Vänsterns retoriska knep

retorik

Eftersom Sveriges asylmottagande står inför en veritabel kollaps blir det allt svårare att försvara landets generösa asylinvandring. Landets ministrar har helt enkelt ställts inför ett Mission Impossible. I ett sådant läge är det intressant att analysera vilka retoriska knep de rödgröna politikerna och journalisterna använder sig av medan det politiska korrekta skeppet håller på att sjunka.

Retoriskt knep 1: Guilt by association. Det mest klassiska exemplet är att rasistförklara sin motståndare. Det är en teknik som framförallt Henrik Arnstad tillämpar in absurdum. Även den vänsterpolitiska tidningen ETC kallar alla invandringskritiker schablonmässigt för ”rasister”. Dessutom har Stefan Löfven inspirerats av detta beteende och anklagade exempelvis Jimmie Åkesson i en riksdagsdebatt för att ha ett nazistiskt förflutet istället för att ge adekvata svar på de frågor som ställdes. Han har även skrivit en debattartikel i DN där han för fram samma anklagelser om att Sverigedemokraterna är ”nyfascister”. (Att Stefan Löfven själv gick med i Socialdemokraterna som grundade rasbiologiska institutet, hade koncentrationsläger för nazistkritiker under andra världskriget och fortfarande tvångssterliserade utsatta kvinnor tycks dock vara av mindre vikt i detta sammanhang.) Att dra rasistkortet är den lägsta formen av retoriska tjuvknep.

Retoriskt knep 2: Lögner. Ett annat sätt att debattera på är att helt enkelt ljuga. Det har Dagens Nyheter gjort vid flera tillfällen, då de felaktigt har påstått att invandringen är lönsam enligt OECD-rapporten, i Sandviken och i Storbritannien. Alla dessa påståenden har motbevisats av Tino Sanandaji som helt felaktiga. Även SVT Aktuellt har felaktigt påstått att Australiens restriktiva migrationspolitik inte har stoppat några flyktingar; den rapporten var dock två år gammal och nya fakta visar på raka motsatsen. Listan med lögner kan göras längre än så. Att fräckt ljuga är den i särklass mest oärliga retoriken.

Retoriskt knep 3: Fuzzy logic. Tidningen ETC gav nyligen ut en bilaga om invandring. I den bilagan har de använt sig av en ”bevisförande logik” som baseras på en negation av ett påstående som består av flera komplexa samband. Om påstående A består av A1, A2 och A3, varav A1 och A2 är sanna och A3 är falskt, drar ETC i flera fall slutsatsen att ”man kan inte påvisa att påstående A är sant”. Det leder till flera förenklade och ibland direkt felaktiga slutsatser som förvillar läsaren. Exempelvis påstår ETC att ”det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar tillväxten”. Det påståendet är baserat på att arbetskraftsinvandringen till länder som Schweiz, Australien och Kanada har ökat BNP. Däremot sjunker BNP per capita för länder med stor asylinvandring som Sverige. Ett mer korrekt påstående vore: ”Ökad arbetskraftsinvandring påverkar i allmänhet BNP positivt, medan asylinvandring påverkar BNP negativt”. Hela granskningen av ETC:s bilaga finns här.

Retoriskt knep 4: Var otydlig och undvik fakta. Socialdemokraterna har dessutom fått direktiv om att aldrig ta en faktabaserad debatt med Sverigedemokraterna eftersom de ”aldrig skulle kunna vinna den”. Istället ska socialdemokrater alltid använda sig av floskler och känsloargument när de debatterar med sverigedemokrater. Det avlöjandet gjordes av den avhoppade socialdemokraten Nina Drakfors. Även miljöpartister har anammat den strategin, vilket inte minst märktes när Åsa Romson fick en fråga om hur regeringen ska hantera de ökande och obudgeterade kostnaderna för asylinvandringen. Istället för att svara på frågan började Romson tala om skolan. När Stefan Löfven tillträdde som partiledare skolades han dessutom om på Bommersviksakademin från att ha varit en pragmatisk och tydlig fackledare till en otydlig och diffus statsminister.

Retoriskt knep 5: Missvisande rapporter. I ett dagsfärskt exempel ställdes Tino Sanandaji mot Sandro Scocco i en debatt i SVT Agenda. Sanandajis resonemang kretsade kring ekonomisk forskning och han kunde baserat på fakta extrapolera en kraftigt negativ ekonomisk utveckling för Sverige om asylinvandringen fortsätter. Han hänvisade bland annat till invandrartäta Malmö som är konkursmässigt och den stora arbetslösheten bland utrikes födda. Sandro Scocco talade däremot i mer svepande ordalag att ”invandringen blir lönsam på sikt” och hänvisade till en kritiserad rapport som Dagens Arena har gett ut. Förutom Tino Sanandaji har ekonomen Jan Ekberg har kritiserat Sandro Scoccos slutsatser i den rapporten. Dessutom tillämpade Scocco liknande resonemang som ETC, det vill säga att dra förenklade slutsatser om hur exempelvis Finlands låglönemarknad påverkas av invandringen.

Retoriskt knep 6: Söta barn. Den absoluta majoriteten (cirka 78%) av alla migranter som kommer till Europa och Sverige är män i vuxen ålder. Däremot gör vänsterliberal media mest reportage om kvinnor på flykt med söta barn. Detta är givetvis ett knep för att ge en mer positiv bild av flyktingströmmarna än att visa hur aggressiva manliga migranter drabbar samman ungerska polisen vid diverse gränsposteringar mot serbiska gränsen. Tyska medier har på senare tid erkänt att de medvetet har vinklat bildmaterialet för att mest visa kvinnor med söta barn.

Retoriskt knep 7: Desperation och vädjan. Väckelsemötet Sverige Tillsammans hölls i ett läge när asylkaoset började nå orkanstyrka, men istället för att kraftsamla med praktiska åtgärder för att komma tillrätta med krisen arrangerade regeringen ett propagandajippo med starkt oikofobiska inslag. Här lyser desperationen igenom propagandan: ”Kampen om asylkaoset är egentligen förlorad, men vi måste ändå vädja till svenska folket om stora uppoffringar – samtidigt som vi ska berätta att det inte finns någon svensk kultur”. Bara några veckor senare tvingades regeringen dock till reträtt och gjorde en överenskommelse med Alliansen om en mer restriktiv invandringspolitik. Även Morgan Johansson uppvisade ett stort mått av desperation när han vädjade till flyktingarna att inte längre komma till Sverige för att det saknas asylboenden. Likaså Stefan Löfven ger uttryck för desperat vädjan när han försöker övertala andra motvilliga EU-länder att ta emot alla flyktingar som Sverige inte längre kan härbärga.

Förmodligen betraktar vi dödsryckningarna av en förljugen politiskt korrekt retorik som saknar förankring i verkligheten. Det har redan börjat skönjas en omsvängning, inte minst bland borgerliga ledarskribenter, mot mer invandringskritiska faktabaserade artiklar. Den närmaste tiden kommer asylkrisen eskalera till att bli fullständigt ohållbar, och i ett sådant läge tvingas såväl politiker som journalister att börja tala klarspråk och redogöra för fakta. Förhoppningsvis kommer det att vara helt ute att vara politiskt korrekt på 2020-talet; istället kommer förmodligen fakta och ärlighet att premieras för att landet ska kunna komma på rätt köl igen.

2 reaktioner på ”Vänsterns retoriska knep”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *