Demokraturen Sverige sedd utifrån

 

sweden

Flera personer med utländsk bakgrund har hört av sig till mig om situationen i Sverige. En del känner jag personligen, andra har kontaktat mig anonymt via denna blogg. Alla har två saker gemensamt: de kommer från diktaturer eller auktoritära regimer med censurerade medier – och de ser liknande tendenser i dagens Sverige idag.

Låt oss börja med min ryske vän. Han flyttade från Ryssland till Sverige för att han ville komma undan Putins auktoritära styre och statskontrollerade media. I Ryssland domineras media nästan fullständigt av Putinkontrollerade media. Organisationen Reportrar Utan Gränser rankade 2013 Ryssland på plats 148 av 179, en nedgång med sex platser vilket till stor del berodde på grund av Putins återkomst till presidentposten. Freedom House rankar Ryssland på plats 176 av 197, på samma nivå som Sudan och Etiopien. Televisionen är det populäraste mediet i Ryssland och 74% av befolkningen ser på de nationella TV-kanalerna. De tre statsägda kanalerna First Channel, Rossiya och NTV dominerar TV-landskapet. Dessa tre kanaler har kritiserats för sin brist på neutralitet och objektivitet. Brittiska The Independent kommenterade utvecklingen i ryska medier enligt nedan:

”Having marginalised print media, Putin turned his attention to Russian television. Broadcasters that once carried lively debates were turned into stultifying Kremlin instruments. As state-controlled TV stations began to spout increasingly convoluted theories to demonstrate their loyalty to Putin, Russian propaganda entered the realm of the absurd – so much so that Soviet propagandists would hide behind their Putinist counterparts.”

Som om det inte vore nog med att kontrollera massmedia har Putins regim dessutom en kader bloggare som dygnet runt skriver Putintrogen propaganda på bloggar, Facebook och Twitter. Bara i S:t Petersburg finns en byggnad med 250 sådana nätsoldater; många av dessa är dock inte ideologiskt knutna till Putin utan bloggar mest för att få betalt. De som hoppar av är oftast så trötta på att sprida propaganda att aldrig någonsin vill twittra mer. Konsekvensen av denna nästan totala dominans av Putintrogna media är att majoriteten av den ryska befolkningen tror på vad som rapporteras. Putin har enligt en opinionsmätning gjord i juni 2105 stöd av cirka 89% av den ryska befolkningen. Motsvarande grad av befolkningen tycker att invasionen av Ukraina och ockupationen av Krim är helt i sin ordning. De flesta tycker även att sanktionerna, vilka introducerades av G7 som en konsekvens av invasionen av Krim, beror på att väst vill skada den ryska befolkningen. Matpriserna har skenat de senaste åren på grund av den försvagade rubelkursen och sanktionerna, ändå tycker de flesta ryssar inte att Putin har gjort något fel. Många kan till och med tänka sig att återgå till ett sovjetiskt system där Ryssland har full kontroll över jordbruket och industrin. Anledningen till att så stor andel ryssar trots allt stödjer eller accepterar Putins auktoritära styre är att de föredrar det framför det formidabla kaos som rådde under Jeltsin på 1990-talet. De skräms helt enkelt av en återgång till ett sådant korrupt vanstyre där oligarker med maffialiknande metoder kunde sälja ut Rysslands olja och naturgas till underpriser utomlands.

En av få oppositionspolitiker i Ryssland heter Aleksej Navalnyj och men hans blogg är ofta nere på grund av attacker mot DNS:er eller överbelastningsattacker. En annan oppositionell oberoende nättidning är Meduza som också är utsatt för attacker. Under en period låg till och med Wikipedia nere i Ryssland. Det är alltså inte lätt att vara oppositionell i dagens Ryssland. Som oliktänkande privatperson riskerar man att bli hotad, misshandlad, bli av med jobbet, utesluten ur fackföreningar eller få utreseförbud. Som oppositionell politiker tar man ännu större risker och kan hamna i fängelse som före detta oligarken Michail Chodorkovskij eller rent av bli mördad som Boris Nemstov.

Min ryske vän har dock blivit chockad av hur indoktrinerade de flesta svenskar har blivit av massmedias politiskt korrekta reportage och hur okritiskt majoriteten förhåller sig till den hårdvinklade rapporteringen om invandringen. Enligt honom rapporterar ryska medier tvärtom nästan skadeglatt om hur de enorma migrationsströmmarna håller på att få Europa och synnerhet Sverige att krackelera; de är skadeglada eftersom detta underminerar EU:s möjligheter att utöva ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Han anser att svenska massmedia som SVT, SR och DN vinklar sina nyheter lika hårt till förmån för massinvandring som ryska statskontrollerade medier propagerar för Putin. Andelerna är dessutom ungefär de samma: 11% av befolkningen i Ryssland är kritiska mot Putin, vilket är i paritet med de 13% som röstade på Sverigedemokraterna i valet 2014. Det är med viss uppgivenhet min vän konstaterar att han flydde från en form av censur till en helt annan. Värst av allt tycker han är Researchgruppens, Expressens och Aftonbladets förföljelser och uthängningar av dissidenta privatpersoner; enligt honom är det ren och skär korruption att de tillåts bryta mot lagen, exponera privatpersoner mot deras vilja och dessutom prisas för det med Guldspaden.

En annan bekant kommer från ett östeuropeiskt före detta kommunistiskt land. Hon är chockad över hur svenskarna tolerar att landet tillåts förfalla på det sätt som har skett de senaste decennierna. Numera rapporteras det knappt om dödskjutningar och granatattacker i Malmös och Göteborgs förorter. I hennes hemland, som har ytterst marginell asylinvandring, skulle ett sådant våldsdåd ha varit en nationell katastrof som förmodligen skulle ha fördömts av landets president.

En annan person som kommer från samma östeuropeiska land skrev följande till mig:

”Känner igen allt du beskriver. Enda skillnad är att jag är kvinna och kommer från en ett land i Östeuropa. Det här är så absurt att jag ibland funderar själv på mitt mentala tillstånd. Därför är det viktigt att andra bekräftar det man ser. Känner att det är viktigt att varna mina landsmän så att de inte upprepar Sveriges misstag. Värdighet är det sista vi har, när allt annat blir taget från oss, eller snarare när vi gett bort allt annat. Jag kände mig mycket friare när jag växte upp i mitt kommunistiska hemland, än när jag lever i socialdemokratiska Sverige. Vi var fria i tanken och i själen.”

Ännu en person kommenterar situationen så här på Twitter:

”Instämmer helt. Det politiska och mediala klimatet i Sverige påminner mig om Polen under Jaruzelskis styre.”

En annan person som har flyttat hit från ett östeuropeiskt land går på SFI-kurser. Hon tar studierna på allvar men har reagerat på hur flera asylinvandrare från Mellanöstern fullständigt negligerar kurserna. Många kommer bara till uppropet för att skriva upp sina namn för att därefter omedelbart lämna kursen. Uppropet är nämligen det som berättigar till studiestödet utan någon egentlig motprestation. När de hörde att Ingvar Kamprad skulle betala skatt i Sverige igen blev de uppmuntrade eftersom de skatterna skulle kunna finansiera deras bidrag. En av dem ansåg till och med att han bidrog till Sveriges ”ekonomiska succé” bara genom att gå på bidrag.

Slutligen har jag fått ett par kommentarer från en person som har flytt(at) till Sverige från en religiös diktatur. Kommenterarna finns publikt tillgängliga under blogginlägget ”Gökungarna” där signaturen Sam skriver:

“I’m a PhD student in Sweden and found your blog by accident. I read your updates (with the help of Google Translate) regularly and it actually panics me. How come that Swedes do not react? […] I’m born and raised in a country run under religion dictatorship and it appears to me that similar is happening in Sweden, but under the name of ”equality”. We are biologically, physically, culturally, mentally, etc. different and we should embrace that instead of denying it. Well, we all deserve to be treated equally and granted equal opportunities, which is not the case in Sweden, sadly!”

Kort sagt: Sverige har förvandlats till en demokratur. Ordet demokratur myntades av den franske sociologen Gerard Mermet och Wikipedias definition lyder:

”Demokratur betecknar ett samhälle som till ytan är en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger eller annat godtyckligt kollektiv man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta). Ytterligare ett kännetecken för en demokratur är när lagarna som finns inte efterlevs (av staten själv).”

Även Wilhelm Moberg kommenterade demokraturen som följer:

”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur.”

De flesta Sverigedemokrater känner förmodligen igen sig i den beskrivningen, eftersom de förföljs, hotas och misshandlas av den autonoma våldsvänstern. Många Sverigedemokrater har dessutom blivit uteslutna ur fackföreningar eller blivit av med jobbet, familj eller vänner på grund av sin partitillhörighet. Förföljelserna av Sverigedemokraterna påminner om McCarthy-eran i USA på 1950-talet, DDR på 1970-talet eller varför inte Putins Ryssland på 2010-talet.

Anledningen till att Sverige har förvandlats till en demokratur är den rödgrönt kontrollerade massmedia som på ett tvångsmässigt politiskt korrekt manér har indoktrinerat majoritetsbefolkningen med agendasättande journalistik och Stasi-liknande metoder.

Vad alla dessa utländska betraktare har gemensamt är att de kommer från kommunistiska eller religiösa diktaturer och att de ser ett skrämmande mönster av censur, förtryck, indoktrinering och förföljelser i Sverige. Alla dessa personer kommer från olika auktoritärt styrda länder och har aldrig träffats, men alla ställer samma fråga:

Varför i hela friden accepterar svenskarna medias censur och landets sönderfall?

8 reaktioner på ”Demokraturen Sverige sedd utifrån”

  1. En sak är enormt viktig att ha i åtanke när man talar kritiskt om Rysk stats-kontrollerad media.

    Under sovjet-tiden var ALL media kontrollerad av kommunist-partiet (=staten) och INGEN trodde på dess information. (därför att den skildrade en bild som ingen kände igen från den verklighet de levde i).

    De två stora ”drakarna” var Pravda (sanning) och Izvestia (nyheter) om vilka man sade: ”I Pravda finns inga sanningar och i Izvestia finns inga nyheter”

    Media-sfären i Ryssland är idag mycket friare än under sovjet-tiden och faktiskt också friare än under 90-talet när all media ägdes av oligarker (ungefär som i Sverige nu).

    Det finns en ny anekdot som speglar situationen för den ”liberala oppositionen”: BBC till Navalny: ”när kan vi få en intervju?”. Navalny svarar: ”min första lediga tid är om en månad. Innan dess är jag upptagen med intervjuer för Ryska kanaler”.

    Internet-penetrationen i Ryssland är mycket hög. Man kan med gott samvete säga att alla Ryssar har tillgång till ett fullt spektra av information.

    Till skillnad från under sovjet-tiden, så skildrar de stats-kontrollerade kanalerna dock en verklighet Ryssar i allmänhet känner igen från sina egna eller släktingar och vänners erfarenheter.

    Detta gäller också för det som skrivs om situationen i Ukraina och på Krim, där många Ryssar har släktingar och vänner.

    De alternativa medierna, och de ”liberala oppositions-figurer” som uttalar sig genom dem, skildrar en verklighet som man tyvärr också känner igen, men då från det onda 90-talet, som man helst vill glömma.

    Detta är skälet till att en stor majoritet hellre följer de stats-kontrollerade kanalerna än de ”fria” (som naturligtvis inte alls är fria utan, i de flesta Ryssars ögon, nu sprider västs propaganda om hur ”ofritt” Ryssland är). I det avseende är ”västs” media mycket hjälpsam för Putins popularitet 🙂

    Om stats-media börjar deviera från den verklighet gemene man upplever, så kommer vi att se ett ökat intresse för alternativ media (och en nedgång i Putins popularitet).

    Sverige befinner sig, som sagt, i samma situation som Ryssland under 90-talet.

    All media kontrolleras av oligarker som är lojala, inte till Sverige och Svenskarna utan i stället till den transnationalistiska oligark-elit som de tror sig tillhöra.

    Eftersom politikerna (eller snarare de, mer eller mindre parti-oberoende, tjänstemännen/kvinnorna) som styr Sverige också kontrolleras av dessa oligarker, så blir informationen genom de statsägda kanalerna också förvrängd, liksom i Ryssland under 90-talet.

    1. Intressant kommentar! Om jag tolkar dig rätt föredrar majoritetsbefolkningen i Ryssland numera Putins regim före det kaos som rådde under Jeltsin på 90-talet. Därmed accepterar majoriteten en mer auktoritär regim och statskontrollerade media. En liberal västorienterad minoritet, däribland min vän, reagerar däremot negativt på Putins styre. Är det en bra sammanfattning av läget?

      Här är för övrigt ett inlägg som handlar om de globalistiska oligarkerna, dvs medlemmerna av Bilderberggruppen och deras systerorganisationer: http://www.morpheusblogg.se/2015/10/11/bilderberggruppen-och-de-som-styr-varlden/

      1. Ja, så kan man väl kort uttrycka det. Om du med ”auktoritär regim” menar en ledning som innebär att staten sätter reglerna för marknaden och inte tvärtom.

        Ryssland klandras ofta för att inte ha diversifierat sina intäkter (bort från råvaru-, framförallt olja och gas, export). Det har man dock gjort till en stor grad, men det väsentliga är inte hur stor del utvinning av natur-resurser utgör av BNP utan hur staten kan dra fördel av dessa intäkter och fördela dem på projekt som kommer befolkningen till godo.

        Under 90-talet så såldes det mesta genom mellanhänder utomlands där också vinsterna hamnade. Statens skatte-intäkter från exporten var därför minimal. Putin ändrade regelboken och nu utgör intäkterna från utvinning och export den allra största delen av de totala skatte-intäkterna.

        Den personliga inkomstskatten ligger flat och fast på 13%. Den som driver egen firma och inte söker avdrag för kostnader, betalar endast 6% skatt på intäkterna (15% på vinsten om man vill göra avdrag för kostnader). Och inkomstskatten utgör endast ca 10% av de totala skatteintäkterna.

        Det intressanta är att även de oligarker som lever kvar i högönsklig välmåga, verkar uppskatta reglerna, Ja, de måste betala skatt, och tvingas ibland de till att stå för sociala investeringar i de regioner de är verksamma i, men det blir ändå tillräckligt över för att de ska leva gott. De verkar även uppskatta att Putins regler också har satt stopp för de, ofta våldsamma, fejderna mellan oligarkerna över varandras (och statens) tillgångar.

        ”Folket” ser att ”staten” (för det mesta) bryr sig om dem. Men korruption är fortfarande ett hett ämne, också i media.

        Den stora korruptionen, d v s oligarkernas ”köp” av lagstiftande politiker och statstjänstemän, är så gott som helt borta på den federala nivån. Kampen mot korruptionen sprider sig sakta nedåt i hierarkin och geografiskt ut från Moskva.

        1. En sak till …

          Den ”liberala oppositionen”, som får så stort utrymme i västerländsk media, har långt ifrån 15% support. Snarare mindre än 5%.

          Den största oppositionen kommer från grupper som vill att presidenten och regeringen ska agera hårdare och mera militärt mot väst (t ex genom att mera öppet försvara den rysk-talande befolkningen i Ukraina).

          Denna, ”riktiga” opposition, utgörs till ungefär lika delar av nationalister och kommunister, d v s av grupper både till höger och vänster av Putins ”stats-demokratiska” och förhandlingsbenägna linje.

    2. Hej ! Instämmer helt och hållet med dig, själv kommer från f.d. Sovjeten och har nära kontakter med mina släktingar och vänner i Ryssland.

  2. ”Varför i hela friden accepterar svenskarna medias censur och landets sönderfall?”

    För min egen del så accepterar jag det inte alls. Jag gör allt jag kan för att motarbeta det.

    När det gäller gemene man så befarar jag att många är så indoktrinerade att de faktiskt ännu inte ser hur illa ställt det är. Grodan har kokats väldigt långsam under många år så den har inte märkt hur temperaturen sakta har höjts.

    De allra flesta har heller ingen kunskap om hur indoktrinering och påverkan går till så de kan varken känna igen att det ör det som sker eller förstå hur effektivt det är.

    Ett sätt varpå vi kan se hur effektiv indoktrineringen varit är i hur SD:are avhumaniseras. Polariseringen är total och SD:are ses som enbart onda.

    Situationen är djupt tragisk och det kan gå väldigt illa.

    1. Jo, det börjar lossna så smått. Majoritetsbefolkningen accepterar fortfarande censuren (eftersom de inte läser andra medier) men börjar opponera sig mot invandringspolitiken. Asylkrisen kan skynda på förloppet och tvinga fram en mer faktabaserad invandringskritisk debatt för anpassas till verkligheten. Det börjar skönjas allt fler tecken på det, inte minst på borgerliga ledarsidor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *