Om oikofobi och nyrasism

martin-luther

Begreppet oikofobi myntades år 2004 av den brittiske filosofen Roger Scruton i boken The Need For Nations. Begreppet innebär i korthet ett självförakt för den egna hembygden, sederna och traditionerna. George Orwell närmade sig också oikofobin då han beskrev en utbredd ”negativ nationalism” i Europa med vilket han avsåg ett masochistiskt självhat ägnat att utplåna den egna värdegrunden.

Sverige har i synnerhet drabbats hårt av oikofobiska strömningar. Svenskarna har i åratal intalats att det är fult och nationalistiskt, rent av rasistiskt, att känna minsta tänkbara stolthet för sitt land. Flera svenska politiker, historiker, journalister och författare har gjort många oikofobiska uttalanden.

Låt oss börja med Fredrik Reinfeldt. I sin bok Det Sovande Folket från 1993 förespråkade han en nattväktarstat i kölvattnet av en krossad välfärdstat. I boken finns ett flertal anmärkningsvärda citat, varav det mest berömda är:

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.”

År 2006 befann sig Reinfeldt i Södertälje och gjorde då följande betraktelse:

”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

Han nöjde sig dock inte med det. I en intervju med TV4 under julhelgen 2014 gjorde han ytterligare två oikofobiska uttalanden:

”Vad är Sverige för land? Ägs det här landet av dem som bott här i fyra generationer eller de som hittat på någon gräns? […] Är det här ett land som ägs av dem som har bott här i tre eller fyra generationer eller är Sverige vad människor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till? För mig är det självklart att det ska vara det senare.”

Ingrid Lomfors, som är historiker och chef för Forum För Levande Historia, talade på propagandajippot Sverige Tillsammans och gjorde då följande uttalande:

”Det finns ingen svensk inhemsk kultur.”

EU-parlamentarikern Cecilia Wikström ville inte vara en sämre oikofob utan sade följande i en intervju:

”Jag tycker egentligen att alla länder som inte har tagit emot några tidigare, det är de som är de stora vinnarna här. För att de kommer att få se att de kommer att få nya möjligheter med nya människor som har andra erfarenheter än den inkrökta inhemska sedvänjan som har fått härska för länge.”

Slutligen gick Åsa Romson i sitt tal Almedalen 2014 till hårt angrepp mot alla vita, heterosexuella medelålders män. Om man vänder på de begreppen skulle hon garanterat ha blivit fälld för hets mot folkgrupp, men i det nutida Sverige blev det givetvis ingen rättslig påföljd.

Ett av de mest absurda exemplen på denna oikofobi är läroboken ”Typiskt Svenskt – Din handbok till svennelivet” som nyanlända får läsa på SFI (Svenska För Invandrare). I boken pekas bland annat ”svennarna” ut som ”losers” eftersom de är lydiga och följer lagar och regler. Boken beskriver vidare svenskarnas inställning till religion så här:

”Svennens gudstjänst på söndagarna sker inte i kyrkan, utan på IKEA. Där ber svennarna till den heliga Kamprad, och i hans tempel över hela landet dyrkas bokhyllan Billy, Fjolly, Kånkelbo och de andra lärjungarna.”

Vidare används beteckningen ”skitlandet Sverige” flera gånger. Hur denna lärobok på SFI ska få nyanlända att känna stolthet för sitt nya hemland och underlätta integrationen är en gåta.

Det var ett axplock av ett antal oikofobier som har haglat över Sverige de senaste åren. Det finns givetvis många fler exempel än så, bland annat har agendasättande DN skrivit flera artiklar på temat att ”det finns inget svenskt”.

Ett närbesläktat fenomen till oikofobin är den nyrasism som har brett ut sig i Sverige. Den svenska nyrasismen har influerats av Malcolm X som argumenterade för segregering mellan svarta och vita. Malcolm X var en framträdande medlem i Nation Of Islam och framförde ett fascistiskt budskap i islams namn. Framförallt gick Malcolm X till hårt angrepp mot medborgarrättskämpen Martin Luther King som han kallade för en ”husneger”, vilket är ett nedsättande begrepp för svarta som söker samförstånd med den vita befolkningen. Malcolm X definierade sig själv som en ”fältneger” och förespråkade konfrontation mot alla vita amerikaner.

Välutbildade och driftiga invandrare som har gjort karriär i Sverige är särskilt utsatta för nyrasistiska och sexistiska påhopp av den oikofobiska vänstern. Deras framgångar borde applåderas av den antirasistiska rörelsen, men istället föraktas de. Nationalekonomen Tino Sanandaji kallades bland annat för ”Onkel Tom” av författaren Behrang Kianzad. I programmet Tankesmedjan i P3 kallades den liberalkonservativa ledarskribenten Alice Teodorescu för ”husblatte”. Moderaten Hanif Bali kallades för ”husneger” av miljöpartisten Mikael Trolin, som till råga på allt försvarade sitt påhopp som ”antirasistiskt”. Vidare kallades Qaisar Mahmood för en mängd pejorativa uttryck av de nyrasistiska och sexistiska medlemmarna i sajten Rummet. Qaisar Mahmood beskriver påhoppet så här i SvD:

”Under rubriken ‘Varför är det så skönt att knulla med vita partners’ finns ett slags test – de som får 5-6 poäng får veta att ‘Grattis: du är som Qaisar Mahmood! Det kommer att ta dig långt här i Norden. Du älskar Sverige och svenskarna så hårt att du borde köpa ett par knäskydd så du inte får ont i knäna när du suger av dessa härliga Vasaättlingar!'”

Sådana nyrasistiska påhopp gynnar knappast integration och entreprenörskap bland de nyanlända i dagens Sverige. Om man vill bedriva ett seriöst integrations- och jämställdhetsarbete är det givetvis bättre att försöka inkludera alla nyanlända i Sverige.

Som om det inte vore nog med dessa nyrasistiska påhopp vill kulturminister Alice Bah Kunke (MP) ge rekryteringsorganisationen med det paradoxala namnet Rättviseförmedlingen mandat att strukturellt diskriminera män och etniska svenskar vid rekrytering av medarbetare till svenska myndigheter och bolagsstyrelser. Även SR och SVT har en uttalad policy om att etniska minoriteter ska bedömas som viktigare än kompetens i rekryteringsprocesserna. Allt detta är inget mindre än nyrasism och strukturell diskriminering. Vänd på begreppen så framstår det tydligt hur absurd situationen har blivit.

Alice Bah Kunke ligger även bakom Miljöpartiets kulturprogram. Enligt det kontroversiella kulturprogrammet ska exempelvis styrelser ska tvingas utbildas i postkolonialism. Vidare ska politiker tvingas att räkna kön och hudfärg på besökare vid muséer och teatrar för att nå vad man kallar för ”mångfaldsmål”; misslyckas man väntar olika typer av sanktioner. Miljöpartiet har gått så långt att de vill göra inskränkningar i folks högst personliga kulturintressen till förmån för ett påtvingat postmarxistiskt system. Den kinesiska kulturrevolutionen känns plötsligt inte alltför avlägsen.

Ett till exempel på hur det svenska samhället har förändrats i oikofobisk och nyrasistisk riktning är morden på IKEA och i Trollhättan. Båda morden var fruktansvärda, bar rasistiska förtecken och ska fördömas på lika villkor. Alla är som bekant lika inför lagen. Eller? Efter morden på IKEA, då en svart man mördade två personer ”för att de såg svenska ut”, gjorde Stefan Löfven inget uttalande. Morden på IKEA har inte heller klassats som hatbrott. Agendasättande DN gick till och med ut med en orwellsk artikel om att det är ”tryggare än någonsin i Sverige”. Aftonbladets rapportering från rättegången om IKEA-morden var närmast surrealistisk: Kerstin Weigl skriver med inverterad empati om hur mördaren ”dödade för att få lättnad”. Man undrar hur de anhöriga till offren känner sig när deras nära och kära dödades för att en person ska få ”känna lättnad”? Skolmorden i Trollhättan, då en vit man mördade tre personer med invandrarbakgrund, klassades däremot som hatbrott och Stefan Löfven tog regeringsplanet till Trollhättan för att ge sitt stöd till de sörjande. Som sagt: båda morden borde behandlas på samma sätt. Nu är alla inte lika inför hatbrottlagen, vilket är en brist i lagstiftningen.

Ytterligare ett exempel på hur oikofobin och nyrasismen får media att vinkla och censurera sina nyheter är gruppvåldtäkten på Finlandsfärjan Amorella. Direkt efter våldtäkten gick samtliga massmedia ut med att det var ”svenskar” som hade begått våldtäkten. Senare visade det sig att männen var somalier och inte ens hade medborgarskap i Sverige. Massmedia gjorde dock inga rättelser på grund ”av pressetiska skäl” när dessa fakta uppdagades. Alla är tydligen inte lika inför de pressetiska reglerna heller.

Den kanske mest nyrasistiske personen i Sverige är Tobias Hübinette, som är en ”antirasistisk” forskare. Denne forskare har dock ett förflutet i AFA och är dömd för flera brott som skadegörelse, sabotage, mordhot, uppvigling, misshandel av barn och pensionärer, samt att ha kastat syra och gatsten mot politiker. Trots denna våldsamma bakgrund är han nu verksam vid stiftelsen Mångkulturellt Centrum. Tobias Hübinette har fällt flera nyrasistiska kommentarer, varav denna är en av de mest extrema:

”Att känna eller till och med tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”

En annan nyrasistisk tänkare är Martin Ezpeleta som har skrivit följande betraktelse i Aftonbladet:

”Jag tänker på invandringen som en liten skönhetsoperation. Näsan görs lite större och får en krökning, som en regnbåge. Ögonbrynen görs bredare och buskiga. Läpparna fylls, pigmenthalten höjs en aning. Ögonen växer till stora, mörka mandlar.

I mina ögon blir Sverige vackrare och vackrare av migrationen. Mitt estetiska ideal är ett Sverige som vi alla kan spegla och känna igen oss i, inte bara de som är manetfärgade och har en dammtuss på huvudet.”

Gör tankeexperimentet och vänd på resonemanget. En person som skulle skriva en sådan rasistisk text skulle kunna dömas till hets mot folkgrupp, men Martin Ezpeleta får utan påföljd breda ut sig i en av Sveriges största dagstidningar.

Som om det inte vore nog med det har Sametingets ledamot Lars Jonas Johansson konstaterat att det inte finns något svenskt folk, medan det finns ett samiskt folk. Ingen utomstående kan bli medlem i det samiska folket, anser Lars Jonas Johansson, men vem som helst kan bli svensk eftersom det folket inte ens existerar enligt honom. Hans resonemang är en bisarr kombination av samisk ultranationalism och svensk oikofobi – ändå är det ingen journalist i massmedia som ifrågsätter honom.

Som ett avslutande exempel kan det vara värt att nämna Adam Tensta. Han lämnade sommaren 2015 TV4:s morgonsoffa eftersom de tidigare hade anlitat den personliga tränaren Louise Andersson Bodin som hade lagt upp en video med titeln ”Negerbög”. Adam Tenstas aktion ledde till att Louise Andersson Bodin fick sparken från TV4 och utsattes för flera grova hot om att bli våldtagen eller mördad. Hon bad om ursäkt och försökte desperat förklara att hon inte hade menat något allvarligt med videon, men hoten fortsatte och hon fick sitt liv förstört. Till historien hör att Adam Tensta år 2007 sa:

”Så länge det finns niggers, bitches och hoes ska man få säga det. Jag står inte för censur.”

Adam Tensta anser sig alltså ha rätt att använda det pejorativa begreppet ”nigger”, men Louise ska inte få göra det. Återigen ett fall av nyrasism alternativt historieförfalskning eller hyckleri.

Givetvis finns det rasister i Sverige också (även om de är betydligt färre än vad falska profeter som Henrik Arnstad vill göra gällande). Skillnaden är dock att de rasister som trots allt finns är ytterst marginaliserade i massmedia. De kommer helt enkelt inte till tals i media med sina hatiska rasistiska budskap, vilket givetvis är bra. Nyrasisterna och oikofoberna från extremvänstern har däremot tolkningsföreträde och kan breda ut sig i vänsterliberala medier, inte minst på kultursidorna. Det har lett till en olycklig slagsida i den offentliga debatten; tyngdpunkten för det som bedöms som normalt har förskjutits till det oikofobiska och nyrasistiska hållet. Ordet ”rasism” är numera så urvattnat att det anses vara ”rasistiskt” att ha passkontroller. Med en sådan vänsterkantring är det så klart svårt att föra en saklig debatt för liberalkonservativa opinionsbildare.

Den senaste tiden har vänsteretablissemanget ställt till med några PR-jippon som har blivit i det närmaste surrealistiskt kontraproduktiva. Istället för att kraftsamla och lösa asylkaoset hösten 2015 ställde regeringen till med väckelsemötet Sverige Tillsammans, där Ingrid Lomfors gjorde sitt ökända uttalande att ”det inte finns någon svensk inhemsk kultur”. Efter det tragiska mordet i Trollhättan visade SVT:s Barnkanalen hur en grupp barn sjunger en sång samtidigt som de gör det wahabistiska tecknet, vilket även används av jihadisterna i Islamiska Staten. Det är givetvis inget fel med att arrangera galor för att stödja i en svår tid, men det är direkt olämpligt att göra nyrasistiska och oikofobiska uttalanden samt uppmana ovetande barn att göra islamistiska tecken. Att skapa sammanhållning fungerar bara om man gör det med gott omdöme. Återigen har vanligt folk börjat tröttna på det allt mer absurda förmynderiet av den oikofobiska och nyrasistiska vänstern. De här tilltagen har fått direkt motsatt effekt: både Ingrid Lomfors och SVT har fått utstå hård kritik för sina snedsprång.

Om integrationen ska lyckas i Sverige måste alla nyanlända och svenskar bedömas efter samma mall. På samma sätt måste rasism och nyrasism motarbetas enligt samma spelregler. Man bör i integrationsarbetet ta avstamp i Martin Luther Kings kamp för medborgerliga rättigheter.

Martin Luther King var en amerikansk pastor som bedrev sin kamp för de svartas rättigheter med hjälp av fredliga metoder; han sökte samförstånd mellan svarta och vita istället för konfrontation. Till skillnad från Malcolm X ville Martin Luther King inkludera alla svarta i det amerikanska samhället och ge dem jämställda villkor. Hans fredliga metoder var inspirerade av Mahatma Gandhis icke-våldsprincip som rådde under självständighetskampen i Indien på 1940-talet. Martin Luther Kings kamp nådde sin kulmen augusti 1963 då han höll sitt berömda tal som inleds med de bevingade orden ”I have a dream”. Augustimötet samlade cirka 200.000 deltagare som krävde lika rättigheter för svarta och vita. Martin Luther Kings kamp för allas lika rättigheter var rättvis, rakryggad och logisk. Samma inkluderande och fredliga metoder tillämpades senare framgångsrikt av Nelson Mandela i hans kamp mot apartheidregimen i Sydafrika. Nelson Mandelas förmåga att försona sydafrikanerna – svarta som vita – efter apartheid är det mest beundransvärda han gjorde.

Det finns en till intressant skillnad mellan antirasisterna i USA på 1960-talet och ”antirasisterna” i Sverige på 2010-talet. Svarta amerikanska medborgarrättsaktivister som Martin Luther King, Nina Simone och Rosa Parks kom alla från den amerikanska södern och hade personliga erfarenheter av riktigt brutal rasism mot svarta och i vissa fall Ku Klux Klan. Deras kamp var nödvändig, modig och rakryggad när de kämpade mot rasism, apartheid och det vita etablissemanget som gjorde sitt bästa för att tysta deras kamp. I Sverige 2015 är bilden snarast den motsatta. Varje regering de senaste åren har öst miljarder över olika integrationsprojekt och diverse organisationer har försökt kvotera in nyanlända på arbetsmarknaden. Jihadister som slaktar och våldtar i Syrien får förtur till jobb och bostad. Romer från Rumänien får tandvård för 50 kr medan vanliga svenskar får betala fler tusen. Svenskarna är ett av världens minst rasistiska folk, men får ändå ständigt höra hur hela ”rasistiskt” samhället är av den oikofobiska och nyrasistiska vänstern med Henrik Arnstad i spetsen. De som försöker opponera sig mot den okontrollerade invandringen blir med Stasi-liknande metoder uthängda som ”rasister” i massmedia. Missbruket av ordet ”rasism” och missriktade anklagelser mot ett i grund och botten välvilligt och tolerant folk kan vara en av förklaringarna till att allt fler väljare tröttnar på etablissemangets pekpinnar och röstar på Sverigedemokraterna i ren protest.

Det finns dock svenska opinionsbildare som har börjat opponera sig mot nyrasismen, oikofobin och diskrimineringen i det svenska samhället. Alice Teoderescu har exempelvis kritiserat systemen med kvotering eftersom hon istället anser att den som är lämpligast ska få jobbet oavsett hudfärg. Det är ett påstående i Martin Luther Kings anda som är lika logiskt som antirasistiskt.

De nyrasistiska och oikofobiska rörelserna i Sverige leder bara till onödiga spänningar i samhället. Bekämpa och fördöm rasism och nyrasism efter samma mall. Bedöm alla lika oavsett etnicitet, hudfärg, religion och sexuell läggning. Ge den person med bäst kompetens jobbet, oavsett etnisk bakgrund. Det var också ursprungligen syftet med jämställdshetslagarna, så låt oss återigen följa de principerna. Ta fasta på Martin Luther Kings antirasistiska och inkluderande budskap istället för Malcolm X:s nyrasistiska och segregerande dito. Och sist men inte minst: man måste älska sig själv för att kunna bli älskad av andra. Det är alltså dags att förpassa den svenska oikofobin till historiens skräphög.

5 reaktioner på ”Om oikofobi och nyrasism”

  1. Varför kan man inte se en skymt av dessa självklara slutledningar ?Av varför och hur vi hamnat i vänster träskets ideologi med en tidigare Moderat Statsminister som för mig gjorde flera utalanden som precis nämndes här som bevisar att politikerna idag vill krossa folkhemmet och den tidigare sociala grunden som gjort Sverige till vad det var. Nu går vi i expressfart in i en okänd framtid ledda av en regering utan en tydlig plan och förklaring på hur Sverige skall komma att se ut om 5år eller 10år. Politiker har fått mandat att använda våra skatter men nu börjar avarterna ta sådana proportioner så extremism föds och kriminaliteten breder ut sig utan att vi ser annat än försämringar. Allt tal om att vi behöver fler i arbetsför ålder är ju löjligt när AF inte klara sina egna mål ens idag. Samtidigt går vi rakt in i en ny era av teknikskifte som automatiserar allt från call centers, sjukvårdsupplysning och journalister som är data program.

    Globala företag får då de styrmedels som gör att dom stora aktörernas lobbyister styr in deras agenda i staten. På Princeton unv har man gjort en studie som visar att regeringar i genomsnitt för en politik motsvarande 30% av väljarna men att de Globala företagen med starka lobbyister får mer av sina intressen finansierade och genomförda med skattemedel. Detta är inte ens öppen agenda i Sverige utan kan ske i det fördolda och då kommer TIIP avtalet som defenetivt hotar demokrati o Sverige.

    För de vågar inte säga sanningen!!

  2. Tack! Du gör ett jättebra jobb. Dina artiklar är väldigt bra sammanställningar av situationen.

    Du skriver också väldigt bra. Du måste arbeta eller ha arbetat i ett skrivande yrke, väl?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *