Granskning av ETC:s bilaga om invandring

ec

Tidningen ETC har gett ut en bilaga om invandringen till Sverige. Reportaget belyser olika aspekter av migration och integration och kommer i princip till slutsatsen att invandringen enkom är till fördel för landet. Dessutom pekas alla som är kritiska till invandringen schablonmässigt ut som ”rasister”. Nu är det inte så enkelt, vilket den här granskningen kommer att visa.

Till att börja med ska man göra åtskillnad på rasister och invandringskritiker. Rasism definieras i allmänhet som föreställningar, tro och förfaranden som baseras på en världsbild eller en ideologi där människan är uppdelad i separata och exklusiva biologiska enheter som kallas raser. Exempel på tillämpningar av rasism är nazismen, slavägarna i amerikanska södern på 1800-talet och apartheidregimen i Sydafrika. Däremot kan man vara en brinnande antirasist och samtidigt ifrågasätta om Sverige faktiskt klarar av att ta emot flest asylsökare per capita i västvärlden. Det senare är ett exempel på en invandringskritiker som inte grundar sin skepsis i rasism utan i samhällsekonomiska aspekter. Det är lika befängt att slentrianmässigt kalla alla invandringskritiker för rasister som att kalla alla vänsterpartister för stalinister. Att schablonmässigt sätta likhetstecken mellan invandringskritiker och rasister kan dessutom vara direkt kontraproduktivt, eftersom en tabubelagd och stigmatiserad invandringsdebatt leder till att invandringskritiker i vissa fall tar steget till att bli riktiga rasister. Man kan alltså vara antirasist, vara positiv till arbetskraftsinvandring, uppskatta invandringens kulturberikande aspekter – men samtidigt vara kritisk till en övermäktig asylinvandring.

För det andra måste man göra åtskillnad på olika former av invandring. Det finns arbetskraftsinvandring, anhöriginvandring, adoptioner och asylinvandring; flykting blir en asylsökare som har beviljats asyl. Dessa olika former av invandring har varierat i storlek över tid och har haft olika effekter på samhället.

För det tredje finns det många andra faktorer än invandring som spelar in om ska analysera BNP, arbetslöshet, reallöneökningar, etc. Att försöka hitta statistiskt säkerställda korrelationer mellan invandringens effekter och dessa komplexa system är extremt svårt och kräver avancerad forskning. Därför bör man närma sig sådana här analyser med stor ödmjukhet och göra relevanta avgränsningar när så krävs.

För det fjärde har ETC tillämpat en ”bevisförande logik” som baseras på en negation av ett påstående som består av flera komplexa samband. Om påstående A består av A1, A2 och A3, varav A1 och A2 är sanna och A3 är falskt, drar ETC i flera fall slutsatsen att ”man kan inte påvisa att påstående A är sant”. Det leder till förenklade slutsatser som förvillar läsaren. Då är det ärligare att bryta ner det större påståendet i avgränsade delar och dra slutsatserna: ”A1 och A2 är sanna under förutsättningar X och Y, medan A3 är falskt under förutsättning Z.” Det är istället den metodik som till stor del kommer att tillämpas i denna granskning av ETC:s bilaga.

Till ETC:s försvar kan sägas att den till vissa delar är en bra och läsvärd tidning. Artikeln om storbankernas hemliga planer på bail in är exempelvis ett av 2015 mest avslöjande (och nertystade) reportage. Vill man veta mer om nertystade ultraliberala projekt som TTIP och Moderaternas lobbyverksamhet är ETC helt rätt tidning att vända sig till. Man ska dock ha klart för sig att ETC har en rödgrön agenda, vilket har en tendens att färga av sig inte minst på reportage om invandring (som i allmänhet är positiva), skatter (som ska höjas) och ekonomin i den offentliga sektorn (som ska ökas). ETC fyller sin funktion i det vänstra spekrat av medialandskapet, men för att få en komplett bild av medierapporteringen i det polariserade Sverige bör man även läsa liberala, konservativa och utländska medier.

Det här blogginlägget är specifikt en genomgång av ETC:s bilaga om invandring, vilken finns tillgänglig för nerladdning ner här. Bilagan lanseras med den grandiosa inledningen: ”Vad varje människa bör känna till om invandring, flyktingar och rasisternas lögner”. Så låt oss ta en titt på de ”rasistiska lögnerna”.

På sidan tre finns en tabell över hur stor andel invandrare det finns i olika länder. Siffrorna är korrekta, men en mer komplex analys över respektive grupps invandring saknas.

I grupp fem, med störst andel invandrare, återfinns Kanada, Nya Zeeland, Israel, Australien, Schweiz och Luxemburg. Värt att notera är att alla dessa länder har berikats av arbetskraftsinvandring snarare än asylinvandring. Såväl Kanada som Australien har en extremt restriktiv asylinvandring, men har en generös arbetskraftsinvandring. Schweiz och Luxemburg befolkas till stor del av välbärgade medborgare från andra EU-länder. Israels stora invandring består främst av välutbildade judar som har flyttat dit från Ryssland, USA och Europa. Grupp fem har alltså tveklöst gynnats av denna invandring.

I grupp fyra återfinns Spanien, Belgien, Sverige, Estland, Österrike och Irland. Estlands invandrare är till största delen den ryska minoritetsbefolkningen. De övriga länderna har såväl arbetskraftsinvandring som asylinvandring. I Sveriges fall dominerade arbetskraftsinvandringen fram till 1970-talet, därefter prioriterades asylinvandringen.

I grupp tre återfinns Slovenien, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien, Norge, USA och Tyskland. Den gruppen uppvisar samma typ av invandring som grupp fyra. Undantaget är USA som har ytterst restriktiv asylinvandring, stor arbetskraftsinvandring och ekonomiska migranter från Mexiko som har beviljats amnesti.

I grupp två listas Tjeckien, Grekland, Danmark, Portugal, Italien och Island. Vad dessa länder har gemensamt är att de är europeiska och har en relativt begränsad invandring. Tjeckien, Danmark och Island har aktivt bedrivit en restriktiv invandringspolitik, medan Grekland, Portugal och Italien har stora budgetunderskott som gör dessa länder oattraktiva som mottagarländer. Grekland och Italien omfattas dessutom av EU:s program för omfördelning av asylsökare.

I grupp ett finns Mexiko, Polen, Chile, Slovakien, Ungern och Finland. De östeuropeiska länderna har notoriskt restriktiv invandringspolitik och reser i Ungerns och Slovakiens fall stängsel för att stänga asylströmmarna ute. Denna grupp består också av förhållandevis fattiga länder, med undantag av Finland, som dock uppvisar snabbt ökande BNP.

På sidan fem analyserar ETC hur BNP har påverkats av invandringen och kommer till slutsatsen: ”Det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar tillväxten”. Det är korrekt påstående vad gäller grupp fem där arbetskraftsinvandringen definitivt har positiva effekter på BNP. Däremot växer BNP ännu mer i grupp ett som har lägst invandring, vilket leder slutsatsen att restriktiv invandring också kan öka BNP. Det motbevisar ETC:s påstående. Vad gäller Sverige specifikt har BNP ökat eftersom antalet personer i arbetskraften har ökat, medan BNP per capita har minskat eftersom arbetslösheten är större bland utlandsfödda och inkomsterna är lägre. Det motbevisar också ETC:s påstående. Kort sagt så påverkar olika former av invandring BNP på olika sätt. ETC:s sammanfattning är helt enkelt förenklad och vilseledande. Ett mer korrekt påstående vore: ”Ökad arbetskraftsinvandring påverkar i allmänhet BNP positivt, medan asylinvandring påverkar BNP negativt”.

På sidan fem påstår ETC vidare att de ”rasistiska” debattörerna har kommit fram till den felaktiga slutsatsen att invandringen är en orsak till massarbetslöshet. Återigen sticker grupp fem ut, vilket återigen beror på att dess arbetskraftsinvandring har lett till – arbetstillfällen. Grupp två sticker också ut med hög arbetslöshet. Vad den stora arbetslösheten i denna grupp beror på har inte så mycket med invandring att göra, utan snarare att många tillhör PIGS-länderna som drabbas extremt hårt av subprime-krisen 2008 och euro-krisen 2010. Grupp fyra har också hög arbetslöshet. Faktorerna är givetvis komplexa, men i Sveriges fall beror den stora arbetslösheten tveklöst på invandringen. Enligt SCB:s statistik var 58% av de utrikes födda förvärvsarbetande 2012, jämfört med 82% av de inrikes födda. ETC:s slutsats är: ”Det är falskt att påstå att ökad invandring ger högre arbetslöshet”. Även detta är en grovt förenklad och vilseledande slutsats. Ett mer korrekt påstående är: ”Ökad arbetskraftsinvandring ger lägre arbetslöshet, medan ökad asylinvandring ger högre arbetslöshet, samt att andra faktorer som finansiella kriser påverkar arbetslösheten negativt.”

På sidan sex påstår ETC att det är falskt att invandringen sänker lönerna. Grupp två sticker ut, vilket beror på PIGS-ländernas finansiella kriser snarare än invandring. För de andra grupperna är det svårt att dra några slutsatser eftersom reallöneökningarna påverkas av så många andra faktorer än bara invandring. Vad gäller Sverige specifikt så har den utländska gruppen definitivt sämre reallöneutveckling än övriga befolkningen. ETC:s slutsats är: ”Det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar reallöneökningarna.” Återigen är detta en förenklad slutsats. Ett mer korrekt påstående vore: ”Reallöneutvecklingen beror på flera komplexa faktorer, bland annat finansiella kriser, men i Sverige har den utländska gruppen sämre reallöneutveckling än övriga befolkningen.”

På sidan sju påstår ETC att ökande inkomstklyftor inte beror på invandring. Återigen sticker grupp ett (med låg invandring) och grupp fem (med hög arbetskraftsinvandring) ut, vilket både styrker och motbevisar detta påstående. Ökande inkomstklyftor beror som de flesta andra fenomen på fler faktorer än bara invandring; bland annat spelar skattesänkningar och fackföreningsrörelser in. Vad gäller Sverige specifikt har inkomstklyftorna bland utrikes födda och inrikes födda ökat. ETC:s slutsats är: ”Det är falskt att påstå att ökad invandring ger större inkomstklyftor.” Ett mer korrekt påstående vore: ”Inkomstklyftorna beror på flera komplexa faktorer, bland annat skattesänkningar och fackföreningsrörelser, men i Sverige specifikt har inkomstklyftorna bland utrikes födda och inrikes födda ökat.”

På sidan åtta påstår ETC att invandringen inte ger budgetunderskott. Grupp fem med stor arbetskraftsinvandring har lågt budgetunderskott, vilket beror på att den gruppen ger ett nettotillskott till skatterna. Grupp ett med störst budgetunderskott består av fattiga länder med låga skatteintäkter och stora budgetunderskott. Återigen är ämnet komplext, men betraktar man bara Sverige är bilden entydig: asylinvandringen ökar landets budgetunderskott dramatiskt. Regeringen har redan aviserat nedskärningar i välfärdssystemen och skattehöjningar på cirka 15.000 SEK per hushåll för att finansiera den stora asylinvandringen. Återigen är det tveksamt om dessa åtgärder är tillräckliga med tanke på att kostnaderna förväntas öka ännu mer. På Regeringskansliet råder just nu panik och alla department har nyligen fått order att spara och skära eftersom invandringen slukar miljarder och åter miljarder. ETC:s slutsats är: ”Det är falskt att påstå att ökad invandring ger ökade budgetproblem.” Ett mer korrekt påstående vore: ”Länder med fungerande arbetskraftsinvandring har lågt budgetunderskott, medan länder som Sverige med ett stort asylmottagande har ett ökande budgetunderskott”.

På sidan nio påstår ETC att invandring inte skadar offentlig sektor. Här har de analyserat olika länders skuldsättning och kopplat det till den offentliga sektorn. Grupp fem, med hög arbetskraftsinvandring, har goda skatteintäkter och kompetent arbetskraft till den offentliga sektorn, vilken gynnas. Vad gäller analysen av Sverige specifikt ser bilden helt annorlunda ut. ETC påpekar till att börja med att Sverige inte har några offentliga skulder. Det är korrekt så till vida att den offentliga sektorns nettoskuld är negativ, dvs Sveriges offentliga sektor har finansiella nettotillgångar som motsvarade cirka 20% av BNP år 2013; detta räknas in i omdömet om Sveriges goda statsfinanser. Däremot är Sverige totalt sett är världens näst mest skuldsatta land med 293 procent av BNP, endast slaget av Japan med 411 procent. Vad gäller privata skulder är Sverige det mest skuldsatta landet i OECD, och när det gäller offentliga bruttoskulder så är Sverige någonstans i mitten av länderna i OECD räknat i procent av BNP. Som nämnts tidigare har Sverige västvärldens största asylinvandring per capita och att densamma ökar budgetunderskottet kraftigt. Så med en skenande asylinvandring kan Sverige snabbt gå mot att få en finansiell nettoskuld igen, vilket landet hade på 1990-talet och fram till början av 2000-talet. Ett bevis på den ökande skuldsättningen är Riksgäldens prognos som visar att statsskulden kommer att öka från 1.354 miljarder SEK (2015-09-30) till 1.476 miljarder SEK i slutet av 2015. Dessutom dras den offentliga sektorn givetvis med stora infrastrukturella problem på grund av den stora asylinvandringen. På små bruksorter har asylboenden öppnats utan förvarning eftersom Migrationsverket går bakom ryggen på kommunalpolitikerna och ger kontrakten till privata entreprenörer som Bert Karlsson. Detta har ofta fått som resultat att sjukvård, tandvård, skola och förskola har överbelastats. I Hultsfred kollapsade exempelvis tandvården. Det finns inga lediga asylboenden, Migrationsverket hinner inte handlägga alla ärenden, polisen och Säpo hinner inte identifiera asylsökarna, regeringen har infört oortodoxa beslutsprocesser och Nationella Transportenheten hinner inte verkställa alla utvisningar. Polisen bedömer att de inte kan införa gränskontroller längre eftersom det skulle skapa en kaotisk situation vid gränsen. Tullen vid Öresundsbron vågar inte längre ingripa mot bilar med kriminella gäng med risk för att bli angripna och skadade. ETC:s slutsats är: ”Det är falskt att påstå att ökad invandring ger den offentliga sektorn en sämre ställning.” En mer korrekt slutsats är: ”Ökad arbetskraftsinvandring gynnar den offentlig sektorn, medan en radikal asylinvandring leder till att densamma kollapsar.”

ETC påstår vidare att skolan inte missgynnas av invandring. Återigen är det grupp fem, med högutbildad arbetskraftsinvandring, som sticker ut. Barnen i den gruppen har goda förutsättningar att lyckas bra i skolan. Däremot har stor asylinvandring negativ inverkan på ett lands skolresultat. Sverige har under flera år haft den sämsta skolutvecklingen i hela OECD enligt PISA-mätningarna. I en forskningsrapport härleddes de stora rasen för den svenska skolan till den rekordstora asylinvandringen, där cirka 30% är analfabeter. Eftersom Sverige har den största asylinvandringen per capita inom OECD är korrelationen med de sjunkande PISA-resultaten uppenbar. ETC:s slutsats är: ”Det är falskt att skylla skolans problem på invandringen.” En mer korrekt slutsats är: ”Ökad arbetskraftsinvandring gynnar skolresultaten, medan en radikal asylinvandring leder till försämrade skolresultat.”

På sidan elva påstår ETC att ökad invandring inte ger ökad otrygghet. De hänvisar till en utredning där den upplevda tryggheten är generellt hög i alla grupper med hög invandring. Så kan det vara, men värt att observera är att det är en subjektiv bedömning som ligger till grund för denna analys. Samtidigt har skottlossningar, våldtäkter, bilbränder, stenkastning och explosioner ökat dramatiskt i de svenska utanförskapsområdena. ETC:s slutsats är: ”Det är falskt att påstå att ökad invandring ökar otryggheten.” En mer korrekt slutsats är: ”Den upplevda otryggheten i majoritetssamhällen ökar inte på grund av invandringen, men den grova brottsligheten ökar i invandrardominerade utanförskapsområden.”

På sidan tolv påstår ETC att man blir olyckligare i ett ensidigt land. Det påståendet kan faktiskt stämma. Här spelar i stor grad kulturberikande aspekter in. Utan invandringen skulle Sverige inte haft sushi, sizlar, ceviche, pad thai, bossanova, electrotango, Mali-blues, Zlatan-klackar, Ett Öga Rött, eller Searching For Sugerman. Det är mångkultur när den är som bäst och berikar landet. ETC:s slutsats är: ”Det är uppenbarligen falskt att påstå att ökad invandring ger mindre livstillfredsställelse. Det verkar vara tvärtom. I länder med hög andel utlandsfödda är livstillfredsställelsen högre.” Den slutsatsen är korrekt. Ironiskt nog har ETC ett mer resonerande anslag i denna rimliga slutsats, till skillnad från övriga oneliners som har uppenbara logiska brister.

På sidan tretton påstår ETC att det är falskt att påstå att invandringen innebär sämre jämställdhet. På det stora hela är jämställdheten hög i länder med stor invandring. Sverige har världens mest jämställda folk, men samtidigt västvärldens största asylinvandring per capita. Sett till majoritetsbefolkningen är påståendet alltså sant. Däremot finns det muslimska invandrargrupper där jämställdheten är gravt eftersatt. Det finns svenska förorter där andelen radikaliserade muslimer ökar snabbt och jämställdheten på tillbakagång – det har modiga visselblåsare som Mona WalterSara MohammadAmine Kakabaveh och Nalin Pekgul länge vittnat om och varnat för. ETC:s slutsats är: ”Det är falskt att påstå att invandringen innebär sämre jämställdhet.” En mer korrekt slutsats är: ”Jämställdheten i majoritetssamhället påverkas inte nämvärt av invandring, men det finns invandrade minoritetsgrupper där jämställdheten är gravt eftersatt.”

På sidan fjorton och femton redovisar ETC OECD:s rapport och påstår att den bevisar att invandringen är lönsam. Precis samma rapport har nationalekonomen Tino Sanandaji analyserat och kommit fram till att invandringen tvärtom är en stor förlust. Sanandaji skriver: ”När OECD inkluderar alla offentliga kostnader och intäkter så kommer de som sagt fram till att invandrare betalar in mindre till staten än kostnaden. Ekberg och Storeslettens studier är mer detaljerade än OECD och tar med de flesta utgiftsposter, vilket förklarar att de visar större förlust.” DN har också hänvisat till OECD-rapporten och hävdat att invandringen är lönsam, och de har efter massiv kritik tagit bort sin artikel från nätet. ETC:s slutsatser är på motsvarande sätt felaktiga.

På sidan sexton hänvisar ETC till en krönika av Dick Harrison hur invandringen byggde landet. Samma krönika kritiserades av Tino Sanandaji som tillbakavisade Harrisons påståenden om arbetskraftsinvandringens stora inflytande historiskt. Visst har arbetskraftsinvandringen på 1950- till 1980-talet bidragit till Sveriges ekonomiska framgångar, men effekterna behöver inte överdrivas heller. ETC:s slutsats är: ”Blev Sverige rikare av att 50.000 lämnade landet 2013? Nej.” Nåväl, eftersom det till stor del var personer i arbetsför ålder som lämnade landet så är den slutsatsen korrekt, även om den inte hade så mycket med resten av texten att göra.

På sidan sjutton påstår ETC att flyktingvågen inte når Sverige. Det är ett märkligt påstående med tanke på att Schengenavtalet och Dublinförordningen har satts ur spel och 190.000 asylsökare kommer till Sverige under 2015. Migrationsverket har uttryckt följande: ”idag kan situationen liknas vid att Sverige skulle ha en direkt gräns mot Turkiet”. Vidare har Sverige större antal asylsökare per capita än Turkiet. Dessutom finansierar Sverige hela flyktingmottagandet med statsbudgeten, medan UNHCR bekostar flyktinglägren i Turkiet, Libanon, Jordanien och flera andra länder i Syriens närhet. ETC sammanfattar läget: ”Asylsökare är inte detsamma som invandrare. 2014 sökte 81.000 människor asyl i Sverige. 2014 fick 36.000 uppehållstillstånd.” En mer uppdaterad beskrivning är: ”Asylsökare är man under asylprocessen. Beviljas man asyl blir man flykting och därmed invandrare. 2015 söker 190.000 människor asyl i Sverige. Asylmottagandet står inför en kollaps.”

På sidan arton påstår ETC: ”Sverige har ingen hög invandring. Totalt invandrade 940.000 människor under tio år. Samtidigt utvandrade 452.000 människor. Verklig nettoinvandring blir då bara 488.000 personer. Sanningen är att om vi inte tog emot flyktingar och gäststudenter och EU-medborgare skulle Sverige bli ett allt mindre befolkat land. Vi skulle bli färre. Utan invandring krymper Sverige och blir därmed fattigare.” Ett mer korrekt påstående är: ”Sverige har västvärldens högsta asylinvandring. Under 2015 förväntas 190.000 personer söka asyl i Sverige. Med nuvarande takt och anhöriginvandring kommer invandrare att vara i majoritet 2023. Mottagandet kostar enorma summor, exempelvis har invandrartäta Malmö blivit mycket fattigare och gått i konkurs.”

På sidan nitton påstår ETC att Sveriges BNP växer, men inte per person. Det är ett helt korrekt påstående. Vad gäller Sverige specifikt har BNP ökat eftersom antalet personer i arbetskraften har ökat, medan BNP per capita har minskat eftersom arbetslösheten är större bland utlandsfödda och inkomsterna är lägre.

På sidan 20 anser ETC att man bör skylla arbetslösheten på politikerna istället för invandrarna. Det är en sanning med modifikation. Både nuvarande och förra regeringen har investerat miljardbelopp i olika integrationsåtgärder, vilka dock har misslyckats kapitalt. Lotssystemet lades bland annat ner eftersom det missbrukades ekonomiskt och rent av användes av Islamiska Staten för rekrytering. Etableringsreformen är även den ett gigantiskt fiasko eftersom det har lett till ett Moment 22 för flyktingar som varken får jobb eller bostad. Istället borde man säga: politikerna gör så gott de kan, men de har ett synnerligen otacksamt uppdrag eftersom över 60% av flyktingarna endast har högst förgymnasial utbildning och att cirka 30% av dessa är analfabeter. I det högteknologiska Sverige är endast 2,5% av den totala arbetsmarknaden tillgänglig för denna lågkvalificerad arbetskraft, så majoriteten av de nyanlända flyktingarna hamnar i arbetslöshet och bidragsberoende.

På sidan 23 redovisar ETC uppgifter om hur mycket en flykting kostar i Sverige, dvs 2130 kr per månad. Då har dock inte asylboendekostnader och mat räknats in i den kalkylen. Dessutom har inte de ensamkommande flyktingbarnen räknats in. Schablonersättningen som staten ger kommunerna för en ensamkommande är 1900 SEK/dygn, men det kan i vissa fall bli högre än så. Verklig kostnad kan vara upp till 16.000 SEK/dygn i extremfall; det förekommer skräckexempel med ettor som hyrs ut till Migrationsverket för 68.850 SEK/månad. Kostnaden för de ensamkommande beräknas till 27,6 miljarder SEK för 2016, vilket är 46% av hela asylbudgeten och i paritet med utgifterna för hela polisen och rättsväsendet.

På sidan 24 påstår ETC att svenskarna är mest positiva till invandring i EU. Rapporten är några månader gammal, och sedan dess har opinionen svängt kraftigt på grund av asylkrisen. I en mätning Demoskop tog fram för Expressen i oktober 2015 vill dock 59% minska invandringen.

Vidare påpekar ETC på sidan 25 att Sverige behöver fler medborgare och få fler i arbete på grund av pensionsavgångar. Det stämmer dock inte att Sverige har ett demografiskt problem med en åldrande befolkning; landet har tvärtom ett positivt födelseöverskott oräknat invandringen. Om man ändå vill öka arbetskraften bör dock Sverige istället fokusera migrationspolitiken på arbetskraftsinvandring snarare än asylinvandring, vilket är fallet med Kanada och Australien som har väldigt väl fungerande invandrings- och integrationspolitik.

ETC påstår på sidan 26 att invandringen inte har ökat kriminaliteten. Enligt Projekt Morpheus granskning ökar kriminaliteten i Sverige tvärtom lavinartat; hela artikeln finns tillgänglig här.

På sidan 27 föreslår ETC att vi ska öppna våra hjärtan på riktigt och skänka mer pengar till UNHCR. Det påståendet är lätt instämma i. Ökningen i migrationskostnaderna har dessvärre tvingat regeringen till nedskärningar i den övriga välfärden, skattehöjningar och nedskärningar i biståndet till UNHCR. Regeringen planerar överföringar på 60% från biståndsbudgeten för att finansiera det kostsamma asylmottagandet i Sverige. Utrikesdepartementet gör bedömningen att en så stor nedskärning av biståndsbudgeten skulle orsaka att barn i fattiga länder får avbryta sin skolgång och att fler mödrar kan komma att avlida till följd av förlossningar. Den feministiska regeringen prioriterar alltså ett vansinnigt dyrt mottagande av ensamkommande ungdomar och män istället för att hjälpa kvinnor och barn i flyktinglägren i krigets närområden. Det är inte en humanitär politik.

Döm själv om detta bara är några ”rasistiska lögner” eller en mer nyanserad bild av ETC:s bilaga.

6 reaktioner på ”Granskning av ETC:s bilaga om invandring”

  1. Bra genomgång! Men det vore bra att förtydliga vad som är privata skulder och vad som är offentliga skulder. Det stämmer att när det gäller privata skulder så är svenskarna mest skuldsatta i OECD. När det gäller offentliga bruttoskulder så är Sverige däremot någonstans i mitten av länderna i OECD, räknat i procent av BNP.
    https://stats.oecd.org/Index.aspx?DataSetCode=QASA_TABLE7PSD

    Räknar du den offentliga sektorns nettoskuld så är den negativ, dvs Sveriges offentliga sektor har finansiella nettotillgångar som motsvarade ca 20% av BNP år 2013. Detta räknas in i omdömet om Sveriges goda statsfinanser, som alltså inte bara är en myt. Men med en skenande asylinvandring kan vi snabbt gå mot att få en finansiell nettoskuld igen, vilket vi hade på 1990-talet och fram till början av 00-talet.
    http://www.konj.se/download/18.430b4a041455d3e6ba315a8/Den-finansiella-formogenheten-i-offentlig-sektor.pdf

    1. Yes, one of the biggest excuses to justify the enormous refugee immigration is that ”Sweden needs more people in labour”. That makes no sense, because real refugees should be welcomed primarily since they need protection. The labour need should be solved in other ways since the refugees’ eduction do not match the Swedish market at all. 30% of the refugees are analphabets, while the available jobs from them represent 2,5% of the market. If the labour force should be expanded it is better to attract foreign well-educated doctors, engineers, teachers, etc instead. People like you, Sam.

  2. Hej Morpheus.
    Nu har vi haft lite tid att läsa din kritik och vi upptäcker då att du inte går ut med namn och person och därmed inte vill delta i en offentlig diskussion och granskning. Det är synd men det är ju ditt fria val.
    Vi deltar dock bara i offentliga diskussioner och med öppna redovisningar av vem man är och vad man har för ev roll i övrigt. Vi tycker det är viktigt för en demokratisk diskussion särskilt när det handlar om offentlig statistik, analyser och slutsatser kring den.
    Vi menar att du i grunden missläst vår bilaga och inte ser skillnaden mellan att tillbakavisa ett påstående där man inte kan visa ett samband (som påståendet att invandring ökar arbetslösheten) och att vi själva skulle påstå motsatsen.
    På samma sätt lägger du till ett påstående om skillnaden mellan asylsökande som får stanna och arbetskraftsinvandrare som det inte finns ngn som helst statistik eller forskning kring i ditt material. Rent praktiskt tror vi också det är svårt att visa en skillnad mellan exempelvis Jugoslaver som invandrade på 60-talet och Ex Jugoslaver som flydde till Sverige på 90-talet vad gäller arbete och arbetslöshet. Men oberoende av vad man kan tro finns det inga belägg för det ena eller andra här och då blir det för oss meningslöst att diskutera dina slutsatser.
    Och som sagt, vi har varken tid eller anser att det är rätt att föra sådana här diskussioner under anonymitet och pseudonymer.
    Med bästa hälsning
    Johan

    1. Anledningen till att jag måste vara anonym är att jag inte vill riskera reprissalier som hot eller våld, vilket har drabbat flera dissidenter i Sverige. Eftersom min anonymitet förhindrar en fortsatt debatt förmodar jag att vårt replikskifte har nått vägs ände för tillfället. I ett eventuellt friare debattklimat i framtiden kanske vi kan fortsätta diskussionen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *