Bröd och skådespel åt folket

aa-Roman-decadence

Bröd och skådespel (latin: panem et circenses) är ett uttryck som myntades av den romerske diktaren Decimus Junius Juvenalis (60-130 e.Kr.). Juvenalis var en satiriker och tänkare som kritiserade det romerska rikets sönderfall. Enligt honom hade romarna gått ifrån att vara ett modigt folk härförda av legionärer till ett dekadent släkte.

Juvenalis beskrev i satiriska ordalag hur den aristrokatiska klassen kunde hålla folket i schack med bröd och skådespel. Under samma tidsperiod (70-80 e.Kr.) uppförde kejsar Vespasianus Colosseum, vilket blev den viktigaste skådeplatsen för gladiatorspel. Sädesutskänkningarna, skådespelen och gladiatorspelen blev enligt Juvenalis ett sätt att distrahera de lägre klasserna från rådande samhällsproblem. Visserligen kollapsade inte romarriket under Juvenalis levnad, men väl 300 år senare. Enligt Edward Gibbons standardverk Det Romerska Rikets Nedgång Och Fall försvagades och depraverades Romarriket successivt från 100-talet till 400-talet. Bland annat drabbades Rom av en svårartad pest som dödade en stor del av befolkningen, flera provinser revolterade och bröt sig ur imperiet, kostnaderna och inflationen skenade. Visigoterna under ledning av Alarik I utdelade till slut nådastöten år 410 genom att invadera Rom som snabbt kapitulerade och plundrades.

Det finns fler historiska exempel på imperier och kungadömen som har gått ifrån ett liv i lyx och överflöd till en snabb undergång. I Frankrike levde kung Ludvig XVI och drottning Marie-Antoinette ett obekymrat slottsliv i sus och dus tills den franska revolution 1789 avsatte dem från tronen med våld. På motsvarande sätt störtades tsar Nikolaj II och tsarinnan Alexandra av Hessen 1917 av bolsjevikerna under den ryska revolutionen. Liknelserna med romarrikets undergång haltar dock en aning eftersom befolkningarna i såväl Frankrike som Ryssland svalt och på intet sätt underhölls av bröd och skådespel. Däremot kom revolutionerna som en överraskning för aristokratin och hoven som levde i ett verklighetsfrämmande överflöd med mängder av bröd och skådespel.

Andra exempel på hur folken har indoktrinerats för att hållas i schack är de gamla kommunistdikaturerna i DDR, Östeuropa och Sovjetunionen. I dessa kommunistdikaturer indoktrinerade statskontrollerade media folken med antivästlig propaganda. Allt som oftast framställdes väst som korrumperat medan det kommunistiska systemets förträfflighet framhävdes. Siffror om jordbruks- och industriproduktion manipulerades och överdrevs notoriskt i Stimme der DDR och Pravda. De östtyska och sovjetiska medierna försökte i någon mening indoktrinera folken att de hade bröd och skådespel. Bland folken höll dock ett brett missnöje på att breda ut sig eftersom ekonomierna i kommunistdiktaturerna i själva verket höll på att haverera. I DDR krackelerade systemet den 9 november 1989 när partifunktionären Günter Schabowski på en presskonferens av misstag råkade säga att utreselagarna skulle börja gälla med omedelbar verkan; några timmar senare stormades och föll Berlinmuren. Åren därpå föll kommunistdiktaturerna som dominobrickor i alla östeuropeiska länder och som kronan på verket upplöstes Sovjetunionen formellt den 25 december 1991.

Så vad finns det för paralleller till svensk media och politik a`la 2010-tal?

Brödet åt folket har varit Alliansens stora skattesänkningar och ROT/RUT-avdrag, vilket har attraherat den breda medelklassens väljare. Med denna strategiska väljargrupp i schack kunde Alliansen kraftigt öka invandringen samt sälja ut flera statliga bolag och fastigheter i allmännyttan till kraftiga underpriser.

Skådespelet åt folket har orkestrerats av vänsterliberala medier, boulevardtabloider samt nöjesindustrin. Vänsterliberala medier som DN, SR och SVT har under hela 2010-talet indoktrinerat Sveriges befolkning med politiskt korrekta och agendasättande reportage. Konsekvensen av dessa reportage är att majoriteten av befolkningen upplever ett starkt tabu att kritisera den stora invandringen, vilket har omöjliggjort en saklig debatt i den frågan; detta har i sin tur banat väg för Moderaternas plan att underminera välfärden med massiv invandring. Boulevardtabloider som Expressen och Aftonbladet har dels ägnat sig åt Stasi-fasoner genom att hänga ut politiska dissidenter, dels åt tabloidjournalistik som man ser dagligdags på olika löpsedlar med kändisskvaller, sport, diverse skandaler, vädret och så vidare.

Den största delen av skådespelet åt folket har den kommersiella TV-branschen och strömmade medier stått för. Den kommersiella TV-branschen exploderade på 1990-talet då reklamkanaler infördes i Sverige. I rask takt lanserades betalkanaler som TV3, TV4, ZTV, etc. I början visades mest TV-serier som Kvinnofängelset, talk-shower som Dr Phil och Oprah Winfrey, såpor som Vita Lögner och Skilda Världar – samt reklam. Kvalitativa dokumentärer och genomarbetade nyhetsreportage lyste med sin frånvaro i betalkanalerna. På 2000-talet fick reality-TV sitt stora genombrott vilket sänkte den intellektuella nivån ytterligare ett snäpp med dokusåpor som Big Brother och Paradise Hotel. I princip all form av fakta och allmänbildning underminerades av dessa programkoncept, som baseras på att filma en grupp människor i vardagliga situationer. På 2010-talet fick sociala medier och strömmade medier som YouTube sitt stora genombrott i takt med att allt fler hushåll skaffade smart phones och läsplattor. Dessutom har stora sportevenemang som Champions League, lördagsunderhållning som Melodifestivalen och ambulerande nöjesarrangemang som Walking With Dinosaurs ökat i omfattning vad gäller såväl kvalitet, intäkter och antal tittare.

Bokläsandet och läsförståelsen har däremot minskat stadigt sedan 1990-talet, inte minst bland barn och unga. Faktum är att Sverige har haft den sämsta skolutvecklingen i hela OECD under flera år enligt PISA-mätningarna. I såväl läsförståelse, matematik och naturvetenskap har resultaten rasat som stenar sedan början av 2000-talet. Detta är alarmerande för bildningsnivån i landet.

pisa-sweden-420x280

Under samma period brottas allt fler tidningar med kommersiella problem och har tvingats till stora nerdragningar av journalister, fotografer och redaktionell personal. På det stora hela har utbildningsnivån, kvalitativ journalistik och bokläsandet minskat de senaste decennierna – till förmån för lättsmält underhållning. Folket har fått sitt skådespel. Pseudodokumentären Zeitgeist har till och med lanserat konspirationsteorin att de massmediala storföretagen är i maskopi med den globala eliten för att överskölja världens befolkningar med underhållningsprogram för att undanhålla dem från fakta, allmänbildning och kritiskt tänkande.

Motsvarigheten till revolutionerna i Frankrike, Ryssland och de forna kommuniststaterna är Sverigedemokraternas exempellösa framgångar i Sverige. I valet 2014 fick Sverigedemokraterna 12,9% av väljarna. Ett år senare blev Sverigedemokraterna största parti med 27,3% respektive 26,5% i opinionsmätningarna som utfördes av Yougov och Sentio under september 2015. Det är en extremt kraftig uppgång som saknar historisk motsvarighet i Sverige. Förklaringen ligger i en mäktig våg av folkligt missnöje med den nuvarande regeringens totala oförmåga att adressera problemen med massinvandringen, vilket i sin tur sätter hela välfärden och säkerheten i landet på spel. Trots bruset från alla mediekanaler och boulevardtabloidernas hatkampanjer, drev och direkta lögner om Sverigedemokraterna håller landets väljare successivt på att genomskåda etablissemangets försök att mörka alla negativa effekter av invandringen. Medan regeringen ägnar sig åt floskler i riksdagsdebatterna ser väljarna helt enkelt de invandringsrelaterade problemen med egna ögon eller söker uppgifter via alternativa medier – vilka växer till skillnad från traditionella medier. Sverigedemokraterna har potential att bli en folkrörelse precis som Socialdemokraterna var för 100 år sedan. Vid förra sekelskiftet var Socialdemokraterna också motarbetade av det borgerliga etablissemanget, men de höll hemliga valmöten i stugorna, väljarkåren växte tills de var största parti och från 1932 regerade Socialdemokraterna oavbrutet i 44 år.

En anledning till att Sverigedemokraterna håller på att bli folkets parti är att de inte har deltagit i några globaliseringsmöten i Bilderberggruppen eller Agenda 2030. Dessa möten och organisationer prioriterar globala intressen som frihandel och fri invandring före de nationella aspekterna, vilket i sin tur är en anledning till Sveriges snabba och radikala samhällsomvandling. Företrädare för alla andra partier (utom Vänsterpartiet) har dock deltagit på mängder av globaliseringsmöten; Carl Bildt är den svensk som har frekventerat flest Bilderbergmöten. Den nuvarande regeringen med Miljöpartiet i spetsen har varit starkt pådrivande i arbetet med Agenda 2030, vilket är FN:s överstatliga program med bland annat fri invandring på agendan. Bilderbergmötena mörkades och förnekades av massmedia ända in på 2000-talet, medan folket istället fick sitt bröd och skådespel. Massmedia håller nu dessutom på att göra reklam för Agenda 2030 i form av utskick av påkostade bilagor med DN samt underhållande reklamfilmer innan barnfilmer som Hotell Transylvania 2. Dock nämns inte med ett ord att Agenda 2030 syftar till underminera respektive lands självbestämmande – däremot har folket fått propagandan serverad mitt i skådespelet.

Romarrikets bröd och skådespel åt folket följdes som bekant av en undergång för imperiet. Finns det risk att även Sverige håller på att kollapsa medan folket lånar pengar till renoveringar med ROT-avdrag, läser om prins Carl-Philips bröllop i Aftonbladet, tittar på Let’s Dance och scrollar igenom dagens Facebook-flöde? Svaret är ja, tyvärr kan det vara så. Asylkrisen rasar med full kraft under hösten 2015, vilket kan leda till en akut brist på asylboenden och risker för ännu värre oroligheter och asylbränder. Allt fler ekonomer varnar för att bostadsbubblan snart kan spricka, vilket redan nästa år kan leda till den värsta finanskrisen i landets historia. Dessutom planerar jihadisterna för ”total konfrontation” år 2016; med tanke på att hundratals eller rent av tusentals jihadister befinner sig i landet skulle ett antal koordinerade terrorattentat kunna ställa till med en enorm skada. Som om inte det vore nog rustar Ryssland upp och exklaven Kaliningrad påminner i dagsläget om södra England inför Dagen D; det finns säkerhetspolitiska experter som varnar för en rysk aggression i Östersjöområdet mellan 2016-2020. Som om det inte vore nog med det finns det respekterade journalister, historiker och militärer som gör bedömningen att kraftiga oroligheter kan bryta ut i Sverige om ett par decennier förutsatt att integrationsproblemen fortsätter att eskalera.

Historien upprepar sig. Folket har fått sitt bröd och skådespel. Runt hörnet väntar en politisk revolution. Kommer det även en kollaps?

En reaktion på “Bröd och skådespel åt folket”

  1. Herregud så väl skrivet. Inte bara det, väl tänkt. Jag är imponerad och det händer sällan.

    En kris har alltid med pengar att göra. Våld i vårt nya Sverige är inte så roligt, men det kan alla stå ut med. Vi har ännu bara upplevt en västanfläkt av våld, bränder, våldtäkter, upplopp etc.

    Inte heller islamiseringen är det minsta lilla rolig med 10% muslimer idag. Jag gissar att detta fortsätter till 2022. I valet 2018 gissar jag på en koalition mellan S och M. SD blir största parti med kanske 29%, men utan makt. Total invandring (glöm fokusering på antal asylsökande) blir 100 000 i snitt per år fram till 2022.

    Offentliga lån ökade med 20% åren 2012-2015. Offentliga Sverige gick back 7% per år under högkonjunktur och paradoxalt nog extremt låg ränta. Då hade vi ”få” invandrare.

    Nu har vi fler invandrare och 1/2 miljon till att göda på 6 år blir dyrt. Alltså kommer offentliga Sverige låna ännu mer än 7% ökning per år. Jag gissar på offentliga underskott på betydligt mycket mer. Att höja skatten tillräckligt är kontraproduktivt och att minska vanlig välfärd är ingen röstmagnet.

    Lånen kommer att öka otroligt mycket. Inget problem några år till, men ca 2022 är Lånen för höga. Räntor är kanske då 4% i stället för 0,4% på offentliga lån.

    Den riktiga (ej fejkade) arbetslösheten för alla som kommit till Sverige mellan 2012-2022 kommer vara minst 95%. Då tänker jag på jobb i den närande sektorn och borträknat subventionsjobb osv. Det är kostnader på två ben som kommit och det finns absolut noll behov av dem i arbetslivet.

    Det är när pengar till bröd och skådespel är slut som resan tar slut. Våldet, icke-välfärden, islamiseringen kommer att vara otrevlig på riktigt.

    Lägg sedan till en fastighetskrasch. Även en bankkrasch. Ett sänderfallande EU. Kanske ett Ryssland som reagerar i östra Europa.

    Sverige är jordklotets mest belönade land. (Japan undantaget men det är annorlunda). Högsta privatbelåningen också. Vi har levt LÅÅÅÅNGT över vad vi borde ha gjort.

    Som alltid är det pengarna som avgör allt och vi går mot en bistrare framtid än någonsin.

    Ca 2022 kommer detta vara uppenbart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *