inträffade dessutom 31 värdetransportrån i Sverige jämfört med noll (!) i USA.

Religiösa brott och jihadism

Jihadism var en fullständigt okänd förekommelse i Sverige på 1970-talet, men är i högsta grad ett reellt hot på 2010-talet. Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv till döds på Drottninggatan i Stockholm 2010 var en jihadist med kopplingar till Islamiska Staten, så Sverige har drabbats av islamistiskt terrordåd. Sedan 2010 har antalet radikaliserade muslimer ökat kraftigt och skrivande stund har 286 IS-krigare rest från Sverige till Syrien; mörkertalet bland jihadisterna bedöms vara större än så. Framförallt rekryteras IS-krigarna av militanta imamer i Göteborg, i Örebro och i Gävle. Av de de återvändande jihadisterna bedöms en av nio kunna begå terrordåd på svensk mark. Antalet jihadister lär öka med tanke på att det kommer 2000 migranter per Sverige per vecka och att 2-3% bedöms vara IS-krigare av en libanesisk minister. Prekärt nog har Säpo inga möjligheter att ingripa mot dessa terroristresor, utan jihadisterna får åka till Syrien för att mörda, våldta och fördriva utan några rättsliga åtgärder. Som om det inte vore nog med det finns det bekräftade fall av jihadister på flera asylboenden och på Migrationsverket. Med tanke på att Islamiska Staten planerar ”full konfrontation” 2016 löper Sverige en stor risk att drabbas av terrorattentat de närmaste åren.

Dessutom har antisemitismen och förföljelserna och av judar ökat lavinartat i Sverige de senaste åren. Till skillnad mot vad Henrik Arnstad säger så är det islamister som ligger bakom majoriteten av hoten. De radikaliserade muslimerna projicerar Israel-Palestina-konflikten på de judar som bor i Sverige. I Malmö har det gått så långt att flera judar fruktar för sin säkerhet och funderar på att flytta därifrån. Även de kristofobiska hatbrotten har tredubblats de senaste fem åren. Som nämnts ovan brann det dessutom cirka 50 kyrkor i Sverige under 2014, många av dessa med kristofobiska skäl.

Samtidigt har hoten mot muslimer ökat och flera moskéer har utsatts för skadegörelse. Ungefär hälften av alla moskéer har utsatts för hot och cirka två tredjedelar för skadegörelse under 2014. Bland annat brann moskén i Eslöv på grund av ett misstänkt attentat. Hoten och attackerna mot moskéerna utförs bland annat av högerextremister, men även av konkurrerande sunnimuslimska, shiamuslimska och kurdiska grupper.

Parallellt med detta har antalet religiöst motiverade könsstympningar (cirka 40.000 fall), barnäktenskap (cirka 200 ärenden per år), hedersmord och rent av exorcism under tortyrliknande former ökat i Sverige sedan 1990-talet och framåt.

Slutsats: Brottsligheten ökar i samhället

Som synes av statistiken och redovisningarna ovan ökar kriminaliteten dramatiskt i Sverige. En tydlig brytpunkt är 1990-talet då den organiserade brottsligheten fick fotfäste i landet, EU-medlemsskapet öppnade upp gränserna för narkotika-, alkohol- och vapensmuggling, samt den stora invandringen från Balkan följt av asylinvandringen från Mellanöstern. Det var även på 1990-talet som antalet utanförskapsområden och no-go-zoner började växa dramatiskt i antal och storlek.

Invandrare är dessutom överrepresenterade i brottsstatistiken. I BRÅ:s rapport ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” från 2005 står det:

Andelen som är misstänkta för brott är dock högre bland dem som är födda utomlands eller har en eller två utrikes födda föräldrar, jämfört med dem som är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. Det är två och en halv gånger så vanligt att utrikes födda är registrerade som misstänkta för brott jämfört med svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige. De har alltså en ‘överrisk’ på 2,5. För dem som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar är det dubbelt så vanligt som bland svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige. Deras ‘överrisk’ är således 2. Bland dem med en svenskfödd och en utrikes född förälder är risken 1,4 gånger större.”

BRÅ:s rapport från 2005 är för övrigt den sista som redovisar invandrares överrepresentation i kriminella sammanhang. Sedan dess har regeringen inte gett BRÅ i uppdrag att ta fram någon förnyad statistik – trots att alla data finns tillgängliga. Med tanke på att Sveriges befolkning har utökats med ungefär en miljon personer med utländsk bakgrund, samt asylkrisen 2015 och den våg av kriminalitet som följde därpå under kod R291, borde det finnas anledning för BRÅ att uppdatera statistiken och publicera en ny rapport om invandrares kriminalitet.

Sammantaget har den eskalerande brottsligheten lett till en allt större uppgivenhet hos Polisen, Tullen och rättsväsendet. Tullen i Malmö vågar numera inte längre ingripa mot tungt kriminella gäng som smugglar in vapen och knark i landet, Försäkringskassan anmäler inte vissa brott längre, narkotika säljs helt öppet i Malmö, i Värmland rasar uppklarandegraden med flera procentenheter, i Skåne kan inte Polisen längre erbjuda skydd utan uppmuntrar till att bilda medborgargarden, och så vidare.

Allt detta visar entydigt på att kriminaliteten ökar dramatiskt i samhället och att rättsväsendet står inför en kollaps om utvecklingen fortsätter.

Varför mörkar media?

Varför mörkar massmedia statistisk om att brottsligheten har ökat lavinartat sedan 1970-talet och att invandrare är överrepresenterade? Förklaringen ligger i att det är politiskt inkorrekt att koppla samman invandrare med kriminalitet. Majoriteten av journalistkåren, som till 82% röstar på rödgröna partier, följer denna devis och mörkar helt enkelt invandrares kriminalitetet. Ulrika By på DN har bland annat erkänt detta i en intervju med Timbro där hon kommenterar upploppen i Husby 2013:

Det enda är att jag av egen erfarenhet vet att vi väljer bort historier och händelser som lätt kan användas i främlingsfientliga syften. Vi citerar inte allt vi hör och berättar inte allt vi ser. […] Om vi censurerar av välvilliga skäl kommer många att tycka att vi saknar trovärdighet, vilket de kommer göra även om vi bara berättar om de problem som finns.”

Gunnar Sandelin, som har ett förflutet som journalist på SVT, säger:

”Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nedvända asylpolitik kan leda. Istället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten får maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.”

Janne Josefsson har också kommenterat detta fenomen:

Det förs en diskussion på gator och torg och på arbetsplatser och en, den fina diskussionen, och ju mer det gapet vidgar sig desto större kommer kraschen bli.”

En konsekvens av medias mörkläggning kan vara rapporter som visar att ”den upplevda tryggheten” ökar. Om man bara läser om hur kriminaliteten minskar så påverkar det rimligen hur man upplever verkligheten.

En flitigt anlitad person i mediasammanhang är Jerzy Sarnecki som är professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet. För det mesta hävdar han att ”kriminaliteten minskar” eller ”det går inte att avgöra vad de här brotten beror på”. Bakom kulisserna har dock Jerzy Sarnecki och hans studier och utsatts för kritik. Kritikerna menar att urvalet är selektivt och för litet, de undersökta tidsperioderna är för korta och att upplevelser om brott snarare än statistik redovisas.

Jerzy Sarnecki publicerade exempelvis en rapport 2011 som skulle ”slå hål på främlingsfientliga argument”. I den påstods det att det inte fanns några kulturella skillnader mellan utomeuropeiska invandrare och svenskar. Dock behandlade rapporten europeiska invandrare som hade kommit till Sverige på 1980-talet, vilket inte reflekterade Sverige år 2011. Sarnecki avfärdade dessutom skottlossningarna mot polisstationen i Södertäljeförorten Ronna år 2005 som ett ”pojksträck”. Jerzy Sarnecki har även sagt:

”Efter ungefär 1990 så har ungdomsbrottsligheten inte ökat och inte blivit grövre och det finns många olika undersökningar som samstämmigt visar på att ungdomsbrottsligheten har stagnerat och kanske till och med gått lite, lite ned.”

Trots att det finns uppenbara skäl att ifrågasätta Jerzy Sarnecki så anlitas han ändå flitigt av DN, SVT och SR. Antingen har han inte förstått den alarmerande statistiken, eller så mörkar och skönmålar han problemen. Eftersom har är professor i kriminologi och har varit medförfattare till flera av BRÅ:s rapporter är det uppenbart att han är insatt i fakta och uppenbarligen mörkar sanningen i massmedia.

BRÅ, där Sarnecki var verksam mellan 1977-1993, utsattes år 2002 för en granskning av Aftonbladet. Sten Levander, som är professor i psykiatri sade då:

”Det är katastrof överallt på BRÅ. Rapporterna som de gör är filtrerade, det utövas censur. BRÅ:s uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det gör de inte. BRÅ tillhandahåller istället önskad information på beställning av justitieministern och departementet.”

Vidare uppger Johannes Knutsson, som är professor vid polishögskolan i Oslo, att BRÅ:s dåvarande generaldirektör Ann-Marie Begler försökte stoppa en rapport om polisresurser som han gjorde åt BRÅ. Dessutom fick Kent Lindahl från organisationen Exit fria händer att formulera en BRÅ-rapport om avhoppade nazister – och Exit hänvisade därefter till denna rapport när de ansökte om nya miljonbidrag.

Ironiskt nog kritiserade även Fredrik Reinfeldt, då han var justitieutskottets ordförande, BRÅ:s verksamhet år 2002. På den tiden ansåg Reinfeldt att BRÅ:s rapporter får ett orimligt stort medialt genomslag, trots att de ofta är substanslösa. Vidare uttalade sig Reinfeldt då:

”Forskningen måste stå fri. Den måste vara opolitisk och inte bunden av regeringen. De säger att brottsligheten inte växer. Jag kan bara konstatera att åtminstone när det gäller våldsbrottsligheten och organiserad brottslighet så säger alla att det ökar – utom BRÅ.”

Att massmedias journalister, BRÅ och Jerzy Sarnecki medvetet mörkar den verkliga kriminaliteten är allvarligt i en demokrati som Sverige. Väljarna har rätt att ta del av korrekt och opartisk information för att kunna fatta rätt beslut på valdagen, så detta är ytterst ett demokratiskt problem. Om problemen med kriminaliteten fortsätter att mörkas, och om Polisen och rättsväsendet inte får de anslag som krävs, kommer Sverige att gå en mycket orolig och våldsam framtid till mötes.

12 reaktioner på ”Kriminaliteten ökar visst i samhället”

  1. I Malmö växer separata samhällen upp. Svart arbetskraft. Inga regler. Myndigheter vet om detta, men gör inget.
    Kan handla om fastigheter som inte har rätt att bedriva den verksamhet som området är avsett för.
    Abdos är en av dessa. Åker muslimer från Småland för att handla. Kontroller av dessa stora livsmedelsaffärer är 0.
    MYCKET svarta pengar omsätts och skickas ut ur landet via Western Union. Ingen kontroll på dessa heller.
    Islamisk bank skall startas. Kommer då investera i tomter och fastigheter.
    Muslimer kommer starta eget parti, och då ta över.
    Svensson lever i sin skyddade värld. TROR HAN.

  2. Alla dessa brott i ”utsatta områden” och ”utanförskapsområden” –är det inte de boende i området som sätter agendan för området ??
    De enda som är ”utsatta” är svenskar !!

  3. Väldigt bra sammanställning & viktigt med statistik som sträcker sig över längre tid än vad som görs av dom som vill mörka verkligheten. Logiskt med start just 1975.

    Jag har en invändning & det är angående mordbränder på asylboenden.
    Över en tredjedel av bränderna vet man har startats av de boende själva. I de andra fallen vet man inte, utan spekulerar endast kring vilka som är troliga gärningsmän.
    En undersökning av vilka som eldade på 90-talet visade att det faktiskt inte var dom högerextrema som var skyldiga i de flesta fallen, utan oftast någon helt vanlig svensk man från närområdet.

    Jag är varken högerextrem eller rasist, bara angelägen om fakta presenteras istället för spekulationer i sammanhang med statistik.

  4. Mycket upplysande och bra sammanställning.
    Det vore bra om du i y-axeln på graferna kunde ange vad siffran står för, brott per 100 000 innevånare eller absoluta tal.

  5. Frågor: Varfifrån kommer alla de här graferna? Alltså all statistik?
    Är det ANMÄLDA brott eller vad?

  6. Hemskt samhället har blivit. Får skicka fångarna till ryssland i framtiden. Mycket billigare har dom där

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *