Om agendasättande journalistik

The-Agenda-Setting-Function-Theory

En rysk vän som har flyttat till Sverige uttryckte nyligen sin besvikelse: ”Jag lämnade Ryssland för att jag inte stod ut med de hårdvinklade Putinkontrollerade medierna. Nu har jag stött på precis samma fenomen här i Sverige.” I synnerhet anser han att flyktingkatastrofen hårdvinklas i såväl svenska och ryska medier.

Det har gått ganska långt när en välinformerad ryss i exil jämför det svenska medieklimatet med Putins censurerade och statskontrollerade medier. Så vad beror den vinklade journalistiken i Sverige på? En förklaring kan sökas i att en majoritet av de svenska journalisterna röstar på rödgröna partier. I Magasinet Neos reportage Gärna Mångfald Men Ingen Höger står det:

”Medieforskaren Kent Asp har visat att Miljöpartiet har stort stöd bland journalister, hela 42 procent. Men siffrorna är ännu högre inom public service, där har de faktiskt egen majoritet: På SVT får MP 52 procent och på Sveriges Radio hela 54 procent av rösterna. Här, i neutralitetens högborg, får vänsterblocket sammanlagt 82 procent. Även Jesper Strömbäck, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, har undersökt journalisternas partisympatier, och hans resultat visar samma sak som Asps: Journalistkåren befinner sig långt till vänster om allmänheten. I synnerhet Moderaterna och Sverigedemokraterna är underrepresenterade i Strömbäcks undersökning. Både Asp och Strömbäck visar alltså att journalistkåren är vänstervriden, och att denna tendens dessutom har ökat de senaste 20–25 åren.”

Det är givetvis ett demokratiproblem att ”opartiska” public service saknar den politiska mångfald som representerar väljarnas åsikter. Till råga på allt finns det vänsterextrema grupper som hotar journalister och redaktörer att vinkla artiklarna enligt deras åsikter. Detta har lett till en smal åsiktskorridor där den värdegrundande demokratin har företräde framför den åsiktsfrihetsgrundande demokratin; den problematiken har bland annat belysts av Marika Formgren. Detta har lett till att stora medier som SVT, SR, DN, Expressen, Aftonbladet och Sydsvenska Dagbladet har implementerat den agendasättande journalistiken som underblåser den värdegrundande demokratin.

Låt oss ta en närmare titt på Dagens Nyheters journalistik. Kort efter att Peter Wolodarski tillträdde som chefredaktör för DN deklarerade han i mars 2013: ”Vi kommer att satsa mer på agendasättande journalistik.” Men vad är egentligen den agendasättande journalistiken (agenda setting theory) han talar om? Enligt Wikipedia är agendasättande journalistik att (i översättning): ”[…] möjligheten för nyhetsmedierna att influera publiciteten i den offentliga agendan. Det vill säga, om en nyhet upprepas ofta kommer publiken att anse att nyheten är viktigare än andra.”

Inte minst i samband med invandringspolitiken har DN tillämpat agendasättande journalistik flitigt. I flera reportage har DN i orwellska ordalag påstått att invandring är lönsamt när det i själva verket handlar om kostnader på hundratals miljarder för samhället. Felaktigheterna i DN:s artiklar har bland annat påvisats av nationalekonomen Tino Sanandaji här och här. Tino Sanandaji kontaktade DN och bad dem rätta artiklarna, men han fick inte ens något svar av journalisten. Det är skandalöst att Sveriges största dagstidning redovisar flera lögner om invandringens kostnader och sedan inte besvärar sig med att korrigera dessa.

Men vad tycker egentligen läsarna och tittarna om medias agendasättande journalistik? Inget vidare, visar det sig. Om man betraktar företagens rörelseresultat på www.allabolag.se visar det sig att det flesta mainstreammedia har en minskande omsättning: DN hade 2011 ett resultat på 159,647 TKR och 2013 ett sjunkande resultat på 112.177 TKR. (Uppgift för 2012 saknas för DN.) SvD hade 2012 ett resultat på 3435 TKR och 2013 ett resultat på -523 TKR. Expressen hade 2012 ett resultat på 72,377 TKR och 2013 ett resultat på -12,619 TKR. Som en konsekvens av de sviktande intäkterna har DN, Expressen och SvD tvingats säga upp flera journalister, redaktörer och fotografer. Under samma tidsperiod har alternativa media tvärtom ökat sina läsekretsar.

Misstaget massmedia har gjort med sin agendasättande journalistik är att detta i viss mån är förtäckt politisk propaganda. Ingen vill rimligtvis betala för politisk propaganda i media, för den ska man få gratis av de politiska partierna. Därför minskar vänsterliberala stormedias läsekrets som istället söker sig vidare till alternativa media, som i sin tur tenderar att hårdvinkla nyheterna i rakt motsatt riktning. Den förskjutningen har uppmärksammats av Johan Ingerö från Timbro. Det finns alltså såväl demokratiska som kommersiella skäl för stormedia att upphöra med sin agendasättande journalistik och den värdegrundande åsiktskorridoren. Medborgarna i en demokrati förtjänar att få tillgång till objektiva fakta om samhället så att de självständigt kan bilda sig en korrekt uppfattning och rösta därefter. Journalisterna bör alltså återgå till sin hederskodex: att kritiskt och opartiskt granska makthavarna. Först då kan förtroendet för dessa tidningar och TV-kanaler återupprättas och den tredje statsmakten kan återigen börja tjäna den demokratiska utvecklingen i Sverige.

En reaktion på “Om agendasättande journalistik”

  1. Och än värre: man tvingar svenskar att betala för innehav av TV, vilket ju på intet vis innebär att man SER smörjan från SVT.

    Jag kan erkänna att jag ser delar av utbudet på Kunskapskanalen, men nyheterna är skickligt förljugna. Jag vill inte betala ett skvatt för dem, inte heller för underhållningsprogram med illa dold politisk agenda.

    Dela upp SVT och SR, privatisera dem, låt dem tjäna sina kulor själva, via publikens godhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *